Jonathan Lindströms bok ”Sveriges långa historia” är en bra faktaspäckad och underhållande bok. Boken berör huvudsakligen tiden före medeltiden. Det faktum att det tjugonde kapitlet berör tiden 1350–2022 på några få sidor säger väl något om var tyngdpunkten ligger. Det är, som han själv föga blygsamt konstaterar, ”första gången Sveriges historia tolkas sammanhängande över alla tidsepoker”. En pionjärgärning, med andra ord.
Livet under förhistorien var hårt och smutsigt. Lindström ger många exempel på de arkeologiska fynd som bekräftar att forntiden var våldsam och brutal. Människooffer, spår efter skalperingar och sannolik kannibalism, spår efter våld, strid och tortyr är relativt vanligt förekommande bland fynden. Människor dog unga och levde ofta med tandvärk, slitna kroppar och med dåligt läkta spår av våld. I en undersökning av skelett från Gotland uppvisar var sjunde man och var trettonde kvinna spår efter hårda slag mot skallbenet.
För att levandegöra historien så är Lindström mån om att ge stor plats till fynd som kan berätta något om individuella levnadsöden. Genomgående är att vi kommer närmare vanliga människor än kungar i denna historieskrivning.