Detta är Håkan Nessers debutroman. Tydligen fick den ingen större uppmärksamhet när den kom ut. Boken handlar om en man och en kvinna som av en slump träffas och blir ett älskande par. Men vem är kvinnan och vilken bakgrund har hon? Och varför dyker hon upp lite här och var där man minst anar?

Boken är otroligt välskriven och den är vacker. Man njuter bara av att läsa orden. Handlingen är lite mystisk.

Det enda negativa jag kan säga är att jag inte fullt ut riktigt förstod hur det hela gick till eller slutade. Det blev en del frågetecken när boken var avslutad och det var frustrerande.

Betyg 4

Nessers debut.
I denna roman använder han ett blommigt, poetiskt, lite flummigt språk som jag inte känner igen från andra alster jag läst av Nesser. Det irriterar mig flera gånger, detta oprecisa språk som svävar iväg... precis som mina tankar gör när jag läser det.
En annan sak som inte riktigt faller mig i smaken är själva intrigen. Det känns som om Nesser vill ha en stämning av mystik och att läsaren skall bli förundrad. Själv tycker jag bara det blir ofullständigt och pretentiöst. Inte bra. Och varifrån kommer titeln?
Men man kanske får anse "Koreografen" vara läropengar.

Betyg 2

En drömsk eller hallucinatorisk berättelse om en förvirrad man som är på drift i besynnerliga landskap. Han har träffat en kvinna som han blir besatt av, men finns hon på riktigt? Jaha, vad skall man säga om det? Språket är bra som alltid hos Nesser men berättelsen är dyster och splittrad, gränsen mellan verklighet och fantasi (eller psykos) suddas ut och helheten blir tungrodd och förvirrande. Intressant kanske att bekanta sig med Nessers debutroman men jag fick dessvärre inte ut nånting av den förutom ett vackert språk.

Betyg 2