Andra boken i trilogin om Grunke, en fjälldal - här är det mer fakta än i första boken som var mer fria fantasier utifrån en del fornfynd. Här är vi i en tid där det finns dokument att bygga på.
Nu är delar av boken ändå "skönlitteräriserad", och det är väl de som är bäst. Annars kan det vara svårt att hänga med i alla personerna och rättegångar och annat. Samtidigt som det är mysigt att läsa när Margit Sandemo skriver som sig själv.
Ok, men nja...