Dantes Alighieris ”Den gudomliga komedin“ (från 1320) består av totalt hundra sånger varav trettiofyra är förlagda till helvetet, trettiotre till skärselden, samt de resterade trettiotre till paradiset. Varje sång omfattar i runda tal hundrafemtio rader vilket ledet till att boken känns förhållandevis luftig vad textmassan anbelangar.

Det låter sig inte göras att med en kort recension som denna beskriva eller vidare analysera en bok vars innehåll det skrivits hundratals (om inte tusenstals) litteraturvetenskapliga avhandlingar om. Bättre, mer djupgående och genomtänka recensioner än denna lär därför vara mycket lätta att komma åt. I denna recension berör jag därför endast flyktig de intryck som läsningen av den gudomliga komedin gav upphov till. I boken beskrivs den färd som den fiktive Dante gör genom lidandets och lyckans orter, vägledd av sin läromästare diktaren Vergilius och senare, genom Paradiset, av sin bortgångne fästmö Beatrice. Dante besöker inledningsvis helvetets nio kretsar där han råkar på mängder av skuggkroppar ur världshistorien och världslitteraturen – merparten av dessa härstammande från hans italienska samtid. Med mycket illustrativa liknelser beskrivs de straff som dessa olyckliga skuggor tvingas genomlida. Straffen som till sin stränghet hela tiden tilltar slutar i den nionde kretsen där Dante möter bl.a. Judas och Brutus som frusits in i evig is. Efter exposéerna i helvetet beskrivs Dantes vandring upp till Skärseldsbergets topp, en väg som kantas av själsliga reningsprov. I det sista avsnittet, då Dante kommit till Paradiset blir framställningen plötsligt mycket suggestiv och tolkningsbar.

Vad som slog mig allra mest vid läsningen av denna klassiker var det fantastiskt moderna och målande språket. Särskilt de inledande sångerna om Helvetet (men också de andra) är tecknade med en berättarkraft som jag hittills bara stött på ett fåtal gånger. Det faktum att beskrivningarna av vålnaderna, monstren och änglarna har hämtats från legender och skrifter i författarens egen samtid gör dem inte mindre uttrycksfulla och levande. Faktum är att Dantes ”gudomliga resa” torde utgöra en av de första (och säkerligen bästa) romanerna i fantasygenren. Boken sopar exempelvis banan (och det på alla tänkbara plan) med mer moderna klassiker såsom ”Sagan om ringen”. Det enda egentliga problemet för mig som modern läsare var att jag är ganska illa insatt i de kunskaper som Dantes medeltida läsekrets hade om sin egen historia, religion och astronomi. Därför var det ytterst välgörande att det i slutet av boken fanns kortfattade kommentarer till var och en av de hundra sångerna. Att läsa kommentarerna i samband med läsningen var för mig en absolut nödvändighet då jag utan denna vägledning haft betydligt svårare att förstå och ta till mig Dantes fantastiska framställningar. Att läsupplevelsen därav blev sönderryckt av allt bläddrande fram och tillbaka var det pris som jag som modern läsare fick betala för den nödvändiga informationen. Det bör också poängteras att boken är väldigt mastig, vilket gör att det tar tid att ta sig igenom den (för mig tog det nästan tre månader). Så förbered er på att det kan ta tid att nå iland med detta läsprojekt.

Den gudomliga komedin var det första större verk att skrivas på folkspråk, på samtida italienska, och inte på latin. Detta gjorde att den kunde läsas av en bredare läsekrets och därmed etablera det rykte som gjort den till den klassiker den är. Att boken verkligen är en sann klassiker bevisas inte minst av att den utges i pocketupplaga nästan sjuhundra år efter att den färdigskrevs. Budskapen om sökande, självreflektion och försoning är universella och därför lika aktuella på 2000-talet som på 1300-talet. Som jag ser det är ”Den gudomliga komedin” ett verkligt måste för varje litteraturintresserad människa.

Betyg 4

Tyckte att boken var svår att ta sig igenom. Boken har däremot givit mig mycket med tanke på allt den givit i form av nya litterära verk och filmer baserade på och inspirerade av den. Har inte läst Ingvar Björkesons översättning, så jag får läsa den snart och se om betyget då höjs. Inte alls omöjligt.

Betyg 3

Dante Alighieris (1265-1321) klassiska mästerverk ”Den gudomliga komedin” som handlar om en resa i dödsrikets tre zoner; helvetet (inferno), skärselden och paradiset är en vackert formulerad bok på versmåttet terzin. I Ingvar Björkesons översättning har dock rimmen övergetts för att undvika patetiska nödrim och konstigt formulerade verser som försvårar förståelsen och textens flyt. Däremot är antalet (11) stavelser detsamma i översättningen som i det italienska originalet.

Huvudpersonen som går under samma namn som författaren själv har hamnat i en depression och gått vilse i livet efter att hans kära Beatrice har lämnat jordelivet. Beatrice som huserar i paradiset oroar sig över sin vän Dante och ber den högste att tillåta Dante en mental resa i dödsriket för att uppväcka hans respekt och förståelse för livets mening. Som vägledare i de första två dödsrikena väljs den hedniske diktaren Vergilius (författare till Aeneiden) som följer Dante genom inferno och skärselden samt förklarar det som utspelar sig framför den ofta frågande och nyfikne Dante.

I inferno bestraffas människor i proportion till sina brott på jorden. Ju grövre brott, desto värre bestraffningar. De lättare brotten presenteras först på de första nivåerna och de grövre brotten på de lägre nivåerna närmast jordens mitt där Lucifer och Judas utsätts för bestraffningens klimax. Brotten sträcker sig från odöpta och hedningar från tiden före Kristus födelse till tjuvar, bedragare, hädare och blasfemi (såsom homosexuella) till mördare och grova förrädare. Många av dem som straffas i inferno är personer som kommer från Dantes hemstad Florens vilket inte är så förvånande då Dante före bokens tillkomst 1314 blev bannlyst från Florens och hotad med att brännas levande om han återkom till sin hemstad.

I skärselden renas kristna själar som gjort misstag och fel som är förlåtliga. Innan de får resa upp till paradiset måste de renas från synder, såsom någon enstaka otrohetsaffär och kränkningar av Guds överhöghet, genom att avancera på ett klippberg. I paradiset stiger Dante stegvis till oanade höjder tillsammans med sin kära Beatrice. Han förklarar hur vackert, ljust, lugnt och harmoniskt det är där uppe, men beskrivningarna är mindre ingående och detaljerade än i helvetet vilket Dante förklarar med att paradisets skönhet och sanning är omöjligt att beskriva med ord. Jag tror dessutom att det generellt sett är enklare att ingående beskriva hemskheter än att beskriva vackra ting. Vi verkar vara mer ordrika när det gäller det makabra än när det gäller det vackra och sköna. Dante menar också att himlen är så skön, ljus och stark och sanningen så klar att ögonen måste vänja sig gradvis med hjälp av saliga andar för att de ska kunna se allt ordentligt. Att sedan minnas detta och sätta dessa upplevelser på pränt låter sig omöjligen göras. Det som ändå framgår är himlakörernas lovsånger till dygder, kärlek, harmoni samt kritik av den dåvarande kyrkans praxis och stridigheter.

Den intressantaste läsningen, precis som många andra före mig har ansett, är Dantes upplevelser i helvetet. Detta beror troligen på det jag nämnde ovan om att det är lättare att beskriva det som är makabert än det som är vackert. Bokens bakgrund är den romersk-katolska kristendomen i 1300-talets splittrade Italien. Den är lite av en uppfostrings- och moralhistoria som försöker sprida det rätta sättet att leva på, dvs. den kristna moralens väg. Den får en emellanåt att fundera på om det inte verkligen finns en Gud, men mestadels anbefaller läsupplevelsen mer tvivel på grund av alla motsägelser och makabra påståenden såsom att homosexualitet, odöpta och personer som existerade före Kristus inte kommer till himlen. Det säger ju allt om den Gudens barmhärtighet. Men bortsett från de otidsenliga teologiska budskapen finns det också tidlösa budskap såsom många av de tio budordens rimlighet.

Betyg 3

Hade svårt att förstå den, tills att jag kollat upp det. Inte det mest lättlästa handlingsmässigt men fyndig diktning.

Betyg 3

Häftig skildring av helvetet ända upp till himlen. Att något som skrevs för så många år sedan används fortfarande i litteraturen.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)