Jan Guillou har skrivit en reportageliknande avhandling om häxprocesserna i Sverige och i de nordiska länderna. Han försöker ge ett vidare perspektiv av händelserna som ofta feltolkats i händerna på politiska exterminister. Det här är en kompakt liten bok om en av de mest tragiska epokerna i Sveriges historia.

Okej, jag är egentligen emot att sponsra en författare vars uttalanden och åsikter ibland gränsar till direkt dumhet (som när han vägrade hålla en tyst minut för offren i WTC attacken - eller när han kallade sin egen bok "Ondskan" för en svensk klassiker *spyr*). Dock är jag medveten om att Guillou stundtals kan skriva väldigt insprierande och träffande. Jag gav alltså denna reportageaktiga bok en chans. För att förbereda mig hade jag läst Ebbe Schöns, "Häxor och trolldom". Och jag finner inga direkta sakfel i Guillous roman. Däremot måste jag erkänna att det var en av de tråkigaste böcker jag någonsin tvingat mig igenom. Det kan delvis bero på att jag inte är särskilt intresserad av själva epoken överhuvudtaget, men upplägget var faktiskt tråkigt! Den kändes som en lärobok inom historia, även om de böcker jag läst på universitetet aldrig varit så här tråkiga. Stundtals glimtar det till, små humoristiska liknelser och skott mot olika politiska rörelser, men annars en rätt trist upprabbling av händelser. Inget att hänga i julgranen!

Betyg 2

Helt klart intressant, men hur trovärdig?

Betyg 3

Helt okej att läsa...bitvis riktigt intressant, men jag tar allt med en nypa salt.
Svag trea.

Betyg 3

Troligen det bästa och mest fascinerande denne författare skrivit. Oerhört påläst och hans slutsatser är minst sagt nydanande och intressanta.
Var tämligen skeptisk inför att läsa boken eftersom jag nog ser Guillou mest som en skönliterär författare, och dessutom är detta inom ett område som jag redan tidigare slukat allt inom. Blev därför glatt överraskad. All heder åt författare som vågar dra egna slutsatser, sticka ut och vägrar vara politiskt korrekta.

Betyg 5

Jan Guillo gör i sin bok Häxornas försvare en helomvändning från de böcker som jag tidigare har läst av honom. Den här boken handlar om hur häxprocesserna kunde uppstå och varför de fick en sådan genomslagskraft. Att läsa den här boken gav mig mer information om HUR än vad lektionerna i skolan gjorde som handlade samma ämne men där man mer fick lära sig VAD. Jag tyckte dessutom att den här boken var lättläst, som vilken bra skönlitteraturbok som helst.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Visste ni att det i Sverige på "Häxornas tid" (1600-talet) var fler män som avrättades för påstått tidelag än det var kvinnor som avrättades för påstått häxeri.
Märkligt att antifemisten Guillou inte upptäckt detta faktum!

Starkt om häxbränder och tidelagsavrättningar nu och då.

Denna bok är ett måste för den som vill läsa om skambrott i 1600-talets Sverige i synnerhet och Europa i allmänhet men inte orkar plöja Ankarloo och andra professorers orginaltexter från universitetsvärlden. Med intellektuellt sting och historiskt skarpsinne vedrläggs många teorier och idéer, inte utan inslag av humor.

Bredvid häxavrättningar skildras den formliga tidelagsepidemin i Sverige (runt 700 avrättade mot strax över 300 häxor enligt förf.) som saknar motsycke på andra håll. Även andra lokala avvikelser som de många avrättade varulvarna i Estland beskrivs.

Den verkliga styrkan ligger dock inte i historielektionen om 1600- och 1700-talen utan hur denna knyts an till moralpanik och lynchningsfenomen i vår egen tid. Med stor kyla och sedvanlig respeklöshet för det politiskt korrekta beskriver Guillou hur häxprocesserna pågår fortfarande i skarpsinnig analys av ett antal moderna rättsskandaler. Han lyckas därigenom stöta sig med många auktoriteter, såväl professorer och rättsläkare som journalister, vilka debatterat just dessa fall.

Tag del av debatten och lär om dåtid och nutid i denna engagerande skildring av människans mörkare sidor.

Betyg 5

Guillou guidar oss med en säker och påläst berättarröst genom en mörk period i den svenska historien, en tid under andra hälften av 1600-talet då häxpaniken spred sig som en löpeld genom riket. Orsaken till det nästan ofattbara massmord som skildras i boken var som så ofta tidigare (och senare) religionen i form av kristendomen. Katastrofen inleddes med att Karl IX år 1608 upphöjde gamla testamentets lagar och budord till svensk lag vilket gav till resultat att alla brott mot dessa kom att likställas med högmålsbrott. Ett brott som var belagt med dödstraff. Justitiemorden och häxbålen blev sedan en naturlig fortsättning på denna lagstiftning (möjligtvis i avsikt att stärka konungens makt?)

Det som framförallt imponerar med Guillous ”Häxornas försvarare” är den gedigna research och faktainsamling som ligger bakom berättandet. Glimtarna där författaren redogör för hur historieskrivandet kommer till och hur svårt det kan vara att tolka och värdera historiska källor hamnar också på plussidan. I övrigt tycker jag inte att detta är någon särskilt bra bok. Vad jag främst vänder mig mot är att de långa beskrivningarna av de olika ”brottsmålen” tenderar att leda till bristande empati gentemot de drabbade kvinnorna. Berättelsen känns därför inte som ett försvar av häxorna, snarare som en faktastaplande skildring i skolboksform där de olika hemskheterna i snabb takt avlöser varandra. Detta faktarabblande ledde fortsättningsvis till att läsningen efterhand kändes allt mer ansträngande. När Guillou sent omsider avslutar sitt långa historiska reportage med att leda spåren från 1600-talets häxbål fram till våra dagars påstådda massmord av barn och våldtäktssekter hade jag som läsare tappat mycket av det intresse som läsningen väckte till liv 200 sidor tidigare. Det känns dessutom som att den avslutande delen tagits med med det primära syftet att frambringa en debatt och därmed skapa publicitet för boken. Det vill säga: Ett skickligt men ganska tarvligt marknadsföringsknep från författarens sida. Betygsmässigt en svag trea.

Lästips: Om ni vill läsa en bättre och mer empatisk skildring av en häxprocess föreslår jag läsning av Eyvind Johnsons utsökta och mer skönlitterära ”Drömmar om rosor och eld”.

Betyg 3

Häxjakten har länge intresserat mig, och Guillou tar här den för honom väl beprövade journalistrollen och gör det med bravur. Han verkar vara mycket bekant med sina källor och lyckas skriva en både spännande och allmänbildande bok om en av de mörkaste epokerna i vår historia.

Betyg 4

Jag är intresserad av historia och fascineras av häxornas tid, och valde därför att läsa den här boken under ett historiatema vi hade i skolan. Faktamässigt var boken väldigt bra och intressant, men hade det inte varit för uppgiften hade jag nog inte läst klart den.
Jag är glad att jag lyckades komma till slutet, visserligen med lite extra ansträngning.
Jag ger denna bok en stark trea.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

lika bra uppbyggd som guillous andra böcker, all fakta känns alltid lika tydlig i hans böcker , vilka enorma researcharbeten den mannen måste göra, bra bok som ger en bra bild av vår historia.

Betyg 4

Ett intressant ämne, men tyvärr blir det väldigt tråkigt i längden att läsa. Alldeles för mycket detaljer och tyvärr ingen intressant berättelse.

Betyg 1

Som bekant skriver Guillou i romanform om problematik som han ser i samhället. Häxornas försvarare vill göra upp med "våra dagars panikvågor kring påstådda massoffer av barn på svarta mässor, ”förträngda incestminnen” och daghem som sägs varit hemliga mötesplatser för våldtäktssekter" som anges ovan i bokinformationen. Det är bara det att vi mötts av fall med kopplerihärvor där minderåriga varit utsatta, om belgaren Marc Dutroux och de drabbade barnen och Göran Lindberg och hans intresse för sadism. Och om Guillou finner helt fantastiska historier så är verkligheten lite för nära. Och då blir frågan: Vem är häxornas försvarare? Och vem är häxa?

Betyg 2

Häxornas försvarare handlar om häxprocesserna under 1600-talet, och detta innebär att boken är ett historiskt reportage. Jan Guillou beskriver hur häxpaniken började i Älvdalen, hur (runt) 300 svenska kvinnor blev brända på bål. Boken berättar allt om hur häxjakten bedrevs och han ger också exemplar på dagens häxjakter. Ett exempel som han tar upp är obefogade misstankar om barnvåltäkt och incest, våldtäkt inom familjen, vilket Jan Guillou kalla för Nutida Varianter av Häxjakter.
Jag skulle rekommendera boken Häxornas Försvarare till personer som är intresserade av historiska böcker. Själva boken är mycket användbart för att en kan lära sig mycket om hur man ska tänka före man pekar fingret mot någon. Häxornas Försvarare kan vara mycket användbar, man kan, såklart, först läsa boken och sen, om man fryser, använda den i en öppenspis, kasta in boken istället.
Jag skulle föreslå att ni läser boken för att den ger mycket information om häxjakterna i Sverige och om hur allting började från en liten flickas ord till en stor jakt på ”häxor”…

Betyg 5

Stundtals är boken väldigt intressant och sprödlar av kunskap, men boken i sig är ganska så svårläst för den som inte är jätteinbiten i ämnet, men jag valde boken för att jag ville ta del av vad som hände under 1600-talet vilka hemska straff de hade.

Mycket innehåll och lärdom, men lite för svåra ord och ibland kan man hoppa fram lite i boken.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jan Guillou tolkar 2002 den svenska historien som att homosexualitet är en modern trend, eftersom 700 avrättades för tidelag och bara 20 för homosexualitet i Sverige under häxprocessernas 1600- och 1700tal... Homosexuella finns, även om Iran och Tjetjenien (och Jan Guillou) säger att de inte finns. Och även om man kallar det för tidelag istället...Folk verkar ha för sig att alla hade tidelag förr - Historieätarna m fl - men få verkar veta att sodomi bestraffades som tidelag i Sverige.

Wikipedia om Homosex i Sverige under 16- och 1700talet: "Det var först under 1600-talet när statsmakten blivit stark och den lutherska kyrkan (som började införas på 1530-talet) fick inflytande över lagstiftningen som homosexualitet blev ett brott. År 1608 gjorde Sveriges kung Karl IX, som stod under inflytande av reformert kristendom, ett tillägg i en nyutgåva av Landslagen om högmålsbrott, där samlag mellan män straffades med döden för båda inblandade. 1726 gavs en ny kommentar till Landslagen ut, där Karl IX:s tillägg var borta, men i anslutning till paragrafen om tidelag stod det, att övriga sodomitiska synder straffas som tidelag, det vill säga genom halshuggning och bränning. I samma lag straffades uppmaning till sodomi med kyrkoplikt och straffarbete.

En helt ny landslag gavs ut 1734, där inget nämns om sodomi, dock fortsatte man att döma och avrätta personer för detta brott som tidigare. Kung Gustav III bestämde 1778 att alla dödsdomar skulle godkännas av honom personligen. Efter detta avrättades inga fler svenskar för tidelag eller sodomi."

På 1800talet erkändes även kvinnors homosexualitet i straffskalan: "1864 infördes en ny strafflag i Sverige. Enligt 18 kap 10 § i 1864 års strafflag bestraffades homosexuella samlag med straffarbete i högst två år: Öfwar någon med annan person otukt som emot naturen är eller öfvar någon otukt med djur; warde dömd till straffarbete i högst två år...
Wikipedia om tidelag: "När man 1944 avkriminaliserade homosexualitet i Sverige legaliserades även tidelag, som låg under samma paragraf."..."Tidelag, otukt med djur, är från och med 1 april 2014 åter straffbart enligt svensk lag."

Man nämner att hela 600 personer avrättades för tidelag under 1600- och 1700-talet, men inget om att hälften förmodligen var homosexuella...eftersom de som sagt låg under samma paragraf.

Sodomi var helt enkelt en benämning på vad Putin kallar "icketraditionella sexuella relationer": "Sodomi (även onaturlig otukt) är liksom perversion en gammal benämning på avvikande sexualitet, främst sex med djur (zooerasti) eller med person av samma kön (homosexualitet). Det mesta förutom sanktionerat vaginala samlag har räknats hit inklusive smisk, anal- och oralsex med mera."

Betyg 1