Riktigt bra romaner utgör sin egen värld, en värld Du går in i och förtrollas av. Det är inte sista gången som jag öppnar dörren till den här berättelsen. Författarinnan är ”klok som en bok” och en fantastisk berättare. Läs och njut!

Boken är tillägnad Oates farmor men är en helt påhittad berättelse. Huvudpersonen är jämnårig med Oates inte med hennes farmor. Oates kommer från arbetarklass och miste i februari 2008 sin älskade make sedan år 1961. Han var tydligen den mest älskansvärda och omhändertagande man, som man kan tänka sig. Hur ska det gå med författarskapet nu?

Betyg 5

En perfekt blandning av tragik och lycka mot slutet. Personerna i boken var mycket levande och trovärdiga. Rekomenderas.

Betyg 4

Jag fick den här boken när jag fyllde år och började ganska snart att läsa den...men kom aldrig in i den. Jag vet inte om jag kanske måste bli mognare eller nåt. Har nu slutat läsa den men ska kaske ge den en till chans.

En, helt enkelt, fantastisk berättelse av Joyce Carol Oates. Hon har en berättarteknik och en känsla för språket, som ger rysningar längs ryggraden. En läsupplevelse.

Betyg 5

På något vis vet Oates _alltid_ hur man gör.
Hon kan konsten att långsamt, långsamt trassla upp människors snåriga inre, och det är ju bra.
Det sämsta med denna 600 sidare är att den är just 600 sidor. Det bästa är att man genom detta blir bästis med både Rebecca och Hazel.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Bok i typisk Oates-anda, så om man gillar böcker med deprimerade, onda och desperata karaktärer så lär man inte bli besviken. Fängslande till och från, men lite för mörk för min smak.

Betyg 3

Skickligt skrivet, spännande, tragiskt... en av de bättre böcker jag läst.

Betyg 5

En så otroligt bra bok! Jag verkligen sögs in i den och tänker ofta på den, även nu flera år senare.

Betyg 5

Fantastisk bra skriven bok.

Betyg 4

Joyce Carol Oates är en av mina favorit författare, jag har läst flera av hennes böcker. Det unika med Oates är att ingen bok liknar den andra. Dödgrävarens dotter är ingen lättsam bok, och kan nog av många upplevas som lite seg, dåden har en långsam handling. Samtidigt är det som en fönster lucka där man ser in i berättelsen
Jag kan inte beskriva det bättre än att var en tyst betraktare inne i handlingen, så levande var historien för mig

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Dödgrävarens dotter Joyce Carol Oates 2007 Albert Bonniers Förlag i översättning av Ulla Danielsson

Fast han var borta för länge sedan så hörde Rebecka hans röst, kände hans lukt. Hennes far som hon hatade, minnena förföljde henne. Men han hade inte alltid varit sådan.

1936 i New Yorks hamn föds en liten flicka, hon blir automatiskt amerikansk medborgare. Familjen Schwart som flytt undan nazisterna hoppas på en framtid i det nya landet, det ska visa sig att det inte blir lätt. Fadern Jacob som är matematiker får svårt att hitta ett arbete, det han erbjuds är jobbet som dödgrävare och ett litet slitet stenhus på kyrkogården. Familjen förföljs och hånas och det hela slutar i en tragedi. 13 år gammal lämnar Rebecka hemmet. Hon träffar en man som är charmknutte numer ett, men som det kom att visa sig inte är bra för henne.

Många gånger höll jag på att ge upp, det var bara för mörkt och brutalt. Oates är en mästare på mörker, men också en mycket bra berättare, även om jag kan tycka att hon ibland använder väl mycket ord. Hennes beskrivning av den brutale man som Rebecka gifter sig med är så frustrerande att läsa, hur han sakta bryter ner henne och hur hon hela tiden förklarar hans beteende för sig själv, men när han också ger sig på deras barn förstår Rebecka att hon måste fly. Här går det bara inte att sluta läsa.

Så mycket känslor denna roman skapar. Rebeckas far som förvandlas från en kärleksfull make och far till en tyrann, fanns det i honom, eller växte hatet i honom på grund av den behandling familjen fick utstå, varför ger man då sig på dem man älskar? Nigel hennes make som hela tiden använde sin charm till att manipulera henne, det var så frustrerande att läsa. Var fick Rebecka sin styrka ifrån, klart att kärleken till sonen gav henne kraft, men ska hon våga lite på någon man igen. Vad är det som gör att vissa människor klarar mer utan att gå under? Många frågor väcks. En underliggande spänning ligger hela tiden och vibrerar., vad ska hända härnäst, hur ska det gå för Rebecka? Men det är inte bara mörker, i mörkret anas ljus. När jag slår i hop den 624:e sidan har många känslor lagt sig till ro.

Betyg 3

Hyllad roman som Oates tillägnar sin farmor. Den gripande berättelsen om en utsatt kvinnas stenhårda kamp känns självupplevd och sanningsenlig. Det är ett gediget verk som innehåller både mörker och kärlek.

Oates böcker är aldrig lättsinniga men här blir det lite väl tungt för min smak. En störande detalj är att personer i väldigt hög utsträckning benämns med efternamn, eller för- och efternamn. Oklart varför.

Boken är annars välskriven och berör nog många av läsarna.

Betyg 3