Lee Childs böcker brukar alltid vara spännande. Men jag har ofta kritiserat honom för att använda klyschor och fylla böckerna med orimligheter bortom alla gränser. Det här är emellertid den bästa boken han skrivit, enligt mitt tycke. Orimligheterna är färre, spänningen större. Det är också en brutalare historia än vanligt, och då brukar det ändå vara rätt brutalt. Jag måste säga att han skickligt döljer vart boken är på väg. Här finns en del märkligheter som sänker betyget något, till exempel det irriterande faktumet att olika karaktärers analyser på flera ställen är helt på pricken med det som läsaren redan vet. Frågan är hur det är tänkt att de ska kunna veta och presentera som självklarheter? Här finns också ett stickspår kring en krypskytt som man inte riktigt får kläm på varför han kallas in. Men överlag är det här en spännande historia.