Guillou har varit en central gestalt i det svenska samhället under flera decennier. Detta visar han med all önskvärd tydlighet i sin memoarbok "Ordets makt och vanmakt". Jag tycker det är mycket intressant att läsa hans egna ord om hur han blev journalist, vad som drivit honom till sina avslöjanden.
En del visste jag redan, annat var nytt för mig (precis som det ska vara).
Det var inte alltför länge sedan jag läste Peter Bratts självbiografi, och det var intressant att jämföra de båda, när de beskriver IB-avslöjandet, och senare Geijer-affären. Guillou var mycket säkrare på sin sak än Bratt när det begav sig, och det verkar vara så fortfarande. Intressant.
Jag tycker också att det är befriande att han inte smetar på med sitt privatliv, det är riktigt skönt att slippa sådant snask.

Den gode Guillou kommenterar sina egna handlingar och alster på ett ganska roligt sätt. Han har faktiskt självdistans, och jag tror det är äkta. Ganska sympatiskt.

Betyg 5

Guillou är ju som person mycket intressant då han kan ses som en vandrande historiebok från -60 talet och framåt.

Politik och spionaffärer kan ju bli tråkigt men det blev det inte i detta fallet. Jag är desssutom nöjd över att han inte skriver något om sitt privatliv. Han är saklig,skriver med ironi och bitsk humor.

Betyg 4

Trodde att den här boken skulle bli lite svårläst (lyssnad) men där bedrog jag mig. Den var intressant och roande. Att Guillou är en bra författare och journalist visar ju allt han skrivit genom åren med framgångar utöver det vanliga. Att kunna skriva om allt han skrivit om måste vara ett konststycke som få klarar av och detta utan att ta upp något om privatlivet. Boken handlar endast om hans yrkesliv.
När IB-affären utspelade sig var jag så pass ung så jag visste inte så mycket om den men här fick jag veta mer och det var intressant. Att han dömdes till fängelse för det han fick fram visste jag men det var intressant att läsa om hur han hade det i fängelset.
Jag hoppas Guillou hinner skriva mycket mer för hittills har då inte jag läst nån dålig bok av honom. Däremot fick jag lust att läsa om både Arn-böckerna och Hamilton-böckerna för det var länge sen jag läste dem.

Betyg 5

Pennan är hans vapen och han älskar att kriga. Skriva kan han, ibland blir det för mycket. Jag är jämnårig med Guillou och hade särskilt roligt åt hans 60-&70-talsskildring. Jovisst hade dom träskor!

Betyg 4

Omläsning, efter G:s tillägg om den sk KGB-aff'ären. Det blir för mig helt klart att mot skandaltidningar som Expressen och Aftonbladet kan man inte skydda sig och får man inte rätt. Guillou är ett exempel, Littorin ett annat. Mitt betyg från förra läsningen kvarstår.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)