The grumpy old woman is back! Olive Kitteridge är nu pensionerad och lever med en ny man efter att ha blivit änka. Men hon har samma vassa tunga, uppriktiga sätt och ett väl dolt gott hjärta. Hon börjar bli gammal och som alla andra genomgår hon ett antal förändringar, de flesta mindre välkomna. Relationen till sonen och hans familj är fortsatt sval och Olive, som är van att hantera och lösa allsköns problem, vet inte hur hon ska förbättra den.

Precis som i den förra boken om Olive, Mitt namn är Olive Kitteridge, får läsaren följa både Olive och ett antal andra livsöden i den lilla staden Crosby i Maine. Lite som en novellsamling där Olive är huvudperson i vissa och bifigur i andra. Ibland dråpligt, ofta sorgligt men alltid mänskligt och med hög igenkänning. Bokens styrka är hur författaren skildrar den åldrande Olive, hur hennes säkerhet och attityd gradvis förvandlas till osäkerhet och tvivel. Hon inser att hon inte alltid gjort rätt och erkänner det jag redan tolkade in i förra boken, hon ångrar sin hårda behandling av exmaken Henry, och hennes dagliga besök på vårdhemmet berodde på dåligt samvete. Åldern innebär också nya fysiska begränsningar som hon både hatar och skäms för, men som hon fogar sig i.

En mycket läsvärd bok som jag rekommenderar, Strout är verkligen en lysande författare. Nu har hon kommit med en ny bok, den ser jag fram mot!

Betyg 4