Tora Dahl är en svensk författare som hade sin storhetstid på 50- och 60-talet, idag är hon tämligen bortglömd. Men denna biografi berör knappt den tiden eller hennes senare verk utan bygger på en öppenhjärtlig dagbok som Tora skrev mellan 1931-50 och som hon lät hemligstämpla på Kungliga biblioteket till 1994. Författaren stötte på den av en slump och resultatet blev denna bok.
Tora Dahl och hennes make Knut Jaenssons villa på Lidingö var det litterära 30-talets medelpunkt. Alla stora författare var där, Gunnar Ekelöf, Eyvind Jonsson, Harry och Moa Martinson, Artur Lundkvist. Ivar Lo, Vilhelm Moberg, Jan Fridegård, Erik Lindegren och många andra, Karin Boye dök upp ibland, och konstnärer som Erik Grate och Stig Åsberg. Ibland var deras respektive med. Det hela påminner om hur det kulturella etablissemanget samlades hos Ernest och Signe Thiel trettio år tidigare.

Tora var äldre är de då ganska unga författarna och de såg henne både som mamma och musa, en husföreståndare och vaktmästare som höll ordning i leden men också en person med kulturellt intresse och som själv började skriva böcker, inspirerad av miljön. Knut var en social och gästvänlig person med ett vanligt tjänstemannajobb men också verksam som kritiker. Dessutom ständigt otrogen, vilket var illa nog, men än värre var att han inte kände någon sexuell lust till sin hustru, vilket gjorde Tora mer frustrerad än otroheten i sig. Men Knut älskade Tora som vän och kamrat, högaktade henne och stöttade hennes skrivande. Tora i sin tur ville inte lämna äktenskapet och åter tvingas försörja sig som lärarinna, så de levde tillsammans fram till Knuts död
Tora fick särskilt god kontakt med Gunnar Ekelöf, de var själsfränder men det dröjde till in på 40-talet innan de inledde en relation. Gunnar blev tidigt alkoholist och villan på Parkvägen blev hans tillflyktsort när han mådde dåligt. Så småningom kom Erik Lindegren in i bilden och det blev inledningen på ett triangeldrama dem emellan. Rent allmänt var det ganska lössläppt i gruppen, både vad gällde alkohol och kvinnor. Inget ovanligt, genialitet går ofta hand i hand med ett dysfunktionellt leverne.

Som sagt är det en annorlunda biografi, nästan som en relationsroman, med fokus på Toras förhållande till gruppen i allmänhet och de två männen i synnerhet. Ärligt talat blir det lite tjatigt, jag hade velat ha mer om hennes böcker och genombrottet med sviten om fosterbarnet Gunborg. Nu omnämns det bara i efterordet och läsaren hänvisas till en tidigare biografi om Tora. Å andra sidan får vi många intressanta detaljer om de blivande författarikonernas liv och om Toras tankar om sin tillvaro med gruppen. Ibland känner hon sin plats som jämlike, ibland bara som värdinna, köksa och bedragen hustru. Som vanligt i dessa tider försöker författaren göra henne till offer, men jag vet inte. För mig framstår hon som en tuff kvinna, barsk och självständig ,och väljer medvetet att leva det liv hon gör.

Betyg 3