|
|
Nya Böcker på boksidan
Detta är en lista på de 100 senaste inlagda böckerna.
| Titel | Författare | Betyg | | Egen karta | Arenander, Britt | 4 (2024-07-24 21:21:02) |  Jag har läst en betydligt senare bok av den för mig totalt okända Britt Arenander som inte alls föll mig i smaken.
Men den här var riktigt bra. En typisk 70-tals roman om kvinnlig frigörelse, sexualitet och könsroller i samhället.
Den var välskriven och med engagerande karaktärer. Jag blir sugen på att läsa mer av främst hennes äldre romaner.
Slutbetyg, en 4:a! | | Du skrattade, du ska dö | Gercke, Doris | 2 (2024-07-24 21:16:17) |  Min andra deckare av tyska Doris Gercke med hennes poliskvinna, Bella Block. Jag fastnade inte för första boken och inte heller den här faller mig i smaken. Den är underligt skriven med väldigt vaga beskrivningar av karaktärer och handling. Den är inte dålig, men jag tror att den kunde ha varit så betydligt mycket bättre. Nu tror jag inte att jag tänker prova på fler böcker av författaren!
Slutbetyg, en 2:a! | | Ifrågasatt brott | Yorke, Margaret | 3 (2024-07-23 20:16:39) |  En typisk Margaret Yorke-deckare.
Den är välskriven och bitvis ganska så bra, men en aning tråkig kanske som tyvärr en hel del av hennes böcker visat sig vara. "Dödens udde" och "En känsla av fruktan" är hennes två absolut bästa thrillers jag läst.
Men helt okej!
Slutbetyg, en medel 3:a! | | Peter den store | Blom, Tomas | 4 (2024-07-23 12:04:17) |  Peter den store av Tomas Blom är en bra och välskriven biografi i kortformat. ”Peter den store” föddes i Moskva 1672 som son till den ryske tsaren Aleksej Michajlovitj och Natalja Narysjkina. Han var fyra år gammal när hans far dog och han uppfostrades därefter under sin mors överinseende. Peters äldre halvbror Fjodor tog över tronen efter deras fars död 1676 men brodern dog efter endast sex år som regent. Fjodor var barnlös vilket medförde att Peter tog över tronen efter honom endast tio år gammal. Peter kröntes till tsar den 27 april 1682. Han regerade först tillsammans med sina halvsyskon Ivan och Sofia men 1689 blev Sofia avsatt från makten och när sedan Ivan dog 1696 blev Peter ensam härskare. Han var då tjugofyra år gammal.
Efter en studieresa i Västeuropa 1697-98 inledde Peter ett omfattande omdaningsarbete för att införa västerländsk civilisation i Ryssland. Hans våldsamt genomförda reformer, bl.a. inom militärväsendet och på förvaltningens område med inrättandet av kollegier efter svensk förebild, väckte stark opposition.
Hans mål som kejsare var att göra Ryssland till Europas stormakt och han bjöd in de största och bästa ingenjörerna, skeppsbyggarna, arkitekterna och hantverkarna till Ryssland. På samma gång sände han hundratals ryssar till Europa för att lära sig dessa sysslor. Själv reste han flera gånger till Europa. Han arbetade också i flera år i Holland för att lära sig att bygga skepp. Hans första krig var mot Turkiet för att kunna öppna upp och få en farled till Svartahavet. Hans ambition var också att se till att Ryssland fick tillgång till Östersjön och 1700 startade han "det stora nordiska kriget" mot Sverige, som varade i tjugoett år
| | Tills jag hittar dig | Coben, Harlan | 5 (2024-07-23 00:29:05) |  Med Tills jag hittar dig visar Harlan Coben än en gång vilken mästare han är inom genren spänningnslitteratur. Han beskriver på ett trovärdigt sätt miljön i ett fängelse för de allra värsta brottslilngarna och dit räknas David Burroughs. Om man har dömts för att ha slagit ihjäl sin egen lille son, då är det där man hör hemma.
Men läsaren förstår redan tidigt att detta inte stämmer. Trots att kroppen hittades i huset och trots att det finns ett trovärdigt vittnesmål att David grävt ner mordvapnet i trädgården så verkar det nu som om pojken lever.
Efter en spektakulär rymning börjar Davids jakt efter sonen och sanningen. Och det är här det blir riktigt spännande. FBI är honom hack i häl och hinner David inte finna svaret på frågorna kommer han, om han inte blir ihjälskjutet, att spärras in i fängelset igen utan möjlighet att någonsin ta sig ut.
Det är som sagt ännu en riktigt bra spänningsroman av Coben, som man bara måste läsa. | | Lundens hjärta | Edgarsson, Linda | 4 (2024-07-23 00:22:29) |  Lundens hjärta av Linda Edgarsson är den fristående uppföljaren till hennes debutroman Där vassen viker. Vi befinner oss i Småland i början av 1900-talet.
Det är inte så där fattigt och eländigt som i Vilhelm Mobergs böcker (som jag i och för sig tycker mycket om), men nog finns stenarna kvar i den småländska jorden.
Att vara torpare var inte lätt, och den som hade ett lite bättre jordbruk hade lätt att se ner på dem som befann sig ett pinnhål lägre, trots att de alla likt Adam fick tjäna sitt bröd i sitt anletes svett.
Linda Edgarssons debutroman var riktigt bra och därför var mina förväntningar högt ställda. Jag får säga att hon inte gjorde mig besviken. Författaren är bra på att skapa intressanta personporträtt samtidigt som man får sig en god portion av det samhälle våra förfäder levde och verkade i för bara ett drygt sekel sedan.
I romanen får vi många av de mänskliga känslorna presenterade för oss. Här finns kärlek, kättja, avund, hat, lögn och bedrägeri. Blandningen är det som gör Lundens hjärta till en läsvärd bok.
Titeln för tanken till gamla pigromaner, men denna bok är så mycket mer. Slutet är överraskande och känns som en cliff-hanger. Det får mig att undra om Linda Edgarsson möjligen har tänkt sig en fortsättning. | | Farväl Söderberga | Åhman Owetz, Eli | 3 (2024-07-22 18:18:07) |  Nu är det nio är sedan Anna-Lisa hamnade i byn Söderberga i Roslagen. Allt har gått henne väl i händer, hon är gift med en greve, har två barn, många vänner i byn och hennes retrobutik går bra. Men mörka moln drar in, plötsligt hotas Söderbergas själva existens och byborna måste mobilisera. Samtidigt flyttar en ny person in i byn. Det är Ralf, Anna-Lisas gamla kärlek som hon aldrig glömt, och känslorna flammar upp på nytt. Då frun kastade ut honom efter otrohet kunde han inte hitta någon annanstans att bo i hela Sverige än granne med Anna-Lisa, märkligt nog...
Men som om Anna-Lisa inte hade nog med att brottas med sina känslor för stalkern Ralf dyker nästa problem upp. Hennes make Rutger får erbjudande om ett toppjobb i London och vill att hon och barnen flyttar med honom. Anna-Lisa våndas, hon älskar Rutger och förstår vilken chans det är för familjen. Men blotta tanken på att lämna Söderberga och sin affär (och Ralf) ger henne ångest...
Det finns ett uttryck som säger "man ska sluta på topp". Tyvärr är det något som i synnerhet filmmakare och TV-producenter inte anammat, det finns alldeles för många svaga uppföljare och evighetsserier som solkar glansen av ursprungsverket. Så kan det också bli hos författare och jag förstår så väl att Eli Åhman Owetz gärna ville få ihop tio böcker i Söderbergasviten, det är en jämn och bra siffra som ligger bra i munnen. Eller om hon gav efter för trycket från läsarna som ville ha mer? Men det känns faktiskt som att det blev en bok för mycket. Den påminner alltför mycket om Anna-Lisas val, med stalkern Ralf, Anna-Lisas velande och hur hon slits mellan två män som hon älskar. Dessutom faller allt på plats på ett sätt som är lite too much även med feelgoodmått mätt. Femåringen Britta är alldeles för lillgammal för att vara trovärdig. Och detta att Anna-Lisa "lyser som en lampbutik" när hon kommer i närheten av Ralf trots att hon säger sig älska sin make? För mig låter det märkligt, är det något som andra kvinnor här känner igen?
Slut på gnäll, mycket är bra! En jordnära berättelse med jordnära människor som är snälla, som hjälper varann istället för att skapa kriser och drama. Som vanligt lättläst med korta kapitel och enkelt språk. En bok att bli glad av, helt enkelt! Skildringen av Ralf är av högsta klass, han inser att hans vanliga flirtande inte biter på Anna-Lisa. Istället framställer han sig som seriös och mogen, den som tar ansvar och inte vill locka Anna-Lisa till något tillfälligt utan hon ska verkligen vilja ha honom helt och fullt. Och mycket riktigt lockar den nye Ralf än mer...
Eli, om du läser det här hoppas jag att du inte är alltför sur. Det är min åsikt och den är inte mer värd mer än någon annan enskild läsares. Du är en jättebra författare och jag läser gärna dina kommande böcker!
| | Ur elden i askan | Persson-Nygren, Ulrica | 4 (2024-07-21 21:36:21) |  "Än är det kroppen som är i vägen, än är det själen" (Ingmar Bergman)
Kulturskribenten Sigrid lever i ett sexlöst äktenskap, hennes man Ivan ser henne som en drottning, för fin och ren för att smutsas ner med sex. Själv stillar han sina behov med porr. Sigrid är givetvis frustrerad men klarar inte att hantera situationen, hon varken kan eller vill tvinga honom. Så intervjuar hon den skygge exrockstjärnan Frank, numera konstnär, och blir genast attraherad. Han trivs i hennes sällskap och försiktigt närmar de sig varann. Men han gör inga sexuella inviter, till hennes besvikelse. Efter en misslyckad minisemester med Ivan bestämmer sig Sigrid för att ta initiativet och söker upp Frank. Men komplikationer uppstår, Sigrid feltolkar Frank och gör ett fatalt misstag...
En tät och välskriven kortroman om ett väldigt annorlunda triangeldrama, en berättelse om ensamhet, saknad och begär. Både de tre kontrahenterna och bifigurerna är udda personligheter, bara det gör boken läsvärd. Jag förstår Sigrid, hennes frustration och försök att räta upp ett liv som får henne att må dåligt. Men männen känns helt främmande för mig, de är rädda för kvinnor och söker sig till den kravlösa porren. Men samtidigt som de tänder på utsatta kvinnor betalar de dessa kvinnor för sådant som andra män har gratis. Vem är mest förnedrad?
Ur elden i askan är författarens andra roman. Debuten heter Frank och beskriver delvis samma skeende som i denna bok, fast ur Franks synvinkel. Men man behöver inte ha läst den för att ha behållning av den nya berättelsen. Författaren har ett eget språk och hennes sätt att formulera Sigrids tankar gör att boken håller hög litterär klass. Hennes språk och syn på mäns och kvinnors relationer och vad porrkonsumtion gör med människor liknar inget annat jag läst. Det är både nyskapande och gammalmoraliskt och jag rekommenderar denna kortroman till alla om är intresserade av mänskliga relationer!
| | Sigrid och Isaac | Wahlgren, Anders | 2 (2024-07-15 21:21:51) |  En fyllig biografi om det kända konstnärsparet Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén, föregångare för den moderna konsten i Sverige. Men trots sin talang och framgång påverkas de hela livet av sina handikapp. Isaac var jude, Sigrid kvinna. Att kvinnor hade svårt att göra sig gällande för 100 år sedan vet alla, men att antisemitismen var så stark och genomsyrade även vårt samhälle talas det tyst om. Författaren lägger stor vikt vid hur illa paret blev behandlade av okunniga och illasinnade kritiker och av rasister, så pass att deras konstnärliga gärning nästan kommer i skymundan i boken. Isaac var en tuffing som inte vek undan utan gick i polemik mot sina mobbare, vilket triggade dem ännu mer. Något jag inte visste var att dåtidens kända och radikala skämttidningar Strix och Söndags-Nisse inte bara häcklade överklass och moraltanter utan också var ett språkrör för antisemiter och rena nazister. Ännu en sak som inte passar in i bilden av svensk kultur som en fyrbåk mot förtryck...
Paret gifter sig 1911, redan tidigt i livet kunde de leva på sin konst och äktenskapet var tämligen lyckligt, trots att Isaac som alla(?) konstnärer var otrogen och självupptagen. De stöttade varandra i sina arbeten och hade gemensamma utställningar. Med åren blev Isaac mer konservativ i sitt måleri medan Sigrid utvecklades åt det radikala hållet. Författaren (som jag tror är lite kär i Sigrid) anser att hon är en större konstnär än sin make, något jag inte kan bedöma.
Och då är jag inne på bokens stora svaghet. Det finns ett rikt bildmaterial, på paret, deras vänner, ovänner och sonen Ivan, men inte en enda bild på något av deras verk annat än i bakgrunden på porträttbilder! Mycket märkligt och väldigt irriterande att inte få se de konstverk som avhandlas i boken! Min slutsats, alltså gissning, är att det finns en konflikt om rättigheter och att författare och förlag inte fått tillstånd att visa bilder på verken. Tråkigt!
Slutet blev tragiskt för bägge. Sigrid drabbades tidigt av psykisk ohälsa, paret separerade 1936 och hon tillbringade merparten av sina sista 11 år på Beckomberga. Sigrid avled 1948 efter en misslyckad lobotomi.
Isaac och hans nya hustru Märta omkom i en flygolycka i Norge 1946.
Författaren gjorde också den uppmärksammade filmen Sigrid & Isaac (2005)
| | Natt till fjärde november | Fossum, Karin | 2 (2024-07-15 14:29:33) |  Inte nån av Fossums bättre böcker, mest bara oro och anklagande tankar om vad de gjort fel. | | Solsken och parmesan | Holst, Christoffer | 5 (2024-07-15 14:13:49) |  Mysig feelgood om ett gäng som skulle till Italien, men det blir inte alltid som man tänkt. | | De sju som såg | Rudberg, Denise | 4 (2024-07-15 14:10:44) |  Fortsättning på tidigare böcker om Jidhoffs grupp. Fler spännande fall att lösa och fler personer kommer in i gruppen. | | Katarina den stora | Blom, Tomas | 4 (2024-07-15 13:07:34) |  Katarina den stora av Tomas Blom är en bra och välskriven biografi i kortformat. Katarina II styrde Ryssland under senare delen av 1700-talet. I 34 år var hon kejsarinna över det ryska imperiet och bidrog under sin regeringstid till att utöka dess gränser på bland annat Polens och det Osmanska rikets bekostnad. Under sin första tid på tronen möts hon med misstänksamhet från många håll. För omvärlden är Katarinas bristande legitimitet uppenbar, och i Ryssland misstänker man länge att hon ska låta sig styras av bröderna Orlov, de som i praktiken satte henne på tronen. Så blir inte fallet. Hon visar sig vara en stark, intelligent och hänsynslös regent. Inom några år har hon säkrat sin maktställning och låter då skicka bort bröderna från hovet (efter att först ha skänkt dem titlar och rikedom).
Vad nästan alla känner till om Katarina den stora, som regerade Ryssland från 1762 fram till sin död 1796, är att hon var tysk prinsessa som kom till Petersburg för att giftas bort med den halvt imbecille blivande tsar Peter III, och att hon hade en stor mängd älskare.
Vad som framträder i boken är en mycket självständig och mångfacetterad kvinna. De tidigare ryska kejsarinnorna under 1700-talet hade låtit sig regeras av sina favoriter, Katarina styrde hela tiden själv även om hon lyssnade på sina rådgivare och sina älskare.
En fråga som förföljde Katarina under hela hennes liv som regerande kejsarinna var bristen på legitimitet. Katarina var alltså gift med Peter III men tog makten genom en statskupp efter vilken Peter snart dog under oklara omständigheter.
Katarina grep makten, inte som förmyndare för sin son Paul, utan för egen räkning, och inte ens när sonen blev myndig lämnade hon den ifrån sig. Svårigheten att bli erkänd bland Europas monarker i början av hennes regeringstid hade med tveksamheten kring legitimiteten att göra. Sonen Pauls hat mot sin mor och moderns upprörande kyla gentemot honom hade också med denna fråga att göra.
| | Övre port, nedre port | Gulliksen, Geir | 2 (2024-07-14 14:18:19) |  Gladys ligger för döden och två söner vakar över henne. Äldste sonen Ivar är den som bott kvar i stan och tagit hand om henne, medan den yngste, han som kallades Titti, flyttade så fort han kunde. I tillbakablickar minns han barndomen på 1950-talet, den unga mamman Gladys som blev gravid redan som 18-åring, sina två bröder och pappan som fick jobb på vapenfabriken. Familjen gör en klassresa, som så många andra vid den tiden, men något går fel både för Gladys och en av sönerna...
Gulliksen har lämnat relationerna mellan män och kvinnor och skrivit en släktkrönika om en norsk familj som spänner över tre generationer. Jag tycker att han borde blivit vid sin läst, jag gillar inte alls boken. Seg, omständlig och med ointressanta karaktärer där allt fokus ligger på mittenbrodern Runar. Det enda som känns lite levande är Gladys. På slutet hettar det till lite men då är det för sent.
Som vanligt hos Gulliksen är han hård mot sina manliga karaktärer. Pappa Gunnar är en misslyckad figur som förlöjligas, även om han får sin hämnd till slut. Gladys är den starke i familjen men ingen av dem är något föredöme som förälder, med dagens mått mätt. Sak samma gäller den nye mannen. Två av sönerna är oskarpa i konturerna och läsaren får ingen kläm på dem. Runar däremot är författarens favorit men jag ser honom som förutsägbar och ointressant.
Ska jag säga något positivt är det skildringen av hur skilsmässor på 70-talet fungerade. Då fanns det ännu ingen kollektiv erfarenhet av hur separationer ska skötas. Mannen förlorade ofta kontakten med sina barn, medan han försökte samexistera, helst skulle lära sig tycka om, okända ungar. Och barnen fick finna sig.
Som sagt, inget för mig men den har fått utmärkta recensioner och för den som gillar det psykologiska spelet mellan vuxna och barn och mellan syskon är den ytterst läsvärd.
| | Doftande trädgårdar för de blinda | Frame, Janet | 1 (2024-07-13 13:09:30) |  Herre min skapare vilket svammel!
Det är mycket välskrivet och översättaren Marita Zonabend ska ha fem stjärnor för sin översättning. Men själva bokens innehåll? Nej, nej, nej. I huvudet på tre psykiskt sjuka individer hade boken lika gärna kunnat heta. Allt ska därtill analyseras in i förbannelse. Nej, efter tre plågsamma kapitel, så tackar jag för mig och jag kommer troligtvis aldrig läsa något mer av Janet Frame!
Ett äkta bottennapp! | | Mjölkat | Samuelsson, Sanna | 4 (2024-07-13 12:06:24) |  En dag reser sig Ellen upp och lämnar kontoret utan ett ord. Men istället för att gå hem till lägenheten tar hon sin avställda bil och kör till bondgården där hon växte upp. De nya ägarna är bortresta men Ellen tar sig in i i bostaden. Tanken är att bara se sig om, men hur det är blir hon kvar, först en natt, sedan en till och en till... Korna är borta och åkrarna sålda. Men platsen känns ännu som hennes, hon har den med sig överallt. Lukten av gödsel, smaken av spenvarm mjölk, det ständiga slitet och oron för regn på det nästan torra höet.
I stan finns exflickvännen Diana, på gården intill bor grannpojken Max, han som blev kvar, han som kunde blivit hennes men som inte dög då. Deras tid är utmätt, som den också är för de småskaliga jordbruk som byggde upp Sverige men idag tillhör historien.
En finstämd och vemodig berättelse om något som varit, Country noir utan varken tårar eller dramatik. Författaren har en master i litterär gestaltning och det märks på varenda sida. "Huset var en blödande röd fläck i ögonvrån, ladugården höjde sig mot himlens blå segel. Grusvägen sträckte sig framför mig som ett hot eller löfte, dammig efter att nattens fukt dunstat. Längre bort på åkern låg en sönderriven ensilagebal med sina inälvor blottlagda för alla att se. Och hettan var som klistrad över träden."
Som något av Björn Ranelid, eller hur? Lite för mycket teknik för min smak, men det är också enda invändningen. Detta är en grymt bra bok, författaren har en perfekt fingertoppskänsla för livet på landet, miltals från Astrids sörgårdsidyll. En del författare som skriver om landsbygden gör noggrann research, frågar fackfolk och gamla släktingar, läser på så gott de kan och tror de vet. Sanna behöver inte det, hon var där, hon minns allt och vet av erfarenhet, inte genom inlärning. Naturalistiska skildringar av koskitens konsistens, fingersättningen när man mjölkar ur en sjuk spene för hand, den dödfödda kalvens fosterhinna, kolukten som aldrig går ur och utanförskapet i skolan. Men även den barfota flickan som plockar blommor i vägrenen, kattungar, kalvar som suger på fingrarna, svalorna över hagens gräs i solnedgången. Och kärleken till Díana, den fysiska lusten och den omöjliga samvaron.
Och slitet, oron, otillräckligheten, den obefintliga förmågan till avkoppling och den omöjliga ekonomin. "Ibland lyckades vi åka iväg någon vecka. Semester i Sverige var det enda budgeten tillät. Men det syntes på pappa att det plågade honom. Det fanns tusen projekt som skrek hans namn hemma. Han var rädd att gödselsystemet skulle lägga av, som det ofta gjorde. Det blev en plåga att vara ledig, en förlorad vecka. Han vankade runt den hyrda stugan och man såg vad han tänkte på. Korna. Skörden."
En bok för oss som vet.
Och för de som vill veta.
| | Den lilla flyktingen | Poulsen, Erling | 5 (2024-07-12 16:27:34) |  En kioskroman av Erling Poulsen och en jäkligt bra sådan.
En spionroman om människor på flykt från en östeuropeisk kommunistisk diktaturstat. Skumma agenter, kidnappningar och spänning följer karaktärerna. Den är oväntat gripande, välskriven och engagerande. Jag hade svårt att inte sträckläsa boken.
Den här kan jag varmt rekommendera!
Toppbetyg! | | Anna | Blegel, Ole | 4 (2024-07-11 20:48:06) |  En Allers-roman av Ole Blegel, som jag läst ett flertal andra böcker av tidigare som alla har varit bra.
Och den här var såväl mysig som småspännande. Lite av herrgårdsroman.
Den är välskriven och mycket engagerande. Jag läser lätt ut den på några timmar.
Den här kan jag absolut rekommendera!
Slutbetyg, en stark 4:a! | | Mitt liv på travbanan | Ingvarsson, Henrik | 5 (2024-07-10 18:54:17) |  Boken handlar om travtränaren Stefan Hultman.Hur han vart en av Sveriges största travtränare och när han stog på toppen av sin karriär drabbades av en allvarlig sjukdom.En toppen bok att läsa. | | Djurskötarna Kaniner och kusiner | Andrén, Emelie | 4 (2024-07-06 21:12:59) |  En trevlig berättelse för alla oss som gillar kaniner. Minna hälsar på hos sin kusin Sanna som är djurskötare. Tillsammans med några andra barn får hon lära sig ta hand om djur. Bland annat kaniner. Men vad händer när plötsligt kaninen Doris rymmer? | | Fallen från skyarna | Ahlbeck, Elvy | 2 (2024-07-05 13:34:37) |  Tyvärr en riktig soppa!
Någon form av blandning av vanlig pusseldeckare och banditroman med tjuvar och religiösa sektmedlemmar som är ute efter en väska med ritningar som den nyexaminerade läraren Patrik av misstag fått med sig. Sedan blandas en nazigrupp med i handlingen. 96% av karaktärerna är män. Trots att det är en kvinnlig författare så är den väldigt gubbigt skriven.
Trots att jag gillar gamla svenska deckare så har jag aldrig fastnat för Elvy Ahlbecks deckare trots att de alla är mycket välskrivna.
Ingenting som jag kan rekommendera!
Slutbetyg, en 2:a! | | Livet vinkar (som en Kurt) | Danielsson, Katarina | 5 (2024-07-04 11:20:37) |  Den drygt femtioåriga August är rädd för åskan. Han är också rädd för att hustrun sedan trettio år, Sara kan ha träffat en ny man. För varför har hon annars låtit få slingor i håret och dessutom har hon gått och köpt sig en glittrig topp!!! Det måste vara en annan, troligtvis smidigare man som fått Sara på kroken- själv har August fått sig en ganska så omfångsrik kroppshydda på äldre dar.
Sara är också rädd. För cancer och kontakten med läkaren fungerar inget vidare. Deras två vuxna döttrar Ulrika och Kristina har också sina problem. Ulrika är utmattad som mor till två små tvillingpojkar och lillasyster Kristina har kärlekstrassel.
I en annan del av staden- eller kanske precis i närheten? bor nioåriga Kurt tillsammans med sin mamma. Han har fått sitt namn efter den knarkande rocksångaren Cobain. Kurts egna pappa är turnerande rocksångare i London-men inte särskilt framgångsrik. Det enda fadern tycks ha gemensamt med Cobain är droger. Kurts mamma är deprimerad och hon kedjeröker. Kurt är ovanligt kort för sin ålder- kanske beror det på mammans nikotinbegär under graviditeten? Men Kurt är djupt fäst vid sin mamma och hon till honom. Trots att en ny kärlek till modern- en viss Morgan nu har gjort sin entré i deras tidigare trygga gemensamma bubbla. Kurt hoppas att modern kommer slänga ut Morgan efter några månader så som hon har gjort tidigare med män som försökt komma emellan dem. Morgan har sin mormor i närheten, Svea. Hon har ett på gränsen till neurotiskt beroende när det kommer till korsord. Kurts morfar är död. Han hade ovanligt stora fötter och under en vandring tillsammans med mormor i Norrland ramlade morfar utför ett stup och dog. Troligtvis snubblade han på sina egna stora fötter. Trots att Kurt aldrig träffat honom för han konversationer med morfadern. För Kurt har inga nära vänner. Lillgammal som han alltid varit.
Men en dag kommer en överviktig pojke, Mattias till Kurts klass och de blir snart goda vänner och snart även en flicka, Elin-Josefin som får lille Kurt att blomma upp. Men Elin-Josefin har sina egna problem att tampas med...
Livet rullar på. Kommer August och Sara någonsin få träffa Kurt och hans mamma? Hör de alls samman?
På måfå plockade jag ut den här gamla boken från bokhyllan och började slöläsa i den en aning. Den har troligtvis stått oläst i tjugo år. Innan jag visste ordet av det så var jag helt fängslad av den här ovanliga romanen vars genre jag skulle vilja kalla för vuxensaga. Den är välskriven och underhållande. Med vänliga karaktärer som det är lätt att festa sig vid. Här finns en lekfullhet i texten som är ovanlig, men riktigt underhållande. Vid en tidpunkt blir en av Ulrikas söner påkörd och det ser riktigt illa ut- men så kommer någon in i texten- författaren själv?, en ängel som sitter på ett moln och tittar ner på Kurt och Mattias när de leker och funderar huruvida den ska spela pojkarna ett spratt? Eller är det Gud själv som är med på ett hörn på slutet och säger: "att det här går inte, det här måste vi ändra på."
Den har ingen direkt röd tråd, något jag för det mesta vill ha i böcker- men här gör det ingenting. Och Kurt som karaktär är beskriven så "sött" att jag inte annat kan än att dra på munnen under de många episoderna med honom.
Jag blir riktigt imponerad av den här boken. Katarina Danielsson född: 1975 , har vad jag förstår enbart skrivit två böcker. Den här samt: "En himmel för Elliott (2005)", som jag nu blir riktigt nyfiken på att få läsa!
Det här är vad äkta feelgood alltid borde vara och jag kan riktigt varmt rekommendera den!💖 | | Syskonfejden | Herngren, Moa | 4 (2024-07-04 10:38:30) |  Tre syskon, Ulrika, Andrea och Rasmus, växer upp i samma familj. Men deras upplevelser av barndomen är helt olika och gör att deras olikheter förstärks i vuxen ålder. När pappan plötsligt dör kommer de underliggande spänningarna upp till ytan redan i samband med begravningen och det blir inte bättre när bristande föräldraskap och favorisering ska kompenseras genom ett rättvist arv. Vad hände egentligen under barndomen, varför har vissa saker hemlighållits och måsta man vara vän med sina syskon? Och hur påverkas nästa generation av släktkonflikten...?
Efter succén med Svärmodern och Skilsmässa tar Moa Herngren sig an syskonkonflikter. Upplägget är detsamma, läsaren får ta del av alla tre syskonens berättelser och sympatierna förflyttas i takt med att de får ge sin egen syn på saken. Det gör författaren som vanligt bra, det är både trovärdigt och sorgligt att se hur de gör allt för att missförstå och tolka allt till det värsta. Hög igenkänning för vissa tror jag... Ändå tycker jag inte att boken är riktigt i klass med de tidigare nämnda. Kanske för att jag ser ämnet som mindre intressant, kanske för att jag tycker att hon tar ställning på ett sätt som jag inte såg i de andra böckerna.
Som läsare får man snabbt en bild av syskonens personligheter. Ulrika är slarvan som festar i ungdomen, strular med olika män, blir ensamstående mamma och får aldrig pengarna att räcka till. Andrea är den duktiga flickan, hög utbildning, karriär, man och barn, stort kontrollbehov och har klart för sig hur både hon och omgivningen bör leva - och tvekar inte att tala om det! Rasmus i sin tur är den konflikträdde lillebrodern, alltid i skuggan av systrarna och sitter helst hemma framför datorn. Tydligt för läsaren men lite segt och förutsägbart, i synnerhet avsnittet om Andrea kunde kortats ner lite. Jag stör mig på några dramatiska och osannolika detaljer, men det går jag inte in på här. Och som sagt, jag upplever att författaren ser Andrea som Boven och lägger större skuld - och större ansvar - på henne. Men jag kan ha fel, det kan bero på att jag har svårt för personer som Ulrika och att det färgar min bild. Vad tycker ni andra?
Helhetsomdömet blir - bra, varken mer eller mindre
| | Äventyret i tomatdjungeln | Abrahamson, Emmy | 3 (2024-07-03 12:18:21) |  Desta har råkat slå sönder ett fönster. Hon gömmer sig i sin pappas växthus. Där krymper hon plötsligt. Hon träffar Til som nu blivit en fullt utvecklad groda. För att inte bli fast i växthuset måste hon klättra längs tomatplantorna. Uppe i taket råkat finnas en öppen glugg som hon kan ta sig igenom. För mig som läst den förra boken om Desta och Til känner jag igen en hel del. Bland annat att hon måste lösa olika gåtor för att ta sig vidare. Spännande berättelse och lite otäck emellanåt. | | Saknad | Fischer, Marie-Louise | 3 (2024-06-30 15:12:29) | Det var längesedan jag nu läste någon Allers-roman, men jag plockar ibland fram dem när jag vill läsa något lättsamt.
Jag har läst en annan bok av tyska Marie-Louise Fischer "Skuggan under vingarna" som jag minns som den perfekta lilla mysrysaren.
Den här var också helt okej, lättläst och småmysig. Men det blev lite banalt när Fischer blandar in vit slavhandel i berättelsen och hon gör det på ett sätt som gör det nästan skrattretande banalt istället för gripande.
Men helt okej ströläsning!
Slutbetyg, en medel 3:a! | | Zonen | Ahlmark, Per | 2 (2024-06-30 01:05:21) |  Kan en erotiskt intellektuell roman fungera?
Nej, inte för mig. Den är välskriven och jag trodde att den kanske kunde vara lite underhållande att läsa- men det är alldeles för mycket intellektuella formuleringar och sådant som jag kallar för rent flum för att den ska tilltala mig.
Den är kort så den går att läsa, men det är inte mycket mer än så.
Ingenting som jag kan rekommendera!
Slutbetyg, en 2:a! | | Guldlock | McBain, Ed | 4 (2024-06-29 01:49:12) |  När läkaren Jamie Purchase kommer hem på kvällen efter en pokerkväll gör han en fasansfull upptäckt då han upptäcker sin fru Maureen och sina två små döttrar brutalt knivhuggna till döds, rent av slaktade. Polisen anländer och det gör också hans goda vän försvarsadvokaten Matthew Hope. Från polisens håll så ser man tidigt Jamie som den potentiella gärningsmannen, även om han säger sig kunna bevisa sin oskuld. Men kan han verkligen det? Snart visar det sig att Jamie träffat en ny kvinna och planerat att lämna sin nu mördade familj och han betalar redan av ett saftigt underhåll till sin första fru, den lata och hänsynslösa Betty. Så kanske att han istället för att gå igenom de juridiska processerna valt att istället ta livet av Maureen och sina två små döttrar? Men är han verkligen så djävulsk? Om inte han, så vem? Den argsinta första frun Betty? Eller någon av hans två vuxna barn, sonen Michael eller dottern Karin? Det blir Matthew Hopes sak att bevisa.
I sitt privatliv brottas även Matthew med problem. Han har sedan en tid tillbaka haft en förbindelse med läkarhustrun Aggie och nu vill han skilja sig från hustrun Susan. Men han oroar sig djupt för hur en eventuell skilsmässa skulle komma att påverka deras tolvåriga dotter Joanna som betyder mest för honom. Vid en eventuell skilsmässa så skulle han göra vad som helst för att Joanna skulle bo kvar hos honom. Men han vet att det är föga troligt. Skulle han överhuvudtaget få träffa henne alls om skilsmässan blev ett faktum?
Det var längesedan jag läste något av Ed McBain- men jag blev positivt överraskad av den här thrillern. Den är både spännande och välskriven och det finns ett väldigt bra driv i texten som gör att sidorna far fram i rasande fart. Det var också intressant att läsa om fäders rättigheter vid skilsmässor i USA. Huruvida det stämmer an nuförtiden vet jag ingenting om, men det märks ganska tydligt i texten att McBain hade ganska så starka åsikter om den saken. Det här är tydligen första boken i en serie om advokaten Matthew Hope och om jag någon gång kan hitta fler böcker i serien så fortsätter jag mer än gärna att läsa om honom! | | Ristmärken | Theorin, Johan | 4 (2024-06-28 22:04:27) | | Ristmärken är en fristående uppföljare till Benvittring och den sjätte romanen i Johan Theorins boksvit från Öland. | | Järtecken | Carlsson, Christoffer | 4 (2024-06-28 10:34:45) |  Ett mord och en brand i ett litet samhälle är inledningen till denna historia som kommer att spänna över många år. Var det rätt person som greps?
En bra skildring om hur händelsen påverkar mångas liv långt efteråt. En bok som är svår att lägga ifrån sig. | | Del av möblemanget | Wesley, Mary | 4 (2024-06-27 22:57:30) |  London, 1941
Sjuttonåriga Juno Marlowe har varit och följt med de två kusinerna Jonty och Francis till värvningskontoret. Juno som är ett par år yngre än kusinerna har varit förälskad i de båda pojkarna sedan hon var en liten flicka och följt dem hack i häl. Innan de går åt varsitt håll övertalar Jonty och Francis Juno att ställa upp på deras livs första samlag och trots att hon knappt ens vet vad som händer så gör hon det. Först med Jonty och sedan med Francis.
På väg tillbaka räddas hon undan en bombräd av den ganska så sköra Evelyn Copplestone som hjälper henne söka skydd i hans bostad. Väl nere i hans kök stöter hon på andra människor som också tagit skydd, b.la. några överklassflickor som beklagar sig över att dessa bombningar stör deras partyliv. Evelyns lungor är förstörda sedan det första världskriget då han utsattes för gasningar. Ändå intresserar han sig för Juno och ber henne att berätta sin sjuttonåriga livshistoria. Och Juno gör det. Och Evelyn fattar tycke för henne, klottrar ner några rader i ett brev till sin far i Cornwall och råder Juno att bege sig dit. Strax efteråt dör Evelyn.
Junos mamma har emigrerat till Kanada med sin nya man och väntar sig att Juno ska ta nästa båt över hon med. Istället söker sig Juno till sin faster Violet som vill att Juno ska ta ett lämpligt jobb för flickor inom försvaret. Men Juno vägrar ha någon som helst del av kriget. Hon brås på sin far, pacifisten som dog i fängelset för sin övertygelse. Då Violet fortfarande inte förlåtit sin bror för hans vägran att slåss för fosterlandet, blir inte besöket hos fastern lyckat och Juno ger sig snart av igen. Impulsivt löser Juno istället in båtbiljetten och efter att ha spenderat några nätter sovandes på olika perronger- beger sig den temperamentsfulla unga Juno till Evelyns pappa Robert i Cornwall. Där hela hennes liv snart ska komma att förändras. Det visar sig mycket snart att hon väntar barn! Det är upptakten till denna mysiga och välskrivna skröna.
Det här är den sjätte boken jag läser av Mary Wesley och jag uppskattade den lika mycket som jag gjort hennes övriga böcker.
Mary Wesley (1912-2002), debuterade sent i livet. Hon var femtiosju när en av tre böcker för unga publicerades. Hon var sjuttioett när hon debuterade som romanförfattare med "Picknick med brie och beaujolais (1983), på svenska (1990)". Jag upptäckte av en slump hennes böcker under en rea för en sisådär femton år sedan och hade väl kanske inte de högsta förväntningar av vad jag skulle komma att läsa. Aningen fördomsfullt kanske jag förväntade mig en viss typ av litteratur från en dam född 1912 och som debuterade sent? Men så fel jag hade: Mary Wesleys böcker är alla underhållande, aningen svarthumoristiska skrönor och hennes kvinnliga karaktärer är alla självständiga och ganska så frigjorda av sig. Av vad jag läst om författaren så låter hon som om hon var ganska så bisarr: Hon inhandlade b.la: sin likkista medan hon ännu var i livet och använde den som soffbord i flera år- innan den kom till användning för det den var till för. 😮
Jag kan varmt rekommendera hennes böcker.🥰 | | Andnöd | McCulloch, Amy | 5 (2024-06-25 23:37:46) |  Andnöd av Amy McCulloch var en angenäm bekantskap. Vi får följa en grupp människor som ska till en bergstopp mer än 8000 meter över havsytan. Det är nästan så man får andnöd själv.
Det är tyvärr inte ovanligt att bergsklättrare förolyckas när de ska bestiga de högsta bergen. På Mount Everest lär man få passera tidigare klättrare, som ligger infrysta där uppe, på en höjd som gör att ingen begravningsbyrå kan klättra upp och hämta dem.
Men i den här romanen dör flera bergsklättrare under mystiska omständigheter. Visserligen gissar jag ganska tidigt i boken vem som är den skyldige, men jag vet inte motivet. Och det är verkligen spännande att följa färden. Måhända blir det en överdos av detaljer kring själva bergsklättrandet. Jag behöver kanske inte veta exakt hur man ska spänna fast sig vid repen. Men informationen överskuggar ändå inte den spännande historien.
Det blir högsta betyg för den här romanen. Den är riktigt spännande. | | Alla syndare ska blöda | Cosby, S.A. | 4 (2024-06-25 23:32:51) |  Alla syndare ska blöda av den afroamerikanske författaren S.A. Cosby är en intressant, spännande och läsvärd roman, även om handlingen bitvis är mycket obehaglig. Man får inte vara alltför vämmelmagad.
Slaveriet är sedan länge avskaffat i USA och sedan 1960-talet får även svarta rösta i sydstaterna, men det betyder inte att rasismen är avskaffad. Här använder vita gärna ordet ni###r om de svarta. Boken handlar om bestialiska mord med rasistiska förtecken och det blir den svarte sheriffen Titus Crown som måste lösa fallet innan fler dödsoffer krävs. Ett arbete som medför en hög kostnad för honom personligen. Privatlivet blir lidande när han gräver allt djupare i mordfallen.
Cosby är en intressant författare. Jag har tidigare läst Asfaltsland av honom, och även där spelar afroamerikaner huvudrollerna. Det märks att författaren, förutom att vilja berätta en spännande kriminalhistoria även vill lyfta fram under vilka förhållanden många svarta i USA lever.
Det här är en bok som jag verkligen rekommenderar, men var beredd på att där finns en hel del mycket starka scener. | | På ett ögonblick | Callaghan, Jo | 4 (2024-06-25 23:25:55) |  På ett ögonblick av Jo Callaghan känns väldigt rätt i tiden. Det talas ju en hel del idag om AI. Är den artificiella intelligensen ett hot eller en möjlighet. Kommer vi att behöva journalister, författare och musiker i framtiden, den dag vi inte längre kan skilja det som skapats av människor från det som AI har presterat? Den dagen kan vara nära.
De stormrika kommer att kunna bli ännu rikare när de kan bedriva företagsverksamhet utan att behöva ta hänsyn till personal och fackföreningar. AI kan arbeta dygnet runt varje dag i veckan utan paus. Vad händer med oss andra? Jag är orolig på riktigt.
Den här boken är i alla fall riktigt bra. När Kat går in i det här arbetet är hennes avsikt att visa att Lock är underlägsen när det gäller att lösa brott, men hon märker snart att hon kan ha nytta av honom. Han kan leta upp statistik och andra uppgifter på ett ögonblick. Däremot saknar han social kompetens och det är inte alltid så bra att ha med honom när man ska tala med en anhörig till någon som har försvunnit.
Men ta nu och läs boken och få en inblick i en framtid som snart kan vara här! | | Vedergällning | Avindell, Sebastian | 4 (2024-06-25 23:16:11) |  Vedergällning är andra delen i Sebastian Avindells serie Östgötamorden. Den första hette Dubbelexponering. Jag skulle vilja säga att den här boken är bättre än den första. Inte minst har korrekturfelen blivit färre.
Förutom själva mordfallen berättar boken om det nya Sverige. Ett Sverige, där olika etniska minoriteter sätter skräck i samhället. Det är en utveckling som i vart fall skrämmer mig. Jag saknar det samhälle jag växte upp i.
Avindell skapar en trovärdig berättelse kring hur lätt det är att starta upplopp i de "utsatta områdena" där det blir livsfarligt för räddningstjänst och polis att ta sig in, för de kriminella gängen är beväpnade. Tungt beväpnade många gånger.
Mordhistorien är också bra. Det är en psykologisk thriller, där det gäller för polisen att förstå varför ett antal kvinnor med ett visst utseende mördas. Någon bär ett hat inom sig som det gäller för polisen att komma på orsaken till.
Detta är inte någon oäven thriller och jag ser fram mot tredje delen.
| | Årsboken | Karlsson, Sven Olov | 3 (2024-06-25 23:10:21) |  De flesta känner väl igen motivet på omslaget. Den klassiska almanackan. Nej, det är inte jag som råkat ställa kaffekoppen på omslaget. Det ska faktiskt vara så. En tummad, ofta använd almanacka.
I en berättelse per månad i boken gör författaren nedslag i den svenska samhället. Vi möter kämpande människor, som alla har sin egen historia.
En riktigt trevlig bok, som jag tycker du ska försöka hitta på biblioteket! | | Daisy Darker | Feeney, Alice | 5 (2024-06-25 23:02:49) |  Jag måste säga att Daisy Darker av Alice Feeney inte var vad jag hade förväntat mig, och det är inte ett negativt omdöme. Detta är en bok som levererar en historia i flera plan. Huvudperson är Daisy Darker och det är hon som är berättaren. Genom hennes ögon följer vi alla händelser. En stor del av boken berättar vad som har hänt genom åren såsom Daisy upplevt det. Detta är en dysfunktionell familj om någon. Daisy har ett medfött hjärtfel och läkarna har sagt att hon inte kommer att bli så gammal. På något vridet sätt får därför Daisy inte göra något som andra barn gör. Hon får inte gå i skolan, hon har inga kamrater. Hennes enda vänner är böckerna. Att läsa böcker är inget som hennes mor ser någon mening i, men som tur var har hon en farmor med ett stort bibliotek. Vi får veta att något hänt för många år sedan. Daisy återkommer till det i tankarna många gånger. En händelse som gör att systrarna och familjens vän Conor inte vill tala med henne.
Samtidigt har vi nutidshistorien, där hela familjen är isolerad i farmors hus på en ö i väntan på att det ska bli ebb igen. Under den tiden dör den ene efter den andre under mystiska omständigheter. Det känns som att Agatha Christies bok Tio små negerpojkar (Ten Little Niggers) har varit en förebild för författaren Alice Feeney. Snart börjar de överlevande misstänka varandra. Men tänk om den är någon utomstående som de inte känner till?
Boken är riktigt spännande. Författaren vet verkligen hur man bygger upp den där krypande stämningen. Jag tror det här skulle kunna bli en riktigt bra film.
Upplösningen är totalt oväntad. Vi får äntligen veta vad det var för en händelse som Daisy har antytt om genom boken. Vem som är mördaren? Läs boken! Du kommer att bli överraskad. | | Blodrött hav | Sigurðardóttir, Lilja | 5 (2024-06-25 22:55:49) |  Blodrött hav av Lilja Sigurðardóttir är den andra boken i Áróra-serien. Den första heter Iskall sol. Den här boken är minst lika bra.
Precis som i Iskall sol är det flera olika berättelser att hålla koll på, om än inte lika många den här gången. Daniel och Áróra är förälskade i varandra, men ingen av dem verkar vilja ta något initiativ. Flosi, som är förtvivlad över hustruns försvinnande, visar sig ha hemligheter som han inte vill berätta för polisen om. Vilken eller vilka av dessa hemligheter kan tänkas ha något med kidnappningen att göra? Och hur kommer den lesbiska polisen Helenas sexliv in i detta?
Det kan låta rörigt, men boken är mycket välskriven. Det är en riktigt bra spänningsroman; ja en bladvändare. Den här serien vill jag läsa mer av, så det blir att hoppas att förlaget snart översätter och ger ut Náhvít jörð och Drepsvart hraun. | | Bestseller | Engman, Pascal | 5 (2024-06-25 22:47:56) |  Bestseller är ännu en av Pascal Engmans spänningsromaner om polisen Vanessa Frank. Att en berömd författare mördas på gatan strax före Bokmässan i Göteborg slår verkligen ner som en bomb. Det visar sig snart att författaren Raymond Salinas haft nära kontakter med kriminella nätverk för att få uppgifter till sina böcker. Nu har han skrivit kontrakt för en ny roman. Kan det vara så att han kommit för nära verkligheten och att någon i den kriminella världen därför bestämt sig för att röja honom ur vägen?
Vanessa Frank börjar kartlägga vilka kontakter Salinas har haft. Det håller på att kosta henne livet. Har även hon kommit för nära något?
Som vanligt när det gäller Pascal Engman så levererar han en riktigt bra spänningsroman. Förtvivlat försöker jag räkna ut vad som ligger bakom mordet, men givetvis misslyckas jag. Engman är inte den som avslöjar sammanhangen i förväg.
En riktigt bra Engmanroman igen, som jag givetvis rekommenderar varmt. | | Sniglar och snö | Pleijel, Agneta | 4 (2024-06-25 20:49:28) |  Hon blir Sveriges första kvinnliga kulturchef på en dagstidning, skriver dramatik, ger ut prisbelönade romaner och diktsamlingar, blir medlem i samfundet De nio, blir ordförande i Svenska PEN och får en professur på Dramatiska institutet. Men privat går det inte lika bra. Hon separerar, vilket resulterar i ett spänt förhållande till dottern, hennes far drabbas av Parkinson och hamnar på vårdhem och när hon möter Den Stora Kärleken visar den sig vara allt annat än okomplicerad...
Sniglar och snö är tredje och sista(?) delen i Agneta Pleijels autofiktiva romanserie. Jag har läst de två första delarna, Spådomen - en flickas memoarer och Doften av en man, men minns inget annat är att jag tyckte de var bra. Vilket även gäller denna bok! Korta kapitel, enkelt språk med närvaro och uppriktighet, hon är gammal och insiktsfull nog för att inte vara rädd för utlämnande passager. En fördel med journalister som blir författare, de kan hantverket. Just detta med korta kapitel och enkelhet är något som fler författare borde anamma. Hon rör sig obesvärat mellan första och tredje person, vilket kan ställa till det för läsaren då det ofta är andra kvinnor inblandade. Typ "hur var det nu, är det författaren eller dottern som sa/tänkte det och är "henne""?
Det som både läsare och kritiker reagerat på är hennes passionerade äktenskap med den karismatiske M, en man med polska rötter som gick från vanlig byggjobbare till att bli den superkände journalisten Maciej Zaremba. Trots att han inledde en relation med en annan kvinna och periodvis bodde hos henne tolererade Pleijel det och äktenskapet höll. Dock inte utan vånda, men vissa män kommer undan med allt. Läsaren får också intressanta interiörer från 70-talets kulturliv, från arbetet på redaktionen på Aftonbladet till personliga möten med författare. Det röks väldigt mycket kan jag säga, något som närmast hörde till yrket då med som känns helt off idag...
En bra och utlämnande bok om en speciell och begåvad person, missa inte den!
| | Fasornas hus | Foley, Rae | 2 (2024-06-24 15:51:01) | Den börjar riktigt lovande med såväl spänning som mystik. Sedan blandas en knarkhistoria in i handlingen och intresset försvinner delvis för mig. Att Norma svärmar för en man som givit henne en örfil hjälper inte precis saken och jag blev riktigt irriterad över hur författaren behandlar ämnet våld mot kvinnor.
En 2:a får betyget bli, men inte mer! | | Vi är inte här för att ha roligt | Lykke, Nina | 5 (2024-06-21 17:21:15) |  För 20 år sedan skrev Knut en bestseller som han därefter aldrig lyckades följa upp. Hans övriga böcker sålde inte som önskat och till råga på allt blev hans senaste manus refuserat. Knut är fullt medveten om att han blivit förbisprungen av nya och mer spännande röster. Nu sitter han ensam i lägenheten, utan vare sig fru eller flickvän, och kämpar med dålig ekonomi, hypokondri och skrivkramp. Trots detta blir han inbjuden till litteraturfestivalen i Lillehammer, visserligen som reserv för reserven, men ändå. Inte för att han vet vad han ska tala om, men han får ju betalt och allt är gratis. Att hans värsta fiender ska sitta i samma panel förtränger han...
Nina Lykke har skrivit en dråplig, satirisk och samhällskritisk roman om det norska kulturetablissemanget. Men till skillnad från svenska skribenter angriper inte Lycke bara den vita kulturmannen utan visar på att kulturkvinnorna inte är ett dugg bättre. Självupptagna, pretto, PK-fixerade, trendkänsliga, falska och allmänt flummiga. Plus att kvinnorna, som Lycke skriver, "lider av en enorm, ja närmast okontrollerad hunger efter att utmåla sig själva som offer."
Lycke tar ut svängarna rejält och man kan föreställa sig hur hon numera bemöts av sina kollegor, med ett tvunget leende och en stel kram. Ingen vill angripa henne öppet och ge kränktheten ett ansikte, men tankarna går i samma riktning hos alla; "är det mig hon skriver om?"
Nina Lykke är Norges svar på Lena Andersson, de väjer inte för obehagliga sanningar och till skillnad från de flesta skribenter av bägge kön stryker de inte kvinnor medhårs.
Skildringen av den metamorfos som losern Knut genomgår är också lysande. Från att ha framställts som en "grumpy old man" som super med kompisen och klagar på allt, för att senare visa sig vara den enda vettiga personen, en Josef K i ett surrealistiskt Kafkaland, till att sluta som pojken i H C Andersens saga, den som vågar säga att kejsaren är naken. En upprättelse för den förtalade kulturmannen som dessutom hämnas på sina vedersakare!
Särskilt kritisk är Lykke mot de som skriver autofiktiva berättelser, i boken symboliserad av den person Knut kallar "Verklighetsförfattaren". Hon som skriver om egna upplevelser i romanform, kallar det sanning, lämnar ut verkliga personer och på så sätt lurar läsaren att det verkligen ÄR sant. Jag kom att tänka på Carina Rydberg som skrev om sitt förhållande till konstnären Ernst Billgren i Den högsta kasten. Men ett aktuellare exempel är Alex Schulman som blandar friskt av fakta och fiktion när han skriver om sin släkt.
Även om jag uppskattar den typen av böcker har jag problem med den flytande gränsen mellan sanning och dikt. Det är en sak om man skriver om historiska personer som levat för hundratals år sedan och där fakta ofta saknas, men när man som Schulman medvetet flyttar faktiska händelser i tiden för dramaturgins skull har det gått för långt. Då föredrar jag en ren biografi.
Det var en utvikning men jag rekommenderar verkligen Lykkes lysande bok, årets hittills bästa för min del! Och jag misstänker att hon inte bara skrev den för att roa, det är i mångt och mycket en uppgörelsebok om hyckleri och falsk präktighet inom hennes skrå.
Men precis som Lena Anderssons böcker är den inte för alla...
| | Herr Nyman och kröningsstenen | Nessle, David | 4 (2024-06-20 01:32:51) |  Herr Nyman i sin andra deckare, David Nessles kongeniala språk är underbart njutningsfullt att bara låta strömma in - boken läser sig själv nästan (även om det var mer humor i första boken, men denna är humoristisk så det förslår ändå).
Levande historiska stockholmsmiljöer. Grannen är ju rolig, och en massa andra biroller också, och den mystiska dubbelgångaren till Amanda...
Spännande också, på slutet väldigt - annars en klurig och trevlig spänning. Härlig bok, man längtar efter mer om Herr Nyman (men han lär inte vara med i nästa bok i serien...). | | På egna ben | OFlanagan, Sheila | 3 (2024-06-19 21:05:12) |  Ok | | Möjlighet till självhushållning | Jansson, Karin | 3 (2024-06-19 21:01:59) |  Lättsam helt okej bok om ett par som gör en nystart genom att hyra en gård där de tänker odla sin egen mat. | | Eldsjäl | Åhman, Axel | 5 (2024-06-19 01:50:35) |  Man skrattar mycket här, och gråter - boken rymmer alla känslor. Man kommer huvudpersonerna väldigt nära, och man älskar dem alla (speciellt Majvor i affären, storrökaren).
Romanen tar avstamp i folkrörelserna, och problem att hitta intresserade - eldsjälar som kan driva föreningar. UF Fyren är en samlingslokal som Daniel älskar och kan utan och innan (fast finns där ett hemligt rum..?). Författaren ger inte bara folket i boken en själ utan i nästan högre grad huset - språket är enkelt men oerhört precist och vackert. Mycket humor (författaren är humorist, medlem av KAJ en österbottnisk humorgrupp), en riktigt bra bok som man saknar när den är slut. Fullpoängare. | | Äventyret i vattenlabyrinten | Abrahamson, Emmy | 4 (2024-06-17 13:07:26) |  Flickan Desta faller plötsligt ner i dammen och blir pytteliten. Hon möter där grodynglet Til. För att kunna bli stor igen måste de båda färdas genom en lång labyrint. Där väntar många faror. Och många gåtor måste också lösas. Boken är spännande, men stundvis också lite småläskig. | | Den barmhärtige samariten | Börjlind, Cilla&Rolf | 2 (2024-06-15 08:44:27) |  Den sjunde boken om polisen Olivia Rönning och den f.d. polisen Tom Stilton. En historia om coronavirusets härjningar och konspirationsteorier. Olivia blir kidnappad och Stilton insjuknar. Ett par mord som kräver sin lösning inträffar.
Ingen av de bästa i serien. Ganska så torftigt språk. | | Pite och Palt tar bussen | Magnusson, Ann-Christine | 4 (2024-06-13 10:57:25) |  Pite och Palt är två kaniner. De leker att deras trehjuling är en buss. Då plötsligt dyker den stöddiga bävern upp. Han vill ha trehjulingen. Han vill leka polis och att kaninerna ska vara tjuvar. Boken är kul med tanke på alla missförstånd som uppstår när kaninerna tolkar alla bäverns replliker bokstavligt. | | Berits cykel | Hedin, Annica | 3 (2024-06-13 10:53:09) |  Alla andra barn kan cykla utan stödhjul. Alla barn utom Berit. Hon gömmer därför sin cykel. Alla andra barn vill cykla. Inte Berit. Hon vill hellre leka i trädgårdslandet. En bok att känna igen sig i. | | Fågel, fisk eller mittemellan? | Salomonsson, Emmelie | 4 (2024-06-13 10:49:08) |  Det är Mumlans första dag på den nya skolan. Men hon har svårt att hitta någon att leka med. Några barn erbjuder henne att vara med på kurragömma. Men de bara luras hela tiden. En bok att känna igen sig i. Och en bok med många varma höstfärger i de olika teckningarna på varje sida. | | Jag ser allt du gör | Norlin, Annika | 4 (2024-06-11 11:06:01) |  Annika Norlin är artisten och låtskrivaren som blev världsberömd i hela Sverige efter att hennes roman Stacken hyllats i alla tonarter. Den har jag inte lyckats få tag i än, men ser fram emot det. Under tiden läste jag hennes debut, novellsamlingen Jag ser allt du gör. Jag vet att noveller inte är någon kioskvältare i gruppen men jag gillar formatet och denna är riktigt bra. Det är en samling texter som rör sig i en samtida vardag. Var novellerna utspelar sig är kanske inte så viktigt egentligen, berättelserna är inte särskilt platsberoende. Men norrlandsmarkörerna finns där i flera fall – lite som en hyllning, tänker jag. Språket och jargongen uttrycker en slags djup empati och människokärlek som ofta antar formen av humor. Hennes alter ego Siri dyker upp i några noveller, som Kul för dig, trist för mig, och Aliens vid Piteälven, de i mitt tycke bästa. Den förstnämnda handlar om ett bedagat punkband på turné i Tyskland och där är hon verkligen på sin mammas gata. Andra noveller är mindre dråpliga, om kärlek, relationskriser och sorg. Här man måste nämna Gå, om en kvinna som förlorat ett barn och ger sig ut på en vandring i Norrlands inland. Både vandringen och de personer hon möter hjälper henne genom sorgearbetet.
Som sagt en utmärkt novellsamling som jag rekommenderar. Den röda tråden är medmänsklighet och en förståelse för människors udda sidor. Annika Norlin lyfter pinsamheter och sådant vi gör när ingen ser. För hon ser allt vi gör och sätter ord på det.
| | Knutar | Öyehaug, Gunnhild | 3 (2024-06-10 19:26:10) |  En novellsamling av den norska författaren Gunnhild Öyehaug, korta berättelser där stilen växlar mellan det absurda, det morbida och det komiska - eller allt på en gång. Här möter vi mannen som är bunden till sin mor av en navelsträng som inte ens läkare kan klippa av, en exhibitionistisk hjort, ett ufo klätt i grön sammet, en man som flyter uppströms, och många fler. Bäst är Eko, om vådan av att presentera sin flickvän för en försäljare av uppslagsverk.
En typisk modern novellsamling där absurditeten är satt i system men innehåller även empatisk människokännedom och ironiska samhällskommentarer. Jag vet inte riktigt om jag gillar det eller ej, men det är utan tvekan skickligt skrivet.
| | Ett litet bo | Edelfeldt, Inger | 2 (2024-06-10 17:48:13) |  Fragmentartade ögonblick med månaders mellanrum. Det känns som om jag läste vissa passager ur en för mig okänd kvinnas dagbok. Det gör det hela rörigt, ganska så ointressant och jag sugs aldrig in i berättelsen så som jag skulle önska.
Synd, då jag hade höga förväntningar på boken!
Slutbetyg, en 2:a! | | Bombay Take away - Indien genom maten | Mendel Westberg, Malin | 4 (2024-06-04 18:00:49) |  SvT:s Malin Mendel (Westberg på den tiden när boken kom) skriver trevligt, kunnigt och personligt om olika aspekter av det indiska samhället. Allt ihopkokat genom maten, en reportagebok kanske ska läsas när den är ny, men det funkade även så här en tio år senare. Välskrivna och intressanta texter, bra recept även om jag inte lagat något. | | Pernille i farten | Stevns, Gretha | 2 (2024-06-04 17:52:55) | I fjärde Pernille-boken är det sommarlov, trevligt att läsa om hur Pernille och vännen Strit har det trevligt. Men de är också med om lite äventyr, och en liten flicka som heter Inge behöver deras hjälp.
En småmysig barnbok - kul när flickorna övernattar i kojan, ovädret under båtfärden känns lite framtvingat. Mycket stämning av småstad, skog och vänskap. | | Kroken | Deighton, Len | 4 (2024-06-03 09:32:05) |  Sista delen i en trilogi som även omfattar böckerna Linan och Kroken. Spionen Bernard Samson har en något mer nedtonad roll här jämfört med den första trilogin ; Byte i Berlin, Möte i Mexiko och Lösning i London. Den andra trilogin är inte fullt lika bra som den första, men fullt läsvärd. Den sista boken, Kroken, ger en bakgrund till många av de händelser som tidigare berörts och handlar mycket om Fiona Samsons dubbelspel som agent åt den brittiska underrättelsetjänsten och KGB. | | Eldens tid och isens dagar | Eriksson, Erik | 3 (2024-06-02 11:17:11) |  Tiden är sent 60-tal. Johan Steiner är framgångsrik reporter på Aftonbladet med ett speciellt intresse för Vietnam, som efter att ha drivit ut fransmännen hamnat i krig med USA. Så det är naturligt att han skickas dit för att rapportera på plats. Men på hemmaplan finns hans ungdomskärlek Helena, som nu har man och barn. De är fortfarande vänner och umgås alla tre, men känslorna finns kvar och Helena oroar sig över Johans farliga uppdrag. Han i sin tur behöver distans till Helena, och en ung vietnamesisk kvinna, Thi, fångar hans intresse...
En historia om kärlek och krig och om hur Vietnamkriget påverkade både vardagsliv och rikspolitik i Sverige. Tredje fristående delen i serien Sagan om vår nya tid. Johan Steiner är en slags dåtida Erik Ponti, med kontakter i alla läger och en förmåga att finnas på plats när det händer. På så sätt har boken hög igenkänning för oss som minns den tiden. Är det bra då? Tja jag vet inte riktigt. Vissa delar påminner faktiskt mer om en nyhetsartikel än ett romanavsnitt. Sen är det dialogen, den är stolpig på något sätt, Inte felaktig eller tjatig men den känns ändå konstlad, konstruerad snarare än naturlig. Faktamässigt är boken på topp, författaren är påläst och insatt. Ändå tycker jag att avsnitten som handlar om Johan och Helenas förhållande är bokens styrka. Förbjuden kärlek, val, plikt och familj, undertryckta känslor och missade tillfällen, allt utan tillgjord dramatik. Inte konstlat utan naturligt!
Så jag tycker faktiskt att den produktive Eriksson borde satsa mer på relationer och mindre på spänning och nutidshistoria i kommande romaner! Kan rekommendera Oktoberhavet av samma författare, den är bra.
| | Städerskan | Prose, Nita | 3 (2024-06-01 16:22:36) |  Både ris och ros här:
Molly Gray, 25, har gått i sin älskade mormors fotspår och blivit hotellstäderska. Ett arbete som Molly finner stor njutning av att utföra. Hon älskar att städa och oroar sig ständigt för smuts och bakterier. Hon lever ett ensamt liv efter mormoderns död. Hon har inga nära vänner och de flesta av hennes arbetskamrater tycks enbart behandla henne illa då hon är "annorlunda". Men hon har några människor som "står" henne mycket nära: Giselle Black, den osympatiska affärsmannen Charles Blacks unga lyxhustru som ofta är gäster på det anrika Regency Hotell där Molly arbetar. Molly ser Giselle som en av hennes bästa vänner och vill skydda henne från ont. Men är Giselle verkligen någon som Molly kan lita på? Här finns också den stilige Rodney Stiles, bartendern på hotellet som får Mollys hjärta att banka några extra slag så fort hon träffar honom. Men är han den han utger sig för att vara?
Molly har alltid haft stora kommunikationssvårigheter och hon har svårt för att läsa av andra människor och klara av sociala umgängen. Tidigare har mormodern varit hennes livlina som hjälpt henne att klara av ett vuxet liv. Men nu är hon ensam.
När Molly under ett av sina städpass finner affärsmannen Charles Black död i sin svit, dras hon mot sin vilja in i utredningen och snart ser hon sig själv som huvudmisstänkt av den osympatiska kommissarie Stark. Kommer Molly kunna klara av att bevisa sin oskuld eller är hon med sitt funktionshinder dömd på förhand?
Jag tycker det är en bra bok- men av alla de utmärkta recensioner jag tidigare läst så hade jag nästan förväntat mig något mer.
Slutet, de sista 70-80 sidorna är något av en besvikelse för mig, som drar ner betyget från en stabil 4:a till en medel 3:a. Det blir lite för mycket av "gulligull" a la Marian Keyes för att det ska tilltala mig. Jag föredrar de mer allvarliga fragmenten av boken.
Men jag gillar Molly väldigt mycket och jag känner stor sympati för henne som karaktär. Jag tycker minnesfragmenten med henne och mormodern är väldigt fint och trovärdigt berättad.
Själva deckarintrigen är väl okej? Men inte mycket mer.
Men om jag ska vara helt ärlig så tycker jag inte att Mollys funktionshinder behandlas rätt i boken. Är det för att boken ska föreställa en feelgood-deckare som orsaken till varför inte författaren utvecklar Mollys funktionshinder bättre?
Men den utspelar sig i nutid, 2020-tal så varför ser omgivningen på henne mest som ett fån? Utspelar sig den i en liten ultrakonservativ amerikansk småstad? Jag kanske missade det? Hade det varit en bok från 70/80/90-tal så hade jag inte ens reagerat över omgivningens oförståelse inför Mollys funktionsnedsättning, men idag när man talar öppet om allt så känns det inte riktigt realistiskt? Varför har Molly inte fått någon hjälp från skolan?, samhället? Det är sådana frågor som dyker upp i mitt bakhuvud.
Skulle omvärlden idag ställa sig så oförstående till någon som Molly i verkliga livet? Jag vill säga säga att svaret är nej, men jag kanske har fel?
Jag ville nog som sagt ha lite mindre "gulligull" och lite mer allvar!
Annars är boken ganska så bra! | | Herr Nymans detektivbragd | Nessle, David | 5 (2024-06-01 13:02:39) |  Det här var bra! En deckare som utspelas tidigt 1900-tal med ett underbart språk, författaren kryper nära tiden och även sina huvudpersoner i ett mystiskt äventyr som visar sig vara en väl uttänkt gåta.
Språket är underbart som sagt, sällan man skrattar så här mycket som när jag läst den här boken.
Herr Nyman förekommer i flera böcker som jag blir sugen på att läsa. | | Påskharen | af Klintberg, Bengt | 4 (2024-06-01 12:19:51) |  Bengt af Klintberg har samlat gamla texter (en del opublicerade föredrag han hållit) i en in liten volym som handlar inte bara om påskharen, utan även om t.ex. nedpålade döda, Tälje tokar och Harry Martinsons förhållande till granen (den texten tyckte jag var bäst). Det är ett trevligt urval - lättsamt berättat, bra och genuint faktagranskat. Det är som man hör Bengt af Klintbergs röst när man läser. | | Stormberget | Marklund, Liza | 5 (2024-05-30 18:51:18) | | stormberget är en episk släktkrönika om våld och längtan,hemligheter och mord.Det är den tredje och avslutande delen i serien om Stenträsk i norrbottens skogsland. | | Arnes julhelvete | Olséni, Christina | 3 (2024-05-28 14:15:15) |  Femte boken i serien med den aningen tröttsamma och mycket nyfikna amatördetektiven Ester Karlsson, hennes evigt bantande men föga lyckade syster med det tjusiga🤣 namnet Barbro, dennes mycket hypokondriske make Arne samt ett kakmonster till kakadua vid namn Roland.😍
Jag har tyckt mycket om de fyra tidigare böckerna i serien och då jag helt missade den här i julas så tyckte jag att det var på tiden att jag fick läst den här nu. Även om årstiden inte precis stämmer in.😍
December månad i Lund, julen närmar sig med stormsteg. Hypokondrikern Arne Roth spenderar som vanligt varje dag på apoteket Svanen. Han packar sin matsäck, sätter sig inne på apoteket där han iakttar apotekets personal och kunder. I en liten anteckningsbok skriver han ner vad apotekets kunder handlar och försöker gissa sig till vad deras problem kan vara. Detta finner han stor njutning av att göra. Hans andra njutning i livet är att springa till läkaren flera gånger i månaden om alla sina "mycket svåra sjukdomssymptom". Hans favoritlitteratur är ett gammalt tryckt exemplar av Fass från 1986.
Arnes fru Barbro befinner sig undertiden i Lunds domkyrka som medlem i seniorkören "Herrens Bönor". Den extremt tantkrulliga Rut Tageson, gift med Lennart som är Arnes enda vän- är också på plats som körmedlem och prästen Hubertus Lindevall, även han granne till Barbro, Arne, Ester, Rut och Lennart fungerar som körledare. Under varje repetition så låses kyrkan så ingen utomstående kan komma in. Vid ett sådant tillfälle blir den illa omtycka körmedlemmen Vilhelmina Munther, som trots sitt efternamn är eller rättare sagt- var, ganska så gnällig- ihjälhuggen med en kniv. Är det någon av de åldrande medlemmarna i "Herrens bönor" som är den skyldige? Bland medlemmarna finns: den danska textilkonstnärinnan Vibeke som är yngst bland damerna med sina blotta sextiofem år. Den deprimerade Lillemor Rydberg som längtar efter att få återse sin make i himlen, en make vars död Lillemor anser sig ha skuld i. Här finns också den rika, djupt troende Gudrun Kvist som tyckte mycket illa om den mördade Vilhelmina, 85-åriga Ulla Borgström som knappt kan gå samt den dödas syster, den mycket snåla Ingegärd.
Vilhelminas make, pianisten Sven finns också med bland de misstänkta- samt kyrkvaktmästaren Ingemar som också är Ullas son.
När Ester får veta vad som hänt, väcks hennes deckarhjärna till liv och mycket snart börjar hon sin egna utredning till stor sorg för den lokala polisen.
Kan Ester hinna finna mördaren innan denne slår till på nytt? Varför mördades egentligen Vilhelmina? Berodde det enbart på att hon sjöng falskt? Eller hade det något med att hon hade mage att skrapa trisslotter i "Guds hus"?
Och hur ska Arne klara sig? För när Ester börjar snoka så tvingas han sitta "barnvakt" åt Esters bortskämda kakmonster till kakadua Roland.
En fågel som kan två ord: "Prästskrälle" och "Kaka". Det sistnämnda upprepar han oavbrutet.
Genren "Humoristisk deckare" har på enbart några år blivit enormt populär. Bland genren tycker jag att duon: "Olseni/Hansen" tillhör de bättre. De fyra tidigare böckerna i den här serien tyckte jag mycket om.
Den här är sådär. Jag finner stort nöje i att läsa om den evige hypokondriska gnällgubben Arne och fågeln Roland bjuder också på stor underhållning.
Själva deckarintrigen tycker jag dock är ganska så svag den här gången. Och Ester som karaktär är aningen för självgod för att jag ska få nöje av att läsa om henne.
Men den är välskriven, underhållande och den sticker ut från mängden. Om det kommer fler böcker i serien så kommer jag säkerligen också läsa dem. | | Ingen tid att förlora | Reilly, Helen | 2 (2024-05-24 09:58:45) | Helen Reilly (1891-1962) räknas som en av de första som skrev polisromaner, d.v.s. ganska realistiska böcker med ett poliskollektiv som arbetar metodiskt. Det märks inte så mycket i den här boken, flera av hennes böcker hade även drag av mysrysare vilket märks tydligt i "Ingen tid att förlora" även om Reillys hjälte skotten McKee dyker upp en bra bit in i boken.
Jag tyckte gåtan var lite för snirklig, bra men kanske överarbetad - det kommer in en kärleksförklaring mot slutet som känns helt malplacerad. Boken är avkopplande och trevlig, men inget speciellt. Den tog trots allt ganska lång tid att ta sig igenom. | | Gråt ej mer min älskling | Higgins Clark, Mary | 2 (2024-05-22 16:19:18) |  Nej, vad besviken jag blir och vad ojämn Mary Higgins Clark är som författare. Jag har har läst ett par böcker av henne som var mycket spännande och engagerande. Det här känns mer som om hon blivit inspirerad av Jackie Collins. Vackra rika människor till och med en baron och baronessa medverkar i den här ganska så banala thrillern som aldrig fångade mitt intresse och som jag redan nästan helt glömt.
Slutbetyg, en 2:a! | | Varför saknar ingen Benjamin? | Hultberg, Cecilia | 1 (2024-05-22 16:00:32) |  Om någon här av någon orsak skulle bli sugna på att läsa den här okända boken med sina fjorton år på nacken, så bör ni sluta läsa min mycket negativa recension här och nu. 😁
Den finns som e-bok för de som kanske blir nyfikna av titeln eller omslaget.
Varför saknar ingen Benjamin?
Ja, varför gör ingen det? Det är vad den nyligen pensionerade Agnes undrar över. Agnes som befinner sig i en galleria, i en okänd stad någonstans precis utanför Stockholm.
Agnes stod och väntade på sin evigt babblande väninna Mildred när en okänd kvinna med barnvagn bad Agnes om att hon skulle passa barnvagnen medan kvinnan gick på toaletten. Och Agnes tog hand om barnvagnen där lilla Benjamin ligger och sover. Men kvinnan, pojkens mor kommer inte tillbaka. Mildred gör däremot sin entré. Hon tror att det är Agnes barnbarn som ligger i vagnen. Mildred pladdrar på likt en papegoja och Agnes får aldrig tillfälle att berätta om barnet hon för tillfället passar. Och kvinnan kommer inte tillbaka för att hämta sitt barn. Så Agnes tar med sig barnvagnen hem till sig istället.
Hon försöker kontakta polisen- men orkar inte vänta i den långa telefonkön och bege sig till polisen gör hon av någon anledning inte.😩 Agnes har inga barnbarn och hennes hjärta fylls snabbt av kärlek till den lilla pojken.
Agnes har nyligen skilt sig och ska till att flytta till en lägenhet mitt i centrala Stockholm. Hon försöker åter kontakta polisen, men kommer åter igen inte fram till dem. 😫 Varken tv, radio eller tidningar talar om ett försvunnet barn. Är det ingen som saknar Benjamin? Vad har hänt med pojkens mamma?
När flyttgubbarna kommer så tar Agnes med sig Benjamin till den nya lägenheten i Stockholm. Där försöker hon åter ta kontakt med polisen men utan resultat.
En dag knackar det dock på dörren och utanför visar sig Benjamins mamma samt en rad för Agnes helt okända människor. Det visar sig snart att hon ovetandes har blivit en del av en ny dokusåpa där produktionsteamet lämnar ifrån sig barn till okända personer för att se hur de kommer att reagera. Produktionsteamet har varit inne i Agnes två lägenheter, såväl den gamla som den nya och satt upp hemliga kameror så att de tillsammans med tittarna har kunnat följa Agnes och Benjamin hela tiden.
Agnes får panik och det blir inte bättre när producenten hotar med att blanda in polisen, Agnes har ju mer eller mindre kidnappat pojken!
Agnes beslutar sig för att fly till Brasilien för att komma undan produktionsbolaget samt polisen.
Men produktionsbolaget är henne hack i häl...
Herre min skapare, en sådan urbota dum intrig har jag sällan kommit över! Det är så orealistisk och löjligt att jag knappt finner ord. Varenda karaktär känns orealistisk och korkad. Den är inte nödvändigtvis dåligt skriven, men den skulle verkligen ha behövt sig en ordentlig redigering då här finns massor av text som inte tar berättelsen framåt- snarare det motsatta. Och när själva intrigen väl är slut, så vill författaren av någon anledning få ut mer av boken- för hon envisas med att skriva ytterligare sjuttio sidor av detta sömnmedel till litteratur.
Jag har sedan 2013 sparat alla de böcker jag läst, vilket är ganska så bra och hjälpsamt. Jag ser nu att jag läst två andra böcker av Cecilia Hultberg: "Begravningsentreprenör Fridlunds fataliteter (2013)" och "Mogen, vild och galen (2016)". Jag har inga som helst minnen av dessa två böcker så de kan inte ha lämnat några djupa spår efter sig hos mig som läsare.
Det här är utan tvekan bland det mest banala jag läst på mycket länge! | | Bedårarna | Eklund, Sandra | 4 (2024-05-21 19:44:27) |  "Om du kunde manipulera fram kärlek, skulle du göra det?"
Studenten Julia inleder att förhållande med den karismatiske föreläsaren Jakob på sin kurs. Han är förstås gift och har barn men det hindrar honom inte från att ligga med studentskor. När han vill avveckla förhållandet med Julia reagerar hon med att bli än mer besatt, söker upp honom och låter honom göra vad han vill. När han till slut säger till på skarpen tar hon livet av sig. Hennes syster Andrea inleder en desperat kamp för att hämnas hennes död. Första försöket misslyckas, men så får hon kontakt med en grupp psykologistudenter på universitetet och dras in i deras värld av förförelse och manipulation. De tjänar pengar på att gillra "honeytraps", får betalt av män eller kvinnor som antingen vill att deras partner ska lockas till otrohet för att få en gynnsammare skilsmässa, eller få någon tveksam date att bli kära i dem. Ledaren Dario tar sig an Andrea och lovar att de ska hjälpa henne att hämnas på Jakob...
En kvinna i vår bokcirkel säger att hon aldrig funderar på saker som rimlighet eller trovärdighet när hon läser en bok, hon bara låter sig svepas med av berättelsen utan att hänga upp sig på osannolika detaljer eller ologiskt agerande. När jag läser en bok som Bedårarna blir jag avundsjuk på henne, för detta är en fantastisk, ovanlig och kittlande berättelse som skapar många tankar hos läsaren. Men dess svaghet är trovärdigheten, kan man manipulera vem som helst att bli förälskad i en viss person? Även om man använder persontester och vetenskapliga metoder, framforskade inom modern psykologi?
Dario är Guds gåva till kvinnorna, han kan få vilken kvinna som helst att bli förälskad i sig. Män är svårare att dupera, här krävs flera kvinnor att välja på för att hitta den som klarar att förföra. De är intimtränade för att kunna fejka attraktion och nu är det Darios uppgift att lära upp den känslomässigt avstängda Andrea. Det kallas att affektera, ett nyckelbegrepp i boken. Ett listigt ord som i detta fall betyder ungefär "påverka" men som också kan betyda "spela, förställa sig". Vilket också passar in. Men frågan är om det är något annat än prostitution, trots den vetenskapliga förklädnaden. Man tar ju emot pengar för att ha sex med andra...
Men som sagt, en utmärkt bok i genren psykologisk thriller, underavdelning Dark Academia, med udda och oförutsägbara karaktärer och moraliska gråzoner. Kan man skapa attraktion genom psykologiska metoder och bör man göra det? Författaren är helt klart kär i Dario, undrar om hon tänkt på att Jakob och Dario är samma typ av personer fast en är skurk och den andre hjälte? Skillnaden är att Jakob låter kvinnorna komma till honom, Dario söker upp dem... Men bägge sviker. Är förmågan till affektion det som gör att vissa män kan misshandla kvinna efter kvinna och ändå komma undan med det? Kan psykologiska metoder användas i dejting för att matcha personer med varann? I dejtingprogrammen på TV går det då inget vidare...
Boken har jämförts med Donna Tartts Den hemliga historien så nu måste jag läsa den!
| | Linda Syréns bergsbestigning | Karlsson, Sture | 2 (2024-05-20 15:33:16) |  Den är välskriven- men något annat positivt kan jag inte säga. Svårläst, rörig och ganska så ointressant. Det är alltid kul att prova på gamla okända böcker och författare. Ibland blir det guld och ibland blir det platt fall direkt från början. Jag är inte sugen på att läsa fler böcker av Sture Karlsson! | | Tunnelflickornas förbannelse | Hildén, Eva | 4 (2024-05-13 12:23:55) |  Första boken om Sanna och Erik (jag läste andra boken först, så det känns skönt att läsa första). Det är fint att läsa hur Sanna lär känna Erik, rysarhistorien är spännande och snyggt ihopkomponerad - bra ledtrådar, ruggiga expeditioner. Kul också väntan på den ödesdigra natten. | | Den som offrar sig | Ventus, Simon | 3 (2024-05-11 16:47:05) |  Nästan alla regioner vill ha sin del av nordisk krim och här är skådeplatsen Vasa, Österbotten. En deckare som följer mallen med extra allt.
Ritualmord med religiösa toner inleder en historia som växlar upp ända till finalen. Personligen tycker jag att det blir lite för många ingredienser. Det är inte dåligt men det sticker inte alls ut. | | Enda sättet att genomlida en konsert är | Uggla, Magnus | 2 (2024-05-11 14:49:40) |  Ugglas egenhändigt skrivna självbiografi från 2018, inspirerad av att han fått diagnosen ADHD. En diagnos som inte är överraskande med tanke på hans struliga ungdomstid och ständiga rastlöshet. Tyngdpunkten ligger på barn-och ungdomstiden och till skillnad från många som skriver biografier förskönar han inget, snarare tvärtom. Han var en riktig skitunge i skolan, redan från de tidiga åren, och terroriserade både lärare och kamrater. Underförstått skyller han på föräldrarna, han kände sig aldrig älskad och i synnerhet mamman framställs som känslokall. Ändå stöttade de honom, ställde upp med pengar i hans hans tidiga karriär och gav honom lösa tyglar. För lösa tycker jag men en person med ADHD är inte lätt att styra.
Den som är intresserad av Ugglas karriär, låtarna, filmerna och gigen, kommer bli besviken. Visst tar han upp en del men det är bara rapsodiskt och helt utan kronologisk ordning. Enda skiva som han går lite på djupet med är debutplattan Om Bobbo Viking. Däremot finns det mer om personer i branschen, producenter, musiker och ljudtekniker. Likaså är han snål med sina kärleksförhållanden. Det finns något om fotomodellen Ann som han har dottern Emilie med, men väldigt lite om äktenskapet med Louise som han fortfarande är gift med. Mer ingående och kärleksfulla är skildringen av bröderna, den betydligt äldre Gabriel som fotade omslagen till plattorna, och sorgen över Johan som dog i cancer. Ännu varmare är bilden av hembiträdet Poppe som blev en extramamma för den lille Magnus, men som dog hastigt och chockartat. Magnus var otröstlig med fick inte ens gå på begravningen.
Det jag stör mig mest på är rörigheten i berättelsen. Uppenbarligen har han anammat den nya litterära stilen som tycks gå ut på att skriva en kronologisk berättelse, klippa sönder den, kasta upp bitarna i luften och sedan sätta ihop dem tämligen slumpmässigt. En välkänd teknik i nyare litteratur men mindre lämplig i en biografi. Undrar hur lektörerna på Norstedts tänkte där... Kan inte släppa misstanken att Uggla gärna vill lyfta fram sin ADHD och illustrera rastlösheten genom den skenbara oordningen i boken. Dessutom saknas en diskografi, varför då?
Så jag rekommenderar istället hans andra bok, den skönlitterära Johnny the Fucker. Också den med självbiografisk bakgrund och där täpper han till de luckor som finns i denna bok.
| | Rakbladstårar | Cosby, S. A. | 1 (2024-05-06 16:05:45) |  Ike Randolph har en bakgrund som gängkriminell men efter ett längre fängelsestraff har han lämnat den kriminella världen och driver ett eget företag. Han vet att polisen har ögonen på honom, som svart och exkriminell är det inget annat att vänta. Men när två poliser dyker upp är det inte för att för att kolla honom utan för att meddela att hans son Isiah och dennes make Derek mördats på öppen gata. Ike har tagit avstånd från sonen på grund av hans homosexualitet, men nu rasar världen både för honom och hans fru. Detsamma gäller för Dereks far Buddy Lee, han har skämts lika mycket för sonens läggning som sonen skämts för faderns kriminalitet.
De två ex-fångarna har inget annat än sin homofobi och sitt brottsliga förflutna gemensamt, men nu förenas de i ett intensivt hämndbegär där ingen hänsyn tas och polisen lämnas utanför. Men de konfronteras inte bara med sina egna fördomar utan också med personer med större våldskaptial än de själva...
Nu äker motorsågen fram, här ska kapas! Rakbladstårar är en hyllad gangsterthriller i den hårdkokta stilen, grabbig och mycket amerikansk. Men författaren (som ser ut exakt som han beskriver huvudpersonen Ike) är smart nog att lägga in korrekta iakttagelser om fördomar mot bögar och svarta och jämför homofobi och rasism. De rabiata gubbarna får en tankeställare och tar (förstås) avstånd från hur de behandlar sina söner. Så dags nu... Ike pekar gärna på andras fördomar men dömer själv efter ras, klass och läggning.
Nästa svaga punkt är utvecklingen av själva mördarjakten. 60-plussarna Ike och Buddy Lee får hela statens gängkriminella efter sig, men går tämligen oskadda ur varje blodbad. Och det är många, våld sida upp och sida ner. Jag hatar våld men det kan tolereras om det finns rim och reson och skildras realistiskt. Här är allt så in i h-e orimligt och osannolikt att det bara inte finns. Givetvis med detaljer om hjärnsubstans och inälvor som skvätter omkring. Den enda scen jag gillade var när en gangster kördes genom en flismaskin och resterna blandades in i en kompost. På så sätt kommer även gängkriminella till nytta. Ja ni förstår nivån...
Men det som gör mig både ledsen och upprörd är att denna splatterbok hyllas på kultursidor och i recensioner och har fått priser av alla de slag. Visst, den är välskriven och politiskt korrekt. Men för mig är hyllningarna ett symptom på tillståndet i världen. När folk gillar en sån bok förstår man varför Trump blir president, högerextrema rycker fram, lögn blir sanning, oskyldiga slaktas av terrorister och våld ses som enda medlet att lösa konflikter.
Om vi inte haft den i bokcirkeln hade jag aldrig läst den, eller åtminstone dumpat efter några kapitel. Jag råkade faktiskt stöta till den så den föll från bordet ner i papperskorgen och tänkte då att "där hör den hemma". Men för den som gillar hårdkokt gangsterromantik kryddat med lite social patos är den perfekt.
Vi andra mår bara illa.
| | Silverviken | Moyes, Jojo | 3 (2024-05-04 22:38:10) |  Feelgooddrama där en engelsk affärsman åker till ett australiskt kustsamhälle för att projektera ett hotellkomplex. Mötet med människorna och naturen gör livsavgörande avtryck.
Kulturkrockar är ofta god grund för vardagsromantik och även om stigen är upptrampad så blir det läsvärt. Intrigen är djup och Moyes håller kvar spänningen in i det sista. Inte så trovärdigt men inte dåligt. | | Studie i mänskligt beteende | Anderssom, Lena | 4 (2024-05-04 14:55:56) |  I en samling sammanhängande berättelser skildras ett antal kvinnor som möter olika situationer de inte riktigt förstår och vet hur de ska hantera. Boken borde egentligen heta Studie i kvinnligt beteende då männen är bifigurer och knappt det.
Det är Amanda ”som går på ett progressivt gymnasium i Stockholm" och senare blir teflonaktig rektor med bildningsförakt. Det är de skenheligt bittra lattemammorna Ellinor och Liselott, pk-bulldozern Malin och så Annie som är förälskad i sin egen ungdom. Det finns också några som författaren ömmar för. Den passionerade fransyskan Simone som, liksom den ryskfödda svenskläraren Olga, har bildning och tankedjup. Precis som författaren själv genomskådar dessa undantagskvinnor floskler, korrekthet och den allestädes närvarande ängsligheten i vårt samhälle.
En karaktär som sticker ut är Matilda, hon som "aldrig känt en man i köttet" men ändå avkrävs bekännelser av vännerna i tidens me-tooanda om hur hon blivit antastad och tvingats avvisa oönskade närmanden. Så Matilda undrar vilken skam som är värst, den att inte sagt nej eller den att aldrig fått tillfälle att säga ja...
Stilen liknar egentligen dramatik mer än epik eftersom den helt saknar målande miljöbeskrivningar. Blicken fixeras vid personerna – enbart dem – och iakttar hur de navigerar i sina relationer och positioner. Den subtila ironin som genomsyrar boken slår ibland över till hysterisk fars, som när Matildas chef hjälpsamt köper ett wienerbröd och en arraksboll åt henne för att "karlarna ska få lite mer att ta i".
De första 3-4 berättelserna är lysande, världsklass och på Ester Nilsson-nivå. Språket är stramt och precist, hennes oneliners sitter som en smäck och om jag varit typen som stryker under vassa formuleringar hade pennan gått varm. Som Caroline som "blivit hopfogad av sådant som blivit över", eller Teodor som säger "Om ingen utom en själv fatter en sak brukar det vara tanken det är fel på". För att inte tala om Olga som fick avsked "inte på grått papper men väl på oblekt." Men så småningom blir berättelserna mer pratiga, som krönikor eller debattinlägg, men fortfarande ytterst läsvärda. Som alltid hos författaren är samhällskritiken lika närvarande som nödvändig.
Lena har modet att sätta fingret på det obekväma men utan att posera eller moralisera. Som en kvinna skrev i sin recension, "jag känner mig påkommen". Ett tema är kvinnlig vänskap, hur ojämlik den är och hur en komplimang egentligen är förtäckt kritik mot personen som får den. Något som många känner igen sig i. Typ "som jag avundas dig din brist på självkritik".
Lena daltar inte heller med sina kvinnor, de får stå för vad de gör och säger utan förmildrande omständigheter. Då jag är sen på bollen innebär det att "alla" redan läst boken och jag kunde läsa ett antal recensioner. Efter det känns boken nästan ännu bättre då påfallande många kvinnor är tydligt obekväma med de sanningar som Lena lyfter fram, men kan ändå ta till sig berättelserna. Ett kvalitetskriterium, något som man helt enkelt måste läsa och Lena Andersson befäster sin roll som landets bästa författare!
| | Det första jag tänker på | Jessen, Ida | 2 (2024-05-03 16:58:37) |  Baksidestexten låter ju så lovande och jag borde ju bli berörd över tanken på ett avlidet barn. Men jag förblir oberörd. Det är inget som griper tag i mig, allt är så vagt skrivet. Synd, då jag hade höga förväntningar av den här boken!
Slutbetyg, en 2:a! | | Sabotören i Auschwitz | Rushton, Colin | 5 (2024-05-01 14:04:57) | boken handlar om soldaten Arthur dodd som vart förd till arbetsläger
i Auschwitz där han fick genomlida hårt arbete svält och våld. Denna sanna berättelse ger en ny inblick i arbetslägrets organisation och kastar ljus över till stor del okända vittnesmål från brittiska militärer innanför murarna. | | Tiggarpojken | Nordstrand, Staffan | 4 (2024-04-30 05:54:37) |  Fristående andra del om vad som händer bakom fasaden i turistparadiset Thailand. En hemsk bok som beskriver livet för barn som tvingas in i prostitutuation, tiggeri, ett barnliv är inget värd. Dessa barn stympas, misshandlas och utsätts för fasansfulla saker. Jag mådde dåligt av att läsa men tvingades att fortsätta för det är vår skyldighet att inte blunda för dessa fasor.
Första boken heter Under Floden och handlar främst om trafficking medan tiggarpojken får vi inblick i den hemska verkligen för gatubarn. Tiggarpojken var bättre och starkare berättelse än under floden.
Handling & Tema : 4/5
Karaktärerna: 3/5
Miljöbeskrivning: 4/5
Språk och berättarkonst 3/5
| | Popcorn och Rufs: Allt om kärlek | Nilsson, Ulf | 3 (2024-04-26 13:13:37) |  En söt liten berättelse om två kaniner som blir kära i varandra. Men dt tar tid innan dde båda förstår att det verkligen är så. | | Sommarskuggan och camping-buset | Mackic, Tina | 3 (2024-04-25 09:53:19) |  Boken utspelar sig på en campingplats. På den finns två barn som har det ganska tråkigt. Där finns också en campinggäst som älskar att sätta upp förbudsskyltar samt en fin dam i leopardpäls. Hon har en katt. Så öppnas plötsligt en kista och i den finns en skuggdräkt. Den som sätter på sig denna blir snart förvandlad till Sommarskuggan. Snart bildas det hål i marken på campingen. En husvagn håller till och med på att rasa. Boken är rolig och lite spännande. | | Peter, kom hem! | Busch, Helmut | 4 (2024-04-24 13:13:56) |  Jag har läst ett flertal böcker inom kiosklitteratursgenren under åren av Helmut Busch som alla varit mycket spännande och engagerande. Det här är inte hans bästa då den är betydligt kortare, knappt 130 sidor lång- än de andra. Men den är på inga vis dålig utan såväl engagerande som småspännande läsning om en liten försvunnen femåring vid namn Peter som råkar ut för de mest otroliga händelser under loppet av 127 sidor. Det kändes litet som något avsnitt ur en gammal tvålopera!😍
Underhållande och lättläst alltså!
Slutbetyg, en 4:! | | Käraste vänner | Widholm, Katarina | 4 (2024-04-23 16:52:42) |  KÄRASTE VÄNNER Katarina Widholm 2023 Historisk Media
Då har jag kommit i mål med den tredje delen om Betty och jag saknar henne redan. Vilken utveckling hon har gått igenom, från bortkommen hushållerska som sakta upptäcker storstaden och det som håller på att hända i världen, till maka, mor, förläggare och företagare och ännu är hon bara lite över trettio, men det känns som hon skulle vara äldre. Genom allt det här behåller Betty sin personlighet som en ansvarstagande person och ibland har jag känt att hon behövt tänka lite mer på sig själv.
Det har inte bara varit en resa i Bettys liv utan också i Sveriges historia, kanske den historia som det inte alltid berättas så mycket om. Det ”vanliga” folkets historia, vardagspusslet med ransoneringar och oro, lite mer ur kvinnors perspektiv. Problem men också möjligheter för kvinnor som växer fram. Jag tycker man kan se det här som folkbildande.
Finns så mycket i denna berättelse, många saker att reta sig på, men också att känna igen. Mycket får en naturlig förklaring varför personer beter som de gör, ingen är fullkomlig, det görs både bra och dåliga val. Katarina Widholm skriver så bra, underhållande och spännande, man vill hela tiden veta mer. Jag tycker att Widholms sätt att skriva mycket påminner om Moa Martinssons.
Ledsen att behöva skiljas från Betty, hon har ju en stor del av sitt liv kvar. Kanske, törs man hoppas?
| | Flyttbestyr med äventyr | Birkeland, Thöger | 4 (2024-04-23 16:03:13) | Thøger Birkeland (1922-2011) är en författare jag inte vet så mycket om, men han har skapat den här figuren Krumme (vars böcker inte finns på svenska) som danskarna gjort en mängd filmer och julkalender om (känns som en dansk Sune).
Den här boken handlar om Lis och hennes bror Per och deras nya bostad, ett höghus som ser ut som en byrå med lådor. Det finns en uppföljare, "Filijoxarna", som jag inte läst.
Det här är en rolig skildring, spännande och rolig - barnens äventyr, den försvunna dockan och hunden, blir viktiga. Skolskildringen är inkännande (författaren hade erfarenhet från skolvärlden) och boken är skojig. En frisk fläkt, 60-talsskildring som känns modern. Snygga illustrationer av Kirsten Hoffmann. | | Black Ice | Fritzpatrick, Becca | 4 (2024-04-22 07:01:35) |  Black Ice är en ungdomlig spänningsroman. Hade blivit en jätte bra film av samma typ som jag vet vad du gjorde förra sommaren. Detta är kanske ingen bok som sätter djupa spår efter sig men under läsningens gång är den bra, lätt läst och man vill veta hur det går.
Betyget är en svag 4 eller stark 3 | | Mordet på kommendören I | Murakami, Haruki | 3 (2024-04-21 10:10:05) |  Min första Murakami. Att The Guardian påstår att det är en av världens största nu levande författare skapade höga förväntningar. För höga.
Språket är enkelt och det börjar som en intressant berättelse. Efterhand tätnar mystiken för att till slut landa i flum. Det finns en del kittlande metaforiska aspekter men jag kände mig inte träffad. | | Något av bestående karatär | Holmqvist, Ninni | 4 (2024-04-17 21:25:39) |  En drömmande kvinna som iakttar sin omgivning. Kanske heter hon Scilla eller Melinda. Hon har en mycket äldre älskare, en gift medelålders tvåbarnsfar som hon lockar in i förödmjukande lekar. Är hon ett offer eller förövare? Och mannen som känner sig som en främling i sitt egna hem med en fru som hotar att helt barskrapa honom när skilsmässa kommer på tal- vem är han? Han som känner sig som en mansgris efter varje möte med den mystiska Scilla/Melinda.
På sjukboendet där hon jobbar som undersköterska blir hon felaktigt anklagad för att vara nekrofil då hennes beteende med de sjuka förbryllar kollegorna. Hennes nya grannar Mikaela och Andreas bjuder in henne på middag och snart inleder hon ett sexuellt förhållande med såväl Mikaela som Andreas. Men någon passion är det inte tal om för hennes del. Likgiltigt tycks hon se på händelser i sin omgivning. Inte ens när hon själv blir våldtagen av två okända män en sen kväll på väg hem från arbetet- tycks hon reagera. Hon enbart accepterar det inträffade och går vidare. Hur har hon blivit sådan? Hur ser hennes förflutna ut? Och har hon någon framtid?
En märklig kortroman som är sorglig, brutal men också ganska vacker i sin sårbarhet och fascinerande. Språket har ett visst poetiskt drag över sig och den väcker många tankar och frågor hos mig.
Jag har läst två andra romaner av författaren och översättaren Ninni Holmqvist som jag minns som utomordentliga pärlor till böcker: "Enhet (2008)" och "Precis som att börja om (2014)"
Jag kan varmt rekommendera författaren för er som missat henne tidigare och läser gärna själv mer av henne! | | Det lilla kaféet i Köpenhamn | Caplin, Julie | 4 (2024-04-16 09:37:45) |  Mysig och lättsam bok. | | Den långa våren | Salminen, Sally | 4 (2024-04-15 01:51:32) |  Jag tyckte mycket om den här boken, dess huvudperson är sådan där som många år. Man vet inte riktigt vad man vill, man glider med. Jo, hon säger ifrån ibland - hon är ingen mes.
Det är en väldigt fin skildring, tar sin tid att läsa men mycket bra. Bra språk, fina skildringar av det åländska bondelivet, humor och mycket hjärta.
Jag gillar den där ofta kundlösa butiken. | | Bondeliv med Gunnar Glans | Milde, Jeanette | 3 (2024-04-13 20:04:39) | | En rolig och lärorik bok om livet på landet. Bonden Bertil ska på semester och göra en resa Jorden runt. Hans kusin Gunnar får ta hand om djuren och åkern, vilket visar sig vara en svårare uppgift än han först trodde. Till sin hjälp får han flickan Lovisa. Hon kan mer än man tror. Och det visar sig snart att också Gunnar kan mer än han tror. | | Landa, andas, lev | Fogelberg Nelson, Maria | 3 (2024-04-13 13:59:58) |  Maria Fogelberg Nelson har kommit att bli en av mina favoritförfattare med sina härliga klimlitromaner. "Birgit Johanssons dagbok : ingen människa är en ö", "Man tager vad man haver" och "Sightseeing i mitt inre" är några av mina favoritböcker av henne.
Tyvärr fångar hennes senaste roman mig inte lika mycket som alla de andra jag läst av henne. Den är välskriven och bjuder på såväl charm, romantik som allvar. Men det saknas något.
Eller beror det kanske på huvudkaraktären? Jag blev ganska så trött på Märta här. Författarens tidigare kvinnogestalter har jag lätt kunnat identifiera mig med och känna sympati för- så är dock inte fallet med Märta som jag upplevde som ganska så dryg och barnslig.
Välskriven och helt klart läsvärd- men tyvärr inte hennes bästa bok!
Slutbetyg, en stark 3:a!
| | En otrogen man | Hammesfahr, Petra | 2 (2024-04-13 13:52:03) |  Psykologisk thriller? Verkligen?
Snarare feelgood-roman med litet spänning slarvigt instoppat mellan sidorna.
Baksidestexten låter ju så lovande, men efter mer än halva boken har jag fått mer än nog. Att huvudkaraktären, Lisa är en patetiskt svag och även fjollig dörrmatta gör inte saken bättre.
Synd, då jag hade så höga förväntningar av den här boken!
Slutbetyg, en svag 2:a! | | Murgrönan | Stewart, Mary | 3 (2024-04-12 15:10:12) |  En bok som jag känner börjar på lös grund, man är undrande hur det ska gå - man tvivlar på att det ska bli något. Och det finns flera frågetecken - hela premissen för handlingen, och den här skurken...
Samtidigt har Mary Stewart en säker hand, och hon lyckas ro ihop den här boken. Helt ok, och bra miljöer - Stewart brukar ofta röra sig i sydeuropa, men här är hon i England. En del bra bifigurer. | | Hermelinleken | Richter, Arvid | 2 (2024-04-10 13:23:11) |  På bokens innerflik står det att debutanten Arvid Richter hoppas kunna försörja sig som författare. Det blev dock inte fler böcker. Om nu detta inte är en pseudonym av en mer känd författare? Richters resumé innan han började skriva låter lite orealistisk, men vad vet jag?
Den börjar ganska så underfundigt med en fet och misslyckad jättebebis till journalist som hamnar över ett fall. Men i längden blir den ganska så gubbig och aningen för långtråkig för att den ska falla mig i smaken.
Slutbetyg, en 2:a! | | Var finns Mr. Goodbar? | Rossner, Judith | 4 (2024-04-08 17:47:18) |  Baserad på en verklig händelse.
En våldsam man planerar att mörda sin fru som separerat från honom. Tillsammans med sin homosexuella rumskompis går han på den aningen sjaskiga baren Mr. Goodbar där han träffar en kvinna som han följer med hem. Efter avslutat samlag vill kvinnan att han ska gå sin väg, men mannen fattar istället agg mot henne och slår ihjäl henne. Kvinnan vars namn var Theresa riskerar att enbart bli ett fall i statistiken av mördade kvinnor. Men vem var hon egentligen?
Det här är hennes berättelse där man som läsare får följa henne genom en barndom präglad av sjukdomar såsom polio och skolios med långa sjukdomsvistelser därtill som fått henne i vuxen ålder att sky läkare och sjukhus som pesten. Hennes möte med en äldre lärare som blir hennes första älskare och som lämnar henne kall och oberörd. Hon blir så småningom själv lärare och träffar James, en vänlig och trygg man som vill gifta sig med henne. Men hon saknar den sexuella spänningen hon finner av att ragga på Mr. Goodbar med James och dessutom känner hon sig sårbar med honom. Som om han kommer innanför skalet på vem hon i själva verket är men inte vill vara.
Hon vill vara en sexuellt frigjord ung självständig kvinna som ingen ska sätta sig på- men inom henne råder tvivel och osäkerhet.
Hon blir brutalt mördad, ihjälslagen med en lampkrona mot huvudet.
Det här hennes berättelse. Hur kunde det gå så fel? Har samhället en del av hennes brutala död att göra?
Att en gammal okänd sliten bok av en för mig lika okänd författare kan visa sig vara så engagerande. Att jag som läsare redan från början vet hur det hela ska sluta, var en annorlunda vinkel. Men så är den ju också baserad på en verklighet händelse.
Judith Rossner (1935-2005) skrev sammanlagt tio romaner under sin livstid. Av vad jag förstår ska det finnas ytterligare tre böcker som översatts till svenska.
Den här boken har också filmatiserats 1977 med Diane Keaton i huvudrollen. En filmatisering som Rossner själv ska ha avskytt.
Jag blir nyfiken på att läsa mer av henne! | | En vilsen själ | Redin, Göran | 2 (2024-04-06 22:46:48) | | Fjärde boken om syskonen från Lövberga. Inte lika bra som de tidigare i serien. Vi får följa de tre syskonen var för sig. Anders på gården, Erik som spion i kriget och Johanna på resa till Amsterdam. | | Flicka saknad | Gerami, Natalie | 5 (2024-04-06 14:32:04) | | Romanen flicka saknad är baserad på sanna historier och riktat ljuset mot sex industrin och mot de oväntade former en förövare kan anta. | | Jag tar samma som hon : mina äventyr som | Harrington, Rebecca | 3 (2024-04-05 16:35:22) |  En helt okej bok, men jag hade önskat att den skulle vara fräckare och att Rebecca Harrington mer kunde håna dessa kändisars löjeväckande dieter. Istället tycker hon synd om dem och hon följer i deras fotspår och provar på den ena löjeväckande och motbjudande dieten efter den andra- i hopp om att få den perfekta kroppen.
Ytlig och lite småsorglig. Men den gick att läsa! | | Livet på landet | Reuter, Fritz | 4 (2024-04-02 12:38:46) |  Fritz Reuters bok ”Livet på landet”. Är en klassisk bok som skildrar det tyska folklivet på landsbygden vid mitten av 1800-talet.
Zakarias Bräsig som är inspektor på godset Warnitz i Mecklenburg hjälper arrendator Karl Hawersman, som blir vräkt från sin gård av den hänsynslöse ockraren och godsägaren Pomuchelskopp
| | Skuggan av Anna | James, Rebecca | 2 (2024-03-31 14:57:34) |  Egentligen är det fel av mig att recensera den här boken och såga den, då problemet kanske främst är mitt eget. Jag hade missat att det här var en ungdomsbok, jag trodde det var en bok för vuxna. Ändå måste det sägas: Språket är fruktansvärt dåligt. Översättarens fel? Men intrigen i sig är också ganska så banal. Synd, då den av baksidestexten lät väldigt lovande!
Slutbetyg, en 2:a! | | Sagan om Karlknut | Lindgren, Barbro | 2 (2024-03-25 19:34:16) |  En berättelse om en gubbe som blir vän med en mask. Boken är inte så jättebra. | | Häxans död | Barling, Charles | 2 (2024-03-25 15:04:21) | Typisk brittisk deckare bland överklassens individer. Den är egentligen inte dålig. Men inte heller särskilt bra. Den påminner om så många andra brittiska medeldeckare jag läst och sedan glömt. Men mitt största problem är de otrevliga karaktärerna. Här finns inte en endaste karaktär inklusive mordoffret som inte är dryg, vilket gör det svårt för mig att knyta an för någon av karaktärerna.
Slutbetyg, en stark 2:a! | | Livet blev hans död | Cody, Liza | 2 (2024-03-23 14:22:01) |  Min tredje bok av Liza Cody och den andra jag läser med privatdetektiv Anna Lee som huvudkaraktär. Jag har tyckt om de två föregående böckerna - men den här var bara så tråkig. Det händer ingenting av intresse, karaktärerna är tråkiga och jag gäspar medan jag vänder sida.
Ingenting för mig alltså!
Slutbetyg, en 2:a! |
|
