bokrecensioner boktips     
Hem | Sök böcker | Lägg till ny bok | Topplistor | Länkar | Kontakta oss | Bli medlem |
  Logga in

Samma Författare:
Anteckningar från käll..
Arma människor
Brott och straff
Bröderna Karamazov
Den anspråkslösa
Den evige äkta mannen
dubbelgångaren
Döda huset
En komisk människas dr..
En liten hjälte
En otäck historia
En underjordisk dagbok
Fattigt folk
Människor på godset St..
Netotjka Nezvanova
Onda andar
Spelaren
Stavgorins brott
Vinteranteckningar om..
Vita nätter
Ynglingen
Liknande böcker:
Svenska Folkbibeln
 .
Vikingahistorier
 Å. Ohlmarks
Boken om te
 K. Okakura
Bleak House
 C. Dickens
War and Peace
 L. Tolstoy
Biker Bibel
 .
Lord Arthur Savile's C..
 O. Wilde
En engelsk opieätares..
 T. De Quincey
Death of a salesman
 A. Miller
Farväl till Berlin
 C. Isherwood

Välj Genre
Roman
Historisk Roman
Deckare
Thriller
Fantasy
Science-Fiction
Ungdomsbok
Biografi
Fakta
Klassiker






     

Idioten

 
Originaltitel: Идиот
Författare: Fjodor Dostojevskij
Genre: Klassiker
Ämnesord: filosofi, psykologi, religion, historia
Utgivningsår: 1869
ISBN: 9789174292312
 
Spänning:  9
Romantik:  8
Humor:  4
Lärorik:  9
Sorglig:  9

Direktlänk till boken hos Bokus

CDON.COM

Begagnade:
Köp begagnad på bokbörsen
Köp på tradera


Idioten är en av Fjodor Dostojevskijs allra främsta romaner. Dess hjälte, furst Myskin, är en av den ryska litteraturens mest betagande karaktärer - en överkänslig livsfrämling i en självisk och brutal omgivning. Myskin, just hemkommen från en sjukdomsvistelse i Scweiz, kastas in i Petersburgs socitetsliv. Där förälskar han sig i Natasia och Aglaja - två av världslitteraturens mest fascinernade kvinnogestalter. Inför öppen ridå utspelas fruktansvärda tragedier, groteska farser och erotiska dramer.

Medelbetyg: 4,34 (64 röster)

  » Skriv egen recension «
Betygsätt:
Mellansdagsrea hos adlibris upp till 70% rabatt!

Bli medlem få boktips baserat på dina betyg.
Bok recensioner av Idioten :


stigh 2004-04-16 11:25
Dostojevskijs ”Idioten” är på många sätt en naturlig uppföljare till författarens mycket välkända roman ”Brott Och straff”. Båda dessa alster är idéromaner som behandlar moralen och det goda livet. Efter att Raskolnikov (i Brott Och Straff) fått symbolisera ateismen och den relativa moralens absurda konsekvenser äntrar här den chargerat ödmjuke Furst Mysjkin scenen – som understundom påminner om en kristusgestalt då han milt ”vänder andra kinden till”. De beräknande societetsskurkarna i furstens omgivning, som köpslår om allt från äktenskap till människoliv, är inledningsvis djupt chockade av den moraliskt angenäme fursten. "Det finns knappt en enda hederlig människa kvar i Ryssland längre", låter Dostojevskij upprepa gång på gång, men den ovanlige fursten förkroppsligar godheten och givmildheten mitt i detta förfall. Han lyser upp tillvaron för alla genom sin ständiga vänlighet. Med sitt säkra sätt får han sägas vara Dostojevskijs idealmänniska, med orubblig tro på det rena och på guds absoluta moral. Efter hand övergår dock omgivningens positiva förvåning i misstänksamhet och slutligen dukar Mysjkin under, hånad och förlöjligad. Dostojevskij menar att fursten blottlagt människornas egen moraliska uselhet och får av detta betala ett mycket högt pris.

Miljöskildringarna är fortsättningsvis förtjusande och personbeskrivningarna är trots sina stereotypa inslag högst uttrycksfulla. Boken tenderar emellanåt att bli rätt ”seg” då mönstren och bokens huvudtema, enligt ovan, kontinuerligt upprepas. ”Idioten” är dock en mycket mäktig roman i de flesta hänseende och värd att läsa inte minst för författarens fantastiska språkbruk.
Betyg 4

karin. 2004-04-24 16:41
Den här boken handlar om en "idiot" som pga sin epelepsi förklaras dum på sin tid. Egentligen är han lite av en Jesus-liknelse. Han är välldigt smart, godtrogen och logisk. Han väcker stor uppmärksamhet om sig. Alla blir imponerade av honom. Öppet skrattar de åt honm men inombords kan de inte mer än beundra honom.
Det händer inte allt för mycket i boken. Det som är så roligt och spännande med den är hur han får alla att lyssna på honom, hur uppsatta människorna runt honom än är, och hur han lyckas komma ur svåra knipor med sitt beundransvärda sätt att lägga sina ord.
Kärlek är det också. Två helt olika flickor står han att välja mellan. En ond och en god. Den godtrogne och naive Myskin har ett svårt val framför sig samtidigt som han måste ta itu med folk som vill ta hans liv pga avundsjuka.
Betyg 3

Kamo 2004-05-08 04:48
Idioten är en av världslitteraturens största romaner. Dostojevskij(1821-1881) skrev den under åren 1867-69, under den svåra tiden i landsflykt som präglades av hans epileptiska anfall och häftiga spelpassion och därav följande ekonomiska misär. Idioten har kanske blivit den mest självbiografiska av alla hans böcker. furst Mysjkins bakgrund som son till en utarmad adelsman och en köpmansdotter, hans religiositet och hans epilepsi påminner klart om verkets upphovsman, likaledes hans vackra handstil och stora kärlek till barn. Vidare har både diktare och hjälte genomgått en fyraårig kurvistelse, på tukthus i Sibirien resp. på kliniken i Schweiz. Dostojevskij låter fursten berätta om sina egna upplevelser på schavotten och placerar honom mellan två av sina egna kvinnor-Polina(Nastasja Filippovna) och Anna Korvin-Krukovskaja ( Aglaja). Två saker i kristendomen förefaller ha präglat Dostojevskij särskilt djupt, dels tanken att man måste bli som ett barn för att komma in i Guds rike, dels tesen att evangeliet måste förbli en dårskap för grekerna d.v.s. för alla som sätter vetenskapen och det sunda förnuftet högt. de människor som fursten kommer i beröring med frapperas först av hans öppenhet och tar den för svaghet. " Han är ett fullständigt barn", säger genaral Jepantjin i romanens början, och det blir de flestas intryck. Det är också riktigt. I flera avseenden är han som ett barn, det är förutsättningen för hans tro och gans godhet. Jag vill påstå att det finns ett klart ideologiskt centrum i "Idioten". Dostojevskij tar parti för furst Mysjkin och för vad denna representerar, en kristen kärlek. Jag tycker att romanen är värd att läsas många gångar.
Betyg 5

Valantino 2004-05-09 20:13
Jag har läst den här romanen för tre år sedan, och jag tycker att den är en av de bästa böckerna som jag har läst någonsin. Dostojevskij vill visa genom furste Mysjkin alltså hjälten i roman sin berättelse konst.
Betyg 5

Ania 2004-05-09 23:14
Fjodor Dostojevskij skrev romanen under åren 1867-69, under den svåra tiden i landsflykt som präglades av hans epileptiska anfall och häftiga spelpassion och därav följande ekonomiska misär. I Idiote för Dostojevskij oss in i värd som myller av lidelsefull, illistiga, ensamma, naiva, kärlekslängtande och framför allt levande människor. I ljuset från furst Mysjkins ogrumlade och gränslösa tilltro till livets inneboende godhet ser vi dessa människor så som de egentligen är och skulle vilja vara under alla masker och grimaser.
Betyg 5

Hama 2004-05-10 00:23


Romanen Idioten från 1868 tillhör odiskutabelt världslitteraturen. Den store ryske författaren Fjodor Dostojevskij kan som ingen annan beskriva miljöer och särskilt människor från slutet av det förra seklet. Av Dostojevskijs böcker bör för övrigt Brott och straff samt Bröderna Karamazov nämnas.

Huvudpersonen i Idioten är en herre som går under namnet furst Mysjkin. I honom har Dostojevskij försökt att framställa en fullkomligt god människa. Läsaren får följa den del av hans liv då han återvänder till Ryssland efter en längre sjukhemsvistelse. Trots att han är utblottad och saknar kontakter dröjer det inte länge förrän han tagit sig in i den Petersburgska societeten. Många där ser honom som en ”idiot”, en narr, som är en frisk fläkt i de stelnade sammanhangen. När sedan fursten ärver en ansenlig summa, stiger han i graderna och blir ett permanent inslag i de finare salongerna. Furst Mysjkin är både en betraktare och centralgestalt. Ingen av de övriga personerna som figurerar i boken kan undgå att tycka något om denna besynnerlige herre. Han rör upp mångas känslor, blir bundsförvant med älskande, och själv älskad av två unga kvinnor.

Persongestaltningarna i Dostojevskijs roman är något utöver det vanliga. Fursten beskrivs aldrig så mycket till det yttre; man får veta att han är i tjugoårsåldern och inte anser sig själv vara särskilt attraktiv. Han är sjuklig och lider, precis som Dostojevskij själv, av epilepsi. I romanen får man bland annat vara med om hur det känns innan ett anfall. Furst Mysjkin är en idiot, en snäll sådan. Han vill väl, och tror kanske ibland lite väl mycket på sina intrigerande medmänniskor. Vid sidan om bilden av fursten är det främst beskrivningen av en av de kvinnor han älskar som är levande. Nastasia Filippovna är ”den fallna kvinnan” som drar många män till sig. Ingen av sina beundrare kan hon själv älska, förutom fursten. Han i sin tur faller hopplöst för henne, och friar till och med. Istället för att stanna kvar och gifta sig flyr Nastasia Filippovna med rövaren Rogozjin. För att vara en roman från 1800-talet är beskrivningen av denna dam mycket nyanserad. Hon är en dubbelbottnad natur, som tycker illa om sig själv, och som trots att hon helst av allt vill vara god inte kan låta bli att såra människor för att bevisa sin egen oduglighet. Den andra kvinna som fursten förälskar sig i är den sköna och goda Aglaja. Hon kommer, till skillnad från Nastasia, från en fin familj. Hon är oskuldsfull till det yttre, men inom sig drömmer hon bara om att fly och leva ett annat liv, borta från den instängda tryggheten.

Idioten är en stor roman, inte bara till formatet. Den innehåller många sidohistorier, många människoöden och en bra bild av tsarryssland. Ibland känns det tyvärr som om Dostojevskij kommer av sig i sitt berättande, med sina egna personliga funderingar. Men, det är också dessa som ibland lyfter romanen. Historier som fursten berättar från sin tid i Schweiz, en text som den dödssjuke Ippolit skrivit i sin ångest och som han läser upp för en stor församling innan han gör ett misslyckat försök med att skjuta sig själv- sådana avbrott från den centrala berättelsen kan i det närmaste liknas vid små noveller. Detta gör att Idioten fängslar med sin mångfald. Det är en roman som man bär med sig efteråt. Kanske gör den sig bäst som den först blev publicerad; i små stycken i en regelbundet utkommande tidning. (Man undrar också apropå detta om Dostojevskij fick betalt för antalet sidor…) För, det räcker med små portioner av Idioten i taget! Det finns så många öden att fundera över, så många problem att lösa som tar tid att smälta.

Dostojevskij försöker inte undanhålla att hans egna personliga åsikter kommer fram i hans verk. Han låter karaktärerna nämna många av de författare och tänkare som Dostojevskij
Betyg 5

Guliani 2004-05-10 01:30
Idioten är en av Fjodor Dostojevskijs allra främsta romaner. Dess hjälte, Myskin, är en av den ryska litteraturens mest betagande karaktärer - en överkänslig livsfrämling i en självisk och brutal omgivning. Myskin, just hemkommen från en sjukdomsvistelse i Scweiz, kastas in i Petersburgs socitetsliv. Där förälskar han sig i Natasia och Aglaja - två av världslitteraturens mest fascinernade kvinnogestalter. Inför öppen ridå utspelas fruktansvärda tragedier, groteska farser och erotiska dramer.
Betyg 5

Hardy 2004-05-13 23:25
Jag har läst den här romanen, och jag tycker den är en av de bästa romanarna som jag har läst någonsin. Dostojevskij vill visa genom furste Mysjkin alltså hjälten i roman sin berättelse konst
Betyg 5

katzenjammer 2004-05-26 14:07
Den epileptiske helige dåren furst Myskin anländer i S:t Petersburg där han sedan upptas i societeten men fatalt fortsätter att misslyckas med allt han företar sig. Kafka måste ha haft denne stackare i åtanke då han skrev sin trilogi.
Betyg 5

fgklhjl 2004-09-07 21:32
inte mycke att tillägga efter ovanstående. boken var kanske lite seg ibland men skriven med ett så vackert språk att det inte märks. helt klart läsvärd!
Betyg 4

Irené 2004-11-23 05:33
En mycket bra roman, man bör läsa den utan tväkan. Den är en av de bästa som Dostojevskijs har skrivet. Läs den !
Betyg 5

Trapatoni 2005-01-12 20:41
En infångande roma som berör. Man skall läsa den boken. Väldigt bra skrivet, den faller på läppen vid läsningen.
Betyg 5

Arja 2005-01-15 05:53
Idioten är en av Fjodor Dostojevskijs bästa romaner. Hjälten, Myskin, är en av den ryska litteraturens mest betagande karaktärer - en överkänslig livsfrämling i en självisk och brutal omgivning. Myskin, just hemkommen från en sjukdomsvistelse i Scweiz, kastas in i Petersburgs socitetsliv. Där förälskar han sig i Natasia och Aglaja - två av världslitteraturens mest fascinernade kvinnogestalter.
Betyg 5

Arian 2005-01-15 06:26
I romanen Idioten (1869) skildrar Dostojevskij den ”helige dåren” furst Mysjkin. Han är oskuldsfull och sympatisk som en sann Kristusgestalt. Han hör dock hemma i den egoistiska, europeiska societeten och betraktas därför som en löjeväckande dåre.
Betyg 5

Bammo 2005-01-26 23:37
En roman som jag har läst för länge sedan, jag minns fortfarande vad som hände i romanen efterom jag tyckte mycket om den efteråt när jag har läst den färdigt.
Betyg 5

buccho 2005-02-19 03:08

den här klassikern är och kommer alltid tillhöra en av de bästa romaner jag läst och flera veckor efteråt kunde jag inte sluta tänka på furst myskins öde, men framför allt hur författaren kunnat lyckas göra den här guguren så fullkomlig !

furst Myskin träffar på tillsammans med Rogozjin som båda befiner sig på ett tåg till S:t petersburg! Furst Myskin äger inget annat än det han har på sig som även det består av trasor medan Rogozjin är på väg att ta emot ett stort arv efter sin döde far! de lär känna varandra och Nastasia blir nämnd i Rogozjins dröm efter det att han fått sina pengar.
Fursten blir inbjuden till Rogozjin eftersom denne inte har någon annanstans att söka sig och inga pengar har ahn heller men bestämmer sig att söka sig till en släkting på långt hål!
I furstinnans hus blir han väl medtagen men samtidigt "idiotförklarad och harmlös" redan under de första sekunderna! I efterhand blir han "idiotförklarad" av alla människor i den högsta societeten men i sina hjärtan och tankar är fursten den person alla vill definiera sig i! Alla är välmedvetna om denna människa som kan vara den mest inteligenta i världen och allt han gör skiljer sig från resten och på ett storartat sätt, hans godhet är nästan lika stor som en profets och precis som en profet älskar han alla människor men framför allt barn och de sjuka och hjälplösa !!

Ibland kan han verka så naiv när han avslöjar intriger mot honom och ändå försvarar dessa personer att de sj'lva står häpnade, när Fursten sedan får ärva en stor summa pengar halveras detta genast när folk söker anspråk på pengarna, trots att han vet att de inte har rätt till pengarna är han så godhjärtad att han inte behåller alla pengarna ensam! nu är han lite mera uppskattad för sina pengar i societeten men intriherna ökar eftersom folk vill komma åt hans pengar och eftersom han är så naiv pch godhjärtad är det ingen som ser något hinder för att itne göra det!!

kärleken till den vackra nastasia fillipovna gör honom nästan galen til en början men när han kommer till sina fulla sinnen kommer han på att det inte är någn riktig kärlek, utan att han tycker synd om henne, men Nastasia älskar honom och trots detta gör honom honom till åtlöje och lämnar honom flera gånger i sticket och flyr tillsammans med Rogozjin! Fursten blir även förälskad i en andra ficka, Aglaja som är även hon lika vakcer som Nastasia men här är det riktig förälskelse och även hon älskar honom men kan inte berätta det förrän in i det sista opch därför nobbar hon precis som Nastasia väldigt många friare!!

författaren börjar närma sig slutet och det är då de frukstansvärda tradeierna börjar bli ett faktum, Aglaja som redan under första mötet börjat på sitt lilla barnsliga sätt att förlöjliga fursten i alla situationer hon kunnat förklarar att fursten är den enda för henne och då börjar man inse att hon alltid varit det och därför låtit plåga honom! ingen annan än fursten duger för henne och tillsammans med honom går hon till Nastasia för att få henne att sluta med en gång för alla att lägga sig i hennes och fursten liv!! Nastasia lättar på sitt hjärta och Aglja ger sig av och fursten går med henne, men när Nastasia svimmer återvänder han och bär in henne i huset och ger sig av genast efter Aglaja som befinner sig hemma och där han inte blir insläppt av mor och sytrar!

Nastasia rymmer medan han är borta tillsammans med Rogozjin som avgudar henne fullkomligt men hon är bara intresserad av fursten och i raseri dödar Rogozjin henne för att ingen annan ska få henne om inte han får henne!! Rogozjin kallar på fursten som sökt just Rogozjin de senaste dagarna just för att han befarat vad Rogozjin planerat och förskt förgeäves förhindra det genom att söka upp honom!! han blir försd till det spöklikahuset i all tysthet och där ligger Nastasia död på sängen inlindad i ett vitt sidenlakan

de lägger sig på golvet och söker tröst hos varandra och när de blir funna där på gulvet av polisen, har Fursten förlorat all kontakt med omvärlden och tillbaka är epilepsin!!

Aglaja gifter sig med en fattig lurendrejare till polack som utgett sig för att vara en rik och respekterad man i den högsta societeten!! hennes familj besöker fursten i schweiz där han är tillbaka hos sin lärare och läkare men hoppet att han ska tillfriskna verkar inte vara så stor, familjen som varit så goda vänner till honom tycker så synd om honm och undrar vad som hade hänt om de bara släppt in honom då han kommer för att söka Aglaja!!

man kan bara fantisera, kianske tilllfrisknade han ochh räddade sin Aglaja från den där skojaren som familjen inte vet om efterosm dottern ljuger för att inte avslöja i vilken situation hon hamnat i!!!!!

jag rekomderar den här boken till alla som vill läsa en bra och späänade bok som inneh¨åller kärlek, hat och intriger!!

som vanligt har fjodor lyckats överträffa sig själv i det språkmässiga!!!
Betyg 5

helix 2005-03-12 13:38
Det är intressant att få följa med in i den ryska överklassen. Den skiljer sig kanske inte så mycket från överklasser i andra länder, men ändå. Och kanske är det detta som blir den här recenesentens största behållning av "Idioten". Annar är historien väl klassisk, med man älskar kvinna, som kanske inte är riktigt hedervärd, älskar man, men vill göra honom svartsjuk, man hittar annan osv... Trivialt.
Betyg 3

Tistou 2005-05-05 10:40
Idioten innehåller mycket rika och detaljerade beskrivningar av människor, deras utseende, tankar och förhållanden till varandra.

Furst Mysjkin (idioten) har epilepsi och ska representera ett under av godhet. En liknande karaktär finns även i boken Bröderna Karamazov (munken Aljosja). Men även idioten i all sin godhet kan bli kär...

Rogozjin är tycker jag den mest intressanta och gripande personen i boken. Han är mycket känslosam, romantisk, intensiv och impulsiv.

Nastasia Filippovna är en kvinna som många anser vara "dålig". Hon tillhör inte de finaste societetsdamerna. Hon är den mest tilldragande, då alla män blir kära i henne.

Furst Mysjkin och Rogozjin blir kära i samma kvinna, Nastasia Filippovna.
Rogozjins hängivna karaktär offrar sig totalt för kärleken och blir galen och besatt av den.
Furst Mysjkin är en lite mer saktmodig person, och jag tror att han har förmågan att avstå från något han verkligen vill.

Andra personer som är viktiga i boken är:
Ippolit: en tuberkulossjuk pojke, ungefär 17 år. Ippolit filosoferar mycket kring lidande och sin sjukdom, och kan ibland bli desperat. Jag tycker att folk är mycket elaka mot honom.
Kolja: är Ippolits lillebror och verkar vara en mycket snäll person. Kolja och Furst Mysjkin är bra vänner. Även Kolja har en motsvarighet i Bröderna Karamazov som även där heter Kolja.

Jag tycker Idioten är en mycket bra bok. Beskrivningar av folk och hur de tänker verkar vara väldigt väl genomtänkt, då man ofta förstår precis vad författaren menar.
Jag tycker inte Idioten är "djupsinnig". Det är synd att folk ska tro den är så "djupsinnig" och därför kanske avskräckas från att läsa den. Den kan tvärtom ibland vara rätt ytlig med t.ex. långa beskrivningar av en persons kläder.
Den är bara en mycket bra skildring av människor.

Betyg 5

Micke 2005-05-08 23:00
Alldeles innan jag började med denna bok hade jag precis lagt ifrån mig Dostojevskijs Brott och straff, vilken jag blev extremt tagen av och som tveklöst är en av de bättre böcker jag läst. Förväntningarna var således skyhöga när jag gav mig i kast med Idioten, och dessa förhoppningar slog verkligen in. Precis som i Brott och straff får läsaren genomleva en helt underbar och ibland skräckfylld resa som är kantad av precisa och oslagbara karaktärsskildringar, härliga dialoger och hänförande miljöbeskrivningar. Men, för det finns ett men, samtidigt anser jag att det finns fler moment och delar i Idioten, som gör att hela boken känns lite seg och samtidigt något tråkig, men dessa benämnda delar är i fullständig minoritet och de hänförande och fascinerande delarna i boken väger betydligt mer tungt.

Men nu till att kortfattat beskriva bokens innehåll så gott det går, eftersom detta på intet vis är en statisk och enkel berättelse, tvärtom är den mångfacetterad med ett flertal väldigt centrala karaktärer vilkas liv och leverne beskrivs mycket ingående. Bokens huvudperson, furst Mysjkin, som är en naiv och godtrogen man, kommer efter ett antal år spenderade hos en läkare i Schweiz (på grund av psykisk sjukdom) hem till det sagolika Ryssland, och kastas då direkt in i en intrigfull och stundtals hemsk värld, fylld med människor från den högsta ryska societeten men också personer som tillhör de lägre klasserna. Jag får som läsare följa med och tränga in i denna ovan nämnda noblessens hem och således följa deras liv, som trots yttre skönhet och stora rikedomar är fullt av sorg, hat och mycket mer. Som nämnt råkar fursten redan under sin första dag ut för diverse äventyr och möter under ett av dessa KVINNAN, den depraverade och förfallne Natasia som han genast blir förälskad i, och som kommer att förändra furstens för all framtid. Fursten erbjuder sig redan samma kväll de för första gången möts att gifta sig med henne, men Natasia, som är vad man utan tvekan skulle kunna ge epitetet halsstarrig och oberäknelig, nekar honom, men trots detta kommer hon hela tiden att finnas i hans liv, ibland fysikt, men mestadels mentalt, då han ständigt tänker på henne. Tyvärr, om man nu kan kalla det tyvärr, blir det även så att fursten blir förälskad i en annan kvinna, Aglaja, som även hon då och då ger honom svårigheter.

Dostojevskij låter oss på ett enastående sätt följa med fursten under hans resa, som hela tiden är händelserik och där svårigheterna är legio (som jag nämnt är fursten väldigt godtorgen och enfaldig) eftersom många, för att inte säga alla, av de alla individer som berättelsen innehåller, ser honom som något av en idiot och hela tiden försöker utnyttja honom, och i vissa fall känns det som fursten låter dem göra detta. Boken, som är absolut läsvärd, och ger mig en skarpare uppfattning om varför Fjodor Dostojevskij räknas som en av de största författarna genom tiderna, känns dock på något sätt inte riktigt lika bra som Brott och straff, jag blev inte riktigt lika tagen av Idioten. Därför kan jag inte sätta ut den femma som jag i förhand trodde den skulle få, utan jag ger den i stället en stark fyra.
Betyg 4

Khanaqin 2005-05-12 20:01
Romanen, Idioten är en jätte bra roman, väldigt känd. Den är den boken för alla tider tycker jag. Jag har läst många böcker men jag har aldrig någonsin läste en bok som jag skulle vilja att komma till baka och läsa om boken som jag gör med den här boken.
Betyg 5

Betyg 5

syster_grååf 2005-06-23 19:05
Idioten är den första bok av Dostojevskij som jag har gett mig på, och jag måste säga att jag är djupt fascinerad! Man har svårt att tänka sig att en man på 1800-talet, långt innan den psykoanalytiska eran med Freud i sin spets, så skicklagt har lyckats fånga och beskriva människans psyke och olika personlighetsstörningar. Jag har tom läst någonstans att Freud och hans anhängare använde sig av Dostojevskijs romaner som forskningsunderlag.

Den oändligt gode fursten, vars mentala kolaps antagligen ligger och väntar under ytan hela boken igenom, om än omärkbar, är en underbar helgonliknande karaktär som man inte kan undvika att fatta tycke för. Den demoniska skönheten Nastasia Fillipovna är också oerhört fascinerande. Hennes destruktiva beteende och borderlinestörning är mycket realistiskt tecknat. Och inte bara dessa huvudkaraktärer är noga utmålade, Dostojevskij har lyckats fånga säregna drag i så gott som varje biperson. Lizavjeta Prokofjevna, den excentriska och barnsligt sinnade damen, är en som måste nämnas.

De långa, komplicerad -men väl sammanhängande- tankegångarna och dialogerna är också de bevis på författarens talang. Jag har helt klart fått blodad tand för denna författare, Idioten är inget mindre än ett klassiskt mästerverk och Fjodor Dostojevskij är en skildrare av stora mått!
Betyg 5

yoxefine 2005-09-27 22:13
med stor skicklighet skildrar dostojevskij en oherhört trist vardag, men lyckas förgylla den med innehållsrika dialoger. I och med idioten har han tydligt visat att handlingen inte är allt i en bok, buskapet är så otroligt mycket mer värt.
Betyg 3

Villemo 2005-09-28 11:26
Jag fascineras av Dostojevskijs naturligt enkla och eleganta skrivsätt. "Idioten" skildrar en oerhört intressant resa genom Furst Myskjins ångestfyllda upplevelser i St. Petersburg i mitten av 1800 talet.
Jag skulle vilja påstå att denna såkallade idiot, en man av oerhört känslig karaktär, i mina ögon är en underbar människa. Men efter allt det han genomlever i boken faktiskt gör honom till en idiot. Men inte för att han förväntas vara/bli det utan för att han ju tillslut psykiskt bryter ihop.
Underbar bok!
Betyg 5

Shkoffa 2005-10-27 07:21
Idioten är en roman som berättar om en stor hjälte. Den återuppväckte mitt intresse för böcker och ledde iväg mig från mörker som herr Clancy och hans gelikar.
Betyg 5

Rasputin 2006-01-22 00:27
Denna bok är lång, har alltför långa repliker. Det är nästan som ett pjäs. Personligen tycker jag inte om karaktärerna som Nastasia Filippovna och Rogazin. Den hade kunnat kortats ned iallafall en tredjedel. Jag har läst den tre gånger. Det bästa i boken är skrytet om att ha kastat ut en hund genom fönstret på ett tåg, det gillar jag. Inte att hunden har kastat ut, utan skrytet om det. Och man kan nästan känna hur röd generalen blir i ansiktet när hon berättar att hon har läst om detta i en tidning!
Till er som vill läsa den, men inte har läst den ännu vill jag ge ett råd. Det finns vissa scener som är mördande tråkiga. Jag tänker tex på ungefär i halva boken när fursten är sjuk och de sitter på en altan i säkert 35 sidor och pratar skit. Kasta inte boken! Det blir bättre sedan.
Betyg 5

Kami 2006-03-30 02:46
Romanen, Idioten är en av de bästa romanarna som jag har läst. Jag har läst så många böcker men aldrig någonsin läste jag en så väl skriven. Jag är övertygad om att jag kommer läsa om den romanen igen flera gånger.
Betyg 5

Deco 2006-05-19 13:48
Idioten är en jättebra och väl skriven roman, alla ska läsa den coh värd att läsas. Jag tycker att den är värd mycket.
Betyg 5

prinsm 2006-09-25 21:59
Ett mästerverk.
Betyg 5

sirfreddan 2006-11-05 16:32
Mycket bra!
Betyg 5

LM 2007-01-10 16:19
Idioten är tråkig! Jag fick plåga mig i genom största delen av den här boken, detta för att stilla min nyfikenhet på varför det här har blivit en så stor klassiker. Jag måste säga att jag ännu inte riktigt fått något svar på denna fråga. visst kan man väl tänka sig att den var annorlunda och revolutionerande på sin tid men det hindrar inte mig från att tycka att den är torr.

Visst är furst Myskjin gullig och det finns många andra intressanta figurer i boken, tots det misslyckas Dostojevskij med att fånga ens intresse. visst, boken får ett uppsving de sista 150, 100 sidorna då det faktiskt börjar hända något och när man utan större problem känner igen namnen på personerna i boken. Jag tror att folk känner sig tvingade att tycka att idioten är bra för att man helt enkelt inte får såga en sådan här stor klassiker. Kom igen! så fantastisk är den faktiskt inte! Om du efter att ha läst den här recensionen ändå, mot all förmodan, känner dig omåttligt nyfiken på "Idioten", läs en antologi eller riskera att dö av tristess genom att läsa den!
Betyg 2

Marko 2007-01-28 06:05
En mycket väl skriven roman, alla skall läsa den utan tvivel. Den är en av de bästa romanarna Fjodor Dostojevskij som har skrivit.
Betyg 5

moberg 2007-04-09 08:49
Den bästa boken Dostojevskij skrev. En bok att läsa om.
Betyg 5

j0no 2007-08-08 00:53
Strålande än så länge!
Betyg 4

Riquelme 2007-09-18 01:25
Romanen Idioten är en underbar bok.
När jag började att läsa romanen, så blev jag fast vid den. En av de bästa jag har läst på länge. Den är väldigt värd att läsa.
Betyg 5

dsebbe 2008-01-13 20:38
en väldigt bra bok som lämnar tydliga avtryck kvar i läsaren, en unik uppbyggnad av intrigen. Dostojevskijs beskrivning av en aristokrats möjliga kärlek och politiska liv är facinerande.
Betyg 5

Renata 2008-01-21 06:52
Romanen, Idioten är en jätte bra bok, alla bör läsa den utan tväkan. Den är en av de bästa av romanerna av Fjodor M. Dostojevskij.
Betyg 5

Nekrassov 2008-03-31 18:10
Det känns som Furst Myskin från allra första början är dömd till ett ofrånkomligt öde. Du vet - kanske med föga - antydningar vad deras handlingar, naturliga böjningar och omständigheter kommer leda till. Slutet är oundvikligt. Men när jag kom till slutet så förstod jag att det var fullständigt och att det inte kunde sluta på något annat sätt ... Samtidigt som jag hoppades på att det inte skulle sluta så ...

NB. Gott folk, ha detta i åtanke: Översättningens tidigare utgåva av denna bok skriven av "Ulla roseen" är otroligt mycket sämre, språkdräkten som Staffan Dahl har beklätt denna otroliga roman, har utförts på ett mästerligt sätt. Han använder sig av ett otroligt bra språk.
Betyg 5

c.ronaldo14yes 2008-07-03 14:13
Inte min stil
Betyg 1

sebastian29 2008-07-04 06:53
En underbar bok att läsa, gillar karaktärerna i boken som Fjodor beskriver på ett makalöst sätt allt ta tex gumman Lizveta eller greve Myskin själv...handlingen är mycket genomtänkt o skarp, va ska man säga mer en klockren 5a till bäste Fjodor!
Betyg 5

naim 2008-09-09 21:47
Bra bra! Ingen kan få karaktärer mer levande än Dostojevskij.
Stundtals tung att läsa, men ändå, hans bästa?
Betyg 5

anonym 2008-12-09 12:40
ett av de riktigt stora mästerverken - stundvis dock en aning långrandigt.
Betyg 3

sann 2009-06-06 23:51
den här boken fångade mig inte alls lika mkt som brott och straff. faktum är att den inte riktigt efterlämnade ngt intryck alls på mig och jag blev besviken då jag hört mkt bra om den. kanske hade jag lite höga förväntningar.
Betyg 3

Bruneholm 2009-12-17 22:52
Idioten är ännu ett epeiskt drama med religonsfilosofiskt tema i botten. Den här gångnen tar sig Dostojevskij ann att beskriva den rakt igenom naivt gode människan. Vad händer med honom i en ond och förjugen värld, se bara vad som hände med Jesus. Därtill är intrigen väldigt spännande och det enorma persongaleriet mästerligt gestaltat.
Betyg 5

Daniel_Target 2010-03-16 11:12
Min tredje Dostojevskij-bok. Efter att ha verkligen blivit betagen av "Brott och Straff" hade jag svårt att tro att Dostojevskij skulle kunna övertyga mig en gång till av hans berättarlust. Men jag får tyvärr lov att säga att jag hade rätt. Även om jag hade förhoppningar om att boken skulle slå "Brott och Straff" med, i alla fall, en hästlängd så gör den inte det, tvärtom. Jag finner att det är för mycket vardag i boken och den förblir på många ställen för intentsägande. Men när de filosofiska bitarna kommer in så är det väldigt bra och starkt. Det finns tre delar jag starkt rekommenderar:
- Mannen som fick livet tillbaka (Arkebuseringen)
- Den hatade kvinnan som blev älskad av barnen
- Ippolits brev
Betyg 3

Chrille74 2011-06-14 15:25
En bok om kärleksproblem och intriger i St Petersburgs sociteten under mitten av 1800-talet.
Vissa bitar ur boken tycker jag är tråkiga och långa och boken är något svårläst.
Betyg 4

henkepenk 2011-07-20 16:25
Förstår den inte. Finns troligtvis en dimension i boken som jag inte fattar. Jag uppfattade det bara ett ändlöst tjatande.
Betyg 1

mammene 2011-09-05 20:19

Den sjukligt bleke och illa klädde Furst Lev Nikolajevitj sitter i en tågkupé på väg hem till Ryssland efter en flera års kurvistelse i Schweiz, där han fått vård för sin epilepsi. I samma kupé sitter en välklädd och robust man vid namn Parfjon Rogozjin. Man skulle kunna säga att det är furstens raka motsats, de kom att bli vänner såväl som rivaler. Så inleds ”Idioten”
När tåget anländer till det gråkalla Petersburg äger fursten bara de tunna kläder han bär och ett litet knyte. Trots sin situation så lyckas han ta sig in i societeten genom släktingar och nyvunna vänner. Fast han inte ser mycket ut för världen, eller kanske tack vare det så förvånas och fascineras folk över hans talförmåga och klokhet. Men samtidigt så tar de inte honom riktigt på allvar och han blir inte alla gånger så väl behandlad, han blir t.ex. ofta kallad idiot.
Efter att fursten också kallad furst Myskin återvunnit sin hälsa är varje dag för honom dyrbar, och han sprider den lyckan omkring sig. Lev Nikolajevitj är en filosof, han är oskuldsfull och godhjärtad. Men tyvärr är han inte rustad för denna förljugna värld han hamnat i, han är helt enkelt för god, samtidigt är hans tankar om sig själv inte höga. Möjligheten att någon skulle kunna älska en sådan människa som han tedde sig för honom orimligt.
Med denna berättelse ville antagligen Dostojevskij framställa bilden av den absoluta goda människan och vad det får för konsekvenser på omgivningen och till slut för fursten själv. För det får konsekvenser.
Två unga kvinnor finns i hans liv, den ena fallen och den andra en ängel och båda säger sig älska honom. Myskin blir förvirrad, han hyser kärlek till den ena och medlidande för den andra, hur ska han välja? Jag tycker att de båda kvinnorna leker med honom och spelar på hans osäkerhet och godhet och i mina ögon är det inte kärlek. De beter sig respektlöst.
Det känns som om författaren hämtat stoff från sitt eget liv, han led själv av epilepsi och var ganska klent byggd . Han tar upp döden, här i skepnad av Ippolit en dödsjuk man som söker upp fursten. Han säger; ”Vetskapen att man ska dö är det allra värsta en människa kan råka ut för, att få sin dödsdom uppläst för då berövas det sista hoppet. Är du jagad av en mördare så har du hopp ända in i det sista att klara dig, men en dödsdom är definitivt”. En soldat som ställs mitt för en kanon i ett fältslag hoppas ändå på att kunna klara sig, men när han får en dödsdom uppläst för sig, blir han galen eller börjar gråta. Vem kan påstå att den mänskliga naturen kan uthärda sådant där utan att bli galen? Varför ska man behöva utsätta människor för en sådan onödig och förnedrande kränkning? Det kanske finns någon som fått en dödsdom uppläst för sig och gått igenom detta lidande och så får höra; du kan gå, du har blivit benådad. En sådan människa kanske skulle kunna berätta hur det känns.” Det här är ett utdrag ur boken och det kommer antagligen från Fjodors eget minne av när han som ung politisk aktiv arresterades och dömdes till döden och i sista stund blev benådad.
Det här är den andra boken jag läser av Dostojevskij, min första bekantskap var ”Bröderna Karamazov” och den klassar jag som ett mästerverk, jag ställer inte ”Idioten” i samma klass. Det blev lite enahanda till slut att följa Myskins samtal och möten med alla inblandade, och många inblandade var det! Trots namnregistret så var det svårt att hålla reda på alla, för i Ryssland på den tiden så hade de inte bara ett namn utan flera och dessutom ett smeknamn.
Är en snäll människa samma sak som en god människa, ja det är frågan som kommer i mina tankar efter att ha läst ”Idioten”.
Fursten är en sann altruist, han gör allt för sina medmänniskor utan att tänka på egen vinning. På det viset så står han också och faller med det, man kan inte leva genom andras ögon. För det är skillnad på att finnas för andra och finnas till för andra och det är kanske det Dostojevskij vill framföra. Han vill helt säkert få oss läsare att fundera vad en ”god” människa egentligen innebär och det är det som är bra i denna berättelse, men han tar enligt min mening lite för många avvägar för att komma fram till det. Men det är helt klart en tänk - och läsvärd bok.
Betyg 3

trebor 2012-08-28 19:38
Stark trea
Betyg 3

Skriv egen bokrecension till Idioten









 


Köp boken som film på cdon: