När Tess får veta att Pelle, den man hon ser som sin far, är svårt sjuk återvänder hon till den by hon lämnat för länge sen, trots att hon svor på att aldrig återvända sedan hennes enda vän Milou gick genom isen och drunknade. Hon försöker förgäves få Pelle att sluta röka och supa för att åtminstone förlänga livet lite på honom. Hon försöker också ta reda på vad som egentligen hände när Milou dog, och varför. Men byborna är minst sagt aviga, varken grannar, kompisar, gamla pojkvänner eller deras föräldrar vill ha med henne att göra. Tess var en mobbare och bråkstake och ingen tror att hon ändrat sig. Vilket de har helt rätt i, Tess fortsätter där hon slutade, med trakasserier, inbrott, sexuella övergrepp, misshandel och lögner. Sanningen ska fram till vilket pris som helst. Det hon får veta faller inte i god jord och hon tar som sin uppgift att ställa allt till rätta...

Ni som är rädda för spoilers ska sluta läsa här!

Vaken är en rå och skoningslös debutroman i genren country noir. Språket är kärvt, inspirerat men inte kopierat av Karin Smirnoff. Här vimlar av spottloskor, skrällhosta, spyor och allsköns andra kroppsvätskor, det mesta är skitigt och slitet. Detaljer som citationstecken och pratminus är bortrationaliserade, läsaren måste själv gissa vem som säger något. Men berättelsen är SÅ skickligt komponerad, Tess framställs först som en visserligen udda figur men med empati, en svår barndom antyds, och att hon är tillbaka för att korrigera bilden av sig själv, att ha mognat och lugnat sig. En feministisk ikon, en Jana Kippo, tuff och rak men sjysst mot alla utom dåliga män. Men allt eftersom berättelsen utvecklas krackelerar den bilden och psykopaten kliver fram bit för bit. Tess är grandios i sin självbild, hon står över allt och alla och har rätten att både döma och skipa (sin) rättvisa.

Att säga att jag gillar boken är omöjligt, med tanke på vad som händer. Men den är väldigt skickligt gjord och jag är förvånad över att den gått under radarn, den kom ut 2022. Hade snarare förväntat mig ett filmmanus, skräck och våld är alltid gångbart. Men kanske gjorde författaren ett taktiskt misstag i slutet av boken, något som blev för mycket även för de mest förhärdade kritiker? Och då största läsargruppen är kvinnor vill de inte läsa om en kvinnlig psykopat, åtminstone inte på Tess´ nivå?

En bok som rekommenderas för de som vågar, den vill inte släppa taget även om man önskar att den gjorde det...

Betyg 4