Fascineras du av historier om virusepidemier och m.. Visa hela

Fascineras du av historier om virusepidemier och medeltida historier i pestsmittad miljö likt "det sjunde inseglet" är detta en bok för dig. På ett fascinerande språk bjuds läsaren en besynnerlig historia där alla tappar synen en efter en. Nåja, åtminstone nästan alla. Fängslande skildras de blindas vedermödor för att klara livhanken. Det är svårt att inte ryckas med.

Samhällets ambivalenta hållning mot avvikande och svårhanterade människor hanteras skarpsinnigt i denna berättelse. Samtidigt handlar den om hur viktigt det är att fortsätta vara tolerant ochsolidarisk i ett hårdnande samhällsklimat. Hur slutet ska fogas till bilden är dock svårbedömt.

Svårt att avgöra om det är tiden, kulturskillnaden.. Visa hela

Svårt att avgöra om det är tiden, kulturskillnaden eller en av Dostojevskij avsedd effekt att det ibland är mycket svårt att förstå hur karaktärerna tämker och varför de agerar som de gör.

Den inre konflikten och kampen mellan det goda och det onda är trots det otroligt fängslande. Även frågan om vad som är fel och rätt och om denna fråga kan besvaras. Tolkningarna är många och religiös underkastelase anses ofta vara det centrala budskapet.

Boken kan dock lika gärna läsas ur andra perspektiv såsom hur samhället ska reagera på de grövsta brottslingarna. Är hämnd det centrala eller ska den den kriminelle hellre återanpassas? Har dödsstraffet någon plats i den moderna rättsstaten? O.s.v.

Aldrig har jag fängslats så av skönheten i en bok.. Visa hela

Aldrig har jag fängslats så av skönheten i en bok som när jag läste denna historia. Den fullkomligt sprudlar av värme, kärlek, hat, lust och tolerans. Allt på en gång och i ett sprattlande virrvarr. Ett fullkomligt lyckorus.

Barfuss levnadsöde är på samma gång rena fantasin som svår att efter man läst den inte uppfatta som sanning. Språket ringlar sig som den vackraste saga kring läsaren. Hämnden har aldrig smakat ljuvare och presenterats kärleksfullare än så här. Jag kan bara likna känslan efter denna bok som då man får gåshud när man lyssnar till den vackraste musik.

Ett episkt mästerverk.

I stort sett skräp, men den var åtminstone gratis.. Visa hela

I stort sett skräp, men den var åtminstone gratis (bilaga i kvällstidning).

Och visst, en del TP-kunskap om asagudar fick jag, dock ej tillräckligt för att dra upp omdömet. Minus då det är svårt att avgöra vad som bygger på fornnordisk mytologi och vad som är rent hittepå.

Språket är bedrövligt.

Starkt om häxbränder och tidelagsavrättningar nu o.. Visa hela

Starkt om häxbränder och tidelagsavrättningar nu och då.

Denna bok är ett måste för den som vill läsa om skambrott i 1600-talets Sverige i synnerhet och Europa i allmänhet men inte orkar plöja Ankarloo och andra professorers orginaltexter från universitetsvärlden. Med intellektuellt sting och historiskt skarpsinne vedrläggs många teorier och idéer, inte utan inslag av humor.

Bredvid häxavrättningar skildras den formliga tidelagsepidemin i Sverige (runt 700 avrättade mot strax över 300 häxor enligt förf.) som saknar motsycke på andra håll. Även andra lokala avvikelser som de många avrättade varulvarna i Estland beskrivs.

Den verkliga styrkan ligger dock inte i historielektionen om 1600- och 1700-talen utan hur denna knyts an till moralpanik och lynchningsfenomen i vår egen tid. Med stor kyla och sedvanlig respeklöshet för det politiskt korrekta beskriver Guillou hur häxprocesserna pågår fortfarande i skarpsinnig analys av ett antal moderna rättsskandaler. Han lyckas därigenom stöta sig med många auktoriteter, såväl professorer och rättsläkare som journalister, vilka debatterat just dessa fall.

Tag del av debatten och lär om dåtid och nutid i denna engagerande skildring av människans mörkare sidor.

Intrigen är spännande och handlingen inte helt oin.. Visa hela

Intrigen är spännande och handlingen inte helt ointressant. Det ska inte stickas under stol med. De enkelspåriga karaktärerna är dock plågsamt stereotypa och ensidiga. Inte en av personbeskrivningarna innehåller mer än en nyans. Den självupptagne är BARA själupptagen (samt ful, skrävlig och oduglig). Den duktige är BARA duktig (samt godhjärtad, vacker och blygsamt själkritisk). Inte en enda karaktär i boken beskrivs i grått utan antingen är man helt vit eller helt svart.

Spänningen upprätthålls främst genom utelämnandet av centrala detaljer där man exempelvis får veta att någon hittat en lapp med för fallet helt avgörande och upplösande information. Vilken information får man dock inte veta förrän på slutet där alla dessa informationer radas upp. Därigenom fråntas man tom nöjet att försöka jämföra sig med "deckarna" genom att använda den information de har för att själv gissa sig fram till mördaren. Jag upplever detta som ett mycket oskickligt sätt att skapa spänning, ett slags genväg.

Då historien ändå fängslar så pass att jag vill läsa vidare till slutet höjs betyget dock upp till en svag tvåa.

En deckare som lika gärna kan kategoriseras som en.. Visa hela

En deckare som lika gärna kan kategoriseras som en vanlig skönlitteratur. Deckarinslaget är fräscht minimalt och består närmast i att vissa av karaktärerna är poliser.

En välskriven och stundom berusande vacker roman. Knappast särskilt tänkvärd men ibalnd går skönhet före tanke.

En debut som ger mersmak är det minsta man kan säg.. Visa hela

En debut som ger mersmak är det minsta man kan säga om denna bok. Det är svårt att lägga denna historia ifrån sig och när man läst färdigt är det inte utan viss saknad boken läggs åt sidan. Allt är inte lika bra men det sammantagna intrycket av denna skräckroman i socialrealistisk förortsmiljö gör den till en av de absolut bästa jag läst i genren. Känns dessutom väl lämpad för att filmatiseras.

Det är svårt att inte beröras av den likgiltighet.. Visa hela

Det är svårt att inte beröras av den likgiltighet som berättarjaget verkar känna inför allt som sker omkring honom och även mot honom. Man måste verkligen stanna upp ibland och själv fundera på vad som händer och hur hemskt det är. Även karaktärens utveckling skildras som om den är oreflekterad. Det finns säkert massor av litteratur som rent materiellt bättre beskriver koncentrationslägrets fasor, men ingen av dem jag stött på har berört lika starkt som denna. Ibland känns det t.o.m. som att man kryper innanför skinnet på berättarjaget och är ett med honom.

Språket är torrt men aldrig fattigt. Snarare nödvändigt utifrån en illusionslös fjortonårings perspektiv. En mycket fängslande och välskriven berättelse.

Böcker med ett i första hand moral-etiskt eller ag.. Visa hela

Böcker med ett i första hand moral-etiskt eller agiterande budskap kan inte recenseras utan ett ställningstagande om den etiska linje som föreslås. Det gör Plattform svårrecenserad. Vad författaren tycker eller föreslår är inte lätt att förstå. Som även andra påpekat kan man lika gärna tro att han är en grov satiriker av samtiden som en förespråkare för människoförnedring. Jag har dock svårt att se berättelsen på detta satiriska sätt. Den lämnar mig kallt oberörd. Kanske mest för att jag inte delar författarens syn på samtiden.

Allt är inte så nattsvart som satirikern eventuellt påvisar. Respektlöshet och sexturism är knappast heller den lösning på fattigdom och apati som moraldebattören eventuellt menar. Den grovhuggna beskrivningen av muslimer som kvinnoförnedrande sexköpande terrorister känns dessutom allt annat än nyskapande och andas snarare hat än satir. Plattform är en "feel-bad" bok som förvisso inte lämnar någon oberörd men mig smått illamående de välskrivna erotiska inslagen till trots.

Fruktansvärda saker blir inte alltid läsvärda för.. Visa hela

Fruktansvärda saker blir inte alltid läsvärda för att de är själupplevda. Här saknas analys och språket hanteras vårdslöst. Historien får aldrig något djup och gränsar starkt till socialpornografi. Vidrigheter staplas på varandra.

Skildringar av denna typ riskerar, likt våldtäktshistorier med hämndtema, ibland att göra mer onytta än nytta då de inte nyanseras. Läsaren erbjuds aldrig någon möjlig förklaring utan hänvisas till tankegångar om ondska i ren form och hämndkänslor.

Trots författarens olycksaliga öde kan betyget inte bli högt.

Berättelsen om K. har tolkats på alla möjliga vis.. Visa hela

Berättelsen om K. har tolkats på alla möjliga vis och det är inte någonting dåligt. Alla kan ha rätt och enligt ett postmodernistiskt eller konstruktivistiskt synsätt är det ju betraktaren som äger sanningen. Texten betyder då det läsaren ser och inte det skaparen avsåg.

K.s öde tycks mig dock lika existentialistiskt ödesbestämt som Sisyfos och hans ständiga jobb med att putta en sten uppför ett berg. K. väljer helt enkelt att gå den väg som leder till slutet. Ofta ställs han inför valmöjligheter att göra på ett annat sätt men väljer bort detta alternativ. Till och med under vandringen i slutskedet får man intrycket att det nästan är K. som väljer vart resan ska gå och hur den ska sluta. Han upplever sig dock inte själv fullt ut ha detta val. Spelar det överhuvudtaget någon roll om K. i själva verket genom sina egna val att inte foga sig samt sökandet efter formell frihet är delaktig i de övergrepp som drabbar honom?

Ofta har Processen tolkats som kritik mot totalitära byråkratier såsom ett Nazityskland under framväxt eller Sovjetkommunismen. Dessa tolkningar är säkert bra men historien kan lika gärna ses i ljuset av den moderna rättsstaten och ett allt svagare stöd för rättssäkerhet. Är inte K.s hjälplöshet i ett godtyckligt rättssystem obehagligt lik den situation som drabbade tre svenskar med somaliskt ursprung efter 11 sept.? De anklagades utan att få veta anklagelsen. Några bevis presenterades aldrig och auktoritativa källor antydde att sådana helt saknades. De straffades extra hårt för motvilja att samarbeta och erbjöds viss lindring av använda tvångsmedel vid erkännande. Något äkta frikännande i en regelrätt process var dock inte aktuellt. Vad de skulle erkänna fick de heller inte riktigt veta. Vem de var anklagade av var också i viss mån höljt i dunkel. Hänvisningar till såväl FN som USA samt även EU och Sveriges regering förekommer. Såvitt jag känner till är en av dem fortfarande drabbad av tvångsmedel och har dessutom fråntagits den ursprungaliga möjligheten att erkänna sig fri från den okända anklagelsepunkten då han inte från början tackade ja till detta generösa erbjudande.

Boken har således fortfarande oväntat stor aktualitet. Läs även om 1984 och fundera över vår samtid.

Slakthus 5 är en mycket märklig historia som blir.. Visa hela

Slakthus 5 är en mycket märklig historia som blir mindre märklig då man betänker behovet av att distansera sig från vidrigheter man upplevt och deltagit i. Större delen av en stor stad utplånas med massor av oskyldiga civilisters död och lidande till följd. Detta sker utan någon synbar anledning, åtminstone inte någon begriplig sådan. Så kan det gå.

Historien är både skrämmande och humoristisk. Sorglig och fascinerande. Det är svårt att inte själv engageras i de händelser som Pilgrim med en axelryckning ser som nödvändiga. Kan läsas både som en sci-fi historia eller en beskrivning av det bizarra i att kriga och soldatens åtföljande vanvett. Kort sagt en bra och välskriven bok.

I ärlighetens namn orkade jag inte läsa färdigt de.. Visa hela

I ärlighetens namn orkade jag inte läsa färdigt denna ordsamling i bokform. Då Lindstöms övriga böcker och inte minst TV-produktioner skänkt mig ofta stor förnöjelse trodde jag att denna publikation skulle fungera som reseförströelse, men bedrog mig. Missförstå mig inte. Den är inte provokativ eller kontroversiell på något sätt utan endast plågsamt ointressant och humorbefriad.

Lindstöms styrka brukar ligga i att få till en komisk vinkel på akademiska frågor. Det akademiska tonfallet känns här igen men humorn når inte ens upp till låg studentikås nivå. En gissning är att herrarna plockat ihop gammalt kasserat material som spånats fram under alldeles för sena timmar, då nära nog allt framstår som skrattretande. Det var ett misstag att plocka det från papperskorgen.