Den trettioåriga Estela lämnar sin mor i södra Chile för att bli hembiträde i en en välbärgad familj Santiago, trots moderns varningar. Hon får arbeta hårt och betraktas som mindre värd, som vanligt i ett klassamhälle. Men hon behandlas väl, tjänar pengar och får behålla jobbet trots att hon beter sig udda ibland. I familjen finns en liten flicka och det är till stor del Estela som tar hand om henne, från födseln till hon blir sju. Flickan är också lite udda, mycket intelligent men med självskadebeteende och ätstörningar. Vänlighet möts med elakhet, maktlöshet leder till destruktivt beteende och det utvecklas ett slags maktspel mellan flickan och hembiträdet. En metafor för hur samhället i Chile fungerar. Så dör flickan och Estela hamnar i fängelse, varifrån hon berättar sin historia, uppfodrande och utan självinsikt...
Rent hus är månadens bokcirkelbok. I baksidestexten läser jag utdrag ur recensioner där boken tokhyllas av svenska recensenter och jag tänker bara, har vi läst samma bok? Jag uppfattar den som en skröna om gränslöshet och psykisk störning snarare än en bild av ett ojämlikt samhällssystem. Den påminner mig om den sydkoreanska och Oscarsbelönade filmen Parasit, där tjänstefolk nästlar sig in och tar makten i en naiv och omedveten överklassfamilj. Precis som i filmen är överklassparet i all sin självgodhet och inskränkthet de enda som är någorlunda normala. Om författarens tanke är, vilket recensenterna tror, att visa på arbetares och tjänstefolks utsatthet, så misslyckas hon. Men ser man den som en berättelse om psykisk störning och omgivningens oförmåga att hantera den blir det genast mer trovärdigt.
Men oavsett vilket är det inget som tilltalar mig. Det är en mörk och ångestdriven berättelse där man redan från början vet det tragiska slutet. Tekniken med Estelas uppfodrande monolog är inte heller något som jag uppskattar. Vissa scenen med råttor, hundar och flugor saknar helt trovärdighet. Men som beskrivningen av ett hembiträdes arbete i dagens Chile är den mer okej.