"Röda rummet" är med mycket liten konkurrens en av de bästa böcker jag läst,just för att den är förbannat rolig och samtidigt ger en inblick i ett svunnet samhälle.Sällan får man tillfälle att läsa något som är så bräddfullt av burlesk,syrlig humor som just här.
Röda rummet är varken tungrodd eller tråkig,den är snarare spirituellt lätt att ta till sig och man har roligt oavbrutet.Lika mycket tack vare författarens språk som genom bokens handling.På sätt och vis är den en bra mjukstart och vyvidgare för den som tror att allt Strindberg skrev var ångestladdat och tungt.
Här får både ämbetsmannakåren och bohemerna sig en släng av sleven.I centrum står den självgode,elake och totalt osympatiske Carl Nicolaus Falk(bodägare) och hans yngre,författaraspirerande,liberale bror Arvid.Arvid hankar sig fram i författarkarriären med en mängd mindre prestigefyllda uppdrag,motvilligt,men han gör det hellre än att sitta och vända papper på ett statligt verk.Han beklagar sig för en medarbetare i en tidskrift där han hoppas få ett jobb,istället tar Herr Struve och använder uppgifterna till att skriva en artikel(mot betalning)som Arvid får skulden för och som drar ner hans självgode brors anseende några snäpp.
Arvid är omgiven av en skara bohemer och förhoppningsfulla konstnärer som alla försöker ta sig upp.En efter en får de sina ideal söndersmulade av diverse cyniker i sin omgivning.Den unge förhoppningsfulle och idealistiske Rehnhjelm tillexempel;som vill bli skådespelare och tar villigt skitjobben på en teater i en icke namngiven bergslagsstad för att lära yrket grundligt.Han söker något slags mentor i den äldre karismatiske skådespelaren Falander,men Falander serverar honom bara cynismer och krossar hans ideal.Men roligt är det,trots allt.
Även prelatet och auktoriteter i stort visas upp i skrattspegeln.Ni vet väl att Strindberg själv planerade ett attentat mot Oscar II som han aldrig genomförde?Det känns inte förvånande när man läser "Röda rummet"...
Strindberg var en stor humorist.Det här var hans prosadebut(bland annat därför är det ingalunda fel att börja läsa Strindberg med just denna bok) och kanske den mest berömda av alla hans verk om man ser till hur många boklådor,caféer och annat som fått samma namn.Läs den,det bör man ha gjort innan man dör.