Andra boken i trilogin om Grunke, en fjälldal - här är det mer fakta än i första boken som var mer fria fantasier utifrån en del fornfynd. Här är vi i en tid där det finns dokument att bygga på.
Nu är delar av boken ändå "skönlitteräriserad", och det är väld e som är bäst. Annars kan det vara svårt att hänga med i alla personerna och rättegångar och annat. Samtidigt som det är mysigt att läsa när Margit Sandemo skriver som sig själv.
Ok, men nja...