|
Nya recensioner sen senaste besök
| Elfte budet | Jeffrey Archer |  Inte riktigt min typ av bok - jag tog den gratis på ett våffelcafé - men rätt så spännande. Ibland överraskar boken, men den känns mest som en standardroman, lite väl fantasifullt bland storpolitiken. | | Betyg 2 frökentulpan | 2024-07-25 17:24 |
| Egen karta | Britt Arenander |  Jag har läst en betydligt senare bok av den för mig totalt okända Britt Arenander som inte alls föll mig i smaken.
Men den här var riktigt bra. En typisk 70-tals roman om kvinnlig frigörelse, sexualitet och könsroller i samhället.
Den var välskriven och med engagerande karaktärer. Jag blir sugen på att läsa mer av främst hennes äldre romaner.
Slutbetyg, en 4:a! | | Betyg 4 BlommigaBarbro | 2024-07-24 21:21 |
| Du skrattade, du ska dö | Doris Gercke |  Min andra deckare av tyska Doris Gercke med hennes poliskvinna, Bella Block. Jag fastnade inte för första boken och inte heller den här faller mig i smaken. Den är underligt skriven med väldigt vaga beskrivningar av karaktärer och handling. Den är inte dålig, men jag tror att den kunde ha varit så betydligt mycket bättre. Nu tror jag inte att jag tänker prova på fler böcker av författaren!
Slutbetyg, en 2:a! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2024-07-24 21:16 |
| Ifrågasatt brott | Margaret Yorke |  En typisk Margaret Yorke-deckare.
Den är välskriven och bitvis ganska så bra, men en aning tråkig kanske som tyvärr en hel del av hennes böcker visat sig vara. "Dödens udde" och "En känsla av fruktan" är hennes två absolut bästa thrillers jag läst.
Men helt okej!
Slutbetyg, en medel 3:a! | | Betyg 3 BlommigaBarbro | 2024-07-23 20:16 |
| Peter den store | Tomas Blom |  Peter den store av Tomas Blom är en bra och välskriven biografi i kortformat. ”Peter den store” föddes i Moskva 1672 som son till den ryske tsaren Aleksej Michajlovitj och Natalja Narysjkina. Han var fyra år gammal när hans far dog och han uppfostrades därefter under sin mors överinseende. Peters äldre halvbror Fjodor tog över tronen efter deras fars död 1676 men brodern dog efter endast sex år som regent. Fjodor var barnlös vilket medförde att Peter tog över tronen efter honom endast tio år gammal. Peter kröntes till tsar den 27 april 1682. Han regerade först tillsammans med sina halvsyskon Ivan och Sofia men 1689 blev Sofia avsatt från makten och när sedan Ivan dog 1696 blev Peter ensam härskare. Han var då tjugofyra år gammal.
Efter en studieresa i Västeuropa 1697-98 inledde Peter ett omfattande omdaningsarbete för att införa västerländsk civilisation i Ryssland. Hans våldsamt genomförda reformer, bl.a. inom militärväsendet och på förvaltningens område med inrättandet av kollegier efter svensk förebild, väckte stark opposition.
Hans mål som kejsare var att göra Ryssland till Europas stormakt och han bjöd in de största och bästa ingenjörerna, skeppsbyggarna, arkitekterna och hantverkarna till Ryssland. På samma gång sände han hundratals ryssar till Europa för att lära sig dessa sysslor. Själv reste han flera gånger till Europa. Han arbetade också i flera år i Holland för att lära sig att bygga skepp. Hans första krig var mot Turkiet för att kunna öppna upp och få en farled till Svartahavet. Hans ambition var också att se till att Ryssland fick tillgång till Östersjön och 1700 startade han "det stora nordiska kriget" mot Sverige, som varade i tjugoett år
| | Betyg 4 Tintin | 2024-07-23 12:04 |
| Tills jag hittar dig | Harlan Coben |  Med Tills jag hittar dig visar Harlan Coben än en gång vilken mästare han är inom genren spänningnslitteratur. Han beskriver på ett trovärdigt sätt miljön i ett fängelse för de allra värsta brottslilngarna och dit räknas David Burroughs. Om man har dömts för att ha slagit ihjäl sin egen lille son, då är det där man hör hemma.
Men läsaren förstår redan tidigt att detta inte stämmer. Trots att kroppen hittades i huset och trots att det finns ett trovärdigt vittnesmål att David grävt ner mordvapnet i trädgården så verkar det nu som om pojken lever.
Efter en spektakulär rymning börjar Davids jakt efter sonen och sanningen. Och det är här det blir riktigt spännande. FBI är honom hack i häl och hinner David inte finna svaret på frågorna kommer han, om han inte blir ihjälskjutet, att spärras in i fängelset igen utan möjlighet att någonsin ta sig ut.
Det är som sagt ännu en riktigt bra spänningsroman av Coben, som man bara måste läsa. | | Betyg 5 RobertWarholm | 2024-07-23 00:29 |
| Lundens hjärta | Linda Edgarsson |  Lundens hjärta av Linda Edgarsson är den fristående uppföljaren till hennes debutroman Där vassen viker. Vi befinner oss i Småland i början av 1900-talet.
Det är inte så där fattigt och eländigt som i Vilhelm Mobergs böcker (som jag i och för sig tycker mycket om), men nog finns stenarna kvar i den småländska jorden.
Att vara torpare var inte lätt, och den som hade ett lite bättre jordbruk hade lätt att se ner på dem som befann sig ett pinnhål lägre, trots att de alla likt Adam fick tjäna sitt bröd i sitt anletes svett.
Linda Edgarssons debutroman var riktigt bra och därför var mina förväntningar högt ställda. Jag får säga att hon inte gjorde mig besviken. Författaren är bra på att skapa intressanta personporträtt samtidigt som man får sig en god portion av det samhälle våra förfäder levde och verkade i för bara ett drygt sekel sedan.
I romanen får vi många av de mänskliga känslorna presenterade för oss. Här finns kärlek, kättja, avund, hat, lögn och bedrägeri. Blandningen är det som gör Lundens hjärta till en läsvärd bok.
Titeln för tanken till gamla pigromaner, men denna bok är så mycket mer. Slutet är överraskande och känns som en cliff-hanger. Det får mig att undra om Linda Edgarsson möjligen har tänkt sig en fortsättning. | | Betyg 4 RobertWarholm | 2024-07-23 00:22 |
| Farväl Söderberga | Eli Åhman Owetz |  Nu är det nio är sedan Anna-Lisa hamnade i byn Söderberga i Roslagen. Allt har gått henne väl i händer, hon är gift med en greve, har två barn, många vänner i byn och hennes retrobutik går bra. Men mörka moln drar in, plötsligt hotas Söderbergas själva existens och byborna måste mobilisera. Samtidigt flyttar en ny person in i byn. Det är Ralf, Anna-Lisas gamla kärlek som hon aldrig glömt, och känslorna flammar upp på nytt. Då frun kastade ut honom efter otrohet kunde han inte hitta någon annanstans att bo i hela Sverige än granne med Anna-Lisa, märkligt nog...
Men som om Anna-Lisa inte hade nog med att brottas med sina känslor för stalkern Ralf dyker nästa problem upp. Hennes make Rutger får erbjudande om ett toppjobb i London och vill att hon och barnen flyttar med honom. Anna-Lisa våndas, hon älskar Rutger och förstår vilken chans det är för familjen. Men blotta tanken på att lämna Söderberga och sin affär (och Ralf) ger henne ångest...
Det finns ett uttryck som säger "man ska sluta på topp". Tyvärr är det något som i synnerhet filmmakare och TV-producenter inte anammat, det finns alldeles för många svaga uppföljare och evighetsserier som solkar glansen av ursprungsverket. Så kan det också bli hos författare och jag förstår så väl att Eli Åhman Owetz gärna ville få ihop tio böcker i Söderbergasviten, det är en jämn och bra siffra som ligger bra i munnen. Eller om hon gav efter för trycket från läsarna som ville ha mer? Men det känns faktiskt som att det blev en bok för mycket. Den påminner alltför mycket om Anna-Lisas val, med stalkern Ralf, Anna-Lisas velande och hur hon slits mellan två män som hon älskar. Dessutom faller allt på plats på ett sätt som är lite too much även med feelgoodmått mätt. Femåringen Britta är alldeles för lillgammal för att vara trovärdig. Och detta att Anna-Lisa "lyser som en lampbutik" när hon kommer i närheten av Ralf trots att hon säger sig älska sin make? För mig låter det märkligt, är det något som andra kvinnor här känner igen?
Slut på gnäll, mycket är bra! En jordnära berättelse med jordnära människor som är snälla, som hjälper varann istället för att skapa kriser och drama. Som vanligt lättläst med korta kapitel och enkelt språk. En bok att bli glad av, helt enkelt! Skildringen av Ralf är av högsta klass, han inser att hans vanliga flirtande inte biter på Anna-Lisa. Istället framställer han sig som seriös och mogen, den som tar ansvar och inte vill locka Anna-Lisa till något tillfälligt utan hon ska verkligen vilja ha honom helt och fullt. Och mycket riktigt lockar den nye Ralf än mer...
Eli, om du läser det här hoppas jag att du inte är alltför sur. Det är min åsikt och den är inte mer värd mer än någon annan enskild läsares. Du är en jättebra författare och jag läser gärna dina kommande böcker!
| | Betyg 3 Arne | 2024-07-22 18:18 |
| Ur elden i askan | Ulrica Persson-Nygren |  "Än är det kroppen som är i vägen, än är det själen" (Ingmar Bergman)
Kulturskribenten Sigrid lever i ett sexlöst äktenskap, hennes man Ivan ser henne som en drottning, för fin och ren för att smutsas ner med sex. Själv stillar han sina behov med porr. Sigrid är givetvis frustrerad men klarar inte att hantera situationen, hon varken kan eller vill tvinga honom. Så intervjuar hon den skygge exrockstjärnan Frank, numera konstnär, och blir genast attraherad. Han trivs i hennes sällskap och försiktigt närmar de sig varann. Men han gör inga sexuella inviter, till hennes besvikelse. Efter en misslyckad minisemester med Ivan bestämmer sig Sigrid för att ta initiativet och söker upp Frank. Men komplikationer uppstår, Sigrid feltolkar Frank och gör ett fatalt misstag...
En tät och välskriven kortroman om ett väldigt annorlunda triangeldrama, en berättelse om ensamhet, saknad och begär. Både de tre kontrahenterna och bifigurerna är udda personligheter, bara det gör boken läsvärd. Jag förstår Sigrid, hennes frustration och försök att räta upp ett liv som får henne att må dåligt. Men männen känns helt främmande för mig, de är rädda för kvinnor och söker sig till den kravlösa porren. Men samtidigt som de tänder på utsatta kvinnor betalar de dessa kvinnor för sådant som andra män har gratis. Vem är mest förnedrad?
Ur elden i askan är författarens andra roman. Debuten heter Frank och beskriver delvis samma skeende som i denna bok, fast ur Franks synvinkel. Men man behöver inte ha läst den för att ha behållning av den nya berättelsen. Författaren har ett eget språk och hennes sätt att formulera Sigrids tankar gör att boken håller hög litterär klass. Hennes språk och syn på mäns och kvinnors relationer och vad porrkonsumtion gör med människor liknar inget annat jag läst. Det är både nyskapande och gammalmoraliskt och jag rekommenderar denna kortroman till alla om är intresserade av mänskliga relationer!
| | Betyg 4 Arne | 2024-07-21 21:36 |
| Sigrid och Isaac | Anders Wahlgren |  En fyllig biografi om det kända konstnärsparet Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén, föregångare för den moderna konsten i Sverige. Men trots sin talang och framgång påverkas de hela livet av sina handikapp. Isaac var jude, Sigrid kvinna. Att kvinnor hade svårt att göra sig gällande för 100 år sedan vet alla, men att antisemitismen var så stark och genomsyrade även vårt samhälle talas det tyst om. Författaren lägger stor vikt vid hur illa paret blev behandlade av okunniga och illasinnade kritiker och av rasister, så pass att deras konstnärliga gärning nästan kommer i skymundan i boken. Isaac var en tuffing som inte vek undan utan gick i polemik mot sina mobbare, vilket triggade dem ännu mer. Något jag inte visste var att dåtidens kända och radikala skämttidningar Strix och Söndags-Nisse inte bara häcklade överklass och moraltanter utan också var ett språkrör för antisemiter och rena nazister. Ännu en sak som inte passar in i bilden av svensk kultur som en fyrbåk mot förtryck...
Paret gifter sig 1911, redan tidigt i livet kunde de leva på sin konst och äktenskapet var tämligen lyckligt, trots att Isaac som alla(?) konstnärer var otrogen och självupptagen. De stöttade varandra i sina arbeten och hade gemensamma utställningar. Med åren blev Isaac mer konservativ i sitt måleri medan Sigrid utvecklades åt det radikala hållet. Författaren (som jag tror är lite kär i Sigrid) anser att hon är en större konstnär än sin make, något jag inte kan bedöma.
Och då är jag inne på bokens stora svaghet. Det finns ett rikt bildmaterial, på paret, deras vänner, ovänner och sonen Ivan, men inte en enda bild på något av deras verk annat än i bakgrunden på porträttbilder! Mycket märkligt och väldigt irriterande att inte få se de konstverk som avhandlas i boken! Min slutsats, alltså gissning, är att det finns en konflikt om rättigheter och att författare och förlag inte fått tillstånd att visa bilder på verken. Tråkigt!
Slutet blev tragiskt för bägge. Sigrid drabbades tidigt av psykisk ohälsa, paret separerade 1936 och hon tillbringade merparten av sina sista 11 år på Beckomberga. Sigrid avled 1948 efter en misslyckad lobotomi.
Isaac och hans nya hustru Märta omkom i en flygolycka i Norge 1946.
Författaren gjorde också den uppmärksammade filmen Sigrid & Isaac (2005)
| | Betyg 2 Arne | 2024-07-15 21:21 |
| Natt till fjärde november | Karin Fossum |  Inte nån av Fossums bättre böcker, mest bara oro och anklagande tankar om vad de gjort fel. | | Betyg 2 verran | 2024-07-15 14:29 |
| En liten värld | Åsa Hellberg |  Lättsam och charmig bok | | Betyg 3 verran | 2024-07-15 14:25 |
| På sex meters djup | Denise Rudberg |  Helt okej, nytt fall och berättelsen spinner vidare med de personer som man vid det här laget känner till ganska väl. | | Betyg 3 verran | 2024-07-15 14:22 |
| Solsken och parmesan | Christoffer Holst |  Mysig feelgood om ett gäng som skulle till Italien, men det blir inte alltid som man tänkt. | | Betyg 5 verran | 2024-07-15 14:13 |
| De sju som såg | Denise Rudberg |  Fortsättning på tidigare böcker om Jidhoffs grupp. Fler spännande fall att lösa och fler personer kommer in i gruppen. | | Betyg 4 verran | 2024-07-15 14:10 |
| Katarina den stora | Tomas Blom |  Katarina den stora av Tomas Blom är en bra och välskriven biografi i kortformat. Katarina II styrde Ryssland under senare delen av 1700-talet. I 34 år var hon kejsarinna över det ryska imperiet och bidrog under sin regeringstid till att utöka dess gränser på bland annat Polens och det Osmanska rikets bekostnad. Under sin första tid på tronen möts hon med misstänksamhet från många håll. För omvärlden är Katarinas bristande legitimitet uppenbar, och i Ryssland misstänker man länge att hon ska låta sig styras av bröderna Orlov, de som i praktiken satte henne på tronen. Så blir inte fallet. Hon visar sig vara en stark, intelligent och hänsynslös regent. Inom några år har hon säkrat sin maktställning och låter då skicka bort bröderna från hovet (efter att först ha skänkt dem titlar och rikedom).
Vad nästan alla känner till om Katarina den stora, som regerade Ryssland från 1762 fram till sin död 1796, är att hon var tysk prinsessa som kom till Petersburg för att giftas bort med den halvt imbecille blivande tsar Peter III, och att hon hade en stor mängd älskare.
Vad som framträder i boken är en mycket självständig och mångfacetterad kvinna. De tidigare ryska kejsarinnorna under 1700-talet hade låtit sig regeras av sina favoriter, Katarina styrde hela tiden själv även om hon lyssnade på sina rådgivare och sina älskare.
En fråga som förföljde Katarina under hela hennes liv som regerande kejsarinna var bristen på legitimitet. Katarina var alltså gift med Peter III men tog makten genom en statskupp efter vilken Peter snart dog under oklara omständigheter.
Katarina grep makten, inte som förmyndare för sin son Paul, utan för egen räkning, och inte ens när sonen blev myndig lämnade hon den ifrån sig. Svårigheten att bli erkänd bland Europas monarker i början av hennes regeringstid hade med tveksamheten kring legitimiteten att göra. Sonen Pauls hat mot sin mor och moderns upprörande kyla gentemot honom hade också med denna fråga att göra.
| | Betyg 4 Tintin | 2024-07-15 13:07 |
| Övre port, nedre port | Geir Gulliksen |  Gladys ligger för döden och två söner vakar över henne. Äldste sonen Ivar är den som bott kvar i stan och tagit hand om henne, medan den yngste, han som kallades Titti, flyttade så fort han kunde. I tillbakablickar minns han barndomen på 1950-talet, den unga mamman Gladys som blev gravid redan som 18-åring, sina två bröder och pappan som fick jobb på vapenfabriken. Familjen gör en klassresa, som så många andra vid den tiden, men något går fel både för Gladys och en av sönerna...
Gulliksen har lämnat relationerna mellan män och kvinnor och skrivit en släktkrönika om en norsk familj som spänner över tre generationer. Jag tycker att han borde blivit vid sin läst, jag gillar inte alls boken. Seg, omständlig och med ointressanta karaktärer där allt fokus ligger på mittenbrodern Runar. Det enda som känns lite levande är Gladys. På slutet hettar det till lite men då är det för sent.
Som vanligt hos Gulliksen är han hård mot sina manliga karaktärer. Pappa Gunnar är en misslyckad figur som förlöjligas, även om han får sin hämnd till slut. Gladys är den starke i familjen men ingen av dem är något föredöme som förälder, med dagens mått mätt. Sak samma gäller den nye mannen. Två av sönerna är oskarpa i konturerna och läsaren får ingen kläm på dem. Runar däremot är författarens favorit men jag ser honom som förutsägbar och ointressant.
Ska jag säga något positivt är det skildringen av hur skilsmässor på 70-talet fungerade. Då fanns det ännu ingen kollektiv erfarenhet av hur separationer ska skötas. Mannen förlorade ofta kontakten med sina barn, medan han försökte samexistera, helst skulle lära sig tycka om, okända ungar. Och barnen fick finna sig.
Som sagt, inget för mig men den har fått utmärkta recensioner och för den som gillar det psykologiska spelet mellan vuxna och barn och mellan syskon är den ytterst läsvärd.
| | Betyg 2 Arne | 2024-07-14 14:18 |
| Doftande trädgårdar för de blinda | Janet Frame |  Herre min skapare vilket svammel!
Det är mycket välskrivet och översättaren Marita Zonabend ska ha fem stjärnor för sin översättning. Men själva bokens innehåll? Nej, nej, nej. I huvudet på tre psykiskt sjuka individer hade boken lika gärna kunnat heta. Allt ska därtill analyseras in i förbannelse. Nej, efter tre plågsamma kapitel, så tackar jag för mig och jag kommer troligtvis aldrig läsa något mer av Janet Frame!
Ett äkta bottennapp! | | Betyg 1 BlommigaBarbro | 2024-07-13 13:09 |
| Mjölkat | Sanna Samuelsson |  En dag reser sig Ellen upp och lämnar kontoret utan ett ord. Men istället för att gå hem till lägenheten tar hon sin avställda bil och kör till bondgården där hon växte upp. De nya ägarna är bortresta men Ellen tar sig in i i bostaden. Tanken är att bara se sig om, men hur det är blir hon kvar, först en natt, sedan en till och en till... Korna är borta och åkrarna sålda. Men platsen känns ännu som hennes, hon har den med sig överallt. Lukten av gödsel, smaken av spenvarm mjölk, det ständiga slitet och oron för regn på det nästan torra höet.
I stan finns exflickvännen Diana, på gården intill bor grannpojken Max, han som blev kvar, han som kunde blivit hennes men som inte dög då. Deras tid är utmätt, som den också är för de småskaliga jordbruk som byggde upp Sverige men idag tillhör historien.
En finstämd och vemodig berättelse om något som varit, Country noir utan varken tårar eller dramatik. Författaren har en master i litterär gestaltning och det märks på varenda sida. "Huset var en blödande röd fläck i ögonvrån, ladugården höjde sig mot himlens blå segel. Grusvägen sträckte sig framför mig som ett hot eller löfte, dammig efter att nattens fukt dunstat. Längre bort på åkern låg en sönderriven ensilagebal med sina inälvor blottlagda för alla att se. Och hettan var som klistrad över träden."
Som något av Björn Ranelid, eller hur? Lite för mycket teknik för min smak, men det är också enda invändningen. Detta är en grymt bra bok, författaren har en perfekt fingertoppskänsla för livet på landet, miltals från Astrids sörgårdsidyll. En del författare som skriver om landsbygden gör noggrann research, frågar fackfolk och gamla släktingar, läser på så gott de kan och tror de vet. Sanna behöver inte det, hon var där, hon minns allt och vet av erfarenhet, inte genom inlärning. Naturalistiska skildringar av koskitens konsistens, fingersättningen när man mjölkar ur en sjuk spene för hand, den dödfödda kalvens fosterhinna, kolukten som aldrig går ur och utanförskapet i skolan. Men även den barfota flickan som plockar blommor i vägrenen, kattungar, kalvar som suger på fingrarna, svalorna över hagens gräs i solnedgången. Och kärleken till Díana, den fysiska lusten och den omöjliga samvaron.
Och slitet, oron, otillräckligheten, den obefintliga förmågan till avkoppling och den omöjliga ekonomin. "Ibland lyckades vi åka iväg någon vecka. Semester i Sverige var det enda budgeten tillät. Men det syntes på pappa att det plågade honom. Det fanns tusen projekt som skrek hans namn hemma. Han var rädd att gödselsystemet skulle lägga av, som det ofta gjorde. Det blev en plåga att vara ledig, en förlorad vecka. Han vankade runt den hyrda stugan och man såg vad han tänkte på. Korna. Skörden."
En bok för oss som vet.
Och för de som vill veta.
| | Betyg 4 Arne | 2024-07-13 12:06 |
| Den lilla flyktingen | Erling Poulsen |  En kioskroman av Erling Poulsen och en jäkligt bra sådan.
En spionroman om människor på flykt från en östeuropeisk kommunistisk diktaturstat. Skumma agenter, kidnappningar och spänning följer karaktärerna. Den är oväntat gripande, välskriven och engagerande. Jag hade svårt att inte sträckläsa boken.
Den här kan jag varmt rekommendera!
Toppbetyg! | | Betyg 5 BlommigaBarbro | 2024-07-12 16:27 |
| Anna | Ole Blegel |  En Allers-roman av Ole Blegel, som jag läst ett flertal andra böcker av tidigare som alla har varit bra.
Och den här var såväl mysig som småspännande. Lite av herrgårdsroman.
Den är välskriven och mycket engagerande. Jag läser lätt ut den på några timmar.
Den här kan jag absolut rekommendera!
Slutbetyg, en stark 4:a! | | Betyg 4 BlommigaBarbro | 2024-07-11 20:48 |
| Mitt liv på travbanan | Henrik Ingvarsson |  Boken handlar om travtränaren Stefan Hultman.Hur han vart en av Sveriges största travtränare och när han stog på toppen av sin karriär drabbades av en allvarlig sjukdom.En toppen bok att läsa. | | Betyg 5 anette.lenander | 2024-07-10 18:54 |
| Samhällets olycksbarn | Victor Hugo | Samhällets Olycksbarn av Victor Hugo är en av världslitteraturens främsta romaner. I boken protesterar författaren mot ett samhälle där man tillåter förtryck av människor som hamnat på livets skuggsida. Genom Samhällets Olycksbarn vill han få fram sin åsikt om denna behandling av de svaga personerna.
Bokens huvudperson är Jean Valjean en fördetta galärslav. Efter flera misslyckade rymningsförsök, som förlänger hans strafftid, blir han efter nitton långa år i kedjor äntligen fri. Men friheten visar sig snart vara skenbar, för väl ute möter Valjean ett nytt slags fångenskap. Det spelar ingen roll att han avtjänat sitt straff; i samhället är han för alltid stämplad som brottsling och behandlas därefter. En vändpunkt i Jean Valjeans liv blir då han möter biskop Myriel som genom en alltigenom god handling får den förbittrade gamle galärslaven att omvärdera allt. Han förkastar sina tidigare synder, kallar sig herr Madeleine och svär att alltid göra gott. Han blir borgmästare i den lilla staden Montreuil-sur-Mer och tar sig an den prostituerade Fantine och hennes dotter Cosette.
Boken är mycket gripande och drar med läsaren i handlingen.
| | Betyg 4 Tintin | 2024-07-07 15:53 |
| Djurskötarna Kaniner och kusiner | Emelie Andrén |  En trevlig berättelse för alla oss som gillar kaniner. Minna hälsar på hos sin kusin Sanna som är djurskötare. Tillsammans med några andra barn får hon lära sig ta hand om djur. Bland annat kaniner. Men vad händer när plötsligt kaninen Doris rymmer? | | Betyg 4 LillaPeggy | 2024-07-06 21:12 |
| Fallen från skyarna | Elvy Ahlbeck |  Tyvärr en riktig soppa!
Någon form av blandning av vanlig pusseldeckare och banditroman med tjuvar och religiösa sektmedlemmar som är ute efter en väska med ritningar som den nyexaminerade läraren Patrik av misstag fått med sig. Sedan blandas en nazigrupp med i handlingen. 96% av karaktärerna är män. Trots att det är en kvinnlig författare så är den väldigt gubbigt skriven.
Trots att jag gillar gamla svenska deckare så har jag aldrig fastnat för Elvy Ahlbecks deckare trots att de alla är mycket välskrivna.
Ingenting som jag kan rekommendera!
Slutbetyg, en 2:a! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2024-07-05 13:34 |
| Hur mår fröken Furukura? | Sayaka Murata |  Redan som barn var Keiko Furukura annorlunda, nu är hon 36, har aldrig haft en pojkvän och har jobbat i samma lilla närbutik i 18 år. Omgivningen oroar sig, förstår henne inte och försöker påverka henne att förändra sitt liv. Keiko i sin tur förstår inte dem, hon trivs ju som det är. Men när hon träffar den knepige Shiraha ser hon chansen att få tyst på kraven från andra. Det går väl sådär...
En rolig, knasig men ändå tänkvärd liten berättelse om en kvinna som är förälskad i en närbutik, såna ser man inte varje dag!, Mycket japansk, mycket udda och mycket välskriven. Keiko har helt klart en och annan diagnos men är oemotståndligt charmig och annorlunda. Sensmoralen är väl att vi alla är olika och man ska inte döma utifrån samhällets normer. Alltså inget unikt alls, däremot är sätter det skildras på uppiggande och kul.
Rekommenderas!
| | Betyg 4 Arne | 2024-07-04 11:47 |
| Livet vinkar (som en Kurt) | Katarina Danielsson |  Den drygt femtioåriga August är rädd för åskan. Han är också rädd för att hustrun sedan trettio år, Sara kan ha träffat en ny man. För varför har hon annars låtit få slingor i håret och dessutom har hon gått och köpt sig en glittrig topp!!! Det måste vara en annan, troligtvis smidigare man som fått Sara på kroken- själv har August fått sig en ganska så omfångsrik kroppshydda på äldre dar.
Sara är också rädd. För cancer och kontakten med läkaren fungerar inget vidare. Deras två vuxna döttrar Ulrika och Kristina har också sina problem. Ulrika är utmattad som mor till två små tvillingpojkar och lillasyster Kristina har kärlekstrassel.
I en annan del av staden- eller kanske precis i närheten? bor nioåriga Kurt tillsammans med sin mamma. Han har fått sitt namn efter den knarkande rocksångaren Cobain. Kurts egna pappa är turnerande rocksångare i London-men inte särskilt framgångsrik. Det enda fadern tycks ha gemensamt med Cobain är droger. Kurts mamma är deprimerad och hon kedjeröker. Kurt är ovanligt kort för sin ålder- kanske beror det på mammans nikotinbegär under graviditeten? Men Kurt är djupt fäst vid sin mamma och hon till honom. Trots att en ny kärlek till modern- en viss Morgan nu har gjort sin entré i deras tidigare trygga gemensamma bubbla. Kurt hoppas att modern kommer slänga ut Morgan efter några månader så som hon har gjort tidigare med män som försökt komma emellan dem. Morgan har sin mormor i närheten, Svea. Hon har ett på gränsen till neurotiskt beroende när det kommer till korsord. Kurts morfar är död. Han hade ovanligt stora fötter och under en vandring tillsammans med mormor i Norrland ramlade morfar utför ett stup och dog. Troligtvis snubblade han på sina egna stora fötter. Trots att Kurt aldrig träffat honom för han konversationer med morfadern. För Kurt har inga nära vänner. Lillgammal som han alltid varit.
Men en dag kommer en överviktig pojke, Mattias till Kurts klass och de blir snart goda vänner och snart även en flicka, Elin-Josefin som får lille Kurt att blomma upp. Men Elin-Josefin har sina egna problem att tampas med...
Livet rullar på. Kommer August och Sara någonsin få träffa Kurt och hans mamma? Hör de alls samman?
På måfå plockade jag ut den här gamla boken från bokhyllan och började slöläsa i den en aning. Den har troligtvis stått oläst i tjugo år. Innan jag visste ordet av det så var jag helt fängslad av den här ovanliga romanen vars genre jag skulle vilja kalla för vuxensaga. Den är välskriven och underhållande. Med vänliga karaktärer som det är lätt att festa sig vid. Här finns en lekfullhet i texten som är ovanlig, men riktigt underhållande. Vid en tidpunkt blir en av Ulrikas söner påkörd och det ser riktigt illa ut- men så kommer någon in i texten- författaren själv?, en ängel som sitter på ett moln och tittar ner på Kurt och Mattias när de leker och funderar huruvida den ska spela pojkarna ett spratt? Eller är det Gud själv som är med på ett hörn på slutet och säger: "att det här går inte, det här måste vi ändra på."
Den har ingen direkt röd tråd, något jag för det mesta vill ha i böcker- men här gör det ingenting. Och Kurt som karaktär är beskriven så "sött" att jag inte annat kan än att dra på munnen under de många episoderna med honom.
Jag blir riktigt imponerad av den här boken. Katarina Danielsson född: 1975 , har vad jag förstår enbart skrivit två böcker. Den här samt: "En himmel för Elliott (2005)", som jag nu blir riktigt nyfiken på att få läsa!
Det här är vad äkta feelgood alltid borde vara och jag kan riktigt varmt rekommendera den!💖 | | Betyg 5 BlommigaBarbro | 2024-07-04 11:20 |
| Syskonfejden | Moa Herngren |  Tre syskon, Ulrika, Andrea och Rasmus, växer upp i samma familj. Men deras upplevelser av barndomen är helt olika och gör att deras olikheter förstärks i vuxen ålder. När pappan plötsligt dör kommer de underliggande spänningarna upp till ytan redan i samband med begravningen och det blir inte bättre när bristande föräldraskap och favorisering ska kompenseras genom ett rättvist arv. Vad hände egentligen under barndomen, varför har vissa saker hemlighållits och måsta man vara vän med sina syskon? Och hur påverkas nästa generation av släktkonflikten...?
Efter succén med Svärmodern och Skilsmässa tar Moa Herngren sig an syskonkonflikter. Upplägget är detsamma, läsaren får ta del av alla tre syskonens berättelser och sympatierna förflyttas i takt med att de får ge sin egen syn på saken. Det gör författaren som vanligt bra, det är både trovärdigt och sorgligt att se hur de gör allt för att missförstå och tolka allt till det värsta. Hög igenkänning för vissa tror jag... Ändå tycker jag inte att boken är riktigt i klass med de tidigare nämnda. Kanske för att jag ser ämnet som mindre intressant, kanske för att jag tycker att hon tar ställning på ett sätt som jag inte såg i de andra böckerna.
Som läsare får man snabbt en bild av syskonens personligheter. Ulrika är slarvan som festar i ungdomen, strular med olika män, blir ensamstående mamma och får aldrig pengarna att räcka till. Andrea är den duktiga flickan, hög utbildning, karriär, man och barn, stort kontrollbehov och har klart för sig hur både hon och omgivningen bör leva - och tvekar inte att tala om det! Rasmus i sin tur är den konflikträdde lillebrodern, alltid i skuggan av systrarna och sitter helst hemma framför datorn. Tydligt för läsaren men lite segt och förutsägbart, i synnerhet avsnittet om Andrea kunde kortats ner lite. Jag stör mig på några dramatiska och osannolika detaljer, men det går jag inte in på här. Och som sagt, jag upplever att författaren ser Andrea som Boven och lägger större skuld - och större ansvar - på henne. Men jag kan ha fel, det kan bero på att jag har svårt för personer som Ulrika och att det färgar min bild. Vad tycker ni andra?
Helhetsomdömet blir - bra, varken mer eller mindre
| | Betyg 4 Arne | 2024-07-04 10:38 |
| Äventyret i tomatdjungeln | Emmy Abrahamson |  Desta har råkat slå sönder ett fönster. Hon gömmer sig i sin pappas växthus. Där krymper hon plötsligt. Hon träffar Til som nu blivit en fullt utvecklad groda. För att inte bli fast i växthuset måste hon klättra längs tomatplantorna. Uppe i taket råkat finnas en öppen glugg som hon kan ta sig igenom. För mig som läst den förra boken om Desta och Til känner jag igen en hel del. Bland annat att hon måste lösa olika gåtor för att ta sig vidare. Spännande berättelse och lite otäck emellanåt. | | Betyg 3 LillaPeggy | 2024-07-03 12:18 |
| Saknad | Marie-Louise Fischer | Det var längesedan jag nu läste någon Allers-roman, men jag plockar ibland fram dem när jag vill läsa något lättsamt.
Jag har läst en annan bok av tyska Marie-Louise Fischer "Skuggan under vingarna" som jag minns som den perfekta lilla mysrysaren.
Den här var också helt okej, lättläst och småmysig. Men det blev lite banalt när Fischer blandar in vit slavhandel i berättelsen och hon gör det på ett sätt som gör det nästan skrattretande banalt istället för gripande.
Men helt okej ströläsning!
Slutbetyg, en medel 3:a! | | Betyg 3 BlommigaBarbro | 2024-06-30 15:12 |
| Zonen | Per Ahlmark |  Kan en erotiskt intellektuell roman fungera?
Nej, inte för mig. Den är välskriven och jag trodde att den kanske kunde vara lite underhållande att läsa- men det är alldeles för mycket intellektuella formuleringar och sådant som jag kallar för rent flum för att den ska tilltala mig.
Den är kort så den går att läsa, men det är inte mycket mer än så.
Ingenting som jag kan rekommendera!
Slutbetyg, en 2:a! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2024-06-30 01:05 |
| Guldlock | Ed McBain |  När läkaren Jamie Purchase kommer hem på kvällen efter en pokerkväll gör han en fasansfull upptäckt då han upptäcker sin fru Maureen och sina två små döttrar brutalt knivhuggna till döds, rent av slaktade. Polisen anländer och det gör också hans goda vän försvarsadvokaten Matthew Hope. Från polisens håll så ser man tidigt Jamie som den potentiella gärningsmannen, även om han säger sig kunna bevisa sin oskuld. Men kan han verkligen det? Snart visar det sig att Jamie träffat en ny kvinna och planerat att lämna sin nu mördade familj och han betalar redan av ett saftigt underhåll till sin första fru, den lata och hänsynslösa Betty. Så kanske att han istället för att gå igenom de juridiska processerna valt att istället ta livet av Maureen och sina två små döttrar? Men är han verkligen så djävulsk? Om inte han, så vem? Den argsinta första frun Betty? Eller någon av hans två vuxna barn, sonen Michael eller dottern Karin? Det blir Matthew Hopes sak att bevisa.
I sitt privatliv brottas även Matthew med problem. Han har sedan en tid tillbaka haft en förbindelse med läkarhustrun Aggie och nu vill han skilja sig från hustrun Susan. Men han oroar sig djupt för hur en eventuell skilsmässa skulle komma att påverka deras tolvåriga dotter Joanna som betyder mest för honom. Vid en eventuell skilsmässa så skulle han göra vad som helst för att Joanna skulle bo kvar hos honom. Men han vet att det är föga troligt. Skulle han överhuvudtaget få träffa henne alls om skilsmässan blev ett faktum?
Det var längesedan jag läste något av Ed McBain- men jag blev positivt överraskad av den här thrillern. Den är både spännande och välskriven och det finns ett väldigt bra driv i texten som gör att sidorna far fram i rasande fart. Det var också intressant att läsa om fäders rättigheter vid skilsmässor i USA. Huruvida det stämmer an nuförtiden vet jag ingenting om, men det märks ganska tydligt i texten att McBain hade ganska så starka åsikter om den saken. Det här är tydligen första boken i en serie om advokaten Matthew Hope och om jag någon gång kan hitta fler böcker i serien så fortsätter jag mer än gärna att läsa om honom! | | Betyg 4 BlommigaBarbro | 2024-06-29 01:49 |
| Ristmärken | Johan Theorin | | Ristmärken är en fristående uppföljare till Benvittring och den sjätte romanen i Johan Theorins boksvit från Öland. | | Betyg 4 anette.lenander | 2024-06-28 22:04 |
| Järtecken | Christoffer Carlsson |  Ett mord och en brand i ett litet samhälle är inledningen till denna historia som kommer att spänna över många år. Var det rätt person som greps?
En bra skildring om hur händelsen påverkar mångas liv långt efteråt. En bok som är svår att lägga ifrån sig. | | Betyg 4 chrille112 | 2024-06-28 10:34 |
| Del av möblemanget | Mary Wesley |  London, 1941
Sjuttonåriga Juno Marlowe har varit och följt med de två kusinerna Jonty och Francis till värvningskontoret. Juno som är ett par år yngre än kusinerna har varit förälskad i de båda pojkarna sedan hon var en liten flicka och följt dem hack i häl. Innan de går åt varsitt håll övertalar Jonty och Francis Juno att ställa upp på deras livs första samlag och trots att hon knappt ens vet vad som händer så gör hon det. Först med Jonty och sedan med Francis.
På väg tillbaka räddas hon undan en bombräd av den ganska så sköra Evelyn Copplestone som hjälper henne söka skydd i hans bostad. Väl nere i hans kök stöter hon på andra människor som också tagit skydd, b.la. några överklassflickor som beklagar sig över att dessa bombningar stör deras partyliv. Evelyns lungor är förstörda sedan det första världskriget då han utsattes för gasningar. Ändå intresserar han sig för Juno och ber henne att berätta sin sjuttonåriga livshistoria. Och Juno gör det. Och Evelyn fattar tycke för henne, klottrar ner några rader i ett brev till sin far i Cornwall och råder Juno att bege sig dit. Strax efteråt dör Evelyn.
Junos mamma har emigrerat till Kanada med sin nya man och väntar sig att Juno ska ta nästa båt över hon med. Istället söker sig Juno till sin faster Violet som vill att Juno ska ta ett lämpligt jobb för flickor inom försvaret. Men Juno vägrar ha någon som helst del av kriget. Hon brås på sin far, pacifisten som dog i fängelset för sin övertygelse. Då Violet fortfarande inte förlåtit sin bror för hans vägran att slåss för fosterlandet, blir inte besöket hos fastern lyckat och Juno ger sig snart av igen. Impulsivt löser Juno istället in båtbiljetten och efter att ha spenderat några nätter sovandes på olika perronger- beger sig den temperamentsfulla unga Juno till Evelyns pappa Robert i Cornwall. Där hela hennes liv snart ska komma att förändras. Det visar sig mycket snart att hon väntar barn! Det är upptakten till denna mysiga och välskrivna skröna.
Det här är den sjätte boken jag läser av Mary Wesley och jag uppskattade den lika mycket som jag gjort hennes övriga böcker.
Mary Wesley (1912-2002), debuterade sent i livet. Hon var femtiosju när en av tre böcker för unga publicerades. Hon var sjuttioett när hon debuterade som romanförfattare med "Picknick med brie och beaujolais (1983), på svenska (1990)". Jag upptäckte av en slump hennes böcker under en rea för en sisådär femton år sedan och hade väl kanske inte de högsta förväntningar av vad jag skulle komma att läsa. Aningen fördomsfullt kanske jag förväntade mig en viss typ av litteratur från en dam född 1912 och som debuterade sent? Men så fel jag hade: Mary Wesleys böcker är alla underhållande, aningen svarthumoristiska skrönor och hennes kvinnliga karaktärer är alla självständiga och ganska så frigjorda av sig. Av vad jag läst om författaren så låter hon som om hon var ganska så bisarr: Hon inhandlade b.la: sin likkista medan hon ännu var i livet och använde den som soffbord i flera år- innan den kom till användning för det den var till för. 😮
Jag kan varmt rekommendera hennes böcker.🥰 | | Betyg 4 BlommigaBarbro | 2024-06-27 22:57 |
| Andnöd | Amy McCulloch |  Andnöd av Amy McCulloch var en angenäm bekantskap. Vi får följa en grupp människor som ska till en bergstopp mer än 8000 meter över havsytan. Det är nästan så man får andnöd själv.
Det är tyvärr inte ovanligt att bergsklättrare förolyckas när de ska bestiga de högsta bergen. På Mount Everest lär man få passera tidigare klättrare, som ligger infrysta där uppe, på en höjd som gör att ingen begravningsbyrå kan klättra upp och hämta dem.
Men i den här romanen dör flera bergsklättrare under mystiska omständigheter. Visserligen gissar jag ganska tidigt i boken vem som är den skyldige, men jag vet inte motivet. Och det är verkligen spännande att följa färden. Måhända blir det en överdos av detaljer kring själva bergsklättrandet. Jag behöver kanske inte veta exakt hur man ska spänna fast sig vid repen. Men informationen överskuggar ändå inte den spännande historien.
Det blir högsta betyg för den här romanen. Den är riktigt spännande. | | Betyg 5 RobertWarholm | 2024-06-25 23:37 |
| Alla syndare ska blöda | S.A. Cosby |  Alla syndare ska blöda av den afroamerikanske författaren S.A. Cosby är en intressant, spännande och läsvärd roman, även om handlingen bitvis är mycket obehaglig. Man får inte vara alltför vämmelmagad.
Slaveriet är sedan länge avskaffat i USA och sedan 1960-talet får även svarta rösta i sydstaterna, men det betyder inte att rasismen är avskaffad. Här använder vita gärna ordet ni###r om de svarta. Boken handlar om bestialiska mord med rasistiska förtecken och det blir den svarte sheriffen Titus Crown som måste lösa fallet innan fler dödsoffer krävs. Ett arbete som medför en hög kostnad för honom personligen. Privatlivet blir lidande när han gräver allt djupare i mordfallen.
Cosby är en intressant författare. Jag har tidigare läst Asfaltsland av honom, och även där spelar afroamerikaner huvudrollerna. Det märks att författaren, förutom att vilja berätta en spännande kriminalhistoria även vill lyfta fram under vilka förhållanden många svarta i USA lever.
Det här är en bok som jag verkligen rekommenderar, men var beredd på att där finns en hel del mycket starka scener. | | Betyg 4 RobertWarholm | 2024-06-25 23:32 |
| På ett ögonblick | Jo Callaghan |  På ett ögonblick av Jo Callaghan känns väldigt rätt i tiden. Det talas ju en hel del idag om AI. Är den artificiella intelligensen ett hot eller en möjlighet. Kommer vi att behöva journalister, författare och musiker i framtiden, den dag vi inte längre kan skilja det som skapats av människor från det som AI har presterat? Den dagen kan vara nära.
De stormrika kommer att kunna bli ännu rikare när de kan bedriva företagsverksamhet utan att behöva ta hänsyn till personal och fackföreningar. AI kan arbeta dygnet runt varje dag i veckan utan paus. Vad händer med oss andra? Jag är orolig på riktigt.
Den här boken är i alla fall riktigt bra. När Kat går in i det här arbetet är hennes avsikt att visa att Lock är underlägsen när det gäller att lösa brott, men hon märker snart att hon kan ha nytta av honom. Han kan leta upp statistik och andra uppgifter på ett ögonblick. Däremot saknar han social kompetens och det är inte alltid så bra att ha med honom när man ska tala med en anhörig till någon som har försvunnit.
Men ta nu och läs boken och få en inblick i en framtid som snart kan vara här! | | Betyg 4 RobertWarholm | 2024-06-25 23:25 |
| Osebol | Marit Kapla |  När jag såg att den var på över 800 sidor höll jag på att ångra mig, men det står faktiskt bara några rader på varje sida. En enda intervjuperson kan vara redovisad på tio sidor, för det ska bara vara det i samtalet som hänger ihop som ska redovisas på en sida.
Detta är en bok jag skulle önska att alla statsråd och riksdagsmän läste, för den visar på konsekvenserna av en politik där samhällsfunktionerna sakta med säkert dras bort. Konsekvenserna av den politiken märks inte i Djursholm, men de märks i Osebol.
| | Betyg 3 RobertWarholm | 2024-06-25 23:18 |
| Vedergällning | Sebastian Avindell |  Vedergällning är andra delen i Sebastian Avindells serie Östgötamorden. Den första hette Dubbelexponering. Jag skulle vilja säga att den här boken är bättre än den första. Inte minst har korrekturfelen blivit färre.
Förutom själva mordfallen berättar boken om det nya Sverige. Ett Sverige, där olika etniska minoriteter sätter skräck i samhället. Det är en utveckling som i vart fall skrämmer mig. Jag saknar det samhälle jag växte upp i.
Avindell skapar en trovärdig berättelse kring hur lätt det är att starta upplopp i de "utsatta områdena" där det blir livsfarligt för räddningstjänst och polis att ta sig in, för de kriminella gängen är beväpnade. Tungt beväpnade många gånger.
Mordhistorien är också bra. Det är en psykologisk thriller, där det gäller för polisen att förstå varför ett antal kvinnor med ett visst utseende mördas. Någon bär ett hat inom sig som det gäller för polisen att komma på orsaken till.
Detta är inte någon oäven thriller och jag ser fram mot tredje delen.
| | Betyg 4 RobertWarholm | 2024-06-25 23:16 |
| Årsboken | Sven Olov Karlsson |  De flesta känner väl igen motivet på omslaget. Den klassiska almanackan. Nej, det är inte jag som råkat ställa kaffekoppen på omslaget. Det ska faktiskt vara så. En tummad, ofta använd almanacka.
I en berättelse per månad i boken gör författaren nedslag i den svenska samhället. Vi möter kämpande människor, som alla har sin egen historia.
En riktigt trevlig bok, som jag tycker du ska försöka hitta på biblioteket! | | Betyg 3 RobertWarholm | 2024-06-25 23:10 |
| Daisy Darker | Alice Feeney |  Jag måste säga att Daisy Darker av Alice Feeney inte var vad jag hade förväntat mig, och det är inte ett negativt omdöme. Detta är en bok som levererar en historia i flera plan. Huvudperson är Daisy Darker och det är hon som är berättaren. Genom hennes ögon följer vi alla händelser. En stor del av boken berättar vad som har hänt genom åren såsom Daisy upplevt det. Detta är en dysfunktionell familj om någon. Daisy har ett medfött hjärtfel och läkarna har sagt att hon inte kommer att bli så gammal. På något vridet sätt får därför Daisy inte göra något som andra barn gör. Hon får inte gå i skolan, hon har inga kamrater. Hennes enda vänner är böckerna. Att läsa böcker är inget som hennes mor ser någon mening i, men som tur var har hon en farmor med ett stort bibliotek. Vi får veta att något hänt för många år sedan. Daisy återkommer till det i tankarna många gånger. En händelse som gör att systrarna och familjens vän Conor inte vill tala med henne.
Samtidigt har vi nutidshistorien, där hela familjen är isolerad i farmors hus på en ö i väntan på att det ska bli ebb igen. Under den tiden dör den ene efter den andre under mystiska omständigheter. Det känns som att Agatha Christies bok Tio små negerpojkar (Ten Little Niggers) har varit en förebild för författaren Alice Feeney. Snart börjar de överlevande misstänka varandra. Men tänk om den är någon utomstående som de inte känner till?
Boken är riktigt spännande. Författaren vet verkligen hur man bygger upp den där krypande stämningen. Jag tror det här skulle kunna bli en riktigt bra film.
Upplösningen är totalt oväntad. Vi får äntligen veta vad det var för en händelse som Daisy har antytt om genom boken. Vem som är mördaren? Läs boken! Du kommer att bli överraskad. | | Betyg 5 RobertWarholm | 2024-06-25 23:02 |
| Blodrött hav | Lilja Sigurðardóttir |  Blodrött hav av Lilja Sigurðardóttir är den andra boken i Áróra-serien. Den första heter Iskall sol. Den här boken är minst lika bra.
Precis som i Iskall sol är det flera olika berättelser att hålla koll på, om än inte lika många den här gången. Daniel och Áróra är förälskade i varandra, men ingen av dem verkar vilja ta något initiativ. Flosi, som är förtvivlad över hustruns försvinnande, visar sig ha hemligheter som han inte vill berätta för polisen om. Vilken eller vilka av dessa hemligheter kan tänkas ha något med kidnappningen att göra? Och hur kommer den lesbiska polisen Helenas sexliv in i detta?
Det kan låta rörigt, men boken är mycket välskriven. Det är en riktigt bra spänningsroman; ja en bladvändare. Den här serien vill jag läsa mer av, så det blir att hoppas att förlaget snart översätter och ger ut Náhvít jörð och Drepsvart hraun. | | Betyg 5 RobertWarholm | 2024-06-25 22:55 |
| Bestseller | Pascal Engman |  Bestseller är ännu en av Pascal Engmans spänningsromaner om polisen Vanessa Frank. Att en berömd författare mördas på gatan strax före Bokmässan i Göteborg slår verkligen ner som en bomb. Det visar sig snart att författaren Raymond Salinas haft nära kontakter med kriminella nätverk för att få uppgifter till sina böcker. Nu har han skrivit kontrakt för en ny roman. Kan det vara så att han kommit för nära verkligheten och att någon i den kriminella världen därför bestämt sig för att röja honom ur vägen?
Vanessa Frank börjar kartlägga vilka kontakter Salinas har haft. Det håller på att kosta henne livet. Har även hon kommit för nära något?
Som vanligt när det gäller Pascal Engman så levererar han en riktigt bra spänningsroman. Förtvivlat försöker jag räkna ut vad som ligger bakom mordet, men givetvis misslyckas jag. Engman är inte den som avslöjar sammanhangen i förväg.
En riktigt bra Engmanroman igen, som jag givetvis rekommenderar varmt. | | Betyg 5 RobertWarholm | 2024-06-25 22:47 |
| Sniglar och snö | Agneta Pleijel |  Hon blir Sveriges första kvinnliga kulturchef på en dagstidning, skriver dramatik, ger ut prisbelönade romaner och diktsamlingar, blir medlem i samfundet De nio, blir ordförande i Svenska PEN och får en professur på Dramatiska institutet. Men privat går det inte lika bra. Hon separerar, vilket resulterar i ett spänt förhållande till dottern, hennes far drabbas av Parkinson och hamnar på vårdhem och när hon möter Den Stora Kärleken visar den sig vara allt annat än okomplicerad...
Sniglar och snö är tredje och sista(?) delen i Agneta Pleijels autofiktiva romanserie. Jag har läst de två första delarna, Spådomen - en flickas memoarer och Doften av en man, men minns inget annat är att jag tyckte de var bra. Vilket även gäller denna bok! Korta kapitel, enkelt språk med närvaro och uppriktighet, hon är gammal och insiktsfull nog för att inte vara rädd för utlämnande passager. En fördel med journalister som blir författare, de kan hantverket. Just detta med korta kapitel och enkelhet är något som fler författare borde anamma. Hon rör sig obesvärat mellan första och tredje person, vilket kan ställa till det för läsaren då det ofta är andra kvinnor inblandade. Typ "hur var det nu, är det författaren eller dottern som sa/tänkte det och är "henne""?
Det som både läsare och kritiker reagerat på är hennes passionerade äktenskap med den karismatiske M, en man med polska rötter som gick från vanlig byggjobbare till att bli den superkände journalisten Maciej Zaremba. Trots att han inledde en relation med en annan kvinna och periodvis bodde hos henne tolererade Pleijel det och äktenskapet höll. Dock inte utan vånda, men vissa män kommer undan med allt. Läsaren får också intressanta interiörer från 70-talets kulturliv, från arbetet på redaktionen på Aftonbladet till personliga möten med författare. Det röks väldigt mycket kan jag säga, något som närmast hörde till yrket då med som känns helt off idag...
En bra och utlämnande bok om en speciell och begåvad person, missa inte den!
| | Betyg 4 Arne | 2024-06-25 20:49 |
| Fasornas hus | Rae Foley | Den börjar riktigt lovande med såväl spänning som mystik. Sedan blandas en knarkhistoria in i handlingen och intresset försvinner delvis för mig. Att Norma svärmar för en man som givit henne en örfil hjälper inte precis saken och jag blev riktigt irriterad över hur författaren behandlar ämnet våld mot kvinnor.
En 2:a får betyget bli, men inte mer! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2024-06-24 15:51 |
| Jag ska bara fixa en grej i köket | Moa Herngren |  Ingrid Lundström, 35, har nyligen blivit befordrad till chef på det dagis hon arbetat på en tid. Något som inte alls accepteras av hennes kollegor som börjar frysa ut henne. Den högljudda kollegan Gunnel som arbetat längst tid på dagiset figurerar som den mest högljudda av mobbare och de andra kvinnliga kollegorna verkar mest dansa efter Gunnels pipa.
Ingrid är ensamstående mamma till Juni, sju år. Junis pappa Peter som en gång i tiden lämnade Ingrid har hitintills enbart fått träffa sin dotter vartannat veckoslut, men nu vill Peter ha mer umgängesrätt till Juni något som oroar Ingrid djupt.
Men vad är bäst för Juni?
Ingrid oroar sig också för modern, Astrid, snart sjuttio och hennes alkoholvanor. Astrid finns ständigt med Ingrids bakhuvud och oftast figurerar hon som ett irritationsmoment. Ingrid känner ibland ett stort hat välla fram och helst av allt skulle hon vilja konfrontera modern. Men systern Kerstin avfärdar enbart Ingrids upprepade frågor om moderns alkoholberoende. Och Ingrid ger med sig.
Vad hon däremot vägrar inse är sitt eget beroende av alkohol. Hur hon gömmer flaskor och glas i lägenheten för att inte Juni ska se. Vinet som är Ingrids enda tröst och som lägger sig som en slöja över hennes ständiga följeslagare- ångesten.
Men Ingrid tror sig ändå inte vara fullt lika beroende som Astrid.
Ändå närmar sig katastroferna med stormsteg...
I den här boken får jag som läsare lära känna Ingrid, Juni, Astrid, Peter, Kerstin samt Ingrids nya kärlek Johannes under en period. Den är mycket välskriven och engagerande. Karaktärerna är mångbottnade och jag både känner stor sympati som frustration över Ingrid som karaktär.
Utan tvekan en av de bästa böcker jag läst i år.
Om jag ska finna någon kritik- så kom slutet lite väl hastigt och kanske också aningen för avskalat. Jag ville stanna kvar längre i berättelsen med karaktärerna och få veta hur de klarade sig längre fram.
Trots mängder av förträffliga recensioner jag läst om Moa Herngren så är det här enbart den andra boken jag läst av henne. Jag har tidigare läst: "Tjockdrottningen (2017)". Alla de förträffliga recensioner som nog- får många att vilja läsa hennes och andras böcker kan ibland ha en avskräckande effekt på mig med alldeles för höga förväntningar som följer.
Men nu känner jag personligen att jag mer än gärna vill läsa fler böcker av henne!
Den här kan jag varmt rekommendera och trots min lilla kritik om slutet är det en solklar fempoängare i betyget! | | Betyg 5 BlommigaBarbro | 2024-06-22 15:10 |
| Huckleberry Finns äventyr | Mark Twain |  Mark Twains bok ”Huckleberry Finn” är en bra och spännande äventyrsroman. Boken handlar om en pojke som heter Huckleberry Finn. Han har aldrig behövt följa några regler utan har för det mesta varit utomhus och levt ett vilt liv. Han har bara gjort det som han tyckt vara kul men när han senare blir omhändertagen av en kvinna och hennes syster så förändras allt. Det finns regler att följa. Han går i skolan om dagarna och får lära sig saker precis som andra barn, inte vara ute och driva och ha kul om dagarna.
Men en dag så kommer pojkens alkoholiserade far tillbaka in i hans liv. Han blir tvingad att följa med fadern tills hans smutsiga hem. Väl med sin far slipper han alla regler men han blir istället slagen av fadern som är elak mot honom. Huckleberry orkar inte med detta och bestämmer sig för att rymma. Han iscensätter sin egen död och drar iväg på flykt, till friheten.
På vägen träffar han afrikanen Jim som rymt ifrån sin ägare, samma kvinna som tagit hand om Huckleberry. Detta blir starten på ett fantastiskt och spännande äventyr tillsammans. Deras vänskap blir starkare ju längre de kommer. Resan sker på en flotte som de byggt. På resan med flotten träffar de på två stora bedragare, Kungen och Hertigen, som de kallar sig.
Till sist blir Jim kidnappad och Kungen och Hertigen blir gripna för sina bedrägerier. Huckleberry gör allt för att frita Jim, vilket blir lättare sagt en gjort.
| | Betyg 3 Tintin | 2024-06-22 12:56 |
| Vi är inte här för att ha roligt | Nina Lykke |  För 20 år sedan skrev Knut en bestseller som han därefter aldrig lyckades följa upp. Hans övriga böcker sålde inte som önskat och till råga på allt blev hans senaste manus refuserat. Knut är fullt medveten om att han blivit förbisprungen av nya och mer spännande röster. Nu sitter han ensam i lägenheten, utan vare sig fru eller flickvän, och kämpar med dålig ekonomi, hypokondri och skrivkramp. Trots detta blir han inbjuden till litteraturfestivalen i Lillehammer, visserligen som reserv för reserven, men ändå. Inte för att han vet vad han ska tala om, men han får ju betalt och allt är gratis. Att hans värsta fiender ska sitta i samma panel förtränger han...
Nina Lykke har skrivit en dråplig, satirisk och samhällskritisk roman om det norska kulturetablissemanget. Men till skillnad från svenska skribenter angriper inte Lycke bara den vita kulturmannen utan visar på att kulturkvinnorna inte är ett dugg bättre. Självupptagna, pretto, PK-fixerade, trendkänsliga, falska och allmänt flummiga. Plus att kvinnorna, som Lycke skriver, "lider av en enorm, ja närmast okontrollerad hunger efter att utmåla sig själva som offer."
Lycke tar ut svängarna rejält och man kan föreställa sig hur hon numera bemöts av sina kollegor, med ett tvunget leende och en stel kram. Ingen vill angripa henne öppet och ge kränktheten ett ansikte, men tankarna går i samma riktning hos alla; "är det mig hon skriver om?"
Nina Lykke är Norges svar på Lena Andersson, de väjer inte för obehagliga sanningar och till skillnad från de flesta skribenter av bägge kön stryker de inte kvinnor medhårs.
Skildringen av den metamorfos som losern Knut genomgår är också lysande. Från att ha framställts som en "grumpy old man" som super med kompisen och klagar på allt, för att senare visa sig vara den enda vettiga personen, en Josef K i ett surrealistiskt Kafkaland, till att sluta som pojken i H C Andersens saga, den som vågar säga att kejsaren är naken. En upprättelse för den förtalade kulturmannen som dessutom hämnas på sina vedersakare!
Särskilt kritisk är Lykke mot de som skriver autofiktiva berättelser, i boken symboliserad av den person Knut kallar "Verklighetsförfattaren". Hon som skriver om egna upplevelser i romanform, kallar det sanning, lämnar ut verkliga personer och på så sätt lurar läsaren att det verkligen ÄR sant. Jag kom att tänka på Carina Rydberg som skrev om sitt förhållande till konstnären Ernst Billgren i Den högsta kasten. Men ett aktuellare exempel är Alex Schulman som blandar friskt av fakta och fiktion när han skriver om sin släkt.
Även om jag uppskattar den typen av böcker har jag problem med den flytande gränsen mellan sanning och dikt. Det är en sak om man skriver om historiska personer som levat för hundratals år sedan och där fakta ofta saknas, men när man som Schulman medvetet flyttar faktiska händelser i tiden för dramaturgins skull har det gått för långt. Då föredrar jag en ren biografi.
Det var en utvikning men jag rekommenderar verkligen Lykkes lysande bok, årets hittills bästa för min del! Och jag misstänker att hon inte bara skrev den för att roa, det är i mångt och mycket en uppgörelsebok om hyckleri och falsk präktighet inom hennes skrå.
Men precis som Lena Anderssons böcker är den inte för alla...
| | Betyg 5 Arne | 2024-06-21 17:21 |
| Herr Nyman och kröningsstenen | David Nessle |  Herr Nyman i sin andra deckare, David Nessles kongeniala språk är underbart njutningsfullt att bara låta strömma in - boken läser sig själv nästan (även om det var mer humor i första boken, men denna är humoristisk så det förslår ändå).
Levande historiska stockholmsmiljöer. Grannen är ju rolig, och en massa andra biroller också, och den mystiska dubbelgångaren till Amanda...
Spännande också, på slutet väldigt - annars en klurig och trevlig spänning. Härlig bok, man längtar efter mer om Herr Nyman (men han lär inte vara med i nästa bok i serien...). | | Betyg 4 frökentulpan | 2024-06-20 01:32 |
Fler nya böcker: 100 senaste inlagda böckerna
På vår länksida finns det länkar till andra intressanta boksidor.
Har du synpunkter eller frågor,
Skriv gärna i forumet eller
kontakta oss via kontaktformuläret.
|
casino är ett återkommande tema inom populärkulturen
Mest recenserade år:
2020
2019
2018
2017
2016
2015
|
