Sent en fredagskväll i januari 2021 inkommer ett samtal till 112. En tonårig flicka har försökt ta livet av sig genom att kasta sig ut genom ett öppet fönster, men räddats i sista sekunden. Flickan är Tilda Boisen och här har hon och hennes mamma Frida skrivit en ärlig och öppenhjärtlig berättelse om upptakten och efterspelet till den ödesdigra natten. Tilda har haft smärtproblem, panikångest och mått psykiskt dåligt en längre tid. Hon som alltid haft högsta betyg har börjat missköta skolan och säger sig inte längre orka gå dit. Hennes föräldrar gör allt de kan, men når inte fram. Skolan och samhället har inte kompetens och resurser att hjälpa och då Tilda kommer från ett stabilt hem sätts hon på vänt, med fruktansvärt resultat...
En mycket jobbig, obehaglig men viktig bok om psykisk ohälsa hos unga, och föräldrar som gör allt för sin dotter men det räcker ändå inte. Man kan lätt sätta sig in i den mardröm det innebär att ha ett barn man inte kan hjälpa och som bara anklagar, skäller och smäller i dörrar vad man än säger och gör. Att behöva tassa på tå och väga varje ord för att undvika utbrott. Man misstänker att Tilda har en eller flera psykiska diagnoser men de experter som föräldrarna anlitar tar inte tag i problemen. Vissa uppträder rent destruktivt och psykvården för unga får sig en rejäl känga.
Det jag saknar är den ärftliga kopplingen. Jag som nyss läst "Du är inte längre min dotter" ser ju direkt ett samband mellan morfar Peter Boisens raseriutbrott och Tildas. Skillnaden är att han slog sina kvinnor, Tilda slår sönder dörrar och husgeråd... Även Tildas mormor hade psykiska problem så det ligger i släkten, det borde nämnts då motivet till att skriva boken är att hjälpa andra i liknande situation.
Som alla föräldrar tar Frida på sig skulden, vad gjorde jag för fel och vad kan jag göra bättre? Men jag tycker inte de gör något fel, de ställer upp till 100% och försöker med allt. Att Tilda säger att de inte förstår, inte bryr sig och inte ska ställa krav tolkar jag som att hon inte vet vad de skulle göra istället utan söker syndabockar. Lite av damn if you do, damn if you don´t...