Stockholm 1910-tal. På Långbro sinnessjukhus sitter varje morgon en kvinna och väntar på att hennes make ska hämta henne. En yngre kvinna - berättaren - gör henne sällskap och när hon sedan skrivs ut uppmanas hon att ta kontakt med kvinnans make. Det är ingen mindre än författaren Hjalmar Söderberg och den väntande kvinnan är hans första hustru Märta.
Berättaren struntar i hennes önskan men kan ändå inte glömma Märta. Genom att låtsas vara journalist nästlar hon sig in i författarens liv och hem, dock utan att nämna Märta. Hon får ett eget rum och så småningom hamnar hon i den innersta vänkretsen. Eller - är hon redan där...?

Hjalmar Söderbergs karaktärer lämnar inte dagens svenska författare någon ro. Nu är det dramatikern och författaren Malin Lindroth som tar sig an Doktor Glas, med utgångspunkt från det sorgliga äktenskapet mellan Hjalmar och Märta. Det har påståtts att Märtas sinnessjukdom bara var ett svepskäl för att utmanövrera henne och ge Hjalmar en skilsmässa. Som läsare förväntar man sig att Lindroth stöder den teorin och det gör hon kanske, men jag uppfattar det tvärtom, Märta framstår som klart psykiskt störd. Samma uppfattning hade Hjalmars samtida vänner, som Signe Thiel, Lisen Bonnier och Eva Bonnier, det framgår när man läser citerade brev från den tiden. Märta var "jobbig" helt enkelt, utagerande och gränslös, och man tyckte synd om "Hjalle".

Frågan boken ställer är, har man rätt att göra sig av med en människa som skadar andra? Samma fråga ställs av den riktiga Doktor Glas, men här riktas det till kretsen runt Söderberg som tydligen hjälpte honom att få in Märta på sinnessjukhus. Läsaren får själv ta ställning till detta, men jag tycker att boken är rörig och inte särskilt intressant. Lindroth låter berättaren och Märta växa ihop, bägge är ytterst osympatiska och inga man vill ha i sin omgivning. Därmed inte sagt att behandlingen av den verkliga Märta var okej. Men för min del får jag mer sympati för Söderberg, inte mindre som meningen är...;-)

Enligt min mening den klart sämsta av de böcker som inspirerats Söderbergs karaktärer.

Betyg 2