|
|
Nya Böcker på boksidan
Detta är en lista på de 100 senaste inlagda böckerna.
| Titel | Författare | Betyg | | Bombmannens testamente | Ebervall och Samuelson, Lena & Per | 4 (2025-04-29 21:00:15) |  Lars Tingström var en alldaglig tjänsteman med familj, sommarstuga och båt, en medelsvensson. Men så blev han påförd en felaktig skatteskuld, vilket blev starten på en räcka händelser som slutade i sprängningar, mord och fängelse. Han blev Bombmannen med hela svenska folket och även inblandad i det mest omtalade brottet i modern tid i Sverige.
Det var inte bara de nitiska skattmasarna som gjorde honom till rättshaverist. Han livs stora kärlek svek honom och blev älskarinna till hans fiende. Tillsammans gjorde de upp om vad hon skulle säga i rättegången mot Tingström. En rättsskandal som tystades ner och man förstår hur sviken Tingström kände sig. Men även om han på sätt och vis var ett offer försvarar det inte hans beteende. Han var en hänsynslös mördare som inte brydde sin om att oskyldiga dog och under strafftiden kom han i kontakt med personer som mer eller mindre medvetet underblåste hans hat mot samhället och dess makthavare...
Jag har visserligen läst och uppskattat flera böcker av Ebervall/Samuelson, både boken om Florence Stephens och den om IB-affären är alldeles utmärkta. Ändå tvekade jag om Bombmannen, en tjock bok om en rättshaverist, kan det vara något? Ja det kan det! Lite seg i början men sen utvecklas den till en riktig bladvändare. Välskriven, initierad, lättläst och faktiskt spännande trots att man vet hur den slutar. Kopplingen till Palmemordet gör den än mer intressant, Författarna är sin vana trogna mycket kritiska både till politiker och rättsväsende. Idag ser många tillbaka på 70-talet som en bra tid, god ekonomi och ständiga reformer som gynnade vanligt folk. Men samtidigt fanns vördnaden för överheten kvar kombinerat med synen på den goda staten som vet medborgarnas bästa. På annat sätt kan man inte förklara hur rättsväsendet lät en grovt kriminell person gå fri bara för att skydda en riksåklagare som gjort sig skyldig till övergrepp i rättssak och sängkammarjäv. Dessutom en skattemyndighet som bara såg två sorters småföretagare, dömda eller ännu icke dömda skattesmitare.
Svagheten är som vanligt i autofiktiva berättelser, vad är sant och vad är ett utslag av författarens konstnärliga frihet? Jag ställde frågan till författarna när de var på bibblan och berättade om IB-boken, en fråga de säkert fått tusen gånger. Läsaren förstår direkt att dialogen och karaktärernas tankar är fiktion. Men sen då? Avgörande fakta är sanna, sånt som finns i rättegångsprotokoll, polisutredningar och andra trovärdiga dokument. Mycket av detta är redan känt. I efterordet skriver de att de tagit sig friheten att "dikta, försköna och förenkla". Gott så, annars vore det inte läsbart. Men hur är det med hörsägen och mer eller mindre trovärdiga teorier, väljer man då det som passar bäst eller det som är trovärdigast? Om allt i boken stämmer är Palmemordet i princip uppklarat, så ser jag det. Och att en av huvudpersonerna kallats för Greven, det har jag aldrig hört?
Men häng inte upp er på mina tråkiga funderingar utan njut av en deckare som visar att verkligheten överträffar dikten, som så ofta. Måste rekommendera författarna och deras verk igen, de har ett driv i texten och det är en balansgång att plocka ut det väsentliga ut handlingar utan att det blir tråkigt och tungläst. Sen får jag lite vibbar av Sjövall/Wahlöö, inte bara för att de är två utan för deras samhällsengagemang och hur de lyfter fram den lilla människan i förhållande till myndigheter och makthavare. Även om det gäller en grovt kriminell.
| | Gruppen | Eklund, Sigge | 3 (2025-04-21 16:48:51) |  Hanna åker (flyr?) till Madrid för att arbeta som praktikant på Pradomuséet. Hon blir förälskad i staden men känner sig ensam. En dag ser hon en grupp svenskar, två män och en kvinna, och fascineras av deras självklarhet och utstrålning. Hon nästlar sig in i deras förtrollade krets och njuter av den bekräftelse hon får, men fastnar snart i en härva av lögner och dubbelspel. För att få bli kvar i gruppen kliver hon över alla gränser, men upptäcker också att de andra inte är de hon trott. När gruppen hotar att splittras tar hon på sig rollen som den som ska ställa allt tillrätta, kosta vad det kosta vill...
En lättläst och välskriven psykologisk thriller om några överklassiga ungdomar och Hannas begär att komma in i den kretsen. Svagheten med genren rent allmänt är att den liksom följer vissa förutsägbara spår, börjar som en vanlig relationsroman där allt går hyfsat, men allt eftersom smyger sig markörer in för att visa att det inte står rätt till. Så dyker tecken på psykisk störning upp, ibland lite övernaturliga vibbar, obehagliga saker händer och till slut ställs allt på sin spets. En manual som funkar och som antagligen aldrig blir omodern. Händelseförloppet är måttligt trovärdigt men det är inte poängen. Den spanske konstnären Goya och hans verk spelar en icke obetydlig roll i sammanhanget och lite allmänbildning är aldrig fel.
Om jag fått boken i min hand utan att veta något om författaren hade jag trott att den var skriven av en kvinna. Här är mycket smink, kläder, vikt, Hanna speglar sig i den vackra Leah och känner sig otillräcklig, små detaljer i miljö, mat och vin som känns kvinnliga. Antingen har Eklund väldigt bra koll eller haft god hjälp av kvinnliga vänner.
Men det var en utvikning och ingen kritik, det psykologiska spelet och dynamiken inom den dekadenta gruppen är väl skildrat. Alla har sina lik i garderoben, bristen på bakgrund hos de olika karaktärerna kan upplevas som störande, men inte av mig. De är här och nu, de små detaljer som dyker upp förklarar tillräckligt.
En läsvärd bladvändare men inget omvälvande.
| | En stund är vi vackra på jorden | Vuong, Ocean | 2 (2025-04-19 12:30:42) | 
Pojken som kallas Little Dog växer upp med sin mamma och mormor i Hartford, USA, dit de tvingades fly i efterdyningarna av Vietnamkriget. I ett brev till modern, som inte är läskunnig, berättar sonen för att försöka förstå sig själv och sin plats i världen. Han minns inte kriget men vet allt om våld och om att vara annorlunda och få betala priset för det. USA är inte i krig men varje natt skjuts det i hans hemstad och drogmissbruket skördar hans vänners liv, precis som kriget skördade vänner i mormor Lans liv. Även om Little Dog klarade sig, fick gå på college och blev författare, minns han våldet han utsattes för som barn, klasskillnaderna, trauman, moderns slit, första kärleken och resan tillbaka för att begrava sin mormor i hemlandets jord...
En bok som får kritiker att jubla och som vanligt undrar jag varför, vad är det nu jag missat? För mig är det eländesporr, bara inlindat i ett skimrande och poetiskt språk. Allt går åt h-e, som i en western när krutröken lagt sig, och som ensam överlevande står Little Dog, mer beroende på tur än skicklighet. Författaren är skoningslös mot det amerikanska samhället, byggt på våld och opiodmissbruk, och som många kloka människor tycks han förutspått det som hänt i landet de senaste månaderna.
Det som etsar sig fast är enskilda scener, som när mamman köper den första cykeln åt sin son. Den råkar bli rosa och det tål inte pojkarna i kvarteret. De tar cykeln och skrapar bort färgen, mamman tvingas måla den blå istället. En av de pojkarna kunde varit fähunden till vicepresident, Jack Vance, åldern stämmer...
I en annan scen man helst vill glömma är en apa inblandad, något av det vidrigaste jag läst vad gäller djurplågeri.
Ett citat: "I Hartford hälsar man inte med "hej" eller "hur är det" utan med "nåt bra?" För det var underförstått att man genast slås ner, att allt var skit. Som när fruar och flickvänner köar på C-Town med blåtiror och spruckna läppar, som besvarar ens blick med höjda hakor som för att säga "sköt du ditt". Så att fråga "nåt bra?" är att genast gå till glädjen."
Alltså en bok som berör men gör det den automatiskt bra? Det är upp till var och en att bedöma...
| | En divas död | Marsh, Ngaio | 2 (2025-04-16 23:03:01) |  Ngaio Marsh är en av Nya Zeelands största författare - detta är en av hennes näst sista bok, hon dog 1982. En deckarförfattare i Agatha Christie-stil.
Det är skickligt och drivet skrivet, lättläst underhållning där miljön är bäst: Nya Zeeland och ett ensligt chateau där en operadiva bjudit in en massa folk, naturligtvis blir det så småningom storm och man blir avskuren.
Själva motivet och de misstänkta är en väldigt lätt historia, lite för lite ansträngning men snyggt maskerat. | | Polly Grus i maskineriet | Källblad, Mats | 5 (2025-04-15 22:56:18) |  Andra Polly-albumet, och man bör läsa dem i ordning - verkar komma ett till för det slutar med en cliffhanger.
Det är en rolig serie, Mats Källblad har humor och han lägger in en strippsektion på sidan 20-21 - väldigt innovativt och smart!
Annars är det en väldigt gripande och mörk bild av verkligheten - Polly är en jättefin huvudperson, stark men trasig.
Mycket bra sällan jag läser igenkännande bilder av landsbygden. | | Bikupan | Crossan, Sarah | 3 (2025-04-15 20:55:10) |  Ana och Connor är gifta, men inte med varann. Deras affär har hållit på i några år, en sårig men passionerad av-pårelation där Ana är beredd att lämna man och barn på direkten medan Connor slirar på kopplingen. Han känner större ansvar för familjen än för kärleken till Ana, vilket gör henne galen. Ändå klarar hon inte att bryta. Så händer det otänkbara, Connor dör i en olycka. Ana är lamslagen av sorg men har ingen att tala med, omgivningen vet ju inget. I sin förtvivlan ser hon ingen annan utväg än att närma sig den enda som delar hennes förlust, Connors änka Rebecca. Men var går gränsen mellan behov och besatthet...?
En annorlunda otrohetsroman, dessutom skriven på fri vers istället för vanlig text, vilket gör berättelsen lättläst och med mycket dialog. I gengäld hoppas det hit och dit i tiden så det gäller att hänga med. Det är Ana som berättar, en i mitt tycke obehaglig kvinna, falsk och gränslös trots sitt juristyrke. Hon missköter jobb och familj även innan älskaren dör, sen blir det bara värre. Maken Paul känns inte trovärdig, varför misstänker han inget då han får ta allt med barnen medan Ana håller sig undan och inte längre vill ha sex? Eller bryr han sig inte? Övriga karaktärer är schematiska där Rebecca förstås sticker ut.
Men det är Ana som gäller, hennes förtärande kärlek som kvarstår även andra sidan graven. En läsvärd bok som man inte glömmer i första taget.
| | Kungen av Nostratien | Samuelsson, Tony | 3 (2025-04-12 15:22:46) |  Den halvlyckade författaren John Forsman har beslutat sig för att lägga ner skrivandet då han får ett oväntat erbjudande från sitt förlag. De har fått in ett manus från sin bästsäljande författare, Göran Frid. Men det är något konstigt med manuset, det fattas vissa delar och berättelsen är oläsbar. Inte kan man fråga författaren heller då Frid drabbats av en stroke och är okontaktbar. Nu vill man att John ska fylla i luckorna och slutföra manuskriptet, allt i största hemlighet och med bra betalt. Han accepterar men under resans gång blir har allt mer besatt av luckorna, vad har hänt och är det kanske avsiktligt? Han gör sina efterforskningar, ett band med mystiska ljud dyker upp och kan några slarvigt nedtecknade meningar av Frid på ett kvitto lösa gåtan?
Fjolårets Augustprisvinnare Tony Samuelsson var helt okänd för mig fram tills dess, trots en lång och omfattande produktion. Romanen är en lågmäld filosofisk thriller om författarskap, språk och vänskap, välskriven och lättläst. Parallellt med Johns arbete med manuskriptet, kontakten med förlaget och kärleken till flickvännen Tilda får vi tillbakablickar på Johns barndom och kontakten med den kände Ivar Lo-Johansson, god vän till hans mamma. Ett grepp som enligt min mening mest känns som utfyllnad, men som säkert uppskattas av andra. En annan sak som stör mig är Johns syn på författare, det enda som räknas är proletärförfattare, såna som Ivar Lo och han själv. Inte ens arbetarförfattare duger, proletärt ska det vara! Och då en författare gör sin huvudkaraktär till författare får han skylla sig själv. För då drar alla läsare den logiska slutsatsen att här finns åtskilliga autofiktiva drag, och att synen på vilken typ av författare som godkänns är Samuelssons egen. En självgod och poserade syn som jag inte uppskattar.
Bra är däremot enkelheten i hans sätt att skriva, John känns trovärdig och även om han har känslan att manuskriptet döljer något större dras han inte med i spekulationer och överdrifter. Berättelsen flyter på bra, vi slipper konstlade dramaturgiska grepp och alla reagerar lugnt och logiskt. Ett bärande tema är språk, hur har det utvecklats och finns det ett "urspråk" som alla människor bär latent inom sig?
En helt okej vinnare, väl värd att läsa och med ett ovanligt upplägg. Måste erkänna att berättelsen inte griper tag i mig men kan inte heller peka på några direkta svagheter förutom det jag nämnt. Och jag läser gärna något mer av författaren!
| | Vägen till frihet | Connelly, Michael | 4 (2025-04-10 13:33:41) |  En riktigt bra deckare om Mickey Haller. Det är bra driv i berättelsen som till stor del utspelar sig i rättsalarna. Även om intrigen kan verka litet trist så lyckas Connelly skapa en medryckande och spännande historia med ett överraskande slut. Det här är säker underhållning för alla Connelly-fans. | | Ondskans tid | Harrison, Dick | 4 (2025-04-05 17:23:20) |  Dick Harrisons bok ”Ondskans tid” är en bra och intressant bok. I boken ger han läsaren en utförlig historisk bakgrund till häxans roll i samhället och i kulturen, från grottmålningar föreställande magiker, via Mosebokens uppmaning om att ”en trollkvinna ska du inte låta leva” till dagens populärkulturella häxa.
Han pekar sedan ut vilka mekanismer och förändringar som tar sin början under medeltiden för att så småningom stråla samman och antända de europeiska häxbålen. Det gäller hur kyrkan ser på magi och trolldom, hur folktro kolliderar med kyrkans värderingar, hur lagstiftningen förändras och hur lokala makthavarnas inflytande ökar.
I boken ”Ondskans tid” får vi möta många typiska fallstudier. Som den 11-åriga Gertrud Svensdotter i Älvdalen vars berättelser om djävulen blir upptakten till de första större häxprocesserna i Sverige runt 1668. Eller Anne Pedersdatter Kasteføll som redan 1624 ställdes inför rätta i Lund för trolldom, men som först klarade sig med landsförvisning som straff. Oklokt lämnade hon inte landet utan flyttade i stället till Ystad, där hon snart upptäcktes och en ny trolldomsprocess inleddes, vilket denna gång ledde till att hon avrättades.
”Ondskans tid” ger också läsaren en detaljerad inblick i tidens föreställningsvärld om häxornas illdåd från sexorgier på Blåkulla till barnamord. Berättelser som ofta mejslats fram och fått sin form under fruktansvärda tortyrformer.
| | Efterbörd | Cusk, Rachel | 3 (2025-04-05 13:38:04) |  Faye och hennes man har separerat, på hans initiativ. Det var ingen vänskaplig uppgörelse utan resultatet blir en sårig vårdnadstvist där de två flickorna får sitta emellan. Som den ena dottern säger "Jag har två hem. Jag har inget hem." Läsaren får följa Faye som ensam mamma där hon gör vad hon kan för döttrarna samtidigt som hon sörjer skilsmässan. Hon går till tandläkaren, ger döttrarna mat, tar dem utflykter och tar del i dotterns kompisbekymmer. En knivskarp och klinisk skildring av vardagen som nyskild, ett tillstånd hon inte ser något positivt i. Istället ser hon avundsjukt på de par som håller ihop, samtidigt som hon grubblar på maktförhållandet mellan parterna i ett äktenskap.
Boken är självbiografisk och är en föregångare till Cusks trilogi där huvudpersonen Faye försöker återskapa sitt liv efter skilsmässan. Eftersom det är min första bok av henne tyckte jag det var bäst att börja med Efterbörd då det enda övriga som fanns inne på bibblan var trilogin. Utan tvekan är Cusk en mycket skicklig författare rent tekniskt och språkligt. Tyvärr lyfter det inte för mig och det stör mig. Jag känner mig lite dum som inte förstår hennes storhet och missar antagligen något bra. Men jag ska ge henne en ny chans.
Något jag saknar i boken är orsaken till att de separerade. Maken skyller på Faye men läsaren får aldrig veta varför, eller hur skilsmässan och tiden efter blev så infekterad. Tanken infinner sig att hon varit otrogen, men de få män som dyker upp verkar mest vara vänner. För att riktigt betona det skarpa läget drar hon paralleller till det grekiska dramat mellan Agamemnon och hans fru Klytaimestra. Men jag ser inte likheten, när någon som Agamemnon först offrar sin dotter, tillika hustruns favorit, och sedan lämnar alla för att kriga i Troja under tio år är det inte alls konstigt att frun inte gör vågen vid hans återkomst...
| | Fallet Fanny Wallner | Nessle, David | 5 (2025-04-03 22:57:14) |  Mmmm, det här är bra.
Fjärde boken om Einar Nyman - fast den utspelar sig före de andra tre. Året är 1904, men mordet i fokus är då redan gammalt. Artisten Fanny Wallner hade avlidit av en olycka mitt på scen under en varieté.
Jag tycker de här böckerna borde få mer uppmärksamhet - den här är rolig, väldigt rolig - stilsäker och dessutom har den en sinnrikt konstruerad gåta. Väldigt bra - humor och spänning i mycket skön förening.
Snyggt med de verkliga personerna som är inbakade i handlingen. | | Stacken | Norlin, Annika | 4 (2025-03-30 19:55:05) |  Emilie blir utbränd, åker norrut till sin farmors hemtrakter där hon flyr ut i skogen och bosätter sig i ett tält. Så får hon syn på en grupp människor, tre män, tre kvinnor och en tonårspojke. Hon förstår genast att de har någon form av kollektiv, de lever nära naturen, dansar och sjunger ordlöst och ägnar sig åt någon form av riter. Hon närmar sig försiktigt, blir först vän med pojken och senare med hela gruppen som hon ansluter sig till. Men hennes ankomst rubbar balansen och efter några mindre väl valda ord blossar en underliggande konflikt upp. Emelie blir förtvivlad och ber om ursäkt då hon ser gruppen och dess dyrkan av naturen som ett föredöme i en galen värld. Men det räcker inte att vara god mot naturen om man inte också är god mot människor...
I tillbakablickar får läsaren följa varje sektmedlems historia och hur ett antal sinsemellan olika personer hamnar i den grupp de själva kallar Stacken. De är alla mer eller mindre kantstötta men finner en gemenskap som de inte haft i samhället. Kvinnorna söker sig bort från den moderna världen, männen följer med. Författaren målar skickligt upp en bild av en grupp människor som vågar kliva av ekorrhjulet och väljer att leva gammaldags i samklang med naturen. Men allt eftersom berättelsen fortskrider krackelerar bilden, alla vuxna är mer eller mindre kriminella och kollektivet framstår allt mer som den sekt den är, med en karismatisk ledare som styr de andra med järnhanden dold under sammetshandsken.
Först var jag lite besviken, berättelsen kändes seg och naiv och jag befarade naturflum av värsta slag. Men det tog sig snabbt och utvecklades istället till en berättelse om ensamhet, sökande, kärlekslängtan och vådan av att följa ledare. Jag citerar gruppens ledare "Jag lärde mig att människor vill bli ledda. Att man gör dem en tjänst om man leder. Det är många som inte tar sig någonvart annars. Och jag började känna, jag har fått den här gåvan, att tala så att människor vill lyssna".
I mitt tycke bokens nyckelmeningar! Detta ser vi varje dag, människor låter sig ledas utan att reflektera över ledarens förakt för dem eller om denne är värd att följa. Man fogar sig, det är enklast. Att andra drabbas, får betala för någons maktbegär, det blundar man för.
Boken är kanske inte riktigt i klass med Norlins novellsamling Jag ser allt du gör, men mycket läsvärd och viktig. Den visar på att sekterism alltid är av ondo, hur goda intentionerna än är. Här finns också medkänsla och värme med alla personer, ingen är svartvit. Att själva historien är djupt osannolik kan man bortse från, det är inte så enkelt att dra sig undan världen när man väl är inne i systemet. Det är skillnad för papperslösa flyktingar som redan gått under radarn. Boken handlar som sagt om relationer, inte juridik. Däremot tycker jag att slutet är lite rumphugget och tillrättalagt. Men som helhet värd allt beröm den fått!
| | Syndare i Prag | Marek, Jirí | 2 (2025-03-28 23:11:59) |  En samling deckarnoveller, alla kopplade till Prag. De går att läsa, Prag är ju en underbar stad och några noveller är ganska okej- men på det stora hela gav inte dessa tjeckiska noveller mig något överhuvudtaget. | | En drottnings löfte | Gortner, C.W | 4 (2025-03-27 06:04:01) |  Jag älskar historiska romaner och ännu mer om historien handlar om starka kvinnor.
Det är fantastisk att historia kan vara lika spännande än fiction. Vi får följa Isabella av Kastiliens liv från att hon var en liten flicka innan hon ens anlände till hovet. Jag tyckte om henne från första stund, en ung flicka som från början utnyttjas först av hennes mor och sedan av andra ämäktiga män som inte vill annat än att komma till makten genom henne. .Men Isabella är smart och hon lär sig fort.
En bok som direkt fångade mig, spännande handling och samtidigt lärorika
Vill ni ha mer recensioner gå in på thebonadea.home.blog | | Tur med retur | Mörck, Margareta | 3 (2025-03-25 21:10:22) |  Astrid Andersson, 65, är en relativt okänd författare, vars hjärnspöken vägrar lämna henne. Hon tänker ideligen på människor från sitt förflutna som på ett eller annat sätt gjort henne illa. Och kanske att hon ska straffa dem?
Hon befinner sig på färjan mellan Karlskrona-Gdynia. Hon letar efter sin nyfunna? vän, Gun eller Gun S. som Astrid kallar henne för. Dem hade träffats av en slump? under gårdagskvällen och ätit middag tillsammans. Men nu kan inte Astrid hitta Gun, och personalen på Polenfärjan kan inte heller finna henne. Kommissarien som blandas in, Stanislaw kan enbart beklaga att de inte lyckats finna Astrids väninna. Men är Astrid verkligen ledsen över att Gun S. mystiskt har försvunnit? Var det inte så att Gun fyrtio år tidigare "stal" den enda man som Astrid någonsin älskat. Men har Astrid gjort kvinnan något? Hon minns inte. Men tycks inte oroa sig allt för mycket över saken. Istället hoppar hon på ett tåg mot den tjeckiska gränsen.
Och tågresorna blir många och detaljerade och de tar henne genom ett flertal länder: Polen, Tjeckien, Österrike, Slovenien, Kroatien, Tyskland.
Tydligen finns andra personer från Astrids förflutna som av oklara anledningar hamnat i Centraleuropa. Barndomskamraten Kerstin som Astrid hjälpte med matematiken i skolan utan att få så mycket som ett tack. Den gamla kollegan Gunnar som drev Astrid in i väggen. Och Erik, en annan gammal kollega som våldtog Astrid och som kanske också är far till hennes dotter, Martina?
Inte att glömma, Marit- hennes yngre fisförnäma syster som la beslag på en stor del av det arv efter föräldrarna som borde ha tillkommit Astrid
Men på vilket sätt tänker Astrid hämnas på? Är hon farlig?
Senare, väl hemma i Sverige igen så börjar hon få alltfler samtal från Polen. Den polska kommissarien Stanislaw vill på nytt träffa henne. Har han några misstankar om henne eller finns det någon annan orsak till varför han alltmer ofta kontaktar henne?
Det här är den första boken som jag läser av Margareta Mörck och jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Som reseguide-bok är den mycket intressant, rent av förträfflig. Det känns verkligen som om jag som läsare åker med Astrid genom Centraleuropa och intrigen är ganska bra, tycker jag. Lite av vardagsthriller skulle man kunna kalla det för. Dock skulle här behövas en bättre redigering. Femtio sidor skulle lätt kunna kapas. Och intrigen med Stanislaw tyckte jag inte så särskilt bra om. Men på det stora hela tyckte jag att det här var en trivsam och välskriven roman som stack ut lite från mängden. Jag kan absolut tänka mig att läsa fler böcker av författaren! | | Rabies ... | Kågerman, Elisabet | 2 (2025-03-24 21:09:21) |  Den låter ju riktigt lovande, men jag kommer ingenvart med den här boken. Jag kommer inte ens in i den i början. Men å andra sidan har jag haft svårt för alla andra böcker jag försökt mig på av Elisabet Kågerman.
Slutbetyg, en 2:a! | | Vi dödar Stella | Haushofer, Marlen | 3 (2025-03-23 20:05:17) |  Marlen Haushofer skrev in sig i litteraturhistorien med Väggen, en dystopisk och tidlös kultbok som fortfarande berör läsarna. Vi dödar Stella är en helt annan typ av bok, ett kammarspel på bara drygt 80 sidor, närmast en monolog om maktdynamik, passivitet och utnyttjande. Den kom ut 1958, långt innan Väggen, och översattes till svenska först 2021. Språket är kyligt och stramt, men det gör bara berättelsen mer suggestiv. Läsaren förstår genast att det kommer att gå illa, allt handlar om vägen dit och tiden efteråt.
Anna bor med sin man Richard och deras två barn. Som en tjänst åt en bekant låter hon dennes dotter Stella bli inneboende hos dem medan hon går en utbildning. Stella är en nedtryckt och osäker 19-åring som dock blommar upp med Annas hjälp. Dock gör detta att Stella väcker Richards intresse och Anna ser mellan fingarana när de inleder en relation. Allt slutar i katastrof och Anna anklagar sig själv, varför gjorde hon inget? Är den delaktig som bara passivt ser på?
| | Våra förlorade hjärtan | Ng, Celeste | 3 (2025-03-23 19:22:37) |  12-åriga Noah "Bird" Gardner lever ensam med sin pappa i Cambridge, USA. För tre år sedan försvann hans mamma, pappa vill inte tala om varför, hon får inte nämnas alls och alla spår efter henne är utraderade. Men Bird förstår att det har något att göra med det som kallas Krisen, en orolig tid i USA med ekonomisk kollaps som ledde till våldsamheter. Då skapades stränga lagar för att styra upp situationen och förhindra nya oroligheter, det dekret som kallas PACT, Preserving American Culture and Traditions Act, som ska värna amerikansk kultur och stävja "oamerikanska tendenser". Birds mor hade skrivit en dikt som används av motståndare till PACT och därför försvann hon. Men en dag får Bird ett kryptiskt brev, inser att hans mamma försöker kontakta honom och han bestämmer sig för att försöka hitta henne...
En kuslig dystopi från ett framtida USA som förvandlats till en fascistisk diktatur. Den skrevs 2022 men är aktuellare än någonsin efter Trumps försök att sätta sig över lagen och begränsa yttrandefriheten. Tyngdpunkten ligger på hur samhället tar barn från föräldrar med "fel" ursprung, fel åsikter eller inställning, och placerar dem i fosterhem för att "skydda" dem från oamerikansk påverkan. Att föra bort barn har, enligt vad författaren skriver i efterordet, en lång amerikansk tradition som ett sätt att utöva politisk makt. I synnerhet mot minoriteter och i boken är det folk med asiatiskt ursprung eller utseende som i första hand drabbas, då man givit Kina skulden för Krisen. Att peka ut syndabockar och straffa dem är grundläggande i alla diktaturer. Precis som i USA idag gallras böcker ut och vissa åsikter får inte yppas, då straffas du godtyckligt. Samma tendenser finns i Sverige, men från motsatt håll. Här pekas böcker ut som anses rasistiska, trots att de skrevs i en helt annan tid och utan att på något sätt stödja rasism, de använder bara fel ord...
Våra förlorade hjärtan är en superviktig bok i skenet av vad som händer i världen idag. Tyvärr är den rent litterärt inte lika lysande. Visserligen är huvudkaraktärerna väl skildrade och mekanismerna som leder till förtryck av enskilda ännu bättre. Det otäckaste i boken är hur vanliga människor så lätt låter sig luras av myndigheternas propaganda, precis som alla de som lät sig luras av Trumpgängets retorik. Men berättelsen känns seg och man undrar hela tiden varför samhället är så fokuserat på barnen men låter vuxna motståndare kunna verka i skymundan i ett framtida kontrollsamhälle med dess resurser? Inte heller förstår man varför Krisen uppstod och fick så ödesdigra konsekvenser? Å andra sidan röstade dagens USA fram en sådan regering utan någon kris alls...
Men författarens fokus ligger på kärleken mellan mor och son och hur människor lydigt anpassar sig till auktoritära ledare. I det perspektivet är mina invändningar ganska fjuttiga.
| | Industriella revolutionen | Harrison, Dick | 4 (2025-03-21 11:20:43) |  Dick Harrisons bok ”Industriella revolutionen” är en bra och välskriven bok.
Textilbranschen var den första branschen som mekaniserades och lade grunden till den industriella revolutionen. Utvecklingen började i England i slutet av 1700-talet. Industrialiseringen nådde Sverige under första hälften av 1800-talet.
I industrialismens andra fas, som inleddes på 1830-talet, började stater och stora företag att investera i kommunikationer, främst järnvägar. Industrialismen spreds då över Europa och i Nordamerika. Under det här skedet genomgick bland annat järn- och metallindustrin stora förändringar i form av nya och förbättrade processor.
Användningen av stenkol ökade. Ångmaskinen utvecklades och produktionen ökade.
Industrialiseringen medförde stora befolkningsförflyttningar från landsbygden till städerna vilket förändrade människors levnadsförhållanden. I början fanns inga lagar som reglerade arbetstider och arbetsvillkor i industrierna. Samtidigt fanns en stor tillgång på arbetskraft, eftersom allt fler flyttade in till städerna. Industriägarna kunde ställa nästan vilka krav som helst på arbetarna, vilket innebar långa arbetsdagar och låga löner. Råkade du ut för en olycka eller blev sjuk och inte kunde arbeta blev du snabbt utbytt mot ny arbetskraft.
| | Ecstasy | Bervenius, Isabelle | 2 (2025-03-19 20:50:34) | 
27-åriga Miranda pluggar beteendevetenskap och har en ljum relation med cykelfantasten och renlevnadsmannen Isak när hon blir kurskamrat med den spännande och charmiga norrlänningen Adrian. Miranda blir intresserad, men hon har ju Isak och Adrian har Stella. Bästisen Moa försöker stötta men hon är höggravid och på väg in i ett annat liv. Miranda försöker vara glad för hennes skull, men känner sig sviken och kvarlämnad. Ensamheten för henne allt närmare Adrian, men är han verkligen lika fantastisk som hon intalar sig...?
Ett lite annorlunda triangeldrama där det inte går varken som de inblandade eller läsaren föreställer sig. Miranda är däremot samma vilsna unga kvinna som vi ofta möter i samtida litteratur, slarvig med känslor, missköter studierna, lägenheten och sig själv, festar och tar droger. Badkaret är fullt av disk (var får hon allt porslin från) och hon vill inte ta hem någon av männen.
Som vanligt får jag inte ihop det, varför måste kärleksbekymmer leda till att hon inte sköter studierna? Är fester och droger någon slags "kvinnlig manbarhetsrit", man måste visa hur tuff man är? Trovärdigt skildrat är däremot den distans och saknad hon känner när vännen Moa är på väg in i villa vovve volvo-livet.
Jag inbillar mig att berättelsen passar bäst för yngre storstadskvinnor, samma målgrupp som författaren tillhör. Jag söker alltid efter samtida relationsromaner men ofta hamnar jag i böcker riktade till denna målgrupp, i synnerhet om de är skrivna av debutanter. Får väl trösta mig med att det snart är dags för Lena Anderssons nya!
| | Fru Gregorius | Nilsonne, Åsa | 3 (2025-03-13 22:16:37) |  Söderbergs klassiker Doktor Glas ger inte svenska författare någon ro. Nu är det Åsa Nilsonne som skrivit sin variant. Där står Helga i fokus, precis som i Bengt Ohlssons bok som också kom ut i fjol. Men den pastor Gregorius som hon är gift med är helt annorlunda än i övriga böcker, en omtänksam och genomgod man som aldrig säger ett ont ord om andra, som är uppskattad både som präst och medmänniska, skicklig dansör och populär hos kvinnor. Helga är lycklig i äktenskapet trots åldersskillnaden, det enda molnet på himlen är barn. Trots idoga försök blir hon inte gravid, ändå är hon är inte den som bara ställer upp pliktskyldigast. Helga rådfrågar sin faster som är barnmorska, ett moraliskt tvivelaktigt tips leder till först en lögn och sedan flera. Helga ger inte upp utan tar kontakt med Doktor Glas och sätter därmed igång en händelsekedja som slutligen leder till katastrof...
Till skillnad från Ohlssons bok är Nilsonnes tunn, bara drygt 100 sidor som ingalunda är tättskrivna. Den påminner om ett kammarspel, en enaktare där skådespelaren är ensam på scen. Helga agerar och berättar, den enda person som får lite dialog är hennes med den tidens mått mätt väldigt frigjorda faster. Helga får lära sig både sånt hon vill veta och sådant hon gärna varit utan, åskådningsmaterial är en uppochnervänd börs...
En annorlunda och tänkvärd berättelse där författaren vänder på begreppen. Helga är inget offer utan en egensinnig och moraliskt tvivelaktig person som sätter sina behov först, även om hon hävdar att det är för makens skull hon så gärna vill ha barn. Formen gör att berättelsen känns lite stel och det är svårt att engagera sig i personerna. Men som sagt, intressant, lättläst och annorlunda, något som måste läsas av den som vil hänga med i alla varianter av Söderbergs klassiker.
| | Klein | Åhman, Axel | 4 (2025-03-13 14:51:24) |  Axel Åhman var ju med om att vinna Mello 2025 (som en av medlemmarna i KAJ). Här är hans bokdebut, en välskriven novellsamling med ett underbart urval historier (en om bastu - den var häftig, den osynliga hierarkin i en offentlig bastu).
Humor, men också mycket allvar - knivskarpa personskildringar, snyggt om att vara ungdom, och att vara vuxen (som inte an stå emot en bra deal!).
| | Sanningsberget | Bohman, Therese | 4 (2025-03-09 22:14:53) |  Kolmården 1989. 11-åriga Hanna bor med sin familj på en mindre ort nära Norrköping. På påskaftonsnatten cyklar hennes storebror Erik med några kompisar till Sanningsberget, en mytomspunnen plats som enligt sägnen användes i häxprocesserna på 1600-talet. Ryktena säger att personer försvunnit in i berget och blivit kvar där. Ingen vet vad som hände den natten, men Erik kommer aldrig hem igen.
Under åren som går försöker Hanna hantera saknaden efter sin bror. Hon söker stöd hos barndomsvännen Marcus och bägge lämnar de Norrköping. Livet för dem åt olika håll, han gör akademisk karriär medan Hanna kämpar för att etablera sig som konstnär. När hon äntligen lyckas blandas glädjen med skuldkänslor, varför fick hon leva medan Erik försvann? Och vad hände egentligen den där natten, kan ryktena vara sanna...?
Therese Bohman har skrivit ännu en stark bok, en vemodig berättelse om konst, skuld och sanning, om att var den som blev kvar. Inte i klass med mästerverket Andromeda, men mycket läsvärd och berörande. Den är indelad i tre avdelningar, Hanna som barn/ungdom, hennes återkomst till en klassåterträff som 25-åring och Hanna som vuxen, etablerad konstnär och mamma. Jag vill särskilt betona del två, den är kortast men starkast, en vidrig skildring av saknad, okänslighet, missriktad välvilja och förtvivlat hopp. De som vill ha dramatik kan söka sig någon annanstans, boken är en lågintensiv skildring av en familjs trauma, det värsta händer men måste ändå hanteras. Nyckelmening: "Så barnsliga, barnsliga tankar. Så barnsligt hoppet är".
Boken är skickligt skriven, språket är lysande, stilen är korrekt och exakt men ändå enkel, med lågmäld humor och känsla för detaljer. Det vanliga livet levs utan stora åthävor. I relationerna till män lämnas mycket osagt, där får läsaren fundera själv. Ovanligt men skickligt, ett grepp som känns igen från hennes tidigare böcker. Hon lägger ut lite villospår och många läsare förväntar sig kanske ett annorlunda slut, men jag anser att hon sätter det perfekt. Konsten har en central roll i boken, på samma sätt som litteraturen hade i Andromeda. Tidsmarkörerna är talrika och vi som satt och fipplade med en kassettbandspelare för att få med listlåtarna utan en massa onödigt mellansnack ler igenkännande.
Kan också nämna att jag såg Therese Bohman i ett författarsamtal på en lokal bokmässa i helgen. Tyvärr en besvikelse, hon är bättre på att skriva än tala. Ingen ögonkontakt med publiken, började meningarna tydligt men sluddrade till det på slutet och gjorde lyssnarna osäkra. Särskilt vi som är hörselskadade. Göran Greider talade också, efteråt, supertydlig! Skillnaden mellan proffs och amatörer...
Så om någon ska lyssna på henne, försök sitta långt fram!
| | Änkan | Delblanc, Sven | 2 (2025-03-07 17:49:46) |  Första delen av boken är ju så bra och lovande, men sedan spårade berättelsen ut totalt. Jag är mycket besviken över slutresultatet då den ju kunde ha blivit så bra.
Svag 2:a! | | Ett liv att pruta på | Genberg, Kjell E. | 4 (2025-03-05 16:49:51) |  Fjärde boken om X-gruppen, ett poliskollektiv i Hudiksvall - ja, även andra poliser är med. Brottslingar med, och Hudiksvalls kommun spelar en inte så liten roll.
Modern thriller, fast förankrat i tiden (böckerna kom ut 2022, men är skrivna några år tidigare) - jag tycker att historien med japanen faller lite utanför, även om den är spännande.
Historien som börjar med älgen är bra - välskriven polisthriller där varje person känns välporträtterad. Kul med Leninas porsche. Och loppmarknaden med alla osäljbara böcker. | | slöa hästar | Herron, Mick | 4 (2025-03-01 15:44:34) |  En spionhistoria inom MI5 i England, där icke längre önskvärda medarbetare blivit placerade i ett eget hus, Slough House, med meningslösa uppgifter. En kidnappning av en ung pojke förändrar dock spelreglerna och agenterna i Slough House hamnar i skottgluggen. En bra, tät historia med ironi och humor som antagligen rätt väl beskriver hur det är i verkligheten. | | Såsom en signetring | Gummerus, Barbro | 2 (2025-02-25 17:46:30) |  Jag tyckte "Härliga tider" av Barbro Gummerus var mycket underhållande, men den här ger mig ingenting. Den är välskriven och fin till och från i all sin lågmildhet, men ganska så tråkig egentligen. Jag har praktiskt taget redan glömt det mesta.
Slutbetyg, en stark 2:a! | | Sten i siden | Niemi, Mikael | 2 (2025-02-24 20:13:46) |  Vid ett grävarbete på en myr utanför Pajala hittas mänskliga kvarlevor. De visar sig ha samband med den stora strejken i Pajala på 1930-talet, då arbetarna för första gången reste sig ur armod och förtryck och krävde sin rätt. Den fattiga torparen Eino och hans familj är hårt drabbade av svek och hårda tider, men kampen för rättvisa riskerar ändå att splittra familjen.
I vår tid får en kvinna i Uppsala en av sina återkommande syner. Hon söker sig norrut till sin fars hemtrakter för att förstå varför det sker. Men det är något som inte stämmer...
Niemi vill bjuda på en roman med extra allt, deckargåta, arbetarskildring, dokumentärroman, släktkrönika och magisk realism. Tyngdpunkten ligger på 30-talet, umbäranden, fattigdom och strejk, helt i linje med arbetarlitteraturen från förra seklet. Den delen är väldigt svartvit, med bolagsherrar och borgare som utnyttjar en svältande och rättslös arbetarklass. Svagheten är att man läst det förut. Styrkan är skildringen av Einos barn Algot och Martha, de som inte rättar in sig i det nya röda ledet...
De kapitel som rör sig i vår tid är betydligt intressantare, men författaren glider liksom över det förgångna och läsaren har svårt att få grepp om personerna och vad som egentligen hände. Men Siw har redan sen barnsben hört röster och har förmågan att förnimma det som ska ske. Mer en förbannelse än en gåva känner hon och försöker på olika sätt fjärma sig från de syner hon har. Eftersom hennes far har samma gåva men inte så utagerande som hos henne söker hon sig till rötterna i den samiska och finska folktron för att förstå vad som händer med henne.
Sten i siden är en episk roman som fått mycket beröm och som tilltalar många. Dock inte mig. Jag har inget emot magi i fantasy, bara fläska på med extra allt. Men i en dokumentärroman som skildrar en strejk som ägt rum och med vissa personer som var där och som Niemi intervjuat för boken hör den inte hemma. Jag förstår tanken, att lätta upp det tunga och binda samman då och nu med både släktträd och folktro. Men det funkar inte för mig, det blir som att blanda kålsoppa och risgrynsgröt. Gott var för sig men inte tillsammans.
| | Katten som räddade böcker | Natsukawa, Sosuke | 4 (2025-02-24 17:02:28) |  Rintaro har vuxit upp med sin morfar och tillbringat största delen av sitt liv i hans antikvariat. Rintaro går fortfarande i skolan, men har blivit en hikikomori, en hemmasittare, går sällan dit. Så dör hans morfar och Rintaro blir tvungen att stänga antikvariatet. Förbi av sorg och saknad sitter han apatiskt på en pall och bläddrar i böcker när en talande katt plötsligt dyker upp. Katten vill ha hjälp med att rädda oönskade böcker från försumliga ägare. Rintaro fattar ingenting men är så liknöjd att han går med på allt katten föreslår. Tillsammans träder de in i en annorlunda och farlig värld där de ställs inför olika utmaningar...
Boken är en japansk bestseller, översatt till 35 språk. Ett slags naiv fantasy med tema från mytologins Theseus och Minotaurus men också med åtskilliga referenser till västerländsk litteratur. Tänk Alice i underlandet möter Lille prinsen. Boken genomsyras av kärleken till böcker, kritik mot kommersialisering och författarens oro över att läsandet minskar. Folk vill ha snabb behovstillfredsställelse och att läsa böcker tar för lång tid. Rintaros morfar sa att "böcker har en enorm kraft" och det är ett mantra som Rintaro bär med sig i de hinder han möter. Han får också viktiga lärdomar om livet, att vara människa och att kärleken kan komma smygande när man minst anar det.
En varm, positiv och livsbejakande berättelse med litteraturen i centrum. Naiv och lite inställsam, utan våld och dramatik kan man förändra utvecklingen bara genom att säga rätt saker. Men precis det vi behöver i den galna värld vi lever i nu och som bokälskare kan man inte annat än att uppskatta en bok som denna!
| | Katten som räddade böcker | Natsukawa, Sosuke | 4 (2025-02-24 17:02:28) | | En lättläst bok som tar märkliga vägar, det är en varm och inkännande bok - och expeditionerna är spännande. Ställer flera frågor om böcker och bokälskare. | | Där det finns hjärterum | Genberg, Kjell E. | 4 (2025-02-24 10:32:36) |  Tredje boken om X-gruppen, ett poliskollektiv i Hudiksvall - böckerna går att läsa helt fristående.
Det är skickligt skrivet, det finns en massa människor men alla ges färg och karaktär, det är lätt att se dem framför sig. Även brottsligheten blandas skickligt in, flera trådar som löper parallellt och ibland löper de ihop. Snygg lösning i slutet också, och dessförinnan spännande vid skolan. | | Cassi | Swanberg, Johanna | 4 (2025-02-17 23:07:11) |  Författarens pappa, kåsören Kjell Swanberg, tycker jag är en av de roligaste skribenterna. Även hennes mamma är författare - och dottern Johanna visar sig vara en lysande författare själv också inte minst genom humorn.
Boken är lite för lång, men det är ju alla böcker - samtidigt är det ju inget direkt man vill ta bort. Cassi är en härlig huvudperson, och hennes nya liv är underbart att följa med alla bybor som blir hennes vänner (och kunder..?).
En bok man tycker mycket om, inte minst för att man skrattar så mycket - men även gråter. | | Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren | Sonck, Josefin | 2 (2025-02-16 21:31:15) |  Singeltjejen Klara jobbar på ett produktionsbolag, har problem med magen men lider nästan mer av en extremt livlig fantasi, det hon kallar sin inre djuphavsgrav. Nu har hon hakat upp sig på sin chef Patrik Lundgren, en gift medieman som är både charmig och jobbig. Klara är fixerad vid honom fantiserar om hur han får upp ögonen för henne och hur de till slut hamnar i säng. Och för att förverkliga sin fantasi, eller komma över den, vidtar hon sina mått och steg...
Nej det här var inget för mig, en gränslös tjej som visserligen är 30 men beter sig som 13. Svansar efter en olämplig man och hänger sig åt svärmiska fantasier i bästa tonårsstil. Eller som en svensk Bridget Jones som spanat in en budgetversion av Mr Darcy . Författaren är stå-uppkomiker och boken är alltså tänkt att vara rolig men det går sådär. Känns som att berättelsen funkat bättre som novell, nu går mycket på tomgång.
Men det som är riktigt bra och räddar boken från bottenbetyg är den ironiska skildringen av produktionsbolaget och dess anställda. Här möter vi de manliga foliefeministerna, (nytt ord för mig) de som aldrig skulle säga något sexistiskt eller rasistiskt och håller god min i "patriarkatet styr världen-snacket" men innerst inne hatar de feminismen och ser män som de enda sanna kreatörerna. Skryter gärna om att det är en majoritet kvinnor i bolaget men nämner inte att det sitter män på alla viktiga poster.
Sen har vi powerpuffpinglorna, administratörer som talar med onödigt ljusa röster i mäns sällskap, bäddar mjukt år foliefeministernas visioner, dricker smooties med spenat eller grönkål och snackar skit om den pingla som råkar vara frånvarande. Sen har vi praktikanter som får göra allt skitjobb, slashasar som bara vill ligga med nya praktikanter, och researchers som vars uppgift är att locka kändisar till hjärndöda tramsprogram och ljuga för de man just då inte vill ha.
Den delen är okej, resten kan man skippa.
| | Kvinnor jag tänker på om natten | Kankimäki, Mia | 3 (2025-02-08 12:59:59) |  Kvinnor jag tänker på om natten är en fackbok, en blandning av reseberättelse, äventyr, självbiografi, okänd kvinnohistoria och om hur svårt det är att ta kontroll över sitt liv trots alla möjligheter som dagens kvinnor har jämfört med på 1800-talet. Bokens finska författare beskriver sig själv som en ogift 42-åring som lider av sömnlöshet, huvudvärk, allmän frustration och skov av nedstämdhet, samtidigt som hon kämpar med att skriva denna bok.
Men hon lyckas, boken är en bästsäljare och rättigheterna är sålda till femton länder. Fokus ligger på några kvinnor, de flesta okända idag, som varit föregångare som författare, upptäcktsresande och konstnärer. Författaren är den kända personen i boken, Karen Blixen. Kankimäki berättar hennes historia samtidigt som hon reser i Blixens fotspår i Afrika. Fylligt och initierat med en rad citat från brev och personer som mött henne. Bra men inte så givande för mig som redan läst en massa om och av Blixen, en av mina favoriter.
I den andra delen lyfter hon fram fem kvinnliga upptäcktsresanden från 1800-talet. Helt otroliga historier om kvinnor som utan varken kunskaper, pengar eller manligt sällskap reser jorden runt eller gör strapatsrika resor i i Afrikas eller Asiens inre, till platser där ingen dittills ens sett en vit kvinna. De blev sjuka och mådde dåligt ibland men blev inte utsatta för övergrepp trots den manliga värld de rörde sig i och gav aldrig upp. Idag helt okända men blev trots den tidens kvinnosyn mycket uppskattade för sina välskrivna reseskildringar och som föreläsare, de var den tidens motsvarighet till våra deckardrottningar. Orsaken till att de glömts bort misstänker jag är vår tids syn på kolonialismen, något fult och ont som ska tystas ner. Kanske får de upprättelse av Kankimäkis bok...
Den tredje delen handlar om några kvinnliga konstnärer och föregångare, från medeltiden fram till våra dagar. Fantastiska berättelser om kvinnor som trots sitt kön går sin egen väg, blir framgångsrika och umgås med den tidens stora.
Om någon tycker det låter trist med all denna historia, misströsta inte! Berättelserna blandas upp med Kankimäkis egna vedermödor, om skrivande, resor, personer hon möter och hennes reflektioner om de kvinnor hon beundrar och kallar för nattkvinnorna, de som går sin egen väg trots motgångar. Allt skrivet på ett lättsamt och medryckande sätt.
En annorlunda och mycket läsvärd bok!
| | Sanningen om Anabel | A. Whitney, Phyllis | 2 (2025-02-06 20:41:13) |  Jag kommer ingenvart med den här boken. Känns som en sämre version till Victoria Holt och Mary Stewarts mysrsare från samma tid.
Den här är ganska så tråkig och den griper aldrig tag i mig som läsare. Lägger nu tacksamt ifrån mig boken. | | En helt vanlig familj | Edvardsson, Mattias | 2 (2025-02-06 09:46:38) |  En helt vanlig familj? Knappast. Man kan undra vad sensmoralen är i denna bok. Lura och bedra så mycket det går? Det finns ingen rättvisa? Allt är tillåtet för att skydda familjen och sina barn? En ganska obehaglig bok, där författaren underskattar läsaren. Efter några sidor har vi förstått att offret var en tvättäkta psykopat och vem mördaren är. Det sistnämnda serverar författaren först i sista meningen. Läs den, det räcker. | | Peter och Lena | Jacobson, Gun | 2 (2025-02-01 19:57:36) | Peter får barn tidigt i livet. Här får vi följa honom i vardagslivet, i hans tankar och oro kring arbetslöshet, militärtjänst och kärlekstrubbel.
Snavade över en bok jag kände igen från min tidiga ungdom och bestämde mig för att läsa om den. Att det är en äldre bok märks både på språk och innehåll som skiljer sig en del från nutiden.
Detta är bok nummer tre i serien om den unga pappan Peter och hans dotter Lena.
| | Yumi & Tomu - I Spelmästarens händer | , Yumi | 4 (2025-02-01 19:55:03) |  Yumi och Tumi, några av Sveriges populäraste youtubers i de yngre kretsarna, finns även i bokform.
Yumi och Tomu är bästa vänner. De lägger upp knasiga videos på nätet. En dag börjar någon skicka skumma sms till dem. Yumi och Tomu bestämmer sig för att ta reda på vem avsändaren är.
Mina barn som är 8 och 9 år älskade den här boken. Själv är jag mer skeptisk. Lite rörig.
Den är lättläst med mycket bilder. Funkar som både högläsningsbok och att läsa själv. Är en fartfylld berättelse, fylld av slajm, radioaktiva bananer och köttätande blommor.
Något jag personligen tyckte var positivt var de diskussioner jag och barnen hamnade i då de förklarade Yumis och Tomus värld för mig samt när vi löste de små uppdrag som läsaren fick för att hjälpa Yumi och Tomu i deras jakt på Spelmästaren.
| | Hansan | Harrison, Dick | 4 (2025-02-01 13:55:54) |  Dick Harrisons bok ”Hansan” är en bra och intressant faktabok.
Hansan, eller Hanseförbundet, grundades under 1100-talet av nordtyska köpmän som slöt sig samman i ett handelsförbund för att få billigare och säkrare transporter samt skydd mot konkurrens.
Hansan växte fram underifrån utifrån ett behov att skapa trygghet för handelsmän. Hansan prioriterade samarbete framför viljan att styra, ställa och diktera villkor för medlemmarna. Detta var ett vinnande koncept under medeltiden, men på 1500- och 1600-talen blev utmaningarna från omvärlden till slut för stora.
| | Magikernas Land | Grossman, Lev | 4 (2025-01-31 07:46:05) |  Magikernas land är sista delen i triologi om det magiska landet Fillory. Jag tycker denna delen är absolut den bästa eftersom vi får äntligen veta hur allt hänger ihop. I denna bok lyckas författaren att ta tag i alla lösa trådar även de trådar som jag har glömt bort.
Handling & Tema : 5/5
Karaktärerna: 4/5
Miljöbeskrivning: 4/5
Språk och berättarkonst: 4/5
4/5 i helhetsbetyg | | Luder | Walsh, Helen | 4 (2025-01-30 20:17:48) |  En oväntat trivsam bok om den extremt frigjorda Millie som gör precis vad hon vill: knarkar, super, kedjeröker, går till prostituerade. Ett äkta svin är vad hon är, men det blir trots en hel del detaljerat sex ändå ganska så underhållande. Och den sticker verkligen ut från mängden. Den påvinner till viss del om Charlotte Roches "Våtmarker", ganska så befriande! Men absolut inte något för den pryda läsaren! | | Lodjuren och sliverskatten | Widding, Lars | 4 (2025-01-28 14:52:30) |  1937 hittades en stor silvergömma i Stockholm, Loheskatten. 1986 fick Lars Widding frågan om han ville skriva en bok om den, en bok som sedan såldes på platsen man hittat skatten (Lilla Nygatan 5, som då var en restaurang). 1996 gav Widdings änka ut den svåråtkomliga boken på nytt.
Gustaf Lars Axelson (som förekommer i Widdings sista roman Rödaste smultron) berättar här om familjen Lohe och den skatt som senare hittat. Vad som är sant vet man inte så noga, Widding blandar snyggt fantasi och verklighet men alltid på en solid historisk grund.
Man glömmer lätt hur bra författare Lars Widding var, förra året skulle han ha fyllt 100 år. | | Den groteske | McGrath, Patrick | 2 (2025-01-28 00:46:22) |  Den låter ju så lovande, men jag märkte tidigt att det här inte var en bok som tilltalade mig. Det är något med språket som tröttar ut mig. Sedan är intrigen så lååååångsamt skriven att jag börjar efter ett tag att tänka på annat. Jag ger upp efter dryga 100 sidor. Synd, då jag hade höga förväntningar på den här boken.
Slutbetyg, en 2:a! | | Vandrande skugga | Carpelan, Bo | 3 (2025-01-26 22:15:45) | Bo Carpelan förknippar jag med poesi (som jag knappast läser... Men jag vet att han är poet i alla fall. Jag har också hört honom i avsnitt av På minuten som finska radion lagt ut på nätet). Jag blev förvånad när jag på ett deckarantikvariat såg den här boken med en tavla över en småstad på framsidan.
Det är en riktig deckare, finns mord och motiv och allt sådant där. Det är redigt, om än inte extraordinärt; samtidigt känns det som att man ska läsa det här mer som en bild av småstaden i slutet av 1800-talet; Nyvik är en badort som lever på sommaren.
Småstadsskildringen är knivskarp, människorna likaså.
Jag gillar boken mycket, sen finns det ju bättre deckare men som sagt är den helt ok som det. Som småstadsskildring är den super. Fint språk.
Kom 1984 som miniserie på TV. | | Kärlek - en betraktelse | de Bottom, Alain | 3 (2025-01-26 18:25:05) | 
På en flygresa hamnar bokens manlige huvudperson bredvid den unga kvinnan Chloe. De börjar prata och när de landar hemma i London bestämmer de sig att ses igen. Snart har de förälskat sig och blir ett par. Men i bokform utvecklas denna traditionella relation till en gränsöverskridande roman om kärleken i ett filosofiskt perspektiv. Författaren granskar det unga parets förhållande in i minsta detalj, samtidigt som kärlekshistorien framskrider analyseras alla känsloyttringar mer eller mindre vetenskapligt ur ett allmänmänskligt perspektiv och med jämförelser med kända kärlekspar från teater och romaner. Läsaren för vara med från den första ljuva kyssen, över het passion, till vardagen, det första skavet, svartsjukan, räddningsförsöken och till slut det krossade hjärtat.
En ovanlig roman där författaren är modig nog (eller dum nog) att försöka analysera kärlek, varför den uppstår, växer och till slut dör ut. Ja det blir pratigt och beskäftigt men han skriver lättsamt, med den typiska engelska tillbakalutade humorn, och bokens styrka är igenkänning. Läsaren ler åt hur paret i början bondar, lyfter fram allt de har gemensamt, förundras över tillfälligheten att just de skulle mötas just då, vilken ljuv slump det var och att det är som om en högre makt ville att just de som passar så bra ihop skulle finna varann. Hur de "letar rätt" hos varann, som terapeuter brukar säga och gör upp framtidsplaner.
Så kommer perioden då de skapar gemensamma minnen och förtrolighet, genom resor, restaurangbesök och andra upplevelser. Samtidigt dyker känslan av att "det är för bra för att vara sant" upp, han övertänker och tvivlar på evig lycka. Och som Chloe säger, "man kan skapa problem bara genom att tänka på dem". Så kommer små dissonanser, något skaver utan att han kan ta på det. Han försöker stärka relationen, hon undrar vad han håller på med och drar sig undan, Så börjar hon titta på andra, svartsjuka, förnekelse och hjärtekross, hon lämnar på ett osnyggt och egoistiskt sätt, självmordsplaner.
Som sagt, boken lever högt på igenkänning och ett visst underhållningsvärde. En positiv sak är att det som sker inte är någons fel, det bara sker att kärleken tar slut. De var inte den perfekta match de ville tro. I bästa fall kan den kanske vara till nytta för den som blir förälskad, men manualer för kärlek brukar inte vara någon hit.
Nu vet ni ungefär vad som händer, det som brukar hända i relationsromaner. Och det mesta står på baksidan så vi får ta till oss Karin Boyes ikoniska strof "Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd"
| | Party för lyckliga ostar | Martin, Bengt | 2 (2025-01-26 15:44:19) |  Precis som de tre föregående böcker jag läst av Bengt Martin så är det här en mycket välskriven bok, med ett förträffligt språk. Men själva handlingen tilltalar mig inte alls lika mycket som de andra. För rörig och kanske aningen för psykotisk? Att författaren blandat in sig själv i handlingen är ganska så ovanlig. Men är allt sanning eller en blandning av roman och verklighet. Bobbo är också med, men jag trodde att han enbart var en karaktär?
Slutbetyg, en stark 2:a! | | Mord föder mord | Savage, Jenny | 1 (2025-01-25 17:22:44) |  Vilken soppa till bok! Omslaget ser ju så lovande ut, men det här måste nog vara en av de sämsta deckare jag läst på mycket länge. Trist handling, noll spänning. Trots ett flertal mord så är den mer skriven som någon form av dokumentärroman. En annan författare skulle nog ha kunnat skapa en riktigt spännande handling med samma ingredienser. Den här är dåligt uppbyggd, dåligt skriven och med ointressanta karaktärer. Och vem är egentligen berättarjaget? Författaren själv? Ärligt talat vet jag inte och efter fem kapitel så skiter jag också i att ta reda på vem hon är. Nej, det här är inte en deckare jag kan rekommendera. Vad jag förstår så är det här också den enda boken som släppts på svenska av Jenny Savage, vilket är bra då jag inte riskerar att läsa fler böcker av henne då! | | Härliga tider | Gummerus, Barbro | 5 (2025-01-25 00:46:45) |  Charmig, rapp pärla av för mig okänd författare!❤
Saul Pettersson, 17, dumpades likt ett paket sopor i sitt födelseland Angola. Men räddades av svenska missionärer som tog med sig honom till Sverige. Han ser sällan andra som liknar honom till utseendet. Adoptivföräldrarna är ett framgångsrikt och välkänt skådespelarpar som han kallar för "Ma och Pa". Men egentligen skulle man kunna säga att det är tonåringen Saul som är föräldern i familjen. Han oroar sig ständigt för Pa och hans kroniska alkoholism och att Ma ständigt har nya unga älskare som hon tar med sig hem och visar upp, nästan på ett skrytande sätt för såväl man som barn- gör inte precis saken bättre.
Som läsare får jag följa den unga drömmaren Saul under några sommardagar i Stockholm 1978. Saul går i bilskola. Men vad är det för idiot till körlärare han fått? Redan första dagen kör Saul på en äldre dam som går över gatan. Och när kvinnan som heter Märtha och kanske inte är alltför allvarligt skadad- tas med i ambulans så ber hon Saul att han ska ta sig hem till hennes bostad på Östermalm för att mata hennes katt. Hon har ingen annan att fråga och snart blir de trots en rejäl åldersskillnad- riktigt goda vänner. Saul tror sig vara förälskad i Beata i grönsaksaffären, men sedan träffar han Anna på en kändisfest. Anna- en sjuttonåring i bikini och gummistövlar som är i desperat behov av tamponger. Och Ma eller Lilly som hon egentligen heter- verkar nu riktigt ha fallit i samma sexuella hunger som väninnan och kollegan- den skrattretande, usla skådespelerskan Madeleine som tidigare försökt förföra Saul- för nu tycks Ma hinna byta ut hela tre älskare på en och samma dag, samtidigt som Pas alkoholism enbart förvärras. Och i allt detta så finns också Sauls egna problem och planer. Han har i många år tänkt att han måste rädda Angolas befolkning och han har nu efter många år bestämt sig för att återvända dit och mörda Idi Amin. Kommer han att lyckas och hur går det med äktenskapet mellan Ma och Pa?
Jag hade noll förväntningar av den här boken- och blev därför mycket positivt överraskad av den här rappa romanen som var mycket underhållande och ganska så drastisk. Jag känner igen namnet på författaren, men jag har aldrig tidigare läst något av Barbro Gummerus (1940-2006), men nu blir jag riktigt nyfiken på att göra det. Någon här som läst något av henne? | | nattens öga | Börjlind, Cilla&Rolf | 3 (2025-01-23 10:04:58) |  Boken är den åttonde i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Handlingen rör sig runt människohandel, i detta fall närmare bestämt flyktingar från Ukraina som blir offer för profithungriga människojägare. Lite spretigt kanske men helt ok läsning. | | Terapeuterna | Widebäck, Barbro | 2 (2025-01-22 21:00:54) |  Den börjar ganska bra och var ett tag någorlunda lovande. Om den snart femtioåriga Elvy som begått ett mord och hamnar på någon form av öppen psykiatrisk mottagning. Tillbakablickar blandat med grannar och forna vänner till Elvy blandas in i handlingen.
Efter halva boken tycker jag att den tappar rejält och jag får allt svårare att tycka om Elvy som karaktär. Annars är den väl ganska välskriven, men nej, ingenting som jag kan rekommendera! | | Pendlarsällskapet | Pooley, Clare | 3 (2025-01-20 21:08:59) |  Lite rörig men stundvis bra. Lyssnade på den och somnade ifrån flertalet gånger.
Vad händer egentligen när folk på tåget börjar prata med varandra istället för att bara fokusera på sitt eget? | | Snökaos och chokladpraliner | Alemo, Anna | 4 (2025-01-20 21:01:08) |  Julig och mysig bok som jag lyssnade på. | | Sanningar och skogspromenader | Alemo, Anna | 4 (2025-01-20 20:50:09) |  Mysig bok, en ny person kommer till det lilla samhället boklyckan. Denna gång är det Caroline som kommer dit efter att äktenskapet går i kras.. | | Hemligheter och hängmattor | Alemo, Anna | 4 (2025-01-20 20:45:34) |  Mysig bok om det lilla samhället boklyckan dit Agnes flyr. | | Odjur | Leon, Donna | 4 (2025-01-20 20:36:42) |  Bra bok i samma struktur som tidigare böcker om Brunetti, några obehagliga sidor med lite mycket detaljer... | | Hur var det här då? | Barrvik, Monica | 3 (2025-01-19 23:10:46) |  Jag tycker att de mer modernare bitarna från sjuttiotalet med den dementa Anna som inte kan få den hjälp från samhället som hon så desperat behöver- är förträffligt bra skriven med en viss mått av tragikomik i handlingen också. Men jag har svårt för att det hoppas i tiden vartannat kapitel. Jag gillar inte bygderomaner och tyvärr är det vad det är vartannat kapitel. Hade författaren slopat alla långa tillbakablickar så hade den varit förträffligt bra! Nu är den godkänd, men inte mer för mig! | | Glöm inte att låsa | Haynes, Elizabeth | 4 (2025-01-19 15:57:35) |  Spännande, hemsk och trovärdig. Boken är uppbyggd på att vartannat kapitel handlar om relationen med mannen som skede 2003 och vartannat några år senare 2007 den person som Catherine förvandlades till, ett vrak med OCD.
Handlingen är långsam men utan att bli tråkig, tvärt om får vi noggrant följa processen i relationen med Lee.
En charmig och snygg man som i början inte visar på några varnings tecken men successivt börjar hans försök till kontroll komma fram.
Svårt att sluta läsa, författaren bygger upp Handlingen och vi vet från början att något hemskt kommer hända men inte när och vad. | | New York-trilogin | Auster, Paul | 2 (2025-01-18 14:51:23) |  Jag vet inte hur jag ska beskriva handlingen i denna moderna klassiker? Till det yttre är det en slags deckare som består av tre korta romaner om män vars öden kommer att länkas till andra män som de är satta att bevaka. Allt börjar med en felringning och fortsätter med det som tycks vara inledningen till en typisk deckare. Men sen tar det stopp och glider iväg åt ett helt annat håll, en autofiktiv och metafysisk lek med tid och identiteter, mer som en filosofisk SF eller bildningsroman.
Lager på lager på lager skrivs fram och hur man än pusslar så fattas det ändå en eller flera bitar. Identitet, minne och språk diskuteras och tankar väcks på var och varannan sida. Men man kan inte läsa det här och tro att man förstår, varje fragment är glasklart och tydligt men sen när det ska sättas ihop så lirar det inte. Det är lekfullt och samtidigt ganska pompöst, filosofer och andra författare name-droppas och resonemang som förs kan tyckas kanske mest är till för att visa hur bildad författaren vill framställa sig. Jag fattar precis varför den är så omtyckt bland unga sökande män och litterära nördar. Dessutom har Auster en maskulin och typisk amerikansk stil i berättandet, och kvinnosynen är på samma nivå.
Men antingen är jag för gammal eller för otålig, jag har inte tid att begrunda och sätta mig in i alla detaljer och monologer. Jag tycker nog att hans fru är den bästa författaren i familjen. Den tredje delen, det låsta rummet, är lite bättre men inte heller där får man några svar. Jag vet att det är en stor roman men varken förstår eller instämmer i storheten.
Det sägs att Austers manus blev refuserat av 17 förlag innan någon ville ge ut det.
Måste säga att jag förstår dem...
| | Promenader i natten | Wolff, Lina | 3 (2025-01-18 13:07:33) |  Wolffs nya bok är ingen roman utan en tunn bok som består av 40 korta prosastycken. Utgångspunkten är att det är hennes drömmar, varje stycke börjar med "jag drömde att..." En del är kanske drömmar, andra fantasier och ytterligare andra självupplevda händelser med anknytning till hennes skrivande. Men kan se dem som terapi för krisande författare. eller magisk realism, eller om svårigheten att hitta en ny kärlek. Mycket rör sig runt skrivandet, tvivlet på sin förmåga, skrivkramp, fungerar det eller ska hon sluta och ta ett jobb? Lite konstigt tycker jag, hör är ju väldigt framgångsrik, älskad av kritiker och (vissa) läsare, internationellt känd, prisbelönad gång på gång. Men det är klart, fallhöjden blir större ju högre upp man kommer.
I ett kapitel nämner hon sin nervositet över att bli intervjuad i Babel "jag låg sömnlös två veckor innan och två veckor efteråt". Helt omotiverat, hon klarade sig utmärkt. Jag har även hört och talat med henne på bibblan, hon pratade oavbrutet i 45 minuter, om allt utom sin nya bok som hon skulle promota...
Andra berättelser tar upp nätdejting, vådan av att kyssa eller inte kyssa en padda, konsten att bli en äldre, vänlig feminist, att vara en sofistikerad psykopat och om den danska författaren Inger Christensen. Alltså något för alla, mycket kortfattat, mycket klokt men inte alltid solklart.
Jag älskar Lina Wolff, har läst alla hennes böcker men har förstått att de inte är för alla. Och den jag tycker sämst om, den våldsamma och otäcka Djävulsgreppet, är den mest uppskattade. Så då är jag inne på det problematiska med Wolff, enligt mig, hennes fixering vid brutalt våld. Typiskt är att den enda längre berättelsen i nya boken handlar om ett yxmord... Visserligen begånget av en kvinna, men den typen av jämlikhet kan jag vara utan. I en intervju berättar hon också att hon älskar TV-serier och favoriten är inte oväntat Game of Thrones...
Så vad är det för fel på författare och filmmakare, varför denna fascination för brutalt våld? Wolff nämner i intervjun att hon ser vårt samhälle som Titanic, på väg mot undergången, och att hon redan känt en skakning på nedre däck. Jag instämmer, men frågan är om inte dagens våldsfixering är en del av isberget...?
| | Den mjuka klon | Martin, Bengt | 4 (2025-01-16 19:59:02) |  Ytterligare en roman av Bengt Martin som jag är så glad över att jag funnit. En bra författare inom olika genres. Den här boken handlar om den snart fyrtioåriga Sandra och hennes gradvisa mentala förfall. Den betydligt äldre impotente maken Fredrik och sonen Joakim har också stora roller i den här engagerande, välskrivna och gripande kortromanen. Jag vill absolut läsa fler böcker av författaren! Den här jag varmt rekommendera! | | Alice och Gabriel | Martin, Bengt | 3 (2025-01-14 20:19:28) |  Min andra roman av Bengt Martin om den excentriska och narcissistiska Alice af Dixén och hennes brorsson Gabriel som samlar på spindlar, i ett hus på Lidingö som snart blir bebott av tre hyresgäster som vänder upp och ner på deras så tidigare inrutade liv.
En märklig roman som innehåller såväl rapp svart humor som allvar, med en märklig liten tvist på slutet. Men tyvärr tyckte jag rasistspåren drog ner boken en aning, men absolut läsvärd och jag fortsätter med ytterligare en bok av författaren! | | Cirkusdeckarna och spökmysteriet | Höjer, Dan | 3 (2025-01-13 11:16:21) |  En lättläst och spännande bok. På cirkus har flera saker försvunnit. Man tror att där finns en tjuv. Men när någon plötsligt ser en svävande kopp tror man att tjuven är ett spöke. | | Kärlekens idioter | Hamberg, Emma | 4 (2025-01-12 18:39:47) |  Tre sinsemellan helt olika människor träffas byn Lilla Bävan i Södermanland. Det är den ensamma mamman Simona, en sågverksägare som vill ha full kontroll över sitt liv och skriver listor på allt hon ska göra och förtränga. Män och kärlek är ett avslutat kapitel men hennes svaghet är sonen Albin som snart tar studenten och antagligen försvinner från henne.
Så är det Jean-Paul, döpt efter Sartre och kallas JP. Han är gjord bland böcker, lärde sig kyssas av en italienska och är uppvuxen i ett antikvariat. Men nu har han sålt sitt antikvariat, hyr ett hus i Bävan med sin katt och 30.000 böcker han inte blir av med.
Sist men inte minst den folkilskna pensionerade bibliotekarien Gertrud som vaktar ett slott, vill ha tystnad och ordning, älskar litteratur och känner släktskap med sin namne författaren Gertrude Stein. Hennes enda vän är en kastanj som hon följdriktigt döpt efter Alice B Toklas, Steins livskamrat.
Men så händer det otänkbara, kastanjen Alice försvinner spårlöst och kvar finns bara en grop. Det ena leder till det andra och livet vänds upp och ner för de tre udda personerna...
En sanslös skröna om träd, bävrar, böcker, mat och några ovanligt väl kvalificerade medlemmar i gruppen Kärlekens idioter, det slags karaktärer som ständigt dyker upp i feelgoodböcker. Boken vimlar av litterära referenser, genomsyras av kärlek till böcker, befolkas av intressanta karaktärer som för mer eller mindre begåvade samtal och vars kantighet med tiden slipas av. Det kloka barnet är gymnasisten Albin och det gulliga djuret är katten Martha, döpt efter Hemingways tredje hustru, fotografen Martha Gellhorn. En huvudroll har också Alice B Toklas kokbok, karaktärerna lagar rätter med namn som Kyckling i halvsorg, Alexandre Dumas lammstek, Öringar i skjorta och inte att förglömma Gertrudes knockoutbål. Kokboken har getts ut i nyutgåva och Hamberg borde ha provision med tanke på reklamen hon ger den...
Alltså en berättelse med extra allt, en feelgoodig blandning mellan Lydia Sandgrens mästerliga Samlade verk och Bridget Jones dagbok. Magi, kärlek, litteratur, god mat, slott, mysterier och sökandet en helig graal. Vad mer kan man som bokälskare begära?
Men lite är det som skaver. Hamberg skriver själv i efterordet att hon är en "blommig" författare och boken är väldigt pratsam, med långa dialoger som helt klart kunde kortats. Den redaktör hon tackar borde varit hårdare, men efter succén med Agnetaböckerna har Hamberg förstås en stark förhandlingsposition. Hon har också lärt sig att man måste ha en kris någonstans i berättelsen. Jag håller inte med och här är en av karaktärernas klantighet uppenbart osannolik. Personer som läser böcker är bättre på att hantera relationer, det är min övertygelse, och bär sig inte åt som i boken. De litterära referenserna är lite ytliga men det är inget att anmärka på hos en feelgood.
Slutomdöme: Klart läsvärd, bra men kunde varit bättre.
| | Det skönaste på jorden | Martin, Bengt | 4 (2025-01-12 00:03:40) |  Jag vet inte hur det kommer sig att jag helt missat Bengt Martins böcker. Det här är en mycket annorlunda roman, sprängfylld med ren porr och massor av svart humor. Jag blir ganska så förvånad över de många detaljerade sexscenerna med tanke på att den är skriven i mitten av 60-talet. Sexscenerna kan bli lite väl detaljerade för mig och aningen uttjatade, massor av benämningar som k*k och f*tta. Men den sticker så pass mycket ut från mängden att jag ändå finner den underhållande.
Definitivt ingenting för den pryda läsaren dock!
Slutbetyg, en 4:a! | | När du försvann | Olofsson, Emma | 3 (2025-01-06 12:27:46) |  Hösten 1986. En storm drar fram över Karlskrona skärgård. När Tina går för att titta till sin 3-åriga dotter är hon spårlöst försvunnen. Polisen och hela ön deltar i sökandet men det enda man hittar är en sko. Polisen drar slutsatsen att flickan drunknat men någon kropp återfinns aldrig.
Trettiosex år senare skakas Blekinge av en våg av ovanligt brutala rån, offren misshandlas svårt. En specialgrupp inom polisen tillsätts. Innan de ens påbörjat arbetet sker ett rån till, i en villa i Olofström. När polisen kommer till platsen hittar de en död kropp i källaren. Hos den döde återfinns ett föremål som kan kopplas till den försvunna flickan från 1986. Hur har det hamnat där och vilken koppling finns till de brutala rånen...?
Emma Olofsson är en ny stjärna på deckarhimlen, en närmast osannolikt produktiv författare från Blekinge med ett 30-tal utgivna böcker sedan 2020. Trevlig är hon också, jag hörde henne förläsa på bibblan. De flesta böcker utspelas i hemlänet i nutid och hon namedroppar flitigt, gator, platser, affärer. Bra knep för att locka oss infödda, men hon är läst och uppskattad i hela landet.
När du försvann är en traditionell modern deckare, med poliser som lämnar barn på dagis och tar hand om äldre sjuka föräldrar. Brott och förövare har ofta kopplingar till skeenden i samhället utom och inom Sverige och till klass, ras, religion eller utanförskap. Texten är välskriven, lättläst och med korta kapitel, ledtrådar läggs ut för att vilseleda läsaren och pusselbitar faller på plats i sedvanlig ordning. Våldskapitalet är måttligt och korrektheten på en nivå som inte stör någon. Vissa karaktärer återkommer, som den luttrade polisinspektören Sonja Ljung och Matias Hernandez med rötter i Chile.
Jag har inte läst fler böcker av henne men boken är att rekommendera för den som som gillar deckare av denna typ. Skulle vara intressant att höra om någon läst mer av henna och om hon klarar att variera sig, med tanke på hennes imponerande produktivitet?
| | Lyster | Leilani, Raven | 4 (2025-01-01 16:44:08) |  Edie är 23 år, delar en sunkig lägenhet i New York, har ett tråkigt jobb på kontor men ett vidlyftigt sexliv. Nu har hon tröttnat på att ligga med halva kontoret och träffar en äldre man på en dejtingapp. Eric är gift men med ett öppet äktenskap. När Edie förlorar jobb och lägenhet får hon motvilligt tillstånd av Erics fru Rebecca att flytta in i deras gästrum. Edie blir snabbt en förebild för parets svarta adopterade tonårsdotter Akila och ger henne det stöd som föräldrarna inte förmår. Ett dilemma för Rebecca som helst vill få Edie ur huset men som ser vad hon betyder för dottern. Trevande söker sig de två kvinnorna närmare varann...
Lyster är författarens hyllade debutroman, ett laddat, oförutsägbart och annorlunda relationsdrama, en brutal och självironisk skildring av vår tumultartade tid. Visserligen är Eric den som de tre kvinnorna vill ha, var och en på sitt sätt, men han känns ändå bara som en galjonsfigur. Detta är en bok om kvinnor och i synnerhet Rebecca är en fantastisk litterär gestalt, en kylig obducent som tvingar Edie att se när hon skär upp kroppar, men också tar med henne till en lerig utomhuskonsert där bägge får en möjlighet att känna sig levande.
Er stark tonvikt ligger på klass och ras, precis som hos författarens förebild och mentor Zadie Smith. Det märks också på språket, hon vill få med allt och är mån om att briljera som den ordkonstnär hon är. Men det är också det som gör Lyster påfrestande att läsa. Ord läggs på ord i en kompakt massa, sida efter sida, bokens svaghet som jag ser det.
Men en lysande(!) roman som jag rekommenderar, en modig, annorlunda och väldigt samtida roman om kärlek, vänskap, längtan och ilska. Men också om tolerans, mognad och förmågan att hantera en svår situation utan drama, smäll i dörrar och kastade husgeråd. Ingen dålig början på det nya läsåret!
| | Det glömda barnet | Leon, Donna | 4 (2024-12-31 21:26:23) |  Uppskattar alltid böckerna om Brunetti. | | Mord mellan raderna | Leon, Donna | 4 (2024-12-31 21:23:00) |  Ännu en bok om kommissarie Brunetti. Uppskattar alltid dessa deckare som är lite mysiga och går i lite långsammare tempo. | | Gengångare | Crawford, Marion | 5 (2024-12-29 20:25:17) | | Gengångare rymmer samtliga Crawfords skräck berättelser och spökhistorier i översättning av Arthur Isfelt Här presenteras sju noveller från originalutgåvan. | | Gammal kärlek | Atwood, Margaret | 3 (2024-12-29 20:05:55) |  En delvis nyskriven novellsamling som är tillägnad författarens nyligen bortgångne make. Atwood tar ut svängarna rejält, gamla akademiker som grälar för grälandets skull, häxmammor, utomjordingar, katter, en förvirrad snigel och ett framträdande av den sedan länge bortgångne George Orwell. Humor, ironi och samhällskritik. Men också vemod och en hjärtskärande skildring av sorgen efter den bortgångne maken i bokens sista tre noveller. Något för alla alltså.
Bäst är Griselda, om en sagoberättande utomjording som har en helt annan ingång till de traditionella sagorna om adelsmän och fattiga flickor. Inget för vegetarianer, om jag säger så. Min onda mor och den fejkade intervjun med den tillfälligt återupplivade Orwell gör också intryck.
Vet att många här inte gillar noveller och det är väl inte Atwoods starkaste bok. Men hon är en stor författare och tänk på att detta kanske är det sista från hennes penna som vi får förmånen att läsa...
| | Den färglöse herr Tazaki | Murakami, Haruki | 3 (2024-12-23 17:26:11) |  På gymnasiet får Tsukura Tazaki fyra vänner, två killar och två tjejer. De håller ihop i vått och torrt och bestämmer sig för att vara vänner livet ut. Men när han en dag kommer hem från universitetet får han veta att ingen av dem längre vill ha med honom att göra. Han får ingen förklaring och blir så chockad att han inte orkar engagera sig i orsaken. Han faller ner i depression och vill ta livet av sig, men lyckas repa sig och gå vidare.
Många år senare vill hans nya flickvän att han ska försöka ta reda på var som hände och varför de andra försköt honom. Med hennes hjälp spårar han upp dem och träffar dem. Då kommer tunga och obehagliga saker upp till ytan och den vänskap han trodde var perfekt hade ett kusligt mörker inom sig.
En av Murakamis mer okända böcker, skriven 2013. Inte så omfattande och mångsidig som mästerverket Kafka på stranden men man känner igen hans stil. Protagonisten möter udda karaktärer och vissa sidospår mynnar ut i intet. Just det gör inte så mycket, värre är att en alldeles utmärkt berättelse slutar i ett "jaså?" Tazaki får ganska snabbt reda på varför vännerna bröt med honom, men samtidigt dyker nya frågor upp. Vem svek vem och vad hände egentligen med en av tjejerna i gruppen? Och hur går det med flickvännen? Spännande men så kommer slutet, tvärt och luddigt, och förstör hela boken tycker jag.
En kvinna i vår bokcirkel sa om Majgull Axelsson att "hon tar hand om sina läsare". Det gör inte Murakami, han lockar in läsaren i en spännande värld fylld av lyrisk realism, mysterier, medkänsla och intressanta karaktärer. För att sedan lämna oss åt sitt öde bland (sann)drömmar, kärlekslängtan och djupa brunnar. Katter saknas denna gång...
Jag är väl medveten om att detta är typiskt Murakami men det stör mig ändå och ger ett intryck av osäkerhet och feghet. Så synd, han skriver ju så himla bra! Men trots att han tappar betyget från fyra till tre på de sista sidorna vill jag rekommendera boken. Det finns så mycket som är så bra, vänskap, utanförskap, vemod, sorg och kärlek.
| | Älskade Betty | Widholm, Katarina | 3 (2024-12-20 08:20:36) |  ÄLSKADE BETTY Katarina Widholm Historisk Media 2024
Katarina Widholms romanprojekt om Betty som inleds med att hon som 17-åring far från Hudiksvall till storstaden för att arbeta som hembiträde har nu nått sitt mål. Resan sträcker sig från 1937 till 1954. Det är inte bara Bettys utveckling och klassresa vi får följa, det är också Sveriges. Just det gör det så intressant, att följa en person och samtidigt vad som sker i världen och hur det påverkar Sverige, i det stora finns det alltid människor i vardagen.
Jag skulle önska att fler var som Betty, hennes inställning till andra människor, att förlåta, att se det som är bra i andra om än så lite. Alltid hjälpsam, alltid försöka göra det bästa av situationen, visst man kan också önska att hon tänkte lite mer på sig själv emellanåt. Men över hela serien har också hon utvecklats, inte alltid gjort rätt, men hon tar alltid nya tag.
Del fyra ”Älskade Betty” är kanske inte den bästa, det är nog svårt att hålla samma liv i alla delarna, men det är fortfarande intressant. En sak är att Katarina har lyckats få Betty så levande, glömmer emellanåt bort att hon är en romanfigur. Jag tycker Katarina Widholm ska vara stolt över sitt stora projekt, det har varit ett sant nöje att följa Betty, inte alltid en dans på rosor, det har hänt mycket i hennes liv och nu har hon mycket kvar att uppleva utan oss betraktare.
Jag blir alldeles varm i hjärtat att tänka på henne, längesedan jag läste något så bra av en nutida svensk författare.
”Förundras över allt, även det vardagliga” Carl von Linné.
| | Døden på Oslo S | Aarvig, Einar | 5 (2024-12-18 22:32:43) |  Det här är en bok på norska som handlar om "Døden på Oslo S". Det är en film från 1990 av Eva Isaksen som var en stor succé när den kom. Norsk film drogs ju med ett dåligt rykte på den tiden, och här kom något ungt, modernt och bra.
Jag gillar ju filmen (som heter Döden på Oslo C på svenska, men få svenskar har väl koll), och gör man det är det en fröjd att grotta ner sig så här..
Jag gillar formen på boken, författaren har gjort en massa intervjuer och all text består av dessa - korsklippta. Det ger ett levande intryck.
Mycket bra bok, men det krävs ju att man har ett nördigt förhållande till filmen. | | Isgudarna | Kallentoft, Mons | 5 (2024-12-17 00:53:04) | | Det är vinter i Linköping.Malin kastas in i en värld där pengar och begär inte vet några gränser.Dottern Tovev har flyttat hem och öppnat ett härbärge och Malins kärleksrelation krackelerar.Allteftersom utredningen går framåt dras snaran åt om staden,dess invånare och om Malin själv. | | Tillbaka till Hampstead | Åhman Owatz, Eli | 4 (2024-12-14 16:52:59) |  Hösten 1980, Charlotte åker till London för att bli au pair. Hon är nitton år, utomlands för första gången och har höga förväntningar på spännande upplevelser, att förbättra sin engelska och träffa nya vänner. Men inget blir som hon föreställt sig och det är först när hon träffar två andra au pairer, Marie och Cissi, som det börjar ordna sig. Och en kväll på den sunkiga puben The Holly Bush får hon syn på något intressant...
Samtidigt får vi följa den vuxna Charlotte, 40 år senare. Hon är singel, har just fått ett arv och beslutar sig för att säga upp sig och tillbringa hösten i sitt älskade Hampstead. Hon har varit här på snabbvisiter förr men nu har hon planer på att söka upp några människor från förr. Vad hände med den elaka arbetsgivaren mrs Overton-Finch, vad tog Marie egentligen vägen och vem bor nu i Anthonys hus? Men är det verkligen en bra idé att leta efter gamla pojkvänner...?
Självsvåldigt nog har jag utnämnt Eli Åhman Owetz till Queen of Feelgood, men blev lite betänksam när hennes nya bok utspelas i Hampstead. Vad har hon utomlands att göra, ska kronan falla av henne nu? Och det början inte bra, kapitlen om Charlottes vedermödor som au pair kändes både ointressanta och överdrivna. Men delarna som utspelas i nutid var bra från början och så småningom lyfter hela berättelsen. Visst är vissa saker osannolika och det mesta faller på plats på sedvanligt otroligt sätt. Men styrkan finns där, karaktärerna känns realistiska, jordnära och vanliga. Att de är lite väl svartvita hör genren till. Spännande utan konstruerat drama. Bäst är Charlotte, hon står med fötterna på jorden och tillåter sig inte tappa förnuftet ens när passionen slår till. Måste också nämna Marie, hennes sätt och rakhet vad gäller framtidsdrömmar är minst sagt ovanligt, även om hon också rättar in sig till slut.
Så kronan sitter kvar och jag förstår av efterordet att detta är en roman som krävde att bli skriven, och författaren skriver av egen erfarenhet. För den som varit au pair i London är boken ett måste, miljöskildringarna är suveräna, detaljer och platser finns i verkligheten. Jag var också i England 1980 och minns doften av fish and chips, taxibilarna i London, de murriga pubarna och det goda ölet.
Alltså ännu en feelgood av högsta klass!
| | Osmanska riket | Harrison, Dick | 4 (2024-12-11 11:53:39) |  Dick Harrisons bok ”Osmanska riket” är en bra bok som handlar om turkarnas imperium som varade i drygt 600 år från slutet av 1200-talet till 1923 då det moderna Turkiet bildades.
Efter erövringen av den viktiga staden Konstantinopel 1453 blev det Osmanska riket en världsmakt.
När imperiet var som störst under 1600-talet omfattade det hela Mellanöstern, Turkiet, Balkanhalvön och stora delar av Nordafrika.
Det Osmanska riket gick under efter att ha satsat på fel sida under första världskriget då turkarna kämpade tillsammans med Tyskland som förlorade kriget. Resterna av imperiet omvandlades därefter till dagens Turkiet.
| | 50 mil till jul | Bolouri, Johanna | 4 (2024-12-08 21:57:17) |  Mysig bok om ett par som börjar bråka under bilfärden till julfirandet. | | Jönssonligan Kupper, krut och kamratskap | Kuhlin, Linus | 5 (2024-12-08 21:56:34) |  Den här boken är helt ny, och jag sträckläste den i princip. Det är sällan man blir så uppslukad av en bok, är man en fan av Jönssonligan så bör man läsa det här.
Det är bra skrivet, heltäckande, bra intervjuer och arkivmaterial. Jättebra bok, om man älskar Jönssonligan och Olsen-banden | | Tjänarinnan | Gustafsson, Lars | 0 (2024-12-08 07:28:20) |  TJÄNARINNAN en kärleksroman Lars Gustafsson 1996
Dick Olsson en man i sextioårsåldern lever ett välordnat liv i Texas. Han har arbetat i reklambranschen, men numera tar han bara åt sig konsultuppdrag som imagenmaker.
En dag kliver den colombianska städerskan Eleonora in i Dicks hus, hon kommer från värld som är främmande för honom. Dick blir mer och mer fascinerad av denna kvinna som han samtidigt inte riktigt förstår själv och som han inte ens tycker är vacker.
Samtidigt som Dick ska ta ställning till ett viktigt uppdrag från en av före detta Sovjetunionens utbrytarrepubliker dör hans mor som bor i Stockholm och Eleonora försvinner. Ska han offra sitt uppdrag för att åka till Stockholm, eller söka efter Eleonora.
Lars Gustafsson skriver ofta om den ”vanliga” människan, ofta från landsbygden. Människor som ställs inför svåra val. Här har han gett sig iväg till Texas i vilket han också bott själv och arbetat som gästprofessor.
Gustafssons väver gärna in samhällskritik i sina romaner, alltid lite på tvärs med samtiden. Han ser ett samhälle som förändras, men han har alltid ett motto i sina berättelser. ”Vi börjar om. Vi ger oss inte”
Jag är verkligen förtjust i denna finurliga filosofiska författare som har skrivit otaliga böcker i sitt liv. Detta är kanske inte den bästa jag läst av honom, men det är fortfarande en trivsam läsning. Lars Gustafsson dog 2016 vid en ålder av 79. | | Förbannelsen | Case, David | 5 (2024-12-07 00:54:34) | | Som läkare brukar jag sällan påverkas av stämningar men när jag såg upp mot Slottet fylldes jag av en isande föraning om bottenlös ondska.Det kändes som att stirra in i ett skrämmande svart tomrum. | | Skogsmulle och den lilla renen | Adolfsson, Susanne | 4 (2024-12-02 15:40:27) |  En trevlig och lärorik berättelse om två barn som tillsammans med Skogsmulle och hans vän Fjällfina hjälper en renkalv som kommit bort att åter finna sin mamma. | | Den magiska trädkojan: Dinosaurierna kom | Osborne, Mary Pope | 3 (2024-12-02 15:37:47) |  Lättläst och spännande berättelse i en serie som handlar om två syskon som reser bakåt i tiden med hjälp av en magisk trädkoja. Det är den första berättelsen. Syskonen har hittat en massa böcker om olika tidsepoker. Och genom att titta på bilderna och önska så kommer man dit. Här träffar de en massa olika dinosaurier. En del är snälla, medan andra kan vara riktigt farliga. | | Sandvargen | Lind, Åsa | 3 (2024-12-02 15:32:53) |  Zackarina är en flicka som bor nere vid stranden. Där möter hon Sandvargen, som tycks kunna ge svar på alla hennes frågor hur tokiga de än är. Trevlig bok. Jag kommer givetvis att även läsa uppföljaren. | | Ung mans färd mot natt | Nesser, Håkan | 4 (2024-12-02 10:56:22) |  En riktigt bra och underhållande bok i typisk Nessersk anda. Vackert språk och lättläst med bra persongestaltningar. Det var lätt att hänga med i intrigen. | | Svalors flykt | Axelsson, Majgull | 3 (2024-11-30 17:42:28) |  Christel är psykolog och fortsätter jobba trots pension. Nu har hon en ny patient, Molly Andersson, 16 år. Men flickan hävdar att Molly är ett hundnamn och kallar sig därför Zadie Moonbeam. Hon har en tung bakgrund och har åkt in och ut ur olika fosterhem under hela uppväxten på grund av föräldrarnas våld och missbruk. Nu har hon chansen att få en egen lägenhet, under förutsättning att hon bedöms vara mogen för det. Och det är Christels uppgift att bedöma det.
Zadie är skygg och på sin vakt, ett illa valt ord kan få henne att rusa ut från mottagningen. Men Christel ser hennes potential och känner ett slags släktskap med henne, vilket gör det svårt med den yrkesmässiga distansen. Samtidigt har hon egna problem, hon har Parkinsons sjukdom men har svårt att ta in det. Dessutom har hennes bästa vän, förlossningsläkaren Lisbeth, fått anonyma hotbrev. Lisbeth har en koppling till Zadie, det var hon som hjälpte henne och hennes bror till världen...
Romanen är inspirerad en verklig och mycket tragisk händelse, när flickan Esmeralda, kallad Lilla hjärtat, blev misshandlad till döds av sina knarkarföräldrar som fått vårdnaden trots avrådan från läkare och sociala myndigheter. Men de biologiska föräldrarna fick rätt i domstol, med ödesdigert resultat.
Författaren är starkt påverkad av denna händelse och sidorna formligen glöder av lidelse och indignation över hur dysfunktionella föräldrar behandlar sina barn och att det tillåts av myndigheter. Som en följd av detta blir romanen svartvit, våld mot barn kan och får inte nyanseras. I vanliga fall är det en svaghet inom litteratur, men här fungerar det. Mest av allt visar Axelsson, genom Zadie, hur det är tillåtet att förskjuta sina föräldrar. Att vissa saker inte går att förlåta, med rätta. Hon visar på hur maktlösa barn är, men att det likväl är möjligt att ge dem handlingskraft och att rätten ligger hos dem.
Boken är (förstås) välskriven, enkel och trovärdig och skildringen av Christel och Lisbeth är speciell. Två äldre, intelligenta ensamma kvinnor som var för sig har svårigheter de inte vill tala om. Till det yttre är allt bra och Zadie tycker att Christel lever i paradiset, men vet inte att hon skriker inombords.
Svagheten är skildringen av Zadie, en ung Lisbeth Salander, en superintelligent bokmal och överlevare men som till skillnad från Salander är en ängel under de svarta kläderna. Men med tanke på bokens tema förstår jag att Axelsson vill tvinga på läsaren en motvikt, att den som växt upp i en destruktiv miljö inte måste gå samma väg. Samtidigt blir boken mer uthärdlig och slipper stämpeln eländesporr.
En bok som berör och bör läsas, i synnerhet av de myndigheter som har hand om utsatta barn.
| | Vägen till Sugar Maple inn | Miller, Louise | 4 (2024-11-30 06:10:32) |  Mysig bok om vänskap och kärlek | | Grottmannen | Horst, Jørn Lier | 4 (2024-11-30 06:03:27) |  Spännande om än lite obehaglig deckare | | Vinterstängt | Horst, Jørn Lier | 4 (2024-11-29 15:32:19) |  Bra och spännande, gillar hans deckare.. | | Grimstons spöke | Arrigan, Mary | 5 (2024-11-28 19:07:08) | | Tolvåriga Chinan horgan ärver ett slott.När han ska sova över på slottet ger det honom kalla kårar.Första natten ser han ett blått sken utanför sovrumsfönstret.Han upptäcker att Grimstons spöke har hemsökt släkten sedan femton hundratalet. | | Berlinmurens fall | Larsson, Olle | 4 (2024-11-27 13:31:04) |  Olle Larssons bok ”Berlin murens fall” är en intressant bok som handlar om Berlin murens uppförande och dess fall. Den uppfördes i augusti 1961 av kommunistregimen i Östtyskland.
Orsaken till Berlinmurens uppförande var att Östtyskland höll på att tömmas på människor, främst på unga och välutbildade medborgare. I och med detta hotades hela Östtysklands och det kommunistiska systems överlevnad. Från 1949 till 1961 hade 2,7 miljoner människor lämnat landet för friheten i Västtyskland. Nu stoppades detta. Hädanefter var en flykt över eller under muren förenad med livsfara. Trots detta lyckades omkring 5000 personer att fly till Västberlin fram till murens fall den 9:e november 1989.
Enligt den östtyska kommunistregimen var det officiella syftet med Berlinmuren att förhindra inkräktare från väst att ta sig in i landet. De östtyska ledarna gav den därför namnet "Den antifascistiska skyddsmuren".
För västvärldens människor (och många av de instängda östtyskarna) utgjorde Berlinmuren en konstruktion som tydligt visade upp den fysiska järnridå som skilde östblocket från länderna i väst. Muren blev på så sätt en symbol för ofrihet och för den kommunistiska diktaturen som växte fram i Östeuropa under kalla kriget.
| | Evig fasa | , | 4 (2024-11-24 16:05:33) | | Evig fasa är 13 olika skräck noveller om den kosmiska skräcken. | | Natriumklorid | Adler Olsen, Jussi | 2 (2024-11-21 08:32:21) |  En ganska så orealistisk historia som därför inte känns så intressant. Adler Olsens första böcker i serien om Avd Q var bra, men har efterhand tappat lite. Synd, hoppas han kommer tillbaka på banan igen. | | Helga | Ohlsson, Bengt | 4 (2024-11-17 21:48:16) |  Året är 1937, Helga Gregorius är i 60-årsåldern, lyckligt omgift och med tre utflugna barn. Ingen vet att hennes dotter Signe, som nu är gravid, inte är pastor Gregorius dotter utan pappan är hennes dåvarande älskare Klas Recke. Helga har lärt sig leva med lögnen och är trygg i att sanningen aldrig ska komma fram.
Men så kommer ett brev. En antikhandlare har hittat Doktor Glas` dagbok i en chiffonjé och doktorn har skrivit ner sanningar som aldrig var menade att avslöjas. Brevet har blivit liggande då Helga varit bortrest och det visar sig att den otålige antikhandlaren tagit saken vidare. Helgas trygga värld ter sig plötsligt både obegriplig och skrämmande...
Det gläder mig att min favoritförfattare Hjalmar Söderberg åter är aktuell! Hans verk är tidlösa och tydligen oemotståndliga för dagens författare. Vet inte hur många varianter och fortsättningar det finns på hans historier? Bengt Ohlsson har som bekant skrivit om pastor Gregorius tidigare, nu har han tagit sig an Helga, liksom Åsa Nilsonne i en annan nyutkommen bok. Det gör han bra och det var ett smart drag att placera henne 30 år fram i tiden och därmed få in nya karaktärer. Dessutom slipper Ohlsson att bli jämförd med Söderberg i tidsskildringen. Läsaren får bekanta sig med alla Helgas innersta tankar, här finns inte mycket till gestaltning och att läsa mellan raderna. En punkt där han skiljer sig från sin föregångare.
Bokens kvinnosyn påminner däremot om Hjalmars och jag tror inte att en kvinna kunde skrivit denna bok. Förutom personernas agerande citeras ett stycke ur Glas´ dagbok där han jämför kvinnor med katter och män med hundar. Katter är vackra och bedårande men ytliga och egenkära, medan hundar är intelligenta men godtrogna, smutsiga och saknar stolthet. Om kattens ägare blev skjuten skulle katten lapa sig mätt på blodet och sedan söka sig ett nytt hem, medan hunden troget stannar vid den döda kroppen...
Som läsare känner man sympati med Helga, hon hamnar i en rävsax men klarar det oväntat bra. Hennes inre styrka och jordnära fatalism räddar henne från undergång, samtidigt som hon inte är något föredöme. Hon förväntar sig att bli förlåten, hon ljög för Signes skull så hon slapp att bli ett oäkta barn i andras ögon. Och på köpet slapp Helga att bli den otrogna hustrun... Men hon är inte lika snabb att förlåta andra som också ljög, och den enda hon tycks hysa äkta kärlek till (förutom sig själv) är deras gamla och sjuka hembiträde Hermine. Helga känns modern i sitt sätt att rationalisera och tro sig kunna lägga allt bakom sig, bortskämd och egenkär som hon är. Samtidigt visar hon självinsikt och tvingas motvilligt inse att hon inte är navet som allt kretsar kring. Som man sår får man skörda...
En utmärkt bok som jag rekommenderar! Enda svagheten är Ohlssons svulstiga och ordrika redogörelser för Helgas minsta tanke och göromål. Och boken står på egna ben, man måste inte ha läst Doktor Glas och Gregorius även om det berikar berättelsen.
| | Till träden | Nutti, Ella-Maria | 3 (2024-11-15 19:26:51) |  En dotter och hennes pappa kraschar med skotern på fjället. De har glömt skidorna och tvingas pulsa flera timmar till en fjällstuga, samtidigt som en storm blåser upp. Mobilerna saknar täckning och på grund av ovädret kan inte fjällräddningen söka efter dem. De är hänvisade till varandra, och tystnaden som råder mellan dem måste fyllas av dem själva.
Ella-Maria Nutti debuterade med Kaffe med mjölk för några år sedan, en bok som blivit mycket uppmärksammad. Den handlar om det spända förhållandet mellan en dotter och hennes mor, en sårig och närmast plågsam berättelse om tystnad, brist på kommunikation och missade chanser till försoning. Till träden är en betydligt mjukare berättelse, tystnaden finns här också men dottern försöker verkligen, pappan säger inte det hon helst vill höra men är ändå närvarande, lyssnande. Hon är besviken på att pappan inte velat tala om sin barndom och sin samiska bakgrund eller lära henne språket. Hon känner sig också åsidosatt vad gäller renskötseln, pappa har satsat på att lära upp sönerna. Men det hon mest av allt söker är hans bekräftelse, verbalt, få höra när hon gör något bra.
Jag har större förståelse för pappan här än för mamman i förra boken. Han är lite av arketypen för en norrlänning, tyst och stark, men närvarande i vardagen och intresserad av sin dotter. Ett resultat av renskötarmiljön där män förväntades vara sådana. Och att inte vilja tala om det samiska kan ha ursprung i barndomen, tiden på nomadskolan då hans föräldrar bara talade svenska i hemmet för att göra det lättare för honom i skolan. Dottern förstår inte riktigt detta och verkar ha lite daddyissues.
En mer eftertänksam och melankolisk skildring av olikheter mellan generationer än vad Kaffe med mjölk är.
| | De 24 kuverten | Sandström, Inga-Lisa | 3 (2024-11-15 14:42:47) | Diakonistyrelsens bokförlag har gett ut den här boken, men den är inte så överdrivet kristen för det. Faktiskt ganska kul, men mest lite novellartat.
En klass, en real-klass (5 real står det - det är 16 år. Jag missade nog ordet real (och dessutom har jag vaga begrepp vad det är) och trodde att personerna gick i mellanstadiet... Det känns på språket som att de skulle kunna det), beslutar sig för att lämna 24 kuvert med texter efter sig att öppnas om 25 år.
Det blir rätt kul, nu skrivs de flesta breven av Brita Viktoria Sundbom men man lär ändå känna hela klassen och andra. Omväxlande och rolig bok, kul med teaterbesöket och känslan av skolavslutning. Bra bild av tiden. | | Spartacus | Klynne, Allan | 4 (2024-11-15 12:31:28) |  Allan Klynnes bok ”Spartacus och slavkriget som skakade Romt” är en bra biografi. Boken handlar om den romerske slaven Spartacus från Thrakien som rymde från sin galärskola och ledde ett stort slavuppror mot romarna åren 71-73 f.Kr. Hans armé hade stora framgångar i början men besegrades till slut av de romerska legionerna.
Det hela började 73 f.Kr. då ett sjuttiotal gladiatorslavar gjorde uppror i staden Capua i södra Italien. Ledaren för slavarna hette Spartacus. Allt fler slavar samlades kring Spartacus som snart hade en armé på omkring 70 000 slavar.
Spartacus och hans armé besegrade flera romerska härar som sändes ut mot dem. Men så småningom segrade de romerska legionerna och Spartacus dödades.
Efter upproret hade krossats korsfästes 6 000 slavar längs Via Appia, den 20 mil långa vägen mellan Rom och Capua.
| | Hundnätter | Unge, Mirja | 3 (2024-11-11 18:02:07) |  När Nadja är 17 lämnar hon byn i Norrlands inland för storstaden. Nu är hon 30 och återvänder för att bosätta sig på den gård som hennes gröna vågen-föräldrar tröttnat på. Det mesta är sig likt, hennes gamla kompisar är vuxna, gifta och skilda. En del har lyckats oväntat bra, andra mindre bra. Men istället för att glädjas åt att en avfolkningsort får en ny invånare ses hennes återkomst med misstänksamhet. Hon får förtäckta hot och ett gäddhuvud spikas upp på husväggen. Nadja jobbar på ett särskilt boende på orten och en dag hittas en av flickorna död. Finns det något samband mellan flickans död och de mystiska fester med unga kvinnor och några av byns män som hålls i en ensligt liggande stuga...?
Mirja Unge slog igenom med Järnnätter, en utmärkt bok som också utspelas på landsbygden. Sen kom Motsols, den tyckte jag var kass och sen dess har jag lämnat Unge åt sitt öde. Men nu är hon Augustprisnominerad och Hundnätter lät så intressant att hon fick en ny chans. Hon tillbaka på landet och då Nadja låter misstänkt likt Mirja tolkar jag det till att det finns självbiografiska inslag i boken. Det är Country Noir men inte vanlig eländesporr, snarare misärporr, med moderna häxor och troll. Jag stör mig på att allt är så sjaskigt och slitet, med gula tänder, finnar, skitiga underkläder och överviktiga kroppar, svett, smuts och ångest. Även naturen är fientlig, halka, hetta, mygg och myror i huset. Detta tillsammans med ett övergrepp som slätas över ger intrycket av ett samhälle som Gud glömt - eller tvärtom - med egna lagar där våldet och de starka männen styr. Naturligtvis älskar storstadsrecensenterna denna bild av landsbygden som en efterbliven skräphörna, ett Trumpland, och hyllar miljöskildringen i alla tonarter. Själv blir jag bara trött av att läsa detta i bok efter bok och det är mer än hög tid att landsbygden reser sig och säger stopp. I rättvisans namn måste jag nämna Ulrika Lagerlöfs Hjortronmyren som ett lysande undantag från denna regel.
I detta laglösa land rider Nadja in på sin lite bedagade springare för att hålla räfst och rättarting. Nu ska förövarna ställas vid skampålen, både för det de gjort mot henne och mot dagens utsatta flickor. När uppdraget är utfört ska Nadja återvända till tryggheten i Storstan. Så är det traditionella upplägget, som i en gammaldags western. Men författaren lurar oss, det blir inte riktigt så och det är bokens stora styrka. Inte heller byns starka kvinna, Får-Anna, som driver ett fundamentalistiskt ekojordbruk är som förväntat och hela berättelsen är behagligt fri från hjältar.
Måste också nämna Hunden, den som givit boken dess namn. Mirja är rädd för en stor svart hund, trots två ägare är den försummad och springer lös i bygden. En del tolkar hunden som Djävulen, jag tolkar den som Mirjas ångest som riskerar ta överhand och kasta henne ner i mörker.
Man kan inte nämna en bok av Mirja Unge utan att kommentera språket. Interpunktion ser hon som ett onödigt ont och berättelsen flödar fram som en tankeström, med ordvändningar som tvingar läsaren att vara på tårna, vem sa vad eller var det något hon tänkte? Jag tänker direkt på Karin Smirnoff, skillnaden är att Unge inte är rädd för versaler. Men frågan är om Smirnoff inte blivit inspirerad av Unge, hon var först.
En läsvärd bok och som gjord för en bokcirkel!
| | Holly | King, Stephen | 5 (2024-11-10 16:51:16) | | jorge Castro är bara ett i en rad av offer vars liv fått samma mardrömslika slut.Privatdetektetiven Holly gibney blir kontaktad av mamman till en ung kvinna som har försvunnit. | | Den blå hertiginnan | Gregory, Philippa | 4 (2024-11-08 05:59:36) |  Jag älskar Philippa Gregorys böcker. Den andra systern Boleyn var min inträdesbiljet till Gregorys historie lektioner och hon har aldrig gjort mig besviken. Historien är fylld av mäktiga män, det är de vi lär oss om i skolan men Philippa Gregory visar oss en annan del av myntet, den delen som inte fyller historieböcker men som är har varit lika verklig. Jag älskar hennes historiska romaner som är lärorika och mer autentisk genom att använda sin fantasy och ge liv åt dessa mäktiga personer som har gett avtryck i historieböcker.
Jag tycker fortfarande att Den andra systern Boleyn är Gregorys bästa bok men Den blå Hertiginnan som är tredje delen i trilogin Rosornas krig den bästa i den serien.
Handling & Tema : 4/5
Karaktärerna: 4/5
Miljöbeskrivning: 4/5
Språk och berättarkonst 5/5
| | España por favor | Hellberg, Åsa | 2 (2024-11-07 17:37:26) |  Tre äldre kvinnor, Mia som jobbar på Hemmet, Lotta som är begravningsentreprenör och Noora som just slutat jobba, har ofta pratar om att flytta till Spanien på ålderns höst. Nu är det läge, Mia är nybliven änka, Lotta ska sälja sin rörelse och Noora vill utveckla sitt intresse för healing. De planerar sin flytt, men för att boken ska bli mer intressant krånglar det förstås till sig och saker dyker upp som måste hanteras. Efter diverse turer bestäms det att Mia och Noora ska åka i förväg för att rekognoscera, med sig på resan får de oväntat en av de boende på hemmet, Dolores. Hon är född i Spanien men flyttade till Sverige med sin man. När han dog blev hon stum av sorg och hamnade på Hemmet. Nu kräver hon, skriftligt, att få återse sitt hemland. Resan går bra men att sätta planerna i verkat är lättare sagt än gjort...
Ännu en klassisk feelgood, kvinnor som ändrar sitt liv på ett dramatiskt sätt. Hellberg målar med bred pensel, Mia som knappt varit utanför hembyn kör husbil genom Europa, Noora tappar tron på tarotkorten. Lotta tvingas tillbaka till sitt ex, Dolores träffar någon hon inte trodde fanns, en älg ställer till det, hunden Loppan återvänder från det döda och två män blir oväntat fäder nästan samtidigt. Alltså lika dramatiskt och osannolikt som vanligt men ändå får författaren det att hänga ihop. Åsa Hellberg är en rutinerad och uppskattad författare med en rad böcker i genren bakom sig. Det är dock den första jag läst av henne och antagligen den sista. Den är inte dålig på något sätt, jag är bara lite trött på feelgood av denna typ.
|
|
