Det är 70-tal och på ett välkänt kvinno collage läser Gillian litteratur för sin lärare Andre Harrow. Harrow har en djurisk fängslande personlighet och alla flickorna är förälskade i honom. Så är också Gillian, men de andra flickorna är ovetande om att hon faktiskt har en sexuell relation med läraren och hans karismatiska hustru. Under terminen jagas en pyroman och flickorna sneglar misstänktsamt på varandra. Ju längre tiden går och pyromanen går fri, blir stämningen allt spändare. Men plötsligt inträffar något som förändrar allt.
Joyce Carol Oates är Margaret Atwood light. Det går inte att komma ifrån. Många nämner Oates som en möjlig nobelpriskandidat, vilket jag tycker är högt osannolikt. Oates skriver visserligen bra flytande och starka texter, men de har också något alldeles för vardagligt över sig. Symboliken kan ibland kännas intetsägande. Och denna bok berörde mig inte ett skvatt. Det positiva var bokens omfång. Den var kort, som en lite längre novell och Oates berättade sin historia smidigt. Jag är nyfiken på Oates "Blonde", men rent allmänt tycker jag hennes böcker är för okomplicerade. De är så lättuggade att jag tröttnar. Betyg 2