Oslo, september 1992. Telefonen ringer hos Arvid Jansen, det är hans exfru Turid som gråter och inte vet var hon är. Efter hennes beskrivning av omgivningen hittar han henne vid en nedlagd järnvägsstation och kör hem henne till radhuset där hon bott med deras tre döttrar det senaste året. Arvid tappade fotfästet när Turid lämnade honom bara för att hon inte längre var kär i honom. Även om han känt att äktenskapet inte var bra blev skilsmässan en chock. Efter ett år med festande och ensamhet hade han börjat leva igen, men saknar henne lika mycket och får dessutom inte träffa döttrarna längre. Men i hennes radhus såg han att alla spår efter honom var utraderade och när den gråtmilda Turid, som börjat hämta sig efter den vilda festkvällen, vill att han ska stanna en stund fattar han ett beslut...

En traditionell skilsmässoskildring, kvinnan lämnar och går vidare medan allt rasar för mannen. Lite trött på det scenariot men tyvärr ligger det mycket sanning bakom. Dessutom har Arvid ett annat trauma bakom sig, ganska nära i tid. Här drabbas även äldsta dottern Vigdis av skilsmässan, hon försöker ta ansvar både för mamma, pappa och syskon och vill hålla alla nöjda, vilket får obehagliga konsekvenser. Idag är det mer sällan man läser om barn som mår dåligt av skilsmässor, narrativet är att det alltid är bättre än att leva med två föräldrar som inte älskar varann. Tyvärr är det ett önsketänkande...

Berättelsen är lite svårläst då det hoppas hit och dit i tiden och dessutom är många meningar långa och snåriga, á la Jon Fosse. Författaren vill skriva en Osloskildring, så namn på gator, platser och vägar står som spön i backen och är helt ointressanta för den som inte är hemtam i stan. Jag är också lite tveksam till Arvid, han är ganska nergången, om än inte missbrukare, men alla kvinnor kastar sig om halsen på honom oavsett var de träffas. Han i sin tur är tämligen ointresserad, väntar på Henne men försöker inte på allvar att finna henne.

En lite knepig bok, som vanligt skoningslös mot mannen som nästan alltid gör fel, medan Turid kommer undan trots att hon försvårar umgänget mellan exman och barn. Men historien är inte ointressant och läsaren kan förhoppningsvis känna lite sympati för Arvid. Man ska också minnas att berättelsen utspelas för drygt trettio år sedan, även om den känns tidlös.

Betyg 3