En ung man växer upp i en by i Norrbotten, föräldrarna är döda och han vet inte riktigt vad han ska göra med sitt liv. I brist på annat söker han sina rötter, men folket i byn vill eller kan inte berätta så mycket. På egen hand, nästan i hemlighet, upptäcker han litteraturen. Han tar intryck, blir fångad, och söker sig till den kulturella miljön i storstaden. Bara för att finna att inskränkthet och konflikter är lika vanligt där som hemma...

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. Ung vilsen man som söker en mening med livet är inte direkt något nytt koncept. Men inte heller ointressant. Författaren har ett eget språk, en dialekt där i synnerhet ordföljden sätter läsaren på prov. I början kändes det lite poserande, konstruerat för att sticka ut, men ju längre jag läste, desto mer uppskattade jag det.
Bokens styrka är skildringen av en man som inte passar in någonstans, något som jag själv känt många gånger. Bokens namnlösa jag är född och uppvuxen i byn, men betraktas som lite udda. Bara det att han var duktig i skolan och knappt behövde göra läxorna är tillräckligt för att bli mobbad på landsbygden. Han gillade inte att meka med bilar och köra skoter. Han var med på älgjakten men mest som hjälpreda och hade ingen hund. Väl i Stockholm blev han betraktas med välvillig nyfikenhet, ett "naturbarn" som hade bra koll på fransk litteratur men som inte kunde de oskrivna regler som även finns där.

Mindre bra är att han är väldigt vag i konturerna, han dimper liksom ner i berättelsen som ett oskrivet kort. Eller som om det funnits en del 1 som man missat. Precis som den gamla kvinnan i storstugan, vem är hon egentligen? Hans korta tid i Stockholm känns inte trovärdig vad gäller hans försörjning, men mer då med relationen till den kvinna han träffar.
Slutomdömet blir dock helt okej, den tar sig mot slutet även om ett antal lösa trådar stör. Men man måste inte veta allt...

Betyg 3