Män som hatar kvinnor var en utredning om en utredning, ett grepp som kändes fräscht, (mig veterligen unikt, men jag är inte beläst inom deckargenren) och förlänade kvalitet.
Uppföljaren saknar detta och andra säregna drag, (ehm, Paolo?) och inordnas därmed under raden av halvt genomkomponerade deckare, även om persongalleriet är tillräckligt intressant för att man ska vilja veta hur det går. |
(43 år)