bokrecensioner boktips     
Hem | Sök böcker | Lägg till ny bok | Topplistor | Forum | Länkar | Kontakta oss | Bli medlem |
  Logga in

Samma Författare:
Animal Farm
Djurens gård
Hyllning till Katalonien
Leve Aspidistran!
Nere för räkning i Par..
Liknande böcker:
Vikingahistorier
 Å. Ohlmarks
Bleak House
 C. Dickens
War and Peace
 L. Tolstoy
Biker Bibel
 .
Lord Arthur Savile's C..
 O. Wilde
Death of a salesman
 A. Miller
Taras Bulba
 N. Gogol
Farväl till Berlin
 C. Isherwood
The Hound of The Baske..
 A. Doyle
Fontamara
 I. Silone

Välj Genre
Roman
Historisk Roman
Deckare
Thriller
Fantasy
Science-Fiction
Ungdomsbok
Biografi
Fakta
Klassiker






     

1984

 
Författare: George Orwell
Genre: Klassiker
Ämnesord: depression, krig, politik, historia, framtid, spänning
Utgivningsår: 1949
ISBN: 9174865412
 
Spänning:  9
Romantik:  8
Lärorik:  9
Sorglig:  9

Direktlänk till boken hos Bokus

CDON.COM

Begagnade:
Köp begagnad på bokbörsen
Köp på tradera


Den framtidsvision George Orwell slutförde 1949 har till den nye läsarens förvåning sitt centrum i London.
Den börjar den 4 april 1984 och den 39-årige huvudpersonen heter något så engelskt som Smith. Föräldrarna har gett honom namnet Winston, men i den historielösa framtidsstaten har han ingen aning om hur berömt det namnet en gång var.
Däremot är han djupt medveten om att Storebror ser honom, till och med på toaletten, och teledata och talskrivmaskin är vardagsrutin. Winston jobbar på Sanningsministeriets arkivbyrå och förefaller någorlunda anpassad till den totalitära statens tillvaro, men innerst inne vet han att han är tankeförbrytare och att Storebror har tekninska möjligheter att registrera inte bara hans ansiktsuttryck utan också hans innersta åsikter.
Slöa rakblad, odrickbar gin, illaluktande tvål, krånglande hissar och avlopp i oreparerade hus kontrasterar absurt mot den tekniska fullkomligheten inom den totalstyrda kommunikationssektorn. Sanningsministeriet heter Minisann på nyspråkm ett språk som lär att krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka.
Så långt har det ju inte gått i England, när vi nu kan kontrollera 1984 i vårt eget facit. Orwell måste bara ha velat skrämma Västeuropa med en karikatyr av de öststater som just höll på att ta form. Sovjetryssar i Moskva, tjecker i Prag, tyskar i Östberlin skulle häpnande kunna konstatera att framtidsvisionen in i varje detalj stämmer med dagens verklighet. Om de tilläts läsa boken.
Men vi ser inte bjälken i vårt eget öga. Orwell såg framför sig en utveckling, som han fruktade skulle drabba alla nationer, oavsett politiskt system. Med statens möjligheter och makt att kontrollera alla med teleteknik ända in på toaletterna, att dataregistrera varje individ ända in till plånboken, sexuallivet och åsikterna, har 1984 blivit en smygande verklighet också i västvärlden. Sveriges generalklausuler, angivarlagar och ansvarsfrihet för maktapparaten utgör knappast något smickrande undantag.
George Orwells 1984 är lika skrämmande sedan vi sett facit. Men den är också lika spännande som roman. Winston Smiths öde angår oss.

Utdrag ur boken:
''Du är förrädare!'' skrek pojken. ''Du är krimtänkare! Du är en spion från Eurasien! Jag ska skjuta dej, jag ska vaporisera dej, jag ska skicka dej till saltgruvorna!''
Med ens skuttade båda två omkring honom och skrek ''förrädare!'' och ''krimtänkare!'' Den lilla flickan härmade broderns alla rörelser. Det var på något vis lite skrämmande, som krumsprång av tigerungar som snart ska bli vuxna rovdjur. Det fanns ett slags beräknande brutalitet i pojkens blick, emn alldeles uppenbar lust att slå eller sparka till Winston och en medvetenhet om att han var nästan tillräckligt gammal för att kunna göra det. Verkligt bra att han inte hade en riktig pistol, tänkte Winston.
Fru Parsons tittade nervöst ömsom på barnen, ömsom på Winston. Det var bättre belysning i vardagsrummet och han observerade med intresse att hon faktiskt VAR dammig i ansiktsrynkorna.
''Dom blir alltid så bullriga'', sa hon. ''Dom är besvikna över att dom inte fick gå och titta på hägningen, det är bara det. Jag hinner inte gå dit med dom, och Tom hinner inte hem från jobbet i tid.''
''Varför får vi inte gå på hägningen?'' vrålade pojken med sin starka röst.
''Vi vill gå på hägningen! Vi vill gå på hägningen!'' mässade flickan och skuttade vidare.
En del eurasiska fångar och krigsförbrytare skulle hängas i parken ikväll, kom Wingston ihåg. Sådant hände ungefär en gång i månaden och var ett omtyckt folknöje. Barn brukade alltid tjata om att få gå och se på.


Medelbetyg: 4,23 (104 röster)

  » Skriv egen recension «
Betygsätt:
Mellansdagsrea hos adlibris upp till 70% rabatt!

Bli medlem få boktips baserat på dina betyg.
Bok recensioner av 1984 :


karin. 2004-04-25 21:30
George Orwell skrev boken på slutet av 40-talet. Han skriver om en framtida verson av London år 1984. Den är riktigt politisk, den här boken. Det skulle kanske ha sett ut så här i London/Europa.. om Hitler vunnit i slutändan under andra världskriget.

Man får följa en tråkig man vid namn Winston Smith i hans kontrollstyrda vardag. Han jobbar på Sanningsministeriet där han skriver om sanningarna till lögner i arkivet för att det ska gynna partiet. Allt är styrt av partiet, ingen som hellst ifrågasättning är tillåten. Då blir personen i fråga vaporiserad; han försvinner och man blir tillsagd att tro att personen aldrig över huvud taget har existerat. Winston är en av välldigt få kvar som vågar använda sin egen hjärna. Trots att han vet hur riskabelt det är kan han inte sluta tycka illa om sin tillvaro. Han vill göra revolt, men det är lönlöst...

Alla blir bevakade hela tiden. Varje liten rörelse iaktas, 24 h om dygnet. Även barnen lärs upp att spionera och det var så kul så många osylldiga föräldrar vaporiserades pga deras barn. Obehagligt!
"Storebror ser dig" står det på stora afficher runt om i staden, under en bild med en man med mustach. Kanske därifrån dokusåpan "BigBrother" fått sitt namn..

Boken är hemskt deprimerande. Men hemskt bra. Ett måste för alla bokälskare. Är mycket förvånad över att boken inte blivit recenserad förrän nu. Man måste ha den här i sin bokhylla!
Betyg 5

jr 2004-04-26 11:03
Lika aktuell i dagens Nordkorea
Betyg 5

Hama 2004-05-10 00:57
George Orwell (pseudonym för Eric Blair) föddes år 1903 i Storbritannien. Han bodde långa tider av sitt liv i Indien och deltog i det spanska inbördeskriget (1936-39) mot Francos revolt. Han var vänsterradikal, men motståndare till Sovjetdiktaturen, vilket man ser i hans böcker. Förutom 1984, som han skrev 1949, skrev han också Djurfarmen, en berättelse om djuren på en bondgård som gör en ”kommunistisk” revolution ock kastar ut människorna. Snart tar dock grisarna makten och diktatorerna kommer tillbaka. Genom detta ville han visa att det alltid utkristalliserar sig herrar ur revolutioner, och dessa blir snabbt som de gamla förtryckarna (Stalins svek mot ryska revolutionen). Orwell dog 1950 i tuberkulos, 47 år gammal.

1984 utspelar sig i London 1984, eller rättare sagt det London han förutsåg 1949. Där är London huvudstad i Oceanien, ett land som omfattar de brittiska öarna, nord och Sydamerika, Australien och det nuvarande Oceanien. Landet är en diktatur, partiledaren och diktatorn saknar namn men kallas för Storebror. Få har sett honom i verkligheten, men hans porträtt finns överallt, meningen är att de ska känna Storebrors ögon överallt. För att styra landet har han tre myndigheter: sanningdepartementet (har hand om propaganda), fredsminnisteriet (sköter krig) och kärleksdepartementet (har hand om polis, fängelser, spioneri och tortyr). Arbeten inom dessa departement sköts av partimedlemmarna, en armé av fanatiskt lojala partivänner, minutiöst påpassade av tankepolisen. De styrande inom departementen tillhör den lilla skara högre partimedlemmar, också de övervakade. Den resterande befolkningen, ca 85%, kallas proleter och lever som djur utanför staden. Proleternas uppgift är att arbeta i industrin, ett slavarbete de bara får mat för. Några lagar finns inte längre, men om någon verkar misstänkt eller annorlunda blir det omedelbart omhändertagande av tankepolisen och sedan blir det kärleksdepartementets källare, dvs tortyr, eller avrättning. I alla bostäder och offentliga lokaler finns ”tele screens” mörka metallplattor som tar emot och sänder meddelanden från överheten, var medborgaren än befinner sig kan han nås av budskap och framförallt övervakas effektivt. Med massiv propaganda och hjärntvätt bryter staten ner individen: egna tankar och åsikter ska bort, medborgaren ska bli ett perfekt kugghjul i samhällets maskineri. De få företeelser samhället inte kan kontrollera försöker man krossa : kulturen är död, giftermål och förbindelser som bygger på kärlek är förbjudna, alla barn uppfostras i skolor och föreningar till att bli spioner mot sina föräldrar.
I denna sterila mardrömsvärld lever Winston Smith, en medelålders tjänsteman på sanningsdepartementet och till synes en mönster medborgare...
Betyg 5

katzenjammer 2004-05-10 23:13
Orwell förutsäger ett dystopiskt samhälle med en ytterst liten och avlägsen elit som i stort sätt lägger all sin energi på att revidera tidigare sagda fakta och att kontrollera gräsrötterna med kameror.
Kusligt och inte allt för långt bort. Ta en promenad på Oxford St. och du är ganska nära Orwells mardröm.
Betyg 4

stigh 2004-05-28 09:20
Så var det då dags för den recension som jag våndats mest inför – boken som genom årens lopp stirrat på mig med sina fyra isblå ögon – George Orwells klassiska framtidskildring Nittonhundraåttiofyra. Jag måste redan inledningsvis bekänna att jag har ett speciellt förhållande till denna roman då det är den bok som jag läst överlägset flest gånger – numera säkert tio genomläsningar. Jag har även vid flera tillfällen analyserat dess politiska substans under min studietid. Därför kan denna recension omöjligt bli lika knapphändig som mina tidigare då jag tycker att den här boken förtjänar ett längre omnämnde.

Jag börjar med några av de tveksamheter och logiska brister som jag efter hand kommit att finna störande. Till att börja med tycker jag att detta framtida skräcksamhälle är inkonsekvent till sin uppbyggnad genom att också partimedlemmarna (som sägs utgöra ungefär en tiondel av befolkningen) tvingas leva halvt utsvultna i armod och i osanitära och fallfärdiga bostäder. Detta torde utgöra det kanske största potentiella hotet mot Storebrors makt. Jag menar, ett samhälle som inte ens klarar av att tillgodose intelligentian med de mest grundläggande behoven torde per automatik vara dömt till undergång. Jag har också stört mig på det ologiska i Julias tidigare historia som älskarinna till flera partimedlemmar – i konsekvens med den rigorösa övervakningen torde hon för länge sedan förts till kärleksministeriets dunkla tortyrkammare och kommit att älska Storebror – särskilt som hon framställs som ung och attraktiv (varvid hon torde bevakas särskilt noga i ett samhälle som förbjudit åtrå). Om inte annat bör ju någon av hennes tidigare älskare ha avslöjat hennes verkliga identitet under sträng fysisk och psykisk tortyr. Det är också mycket konstigt tillika helt ologiskt att Storebrors annars så massiva övervakning näst intill upphör fullständigt ute på landsbygden eller i prolernas slumområden. Det var lite om de mest flagranta bristerna som jag funnit i storyn.

Förutom ovan nämnda skönhetsfläckar är denna roman skriven med en svårslagen sinnrikhet och med djup insikt. Orwells kunnande om de politiska ideologiernas innebörd liksom deras historiska utveckling tycks mig oöverträffad i skönlitteraturen – tydligast manifesterad i Emmanuel Goldsteins bok ”Den oligarkiska kollektivismen”. Inledningen till kapitel 1, benämnt ”Okunnighet är styrka”, är så lysande att den är värd att citeras rakt av: ”Under hela den tid som historien känner, och sannolikt sedan slutet av stenåldern, har världen haft tre slags invånare; ett överskikt, ett mellanskikt och ett underskikt. Dessa har indelats i många underavdelningar, de har fått otaliga benämningar, och skiktens relativa omfattning, liksom dess relationer till varandra, har växlat från tid till tid, men i väsentliga delar har samhällets uppbyggnad aldrig förändrats. Även efter stora omvälvningar och tillsynes oåterkalleliga förändringar har samma mönster alltid hävdat sig på nytt, alldeles som ett gyroskåp alltid återgår i jämviktsläge, hur mycket man än lutar det åt ena eller andra hållet. Dessa grupper har helt och hållet oförenliga mål…” Bara Goldsteins förbjudna skrift, är värt flera genomläsningar då dess innehåll i hög grad kännetecknar dagens globala maktfördelning och metoder för vidmakthållandet av makt. Fortsättningsvis är Winstons slutgiltiga argumentation med O´Brien magnifik. Det sätt varmed O´Brien respektlös och stringent omkullkastar logikens alla lagar är tecknad med en snillrikhet som fortfarande efter tio genomläsningar gör mig helt förstummad av beundran.

Nittonhundraåttiofyra kan fortsättningsvis analyseras utifrån flera olika utgångspunkter och intellektuella infallsvinklar. Givetvis avsåg Orwell primärt att med Nittonhundraåttiofyra torgföra sina egna farhågor gentemot den totalitära utveckling som pågick i Sovjetunionen (att den mustaschprydde Storebror exempelvis skulle vara någon annan än Josef Stalin är inte troligt). Men Nittonhundraåttiofyra slutar inte enbart med en varning om maktfullkomligheten i öststaterna, den går längre än så. Orwell menade istället att en liknande utveckling är möjlig i alla samhällen, även i de västerlandets demokratier. Att Orwell till viss del givits rätt på denna punkt kan det inte råda några större tvivel om. Kamerabevakningen har ständigt ökat i takt med att statsmakterna givits de tekniska kontrollmöjligheterna att förhindra oönskade beteenden. Kameror sitter snart uppsatta kring varje torg, i varje butik och till och med våra köpvanor eller våra telefonsamtal och Internetbesök kan idag kontrolleras in i minsta detalj. Att krig även kan användas som förvändning för att skapa fred har också visats med önskvärd tydlighet under senare år. Världen går också mot den uppdelning i tre maktblock som Orwell förutspådde i Nittonhundraåttiofyra – och med ett allt mer överstatligt styre i vart och ett av de tre maktblocken. Fortsättningsvis har den industriella och fördummande underhållning som Orwell beskriver också kommit att permanentas allt mer. Mycket av den skräckbild som Orwell målade upp torde därmed vara mer aktuell idag än när Nittonhundraåttiofyra först publicerades år 1949.

De tre parollerna…

”Krig är fred
Frihet är slaveri
Okunnighet är styrka”

…är således träffande också idag.

Så kommer jag slutligen till betyget. Kan det efter alla dessa lovord bli annat än en solklar femma? Nja, hade jag satt betyget efter mina första läsningar av romanen hade betyget onekligen blivit det allra högsta, men många böcker och har passerat mina händer sedan dess och detta faktum förändrar givetvis förutsättningarna en aning. Om jag jämför Nittonhundraåttiofyra med exempelvis Michail Bulgakovs ”Mästraren och Margarita” eller ”Glaspärlespelet” av Herman Hesse kan jag inte undgå omständigheten att dessa två romaner helt saknar de formella brister som jag funnit i Nittiohundraåttiofyra. Den läsglädje som infann sig i läsningen av ”Mästaren och Margarita” och de budskap som talade direkt till mig i ”Glaspärlespelet” kan inte heller matchas riktigt av Nittiohundraåttiofyra. Å andra sidan är Nittonhundraåttiofyra mycket bättre än flertalet av de böcker som jag givit betyget fyra. Det ska dock mycket till innan jag utdelar det högsta betyget till en bok. Förlåt mig Orwell…
Betyg 4

Ninnas 2004-05-31 20:49
Hm. Att recensera "1984" efter Stigh får en att få lite mindervärdeskomplex så där! Så kan vi inte låtsas JAG har skrivit Stighs recension och att Stigh har skrivit den här?! Skämt åsido, Stighs recension är verkligen superbra, det märks att han kan sin "1984"! Jag själv läste "1984" för flera år sedan men kommer ihåg att jag tyckte att den var mycket bra! Och jag kommer faktiskt ihåg att jag, liksom Stigh, reagerade på att Storebrors makt inte sträckte sig särskilt långt ut på landsbygden, trots att den var så stark i staden. "1984" är en mycket spännande bok som när den kom ut 1949, skulle skildra en otäck framtid! Själv läste jag den långt efter 1949 (av förklarliga skäl!), till och med efter årtalet 1984. Men det har ingen betydelse! "1984" är en bra klassiker som jag rekomenderar!
Betyg 4

pontus 2004-08-04 17:53
En bok som får en att tänka, inte det sämsta.
Betyg 4

faith 2004-08-07 19:15
Läste 1984 på engelska för litteraturkurs. Det var väldigt kämpigt att komma igenom den måste jag säga. Jag blev väldigt besviken på den, och tycket att den var enbart tråkig och trög. Det har talast så mycket om den, och jag tycje att det lät intressant med att nån hade lyckats förutse framtiden på 50-talet. Jag blev väldigt nyfiken på hur nära han hade kommit.

Därdör blev jag väldigt besviken då jag märkte att han hade kommit ljusår från verkligheten. Välden är verkligen (som tur)inte som Orwell beskriver den. Jag fattar överhuvudtaget inbte varför man talar om att hans förutsägelser har blivit verklighet. Vi har kanske uppfunnit några datorer och det går att tjuvlyssna på folks samtal och installera kameror i smyg, men det hör ju inte ens till vardagen. Datorer gör ju det förstås, men enbart i positiv bemärkelse. Datorer för människor närmare vandra och inte lägre ifrån varndra som tele-screens whatever i Orwells bok.

1984 är hekt enkelt så grym. Ofattbart. Jag tror att världen aldrig kommer att bli som Orwell beskriver den. Mäniskors tankar kommer aldrig att gå att kontrolera. En människa kan inte ens kontrollera sina egan tankar.
Betyg 2

monica 2004-08-08 09:41
Läste den i skolan för länge sen och minns att jag överraskande nog sträckläste. Men även jag såg bristerna som anförts ovan.
Betyg 3

salevik 2005-02-24 13:04
En mycket tankeväckande bok, och inte mindre aktuell idag (drar parallellerna till USA och deras "säkerhets- och antiterrorpolitik"
Betyg 4

rooy 2005-03-11 13:56
Det var ett tag sen jag läste 1984. Det mesta har redan blivit sagt ovan, jag tycker att den förtjänar en fyra.
Betyg 4

bumble 2005-03-24 09:10
Orwells avsikt är inte att förutspå framtiden, varför det verkar missriktat att kritisera honom på basen av att han 'misslyckats' i detta. 1984 är ett dystopiskt verk, det vill säga, författaren vill varna världen för hur det kan gå, om vi inte ser upp. Orwells samtid var turbulent, han levde genom krig (och deltog också själv i spanska inbördeskriget) och såg många goda försök till samhällsomvälvning urarta i korruption och förvriden utveckling. Framtidshoppet var för många inte alltid starkt under perioden. Det är så man måste läsa 1984, och i rent argumentativ bemärkelse har han många fina poänger. Men litterärt lämnas mycket att önskas. Orwells still är, i mina ögon, klumpig, platt och konstruerad. Han har något att säga, men han är ingen berättare. Historien är väldigt endimensionell, med föga övertygande karaktärer och relationer mellan dessa. Språket känns stelt och det är svårt att komma in i berättelsen. Varför just Orwells verk blivit så känt (dystopiska författare finns det gott om, några nära besläktade verk är Huxleys Brave New World och Boyes Kallocain) är kanske förunderligt. Men en avgörande faktor är säkerligen att han var engelskspråkig.
Betyg 2

Linuz 2005-04-07 17:18
1900-talets stora politiska mästerverk.


I ett grått, livlöst totalitärt samhälle existerar Winston Smith som en en av de få fria atomerna. Människornas vardagar är bundna av strikta lagar och bundenheter bestämda av "partiet".

Människorna är inte individer, de är kuggar i ett kollektiv där kampen för socialismen nått den nivå som kommunismens idéer uppenbarligen drevs av. Det fria tänkandet har blivit brottsligt. Alla röreslser kontrolleras av Partiet, även tankarna.

Denna till en början tänkta framtidsroman skildrar kommunismens tankegång och existens i ett samhälle utan frihet. Orwells vision om kommunismens svarta baksida slår en med full kraft och sorg. Winston Smith (döpt efter Winston Churchill och Adam Smith?) tillhör en av de som tvivlar, vilket till sin natur är brottsligt (krimtänk - kriminellt tänkande). Det finns många intressanta aspekter som kan belysas i denna underbara, hemska roman. Det politiska språket anses av somliga tråkigt och grått, men passar utmärkt in i en miljö som handlar om politiskt tänkande, intellektuell strävan och om kampen för frihet.

Något av det förmodligen mest hemska med denna berättelse är dels att den inte alls en gång i tiden varit omöjlig att skapa. Det hemska uppenbarar sig när den intellektuelle Winston i slutet för en diskussion med O´Brien om existentiella frågor, i tortyrkammaren (Kärleksministeriet). Här visar Orwell tydligt hur kommunismens retorik inte bara är smart utan även på ett sätt brutalt sann. Det handlar om perspektiv.
När han frågar vad 2+2 blir svarar Winston idealistiskt 4. O´Brien förklarar att det är lögn, att det vi kallar för sanning imorgon är lögn då vetenskapen ständigt förändras. Det som romarna tog för sanning var i mycket lögn, och det de trodde vara omöjligt vet vi idag är möjligt. Övertygande förklarar då O´Brien att den enda sanningen således blir den vi väljer att komma överens om, dvs. Partiets sanning är också den "objektiva" sanning, om nu något värt att kalla objektivt egentligen existerar.

För de som inte läst boken råder jag verkligen dom att göra det. Ingen bok har personligen påverkat mig politiskt lika mycket som detta mästerverk. Få böcker har på detta sätt låtit den mörka sidan vinna kampen, som ju verkligheten faktiskt ter sig, och skapat en sådan vilja till kamp mot det välde politiker medvetet och omedvetet skapar, i sin tyrraniska vilja att styra upp människors liv.

Mycket i boken är fortfarande brutalt aktuellt.
I en värld där Nittonhundraåttiofyra citeras och sprids som anti-kommunistisk propaganda i västvärlden och numera även i Östeuropa har man tydligt missförstått George Orwells syfte med detta verk.

Nittonhundraåttiofyra är Orwells facit över kommunismen, eller snarare över statsapparatens levande. Emanuel Goldsteins bok "Den Oligarkiska Kollektivismen", vilken man tillåts läsa urval ur, visar tydligt hans politiska medvetenhet, men också att kritiken går djupare än till att beröra just enbart kommunismen. Västvärlden och alla statsapparater följer en fast logisk process att göra sin struktur beständig och fast förankrad. Orwell såg detta, och i synnerhet kända han detta under sin bistra erfarenhet i kampen mot Franco (där Sovjetkommunisterna brutalt mördade icke-sovjet trogna socialister). På många sätt är Nittonhundraåttiofyra en uppgörelse med såväl kommunismen som kapitalismen och statssamhället i övrigt.

Sålänge en institution existerar likriktas tankar. Friheten blir ett falskt slagord och politikerna lurar sig själva. Nittonhundraåttiofyra visar på ett obarmhärtigt sätt allt detta, hur liberalismen (vår moderna allenarådande ideologi) strävar efter samma mönster, har samma vilja och samma idéer.



Lär känna Nittonhundraåttiofyra och glöm den aldrig.

Betyg 5

Hallon 2005-05-01 19:30
Utdrag ur min rescension av boken som jag gjorde till skolan:


"1984 är en bok laddad av budskap. Man kan ständigt dra paralleller mellan denna bok och de kommunistiska diktaturer som har ägt rum i flera länder under 1900 talet. Allra lättast är att relatera till Sovjetunionen, då Storebror i boken tom beskrivs på ett sätt som är slående likt Stalin. Följande citat är ifrån sida 7, kapitel 1:
”Trapphallen luktade kokt kål och gamla trasmattor. Ett flerfärgsplakat, överstort härinne, var uppsatt på bortre väggen. Det föreställde rätt och slätt ett kolossalt ansikte, mer än meterbrett: ansiktet av en cirka fyrtiofemårig man som hade tjock svart mustasch och såg bra ut på ett grovhugget vis.”

För mig är det den extrema censuren och berövningen av individens frihet som chockar mest i denna bok. Kontrollen av människors tankar och privatliv har i 1984 gått till det extrema och boken ger ett mardrömslikt intryck av att hela samhället är ens fiende. 1984 är ett skräckexempel av vad framtiden skulle kunna utvecklas till och speglar samtidigt en verklighet som obehagligt nog aldrig är riktigt långt borta. Man kan till exempel tycka att den pekar på dagens Nordkorea, där befolkningen svälter under en mycket stark diktatur för att finansiera en miljonarmé.
Boken dryper av en depression som kan kännas som ett eftersläp av andra världskriget, speciellt med tanke på att den var skriven endast ett par år efter krigsslutet (-49)."

Boken handlar om en man som lever i ett samhälle där det styrande politiska partiet nästan har hjärntvättat befolkningen omkring honom. Det finns nästintill ingen frihet för individen, utan alla bevakas ständigt, även i sitt privata hem. Samhället är ett samhälle där framtidsutsikterna är dunkla och dystra, de flesta människor lever i fattigdom eller knapphändighet.

Imponerande skrivet av Orwell. Synd att den är så jävla tung och deprimerande att läsa.

Betyg 4

jacobsteel 2005-06-22 12:54
Det mest spännande i den här boken är hur människorna i den kommer att behandla varandra i den värld de bor i. Även om dom är unga. Även om dom blir kära. Dvs, vad gör en kontrollerande omvärld med folk. All ängslighet. Genialt.
Betyg 4

Joe79 2005-12-28 22:41
Detta är en av mina favoritböcker där bl.a. Tärningsspelaren, Bröderna Karamazov och Samlaren ingår.

Jag tycker att Orwell använde ett så fint språk när han skrev 1984. Jag njöt av varenda sida. Den har det mesta man kan kräva utav en bra bok.

Den är filosofisk på ett politiskt plan.
Den har en ovanlig typ av romantik, där båda parter känner för varandra men har inte någon möjlighet till att visa det. Man är orolig för om den andra personen inte känner likadant. Vågar man visa sina känslor. Om dom inte är besvarade kan ens liv sväva i fara.
Den var också mycket spännande.

En solklar 5:a.
Betyg 5

eloij 2006-01-23 14:19
spännande och obehaglig framtidvission
Betyg 5

replica 2006-02-08 08:36
Ska jag nu komma och såga en klassiker? Vågar man det?

Jag kan inte direkt säga att jag tycker att 1984 är en dålig bok. Den beskriver händelser i en värld där den ultimata diktaturen tagit över människors liv och fria vilja. Den beskriver detta mycket bra, på ett mycket beskrivande sätt och man förstår vad han menar och vill ha sagt. Det är nästan så att man blir lite rädd ibland...
Det som drar ner boken är att den var så fruktansvärt trög och tråkig att läsa... Den har sina små ljusglimtar, men det är ingen bok man längtar till att få läsa mer av direkt, man gör det bara för att man ska få det gjort om man säger så. Håller med ovanstående som sa att "Orwell är ingen berättare". Det kan jag hålla med om. Boken var tråkig och det är inget jag skulle läsa igen.
Det är det som drar ner betyget. Det landar på en 2:a
Betyg 2

Rakii 2006-02-26 13:24
En bok som känns mer aktuell idag än någonsin tidigare, Orwells klassiska dystopi om en värld fångad i järngrepp av Storebror.

Ser man sig omkring finns det tydliga tecken på att Orwells vision håller på att bli sann, med den moderna teckniken som gör ständiga framsteg med avlyssningar i telefoner och SÄPO som planeras att bevaka skolor i framtiden så skulle det inte förvåna mig om någon gång under min levnad kommer staten att styra oss. En skrämmande tanke man bör ha i baktanken då man läser denna fantastiska bok.
Betyg 5

Salamis 2006-04-21 11:41

Den inger inte något hopp överhuvudtaget
Betyg 4

stifsim 2006-05-24 15:29
När jag läste denna (på engelska) tänkte jag: detta är den bästa bok jag nånsin läst!
Betyg 5

Jenny 2006-06-15 08:57
År 1984 kämpar tre stater om makten i världen; Oceanien, Eurasien och Ostasien. Huvudpersonen Winston Smith lever i Oceanien där diktatorn Storebror med sitt parti styr invånarna. Överallt finns teleskärmar som vakar över invånarna och affischer med bilden av Storebror kan man se över hela England med texten ”STOREBROR SER DIG”. Partiets valspråk är ”Krig är fred, Frihet är slaveri, Okunnighet är styrka” och inget ifrågasättande av partiet, Storebror eller den rådande situationen är tillåtet. I detta samhälle vimlar det av s.k. tankepoliser som ser till att invånarna inte begår s.k. krimtänk (förbjudna tankar som t ex ”Ner med Storebror”). Folket får vakta sin tunga för vad de uttalar sig om, men vad man råkar säga i sömnen går inte att styra över… Blir man ertappad att ha tänkt krimtänk kan man snart räkna med att bli en ”operson” d.v.s. dödad. Man har sedan aldrig existerat, man skrivs ut ur historien.

På dagarna jobbar Winston i Sanningsministeriet där han arbetar med att ändra historiska uppgifter i tidningar och böcker så att de passar in i den aktuella uppfattningen som Storebror och partiet har. Detta leder till att de lever i ett samhälle där det förflutna ständigt utplånas.

Winston börjar tvivla på Storebror och vill opponera sig mot partiet. Han har diffusa minnen från tiden före Storebror och vet att det finns något bättre än hur invånarna lever idag. Han träffar också Julia och blir kär, något som är förbjudet i Oceanien; där ska man bara älska Storebror.

Ett nytt språk, Nyspråk, håller på att bildas i Oceanien som omöjliggör alla andra sätt att tänka än vad Storebror vill. En tanke eller världsåskådning som avviker från Storebrors principer blir med andra ord omöjligt. Är inte detta obehagligt så säg? Orwell beskriver detta samhälle mycket målande och tanken på att barn uppfostras till små elaka spejare som kan ange sina föräldrar till tankepolisen om dessa tänkt krimtänk är skrämmande.

Slutet i denna bok är hemskt och tragiskt och boken i sig mycket bra men obehaglig. Jag kan inte riktigt tala om hur bra den är; det finns en stämning i boken som du själv måste uppleva.
Betyg 5

cossmoss 2006-06-19 16:23
Ruskigt obehaglig bok att läsa. Språket är rakt och enkelt men miljöern är så "levande" att det är skrämmande.
Betyg 5

animisha 2006-06-21 14:37
Jag läste boken innan 1984 och den var mycket omtalad då. Det var som om det fanns någon magisk rädsla att helvetet skulle bryta loss vid årskiftet, men inget hände så klart. Däremot kan man se hur "Big brother is watching you" börjar bli alltmer sant i dagens samhälle.

Lysande att kunna spå detta i slutet av fyrtiotalet - men jag gillade inte boken så värst mycket.
Betyg 3

njosnavelin 2006-07-16 15:48
klaustrofobisk bra. orwell har i många avseende rätt åpropå storbror ser dig tänket.
Betyg 4

tekoppen 2006-10-17 10:06
En svart svart dystropi.
Betyg 4

Arawn 2007-07-06 15:33
En sådan bok som jag skulle kunna läsa hur många gånger som helst. Den fyller mig med alla känslor.
Betyg 5

Fayance 2007-08-12 11:15
Fängslande och sorglig. På sin tid var den säkert skrämmande, men det känns ändå som om den redan mist nyhetens fräschör... framtidsvisionen i den känns inte särskilt realistisk längre.
Betyg 3

becka90 2007-10-24 17:56
En något krånglig bok (man får inte sitta och sova när man läser den!) men en mycket bra sådan. Väldigt intressant!
Betyg 4

Westrin 2007-11-04 00:47
En ytterst aktuell dystropi som alla världens ledare bör läsa. Med hjälp av ett mästerligt språkbruk lyckas Orwell förmedla mänskliga lidelser och den gnagande hopplösheten till läsaren. Efter att ha läst denna bok har jag fått nya perspektiv på samhällets inverkan på individen. Boken är väldigt bra skriven och har verkligen fått igång bok-malen inom mig.





Betyg 4

Hanz 2007-11-26 17:56
Intressant och skrämmande, men tyvärr bitvis seg med svackor, och för mig är det essentiellt att boken lyckas bibehålla mitt intresse genom hela.
Betyg 3

Dina.Tiger 2007-12-21 12:19
En mörk klassiker om Winston som kämpar mot framtidens skrämmande samhälle.

Det känns inte som om jag trodde så mycket på vad som stod, att det t.ex skulle kunna hända i verkligheten. Men en del saker är ganska likt det vi har i dag.

En väldigt tråkig berättelse i början, på mitten väcks därimot läsarlusten hos mig och i den sista slutspurten var jag minst sagt upprörd.
Betyg 4

Joanna 2008-01-05 18:03
Usch så deppig. Kom inte igenom boken.
Betyg 1

zvrk 2008-01-11 11:09
Klassiker är tyvärr inte alltid så här lättillgängliga. Det mesta om boken har redan blivit skrivet i kommentarerna före. Jag rekommenderar den bara, helt enkelt.
Betyg 5

Morten 2008-01-11 16:04
otäck, jobbig framtidsroman!

ett mästerverk!
Betyg 4

Göken 2008-02-24 10:51
Troligtvis den bästa framtidsroman som skrivits. Skrämmande sann & oerhört spännande.
Betyg 4

Magister_Törner 2008-06-04 13:10
Utan tvekan en av de bästa böcker som någonsin skrivits.
Betyg 5

Plingrid 2008-08-03 12:38
Fantastiskt bok, speciellt med tanke på när den är skriven och att den fortfarande känns så aktuell. Det är oundvikligt att jämföra den med Boyes Kallocain men jag tycker nog att 1984 är snäppet hemskare på något sätt. En av de mörkaste historier jag har läst.
Betyg 5

d@ddydj 2008-08-05 21:43
1984 är hittills den bästa dystopin jag har läst. "Kallocain" var för långdragen i vissa delar, "Du Sköna Nya Värld" var för teknisk ibland för att förstå och "A Clockwork Orange" var ibland för svår att förstå, men 1984 klarar alla dessa "svårigheter".

Visst är 1984 inte längre möjlig efter kommunismens fall, men boken i sin helhet är jättebra. Jag läste den före Animal Farm och jämförelsevis med den, är 1984 en aning sämre, fastän de behandlar kommunismen som tema.

Betyget blir en stark fyra då som helhet, om man bortser att det är hittills den bästa dystopin jag läst. Betyget blir inte en femma eftersom Animal Farm håller en bättre standard.

http://ijustdontseethepoint.wordpress.com/
Betyg 4

openeyes 2008-10-26 22:58
Orwell hade redan på 40-talet insyn i hur den idag numera kända nya världsordningen skulle se ut som vi kan skönja mer och mer av. EU finns nu, och nya sammanslagningar av länder är i arbete (se USA/Kanada/Mexico som blir North American Union och asiatiska blocket som är på god väg).Dock kunde man inte förutse den snabba teknologiska utecklingen. Kommunismen var ett experiment av kapitalismen som förutbestämts att falla i syfte att breda väg för de stora bankerna (se Citibank och JP Morgan bl a). I denna process har man i agendan att förslava mannen på gatan, och göra de livegna. Med datachip under huden med GPS-funktioner, RFID-kretsar och en kommande global valuta (Dollar+Euro+Yen=Dey) är vi i princip parallellt med 1984:s scenario. Våra handlingar och rörelser övervakas och registreras kontinuerligt via mobiltelefoner, kreditkort och andra magnetremsor. Orwell visar på vad som komma skall, dock med vissa ändringar tack vare/p g a den snabba techutvecklingen. Så den som läser boken kan använda den som ett facit för hur vår framtid snart ser ut. Den är skrämmande och samtidigt underhållande.
Betyg 5

Love_Baloo 2008-11-20 23:39
de andra har väl förklarat det mesta :P
Betyg 5

Mica 2009-01-14 19:58
en riktigt bra bok...en framtidsvision som vi befinner oss i idag...hmmm tänkvärdoch engagerande före sin tid
Betyg 5

Solomon 2009-01-23 22:30
Hade det varit för den litterära kvaliten så hade den fått en 3:a, men det är just att den är så revolutionerande som gör att den får en 4:a
Betyg 4

tetris 2009-02-03 11:52
Mycket bra bok. Roligt att läsa en framtidsskildring som sas redan har varit. Jag satt två heta sommardagar med den här boken och känner saknad nu när den är slut.
Betyg 4

naim 2009-05-07 11:15
Bara att hänvisa till stighs recension :)
(Och sänka betyget ett snäpp...)
Betyg 3

Caneiac 2009-05-12 06:04
Det förargar mig att mång av recensenterna till denna bok har reducerat den till enbart en varning för hur samhället skulle kunna se ut. Det tycker jag är den minst intressanta poäng Orwell framför i denna bok.

Denna bok är minst sagt ett ideologiskt manifest! Som bekant är Orwell en dedikerad socialist vilket för många kan tyckas intressant om man tänker på att denna bok enkelt kan ses som en oklassbar kritik till just samhällen som Sovjetunionen. DÅ måste man ha mer kunskap i socialismens ideologi. Orwell, likt många socialister (postmarxister) förkastade Sovjetunionens form av socialism (om man ens kan kalladet för det).

Speciellt när man får läsa Goldsteins bok framgår hans djupa kritik till detta system. Orwells analys av Sovjetunionen följer strikt den historiska materialismen. Han menar att eftersom Ryssland inte var redo för socialismen blev dess utgång endast ett nytt klassamhälle.

Men givetvis berör han många fler frågorän så, även om jag tror just det ideologiska var hans absolut viktigaste punkt. Frågan om övervakningssamhället, vilken måhända inte var särskilt aktuell under det sena 40-t kom senare att bli väldigt aktuell. Ännu en viktig och otroligt intressant fråga är frågan om sant och falskt och hur perceptionerna av dom kommer att ändra just begreppen. Vad spelar det för roll om något är falskt om alla tror att det är san? (förenklat).

Förutom de filosofiska aspekterna har han en rad andra. Människans kamp om frihet och förbjuden kärlek etc.

En väldigt läsvärd bok.
Betyg 5

sann 2009-08-23 22:08
otäck berättelse som stannar kvar mycket länge efteråt.
Betyg 4

terrier 2010-02-26 18:54
En riktig dystopi men väldigt fascinerande på många vis med de riktigt utstuderade sätten partiet använder för att "kväva" människans fria vilja; nyspråket och dess uppbyggnad som gör det omöjligt att ens uttrycka en åsikt som går emot partiet, vaporisering och hur en människas hela existens kan utraderas så att man aldrig har funnits, ingen får avrättas som motståndare för att inte kunna bli martyr utan alla omvänds genom hjärntvätt först oavsett hur många årtionden det nu kan tänkas ta för varje individ tills de inser sitt "misstag" och ångrar alltihop etc. Slutet ger kalla kårar - burr...
En riktigt stark 4:a.
Betyg 4

koala_75 2010-06-28 19:23
Nu har jag läst denna klassiker. Och visst får den mig att tänka till lite extra. Faschinerande att den är skriven så tidigt och prickar in så rätt.
Betyg 3

Eken 2010-12-07 11:05
En väldigt bra bok. Detta är en fängslande och skrämmande framtidsroman, en högaktuell dystopi som alla bör läsa.
Betyg 4

Bruneholm 2010-12-14 17:00
Jag kände till det mesta i handlingen i förväg och hade mycket stora förväntningar på den här klassikern, inte helt oväntad blev de uppfyllda med råge. Däremot slogs jag av att själva övervakningsbiten kanske inte var det mest obehagliga i romanen. Snarare diktaturens fullständiga kontroll och förvridning av den objektiva verkligheten, förmåga att utrota det förflutna och rensa bort varje spår av opposition och fritänkande. Det verkligt kusliga infinner sig när man som läsare inser det omöjliga i att störta "partiet" och liksom Winston ibland tvingas fråga sig om det i själva värket är en själv som är galen. Tortyrscenerna i det så kallade "kärleksministeriet" är förståss fruktansvärt obehagliga. Inte bara pågrund av allt våld utan kanske främst i de förhör med partimedlemmen "Obrien" där denne övertygar Winston om sin hjälplöshet, att verkligheten går att konstruera och ständigt omdefiniera efter partiets vilja, att två plus två blir fem. Kanske är det här trots allt ingen framtidsprofetia. 1984 är främst en varning och ett avskräckande exempel på ett samhälle totalitärt till det absurda, men vars struktur återfinns i olika diktaturer i alla tider. Orwell vädjar till vårt förnuft som ledsagare och bekämpare av förtryck och lögn i en värld där detta ännu är möjligt. I en värld där storebror ännu inte gjort alla försök lönlösa.
Betyg 5

fridaantonH 2011-05-10 16:02
Skriven av George Orwell, 1948. Boken har klassificerats som en dystopi, en så kallad anti-utopi, en negativ framtid. Bland andra bedömningar har boken fått den vackra titeln ”Orwell’s prophetic nightmare” och är en roman, skriven med syftet att kritisera och varna samhället om hur författaren tror att världen kommer att se ut om kommunismen och socialismen fortsatte i den riktning den gjorde. Trots detta var Orwell själv en socialist. Hans bok bygger i stora drag på Sovjetunionen, som det såg ut vid den aktuella tiden. Den beskriver ett totalitärt samhälle där det finns ett regerande parti utan konkurrens. För att kontrollera medborgarna används medel som historierevisionism, övervakning (via teleskärmar, en sändande och mottagande television. Dessutom användes gömda mikrofoner flitigt landet runt) och hjärntvätt. För det sista användes medel som att införa ett nytt språk, kallat ”newspeak”där det inte skulle vara möjligt att ens tänka upproriskt mot staten. Dessutom infördes ett nytt sätt att tänka, kallat dubbeltänk, där idén var att man håller två motsägande tankar i huvudet samtidigt medan man accepterar båda som sanna. Detta skedde både på en medveten och omedveten nivå och vars syfte var att få medborgarna att acceptera statens ord.
Ibland i boken skedde till exempel historierevisionism mitt framför ögonen på befolkningen, och de reagerade bara på att deras fakta var fel. Till exempel, i boken fanns tre totalitära stater totalt. Den stat som boken utspelade sig i, Oceanien, hade ”alltid” varit i krig med Eurasien. När en talare helt plötsligt, mitt i ett tal, började tala om Eurasien som allierad och Östasien som ny fiende var det enda folkmassorna reagerade på att de hade fel flaggor hängande och rev ner dem. Detta är även ett exempel på hur inskolad man var i dubbeltänk.
Vår protagonist, Winston Smith, levde som sagt i Oceanien. Han var medelklass, arbetade med historierevisionism för partiet, men var kritisk till samhället. Vad han inte kunde bestämma sig för var om han själv var galen som ensam individ med åsikten att partiet hade fel, eller om det var staten som hade hjärntvättat dem. I boken blir han kontaktad av en högt uppsatt man inom partiet, som nämner en organisation som motverkar partiet. Smith blir mycket intresserad men förstår för sent att han dras in i en fälla. Han slutar upp på ”Kärleksministeriet” (som för övrigt sysslar med tortyr, dubbeltänk igen) där han blir torterad till den grad att han faktiskt innerst inne inser att han älskar Big Brother, partiets ledare. Det är där hans största personlighetsförändring sker, från att vara en tyst rebell blir han till ett hjärntvättat skal.

Orwells roman har mött mycket kritik, men är bland många redan tidlös. Det är en berättelse om vad som kunnat ske, om saker och ting fått dras till sin spets. Verket har sedan det utgavs har influerat många människor världen över. Till exempel finns det en världsskänd tvserie, kallad just Big Brother efter den allseende ledaren, och ord som dubbeltänk och rum 101 används utanför boken även i andra sammanhang. Det har även gjorts musik, film och datorspel om verket i sig, och med samma koncept. Filmen V för Vendetta är ett exempel som influerats starkt av boken.
Orwell har skrivit en mycket slagkraftig bok där hans budskap verkligen går fram, samtidigt som man blir berörd på en emotionell nivå. Till skillnad från karaktärerna i boken vet man hur världen kan alternativt se ut, och det blir därför en stor kontrast mellan huvudpersonen och läsaren, tills läsaren kan identifiera sig när Winston faktiskt börjar tvivla. Är det rätt, så som staten säger att det är? Det enda som egentligen känns abstrakt är hur staten kan ha en sådan totalitär kontroll. Även ute på landet skulle de ha mikrofoner, och att de har människor som konstant övervakar VARJE teleskärm är otänkbart. Det skulle betyda att för varje teleskärm i varje hem fanns en teleskärm i något partiministerie någonstans, där det fanns en person som sitter och stirrar på en annan människas liv utan rast. Dessutom är jag lite kritisk till konceptet med dubbeltänk och historierevisionism mitt framför ögonen på befolkningen. Då han beskrev det och Winston var den enda som reagerade blev jag förvånad. Det skulle möjligen gå att sätta skräck i ett samhälle så att man inte vågar reagera, men det går inte att utföra en sådan uppenbar handling mitt framför ögonen på alla under ett publikt sammanhang, och sedan förvänta sig att de flesta går på det. Dock bidrar denna händelse till att han förstärker sitt budskap med boken. Partiet har kommit på hur man förhindrar helt att en revolution sker, då det ska vara praktiskt taget omöjligt att organisera en motståndsrörelse samtidigt som man tar bort själva idén om att en revolution alls är ett alternativ. När han sedan bygger upp boken som om man faktiskt kommer få vara med om att staten går i fördärvet, bara för att vända det till att staten bara lurade huvudpersonen blir man nästan rädd. Det var en snygg vändning som man som läsare inte alls var beredd på.
Över huvud taget var 1984 en mycket stark bok som väl förmedlade författarens budskap. Han ville förvarna om hur ett extremvänster samhälle skulle sett ut och vilka konsekvenser det hade varit, och lyckades väl med detta. Han är en skicklig författare och trots att all hans vetskap om hur världen skulle te sig begränsade sig till sin livstid, kan man säga att han lyckades förutspå lite av hur vår värld teknikmässigt faktiskt utvecklades. Det var en mycket läsvärd bok.
Betyg 4

sarahallin 2012-01-09 22:04
Aktuell, fängslande och obehaglig framtidsskildring. Jag kan nu, över ett år efter att jag läste boken, fortfarande komma på mig själv med att tänka på den och jag fascineras fortfarande.
Betyg 4

trebor 2012-09-04 16:02
Stark trea.
Betyg 3

Thomas72 2014-08-10 22:49
Mycket bra bok om Totalitära stater. Orwell skriver om ny totalitär makt som är effektivare än Stalinismen eller Nasismen. Boken är intrikat skriven och beskriver ett fasansfullt system som är väldigt effektivt. Boken handlar mycket om kampen om sanning.
Betyg 5

dragonfly 2014-10-09 15:09
Kanske inte den bästa boken ur ett litterärt perspektiv, men överträffar mycket annat i sin samhällskritik. Man kan diskutera vad som faktiskt blev sant i hans förutsägelse, men det är läskigt mycket enligt mig om man tänker på det.

Läste boken när jag själv bodde i London, världens mest övervakade stad med kameror överallt. Måste säga att detta förstärkte känslan kraftigt.
Betyg 4

wook-san 2015-03-30 18:55
Trodde många gånger att jag själv var Winston i London som låg i opposition mot Storebror.

Jag säger bara en sak, ta en extra titt bakom den där tavlan som du har hängandes någonstans i ditt hem, INNAN, du tar hem en älskare.

Slut på rapporten !
Betyg 5

vogel99 2016-12-16 10:19
En tidlös och skrämmande dystopi. Tänkvärd och spännande men tung att läsa.
Betyg 4

Skriv egen bokrecension till 1984









 


Köp boken som film på cdon: