Amir och Hassan växer upp som bästa vänner under en omvälvande tid i Kabul. Trots att de uppfostras sida vid sida lever de i två helt skilda världar. Amir är son till en framstående välbärgad man, medan Hassan, som är son till Amirs fars tjänare, tillhör det fattiga och lågt stående hazarfolket.
Hassan gör allt för Amir, han försvarar honom i alla lägen, men när Amir en dag får chansen att återgälda Hassans totala lojalitet sviker han. När Sovjetstyrkor invaderar Kabul och Amir och hans far flyr landet för att skapa sig ett nytt liv i Kalifornien tror Amir att han har gjort sig fri från sitt förflutna. Men han kan inte lämna minnet av Hassan bakom sig. Flyga drake är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet. Den handlar om banden mellan fäder och söner och fädernas makt över sina söner - deras kärlek, uppoffringar och lögner. I bakgrunden står historiska händelser som inte tidigare berättats på detta sätt, boken tar oss från ett vackert och välmående Afghanistan rikt på kultur till det ödelagda land som det är idag.
En gripande berättelse om två pojkars uppväxt i Afghanistan, om sökande och bekräftelse, skuld, svek och förlåtelse.
Boken är stundtals ingående grym men också varm och den berör.
Jag vet att boken är väldigt populär i USA för tillfället. Jag kan tänka mig att amerikaner har en hel del att tycka till om när det gäller den politiska aspekten i boken men tyvärr är jag själv för dåligt insatt i just den frågan för att ha synpunkter på eventuella vinklingar i boken. Jag får nog säga att jag önskar att författaren hade gett lite mer kött på benen angående den politiska situationen. Men för honom var det kanske självklart att alla känner till vad som har hänt i Afghanistan?
En helt fantastiskt gripande bok, som väcker känslor och tankar. Man lär sig om Afghanistans historia och hur krigen och talibanregimen upplevs av folket, men det är ingen svårläst bok. Borde kunna uppskattas av de flesta!
Det här var en jättebra bok! Jag, som inte vet speciellt mycket om Afghanistan, måste nog kolla upp lite mera nu. Jag har lyssnat på den här som talbok, på engelska, och det var författaren själv som läste den. Och han läste mycket bra, med en härlig brytning.
Jag levde mig verkligen in i handlingen och avskydde författarens jag i boken lika mycket som han avskydde sig själv. Hosseini skriver mycket levande och det är svårt att låta bli att fortsätta lyssna. Boken rekommenderas varmt.
MEN så underbar!! Boken spelar an på en mängd olika känslor och har absolut väckt intresse för Afganistan! En av de bättre böckerna jag läst, så det blir en femma, även om jag kanske inte skulle gå så långt att kalla den en klassiker. Tror jag.
Flyga drake berörde mig väldigt mycket. Boken var fängslande och inte svårläst men jag läste långsamt ändå. Var tvungen att avbryta flera gånger när det blev för mycket känslor och fortsätta efter någon dag. Vissa delar av boken kommer jag att ha med mig länge. Lärorikt och intressant var den också. Tusen strålande solar av samma författare är bra men jag tycker att Flyga drake är bättre.
"Flyga drake" är en konventionell (alltför konventionell) historia om svek, kärlek, besvikelser och lycka. Kort sagt ett frosseri i känslor. Vad som gör den speciell är att mycket av historien är förlagd till Afghanistan, dels före Sovjets invasion, och dels nutid. Men det är ändå bara smink för denna snyggt framlagda sentimentala ospännande berättelse. Jag saknar en mer djuplodande beskrivning av förhållandena i Afghanistan. Varför hände det som hände och hur ställde sig folket till det. Vilken var (är) USA:s skuld till människornas lidande? Jag tror inte att författaren hade någon ambition att sätta oss läsare in i detta. Romanens inledning var tung, så tung; Hosseini presentererar de tre, fyra huvudkaraktärerna i varsitt inledande kapitel. Så tråkigt blir det. Men jag misstänker att han hade "bestseller" i huvet när han skrev boken, och då måste man ju se till att få alla läsare med sig... Det flyter dock på bra, varför betyget inte blir lägre än en trea.
Jag är inte förvånad över att Hollywood vill göra film av denna bok. Jag tänker inte se den.
En bra gripande bok, där det inte spelar någon roll att personerna var afghaner och muslimer, utan de har känslor som vilken människa som helst har oavsett religion,etnicitet. Vad spel det för roll, egentligen? Är inte nåd och barmhärtighet viktigare?
Personerna levde som från första sidan, jag kunde verkligen se dem framför mig.
Jag vet inte vad jag ska börja med när jag recenserar den här boken. I stora drag kan jag säga att jag skulle ha gett boken en 10:a om det hade gått. Det här är helt klart det bästa jag läst på länge. Storyn är klyftig, hjärtskärande, skakande, fängslande... allt possitivt kan jag säkert klämma in i en 5-sidors recension, men idag säger jag bara: Läs den! Njut! Gråt om du känner för det!
Jag håller med Rosa (första rescensenten till denna bok). Visst boken är bra skriven - på ett lätt och intressant språk och samtidigt djup. Men jag har svårt att sätta in mig - mestadels för jag inte har följt utvecklingen i Afghanistan under alla deras år.
Boken har en ytterst bra handling och redan från de första sidorna blir det svårt att lägga ifrån sig den, men ju längre fram man kommer i boken, så kollar man allt oftare på vilken sida man befinner sig i.
Jag började läsa denna boken, då den har legat på topp länge och ja, jag ångrar inte direkt att jag inte gjorde det, men jag vet inte om jag ska läsa den andra boken av Khaled Hosseine - Tusen Strålande Solar.
Helt klart den bästa boken jag läst på väldigt länge! Och under de sista sidorna grät jag floder, och det är inte ofta en bok rör mig till tårar. Den är helt underbar, gripande, fylld med kärlek och hat. Tyvärr blir det ett litet minus från min sida, för att det verkar som att Hosseini försöker ställa in sig hos Amerikanarna och beskriver dem och Amerika som ett slags himmelrike. Han skulle vågat vara lite mer kritisk gentemot dem, annars är den här boken helt fantastisk! Direkt när jag läst boken tänkte jag att någon borde göra en film efter den! Och det har nu gjorts, men jag har ännu ej sett den. Av någon anledning tror jag ändå att den inte kommer leva upp till mina förväntningar. Betyg: 4+++++
Underbar bok. När en tror att en vet hur det ska gå så lyckas Khaled styra in på ett helt annat spår. En klar favorit i bokhyllan. Nu återstår att se om jag vågar se filmen.
Riktigt bra bok. Riktigt riktigt bra bok! Jag brukar inte tycka om självupplevda böcker eller böcker skrivna så att de känns självupplevda, men Flyga drake är så skickligt skriven, så grym, så lärorik...
Efter första kapitlet var jag fast. Lyssnat i ett sträck och med total hängivenhet. Boken är vacker och hemsk på samma gång, berörde mig djupt. Förmodligen den bästa bok jag läst på länge!
En mycket stark och gripande bok. Skriven som en självbiografi - vilket jag inte vet om det är - vilket gör att den känns mer engagerande. Intressant att läsa om livet i Afghanistan och om livet som afghanistanska flyktingar.
Flyga drake är en gripande berättelse om två pojkar i Afganistan som är bästa vänner även fast dom lever helt olika liv. Det är en otroligt bra bok som handlar om stark vänskap, svek och kärlek och sorg. Jag gillar boken därför att det är en av dom få böker som jag inte har tyckt varit tråkig någon gång under historien. kanon bra bok med mycket känslor och helt klart ett bra bokval .
Detta är en helt underbar bok som tar en med sig till en helt annan värld.Man blir fångad från första sidan och sen kan man inte lägga ifrån sig boken. Den är skriven på ett vackert sätt, språket är berättande så som en riktigt bra historia ska vara. När man läser flyga drake så känner man och ser allt framför sig från doftande kebabstånd till de flygande drakarna mot en ljusblå himel och vindens smekningar, detta är helt enkelt ett skrivet mästerverk
Jag älskade barndomsskildringen i den här boken, men hela berättelsen var fängslande. De olika personporträtten är underbara och jag drabbades verkligen av den "Afghanska feelingen". Ett lite förutsägbart slut, men det spred en mysig värme i kroppen. :)
Otroligt välskriven och djup bok. Berörde mig mycket och gav mig en mycket större förståelse för situationen i Afghanistan och för dess folk. Rekommenderas starkt!
Rekommenderas, helt klart. Berättelsen är otroligt vacker, framför allt. I dessa tider då 2 av 3 böcker handlar om mord, våld, elände, avvikande störningar och bizarra filosofier, när de flesta väljer att utmärka sig genom att provocera och väcka anstöt är Flyga drake just den bok du ska läsa om du söker dig till en värld där det goda uppskattas och hyllas osjälviskt och villkorslöst. Boken visar det goda i människan som grunden till allt vad lycka heter. Det goda behöver inte alltid segra till slut, men det är dess övergripande överlägsenhet som är viktig. Personligen har jag också berörts av att författaren inte lockas i fällan att överframhäva det exotiska i miljön, något vi märker i t ex Shantaram.
I Khaled Hosseini bok The Kite Runner, Hosseini beskriver förhållandet mellan Amir, en ung, övre klass Pashtun pojke från en rik familj och Hassan, en ung Hazara pojke som bor i hans hem som Amir tjänare. De två pojkarna är nära vänner och senare visar sig vara bröder. Författaren har skrivit om den nära vänskap som de båda pojkarna hade och belyser många av de sociala och historiska frågor som pojkarna hade inför, såsom diskriminering och förföljelse av Hazara människor med Pashtun majoritet, störtandet av den afghanska monarkin, den Sovjetunionens invasion av Afghanistan, och ökningen av talibanregimen. Även om författaren belyser dessa aspekter av Afghanistan, som han fortfarande fokuserar på vänskap mellan två pojkar med dessa frågor finns kvar i bakgrunden av berättelsen. Han använder dessa frågor som utgångspunkt för sin historia, för att inte vara i mitten av det. Hosseini fokuserar mer på frågor om ansträngda vänskap och relationer, inlösen och motståndskraften hos den mänskliga anden. Denna bok ger en att avgöra om de två pojkarna var sanna vänner. Även om Amir gjorde hemska saker att Hassan och Hassan verkade vara en bättre vän till Amir än Amir var att Hassan, de två pojkarna var vänner av flera skäl. Först spelar de tillsammans, trots skillnaden i klass, religion och etnicitet. Amir är från Pashtun majoritet sunnimuslim, och rika. Hassan, å andra sidan är dålig, en Shi'a muslimska och från minoriteten Hazara stam. Amir visar på dessa skillnader och hur dessa skillnader inte ändra deras förhållande: "Till slut var jag ett Pashtun och han var en Hazara. Jag var sunnimuslimer, och han var Shi'a och ingenting någonsin kommer att ändra på det. Ingenting. Men vi var barn, som hade lärt sig att krypa ihop. Och ingen historia, etnicitet, samhälle, eller religion tänkte förändring som antingen "
Andra Amir kände skuld och skam om Hassan som våldtagits för hela hans liv. Han kände sig skyldig om man inte kan stå upp för honom på grund av hans egen feghet och hans avund av Hassan. Amir kändes så hemskt att inte ingripa om Hassan räkning att han tog drastiska åtgärder för att försöka lindra sin skuld. Han kastade Granatäpplen i Hassan hoppas Hassan skulle slå honom. Istället Hassan bara tog ett granatäpple och krossade den på hans panna och frågade Amir om han kände sig bättre. Även Amir inramade Hassan för att ha stulit hans klocka med förhoppningar om att köra Hassan bort så han inte skulle behöva uppleva skuld längre. I kapitel ett, berättarens förklarar hur bevittnar Hassan's våldtäkt gjorde honom vem han var idag: Jag blev det jag i dag vid en ålder av tolv, om en kylig molniga dag under vintern 1975. Jag minns det exakta ögonblicket HOPKRUPEN bakom ett sönderfallande lera väggen, titta in i gränden nära frysta Muskogee. Det var länge sedan, men det är fel vad de säger om det förflutna, jag har lärt dig om hur du kan gräva ner det. Eftersom de senaste klorna sin väg ut. Om man ser tillbaka nu, jag inser att jag har fått titta in i övergiven gränd för sista tjugosex år.
Om Amir inte visa Hassan som en vän, han skulle inte ha känts lika illa som han gjorde om Hassan är våldtäkt. Även Amir inte skulle ha vidtagit de åtgärder som han gjorde för att göra Hassan och Ali lämnar Baba hem.
Var först tveksam till att läsa den då jag fick det i en skoluppgift, men den fick mig faktsikt att ändra hela min syn på invandring. Han skriver på ett sätt som gör det omöjligt att sluta läsa. Jag grät en lång stund efteråt.
En ganska politisk bok om två pojkars uppväxt i Afghanistan. Tyckte inte riktigt om den, kan inte sätta mitt finger på vad det var men hade till och med problem med att orka läsa ut den. Skulle inte rekommendera den.
En fantastisk bok om hopp, förtvivlan,vänskap och svek. En bok som är svår att sluta att läsa, man vill veta vad som händer och hur det ska sluta. En berättelse om det vackra Afgahanistan och hur det har blivit efter sovjetunionens intåg och talibanernas roll efter sovjetunionens uttågande ur landet. En tänkvärd berättelse.
Oj vad höga förväntningar jag hade på denna bok! Visst var den bra men som någon annan nämnd ehär så kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det var jag störde mig på. Jag tror att jag saknade ett mer djup, ibland kändes den lite för platt. Men helt okej.
Det var ett tag sen jag läste boken, men jag tyckte mycket om den. Jag hade sett filmen innan i skolan och var lite rädd att boken skulle vara läskigare än filmen, men det gick ändå bra att läsa den. När jag läste boken förstog jag hur otroligt overklig filmen egentligen var. Boken är hundra gånger bättre. Jag gillar boken otroligt mycket!
En väldigt välskriven och slukande historia. Boken är gripande och bitvis väldigt spännande och karaktärerna är lätta att ta till sitt hjärta. Flyga drake beskriver både ett fängslande drama och ett lands tragiska historia. Betyget blir en mycket stark fyra!
