TRANORNA FLYGER SÖDERUT, Lisa Ridzèn Bokförlaget Forum 2024
Bo tillbringar mesta tiden på kökssoffan, efter att Fredrika flyttat in på äldreboendet vill han inte längre sova i deras gemensamma säng. Minnena kommer och går, de flimrar förbi. Bo genomgår någon slags rannsakan över sitt liv, där han känner att han mer och mer förlorar makten. En trygghet har han kvar sin hund Sixten som troget ligger vid hans sida, än.
Tyckte till en början att det var för mycket återblickar, men även att det kom för nära. Efter hand släppte jag garden och kom in i berättelsen, lärde känna Bo mer och mer. Hans tankar som far från ilska till ömhet, i då -och nutid. Hemtjänsten som kommer och går, skriver anteckningar.
Bo funderar över hur han varit som far, hans egen far hade han svårt med. De fina minnena står hans mor och frun Fredrika för. Sin relation till sin egen son Hans är komplicerad och här förstår man verkligen båda sidor. Vad Hans tänker är inte alltid klart, men det framkommer hur svårt det kan vara att mer och mer ta över när ens förälder inte alltid kan ta de bästa besluten, att vara den förståndiga.
Lisa Ridzén får verkligen fram hur det kan vara att bli gammal och sjuk att mer och mer tappa kontrollen över sitt eget liv. Om all hemtjänst fungerade som här vore det en dröm, tyvärr är det inte alltid så. Lisa har själv arbetat inom hemtjänsten och säger att just där var den så här, men redaktören tyckte när hon lämnade in sitt manus att hon måste slänga in någon störande person, så den blev en ”satmara” i berättelsen.
Kan tycka att det är lite tråkigt att det måste vara så, att det inte bara kan få vara bra, att det måste in någon ”ond” människa. Likaså att i litteratur överhuvudtaget är det mycket de onda papporna det skrivs om.
Men åter till Lisa Ridzén, en mycket intressant författare som redan filar på nästa bok, det blir spännande att se vad det blir, verkar också denna gång handla om män, denna gång något yngre.