Wilburs liv kunde ha slutat redan efter hans födelse. Han var mycket mindre till växten än sina syskon. Men dottern Fern, som tyckte mycket om djur, ville skona grisen. Fern födde upp den med nappflaska och så småningom hamnade den hos en släkting. Grisen växte och blev stor och kunde mycket väl ha slutat sitt liv som julskinka om det inte vore för spindeln Charlotte. En dag hade hon i sitt nät skrivit vackra ord om grisen. Och det fick bonden att tänka i andra banor. Boken är stundvis bra och roande. Men det finns tyvärr också en hel del avsnitt som jag upplever som sega. Bland annat de kapitel som utspelar sig på en marknad.