bokrecensioner boktips     
Hem | Sök böcker | Lägg till ny bok | Topplistor | Länkar | Kontakta oss | Bli medlem |
  Logga in

Samma Författare:
Bombmakaren och hans K..
Den döende detektiven
Den sanna historien om..
Den som dödar draken
En annan tid ett annat..
Faller fritt som i en..
Grisfesten
Kan man dö två gånger?
Linda - som i Lindamordet
Mellan sommarens längt..
Profitörerna
Samhällsbärarna
Liknande böcker:
När två världar kollid..
 B. Lindholm
Vägen ut
 H. Martinson
Den tyske officerens h..
 E. Hahn Beer
Men hur som helst
 J. Cleese
Liv, död och hjärnkiru..
 H. Marsh
Carl Philip: prinsen s..
 J. Lindwall
Ett liv i tidens hav
 R. Almgren
Det är bara lite cance..
 K. Ingesson
Dödsbringaren
 R. Höss
Falskspel - Livet i en..
 N. Pileggi

Välj Genre
Roman
Historisk Roman
Deckare
Thriller
Fantasy
Science-Fiction
Ungdomsbok
Biografi
Fakta
Klassiker






     

Gustavs grabb

 
Författare: Leif GW Persson
Genre: Biografi
Ämnesord: hälsa, kärlek, klassresa, kriminologi
Utgivningsår: 2011
ISBN: 9789100126841
 

Direktlänk till boken hos Bokus

CDON.COM

Begagnade:
Köp begagnad på bokbörsen
Köp på tradera


Mycket läsvärd. Tät och skarp och levande." Aftonbladet

"Tillhör stilistiskt sett det bästa han någonsin skrivit." Norrköpings tidningar

"Och om nu detta är sant, att romanen om Madame Bovary i själva verket var Flauberts självbiografi, så är denna berättelse om min egen klassresa en roman om mitt liv och eftersom jag ännu en gång är fri att välja är det i vart fall ett sätt för mig att återförsäkra mig i min roll som författare, trots att det mesta som står här säkert är sant. Vad det nu spelar för roll, den här gången."

Ur inledningen av Gustavs grabb -- en roman om min klassresa.

Medelbetyg: 3,45 (11 röster)

  » Skriv egen recension «
Betygsätt:
Mellansdagsrea hos adlibris upp till 70% rabatt!

Bli medlem få boktips baserat på dina betyg.
Bok recensioner av Gustavs grabb :


kristina_s 2011-10-21 14:35
Recension av Leif G.W Perssons självbiografi Gustavs grabb

Boken är utgiven på Albert Bonniers Förlag (2011) och innehåller 380 sidor.

Leif G.W Persson är kriminolog och professor i polisforskning vid Rikspolisstyrelsen. Han är Sveriges ledande expert på brottsfrågor och har skrivit nio romaner. Den senaste, Den döende detektiven (2010), utnämndes till både Årets svenska och Årets nordiska kriminalroman. Källa: Albert Bonniers Förlag.

Handling: Denna bok är Leif G.W Perssons egna berättelse om sin klassresa. Leif G.W Persson är född i en arbetarfamilj, där pappan Gustav arbetade inom byggbranschen. De bodde på Tegeluddsvägen på Gärdet, som egentligen är mer ett tjänstemansområde än arbetarområde. Men Leifs pappa var portvakt där och då fick familjen också bo där. Leifs mamma Margit städade i husen, men hon var alltid sjuk och ofta fick lille Leif följa med sin pappa till hans arbete. Leif hade lätt för att lära och kunde både läsa och skriva innan han började skolan. Eftersom Leif var ett arbetarbarn så var han inte särskilt omtyckt av sin lärare som gärna gillade att hacka på honom. Vi får följa Leif G.W Perssons intresse för böcker. Han gillade Kalle Blomkvist och Ture Sventon och lekte ofta tjuv och polis, men även mästerdetektiv. Han gillade att spela spelet Tjuv och polis och givetvis ville han alltid vara polis. Leif får en lillasyster, Maud när han är sju år. Något han inte kan förstå varför. Han har det ju bra som ensambarn och har kunnat läsa i lugn och ro, utan att som nu bli störd. Leif börjar på Norra Real och hans känslor för det motsatta könet upptäcks. Med tiden blir han en riktig kvinnokarl. Han är numera gift för tredje gången. Har fyra egna barn och två bonusbarn. Han berättar om sina studier till kriminolog och sitt första arbete. Han blev dock aldrig ingenjör som pappa Gustav hade önskat. Leif G.W Persson berättar utlämnade om sina alkoholproblem och om den dagen han tvingades inse att läkarna hade rätt när de sade att han måste sköta sig hälsa bättre och att han måste äta viss medicin resten av sitt liv, för att inte dö i förtid. Han berättar även om Lennart Geijeraffären och hur hans liv förändrades efter hans intervju med Peter Bratt. Sitt första möte med Jan Guillou som inte var det bästa, men att de med tiden blev bästa vänner.

En väldigt intressant självbiografi om Leif G.W Perssons barndom, uppväxt och klassresa. Jag tycker om Leif G.W Persson och både ser och lyssnar gärna på hans program. Han verkar vara en sympatisk man. Att vara kriminolog verkar vara ett spännande yrke, och författaren berättar på ett lättsamt och lättläst sätt om sitt liv. Ofta med glimten i ögat och med mycket känslor. Särskilt detta om hur dåligt han mådde efter Geijeraffären, där det framgår väldigt tydligt att det som hände tog honom mycket hårt. Han gestaltar även karaktärer och miljöer på ett tillfredställande vis. Om man som jag tycker om Leif G.W Persson ska man inte missa att läsa denna bok.

Betyg 5/5 Kristina Simar 2011-10-21 (113) http://blogg.passagen.se/krisim

Betyg 5

Bokhållaren 2012-10-25 12:47
Varför skriver man en självbiografi? Om man undantar olika dagssländor, typ känd skandalomsusad sångerska eller en höjdhoppare som hoppar högre än andra, brukar det i regel vara mer eller mindre bemärkta män eller kvinnor i offentligheten som objektivt sett uträttat något som vi andra vanliga dödliga inte kunnat eller velat och att det då kan anses vara ett allmänt intresse att personen i fråga själv summerar sitt liv och sin gärning. Tillhör GW den kretsen? Knappast. Han är en av många uppskattad författare, uttalar sig ofta i pressen om allehanda brott, skriver krönikor i en kvällstidning, sitter i olika TV-program och är professor i kriminologi. Vad han gör som professor är, av naturliga skäl, okänt för allmänheten. Kan då en sådan bakgrund räcka för att det ska vara intressant att läsa en självbiografi av honom. Ja, det skulle kunna vara det om han lyckats med det som är underrubriken till hans bok ? ?berättelsen om min klassresa?. Men det gör han inte enligt min mening. Boken är på 380 sidor uppdelad på 74 korta kapitel, dvs. i snitt fem sidor pr kapitel. Boken blir därmed väl rapsodisk och också ättviktig, särskilt som tiden fram till gymnasiet upptar ca halva antalet sidor. Jag tror att mr P använt skrivandet som någon slags egenhjälp för att, när han nu tydligen tvingas ut i pension, i första hand summera sitt hittillsvarande liv från A ? Z och leva den resterande livstiden från Å ? Ö i ljuset av den bild han själv får fram. Han dödstädar, med andra ord. Det finns ett tydligt svårmod och tungsinne hos mr P, men han kan inte formulera det på ett sätt som gör att jag förstår dess orsaker. Samma sak gäller hans hat mot mamman. Inte heller själva klassresan, det huvudsakliga syftet med boken som jag uppfattar den, lyckas han beskriva på ett sätt som gör den tydlig till motiv, kamp, insats, framgångar och motgångar ? kort sagt: den är för vag och griper inte tag i mig som läsare. Att bara återge en känsla av att bo på fel sida Odengatan tycker jag inte räcker. Det är konstigt att en uppenbart intelligent, sensibel och sökande man inte lyckas bättre i det avseenden. Jag tycker också att han koketterar med sitt säkert reella och för honom själv och hans omgivning påtagliga svårmod och sin periodiska alkoholism. Men hur många av oss kan inte ibland känna svartalverna riva i bröstet? Utan att för den sakens skull fly dem med alkoholens hjälp. Och faktiskt utan att känna en vilsenhet och ett främlingskap över vår egen klassresa. Vad gäller s.k. Geijeraffären tycker jag däremot att han samlar ihop och koncentrerar sin berättelse så att också jag, som följde affären som tidningsläsare, bättre förstår både det offentliga spelet och det bakom kulisserna.
Betyg 3

mammene 2013-04-28 10:05
Gustavs grabb, Leif GW Persson, Albert Bonniers förlag 2011.
Detta är berättelsen om min klassresa, som jag minns den skriver Leif GW. Jag tycker även att det handlar om en slags bikt och ett rättfärdigande, där han inte skräder orden ens mot sig själv, samtidigt som han vet sitt värde.
Leif växte upp i en värld där papporna yrkesarbetade och mammorna tog hand om hem och barn. Leifs pappa Gustav var byggnadsarbetare och var ofta väldigt trött när han kom hem, men hade ändå ork och intresse för sin son, som även fick följa med till jobbet när moderns krafter sinade. Mamma Margit var ofta sjuk och inte så förstående med sin son, Leif kände en stor trygghet med sin far, till motsats med sin mor.
Leif är född 12 mars 1945, vid den här tiden föds det mer barn än tidigare i Sverige, och när det sju år senare även föds en dotter. så har hans föräldrar fyllt det socialdemokratiska befolkningsidealet på två barn, Leif är ett uppmärksamt barn som redan vid fem års ålder kan läsa, något som inte uppskattas av hans småskolefröken. GW beskriver sig själv som femåring, en betraktare som går omkring med ett läskpapper i huvudet, det där med betraktare verkare hålla i sig.
Böcker har varit och är ett stort intresse i hans liv, och det var Kalle Blomkvist som fick honom att bestämma sitt yrkesval, där Sherlock Holmes blev hans ledstjärna. När Leif går på läroverket skadas hans pappa på arbetet och det blir ett stort trauma för honom. Gustav som är med och bygger Stockholms tunnelbana får en nedfallen sprängsten på trettio kilo i huvudet precis då han tagit av sig hjälmen för att torka svetten. Pappan klarar sig otroligt nog och kommer till slut hem, men det är inte samma pappa. För Leif tar barndomen slut.
Leif GW tycker här att Nietzsche har missat poängen med sitt citat att ”Det som inte tar död på dig, gör dig bara starkare”, han menar istället” att det som inte tar kål på dig gör dig till en annan, i värsta fall till en hårdare människa än förut, inte till en starkare i någon som helst meningsfull, mänsklig mening”. Jag är nog benägen att hålla med.
Leif bestämde sig tidigt att han inte ville leva det liv som hans föräldrar levde, på fel sida om Odengatan. Det beslutet har gjort honom ekonomiskt oberoende, men också rotlös, för han känner sig inte hemma i någon värld. Hans skrivande har blivit en ventil för att lätta på det inre tryck som kväver honom, författandet har lindrat hans ångest och dämpat rädslan för att göra fel.
Det är mycket roande att läsa denna berättelse som GW kallar sin sanning som han minns den. Det är skrivet i en lättsam ton, men med allvar i botten. Han älskade sin far, men hade det besvärligare med relationen till sin mor som han tyckte svek honom och det har han aldrig förlåtit henne. Hans lillasyster minns han inte så mycket av, så hon finns inte med mer än vid några tillfällen, själv tror han att han egentligen inte ville ha någon syster och därför inte minns så mycket av henne som liten.
Tidsskildringen är något jag tycker är mycket intressant, en tid då föräldrar skrämde sina barn med polisen och mötet med en mörhyad man var en stor sensation för det fanns inga ”svarta män” på den tiden. Hur mycket lättare det var för ungdomar att få tillfälliga jobb, överhuvudtaget en annan tid mot vår. Mammans svek finns där hela tiden, lika mycket som pappans trygghet. Tanken på hämnd har följt i hans spår och då kommer historien om Geijeraffären osökt fram, att få den förklarad och höra om Leifs roll i det hela är mycket intressant. Det verkar som om den händelsen har förföljt honom hela livet och han försöker rannsaka sitt handlande och kommer fram till att han hade agerat annorlunda om det varit idag. Måhända kan förklaringen vara som han skriver, att han drabbades av högmod, precis som Ikaros. Persson verkar fortfarande ha agg till Peter Bratt och Hans Holmer, och är av den åsikten att Palme missbrukade sin makt. Men det är också goda minnen av vänner som vid det tillfället visade sig vara vänner. Som hämnd skrev Leif en roman, ”Grisfesten” som hittills är den mest sålda av hans romaner och som även blivit film.
Nu har professor Wille Vingmutter blivit stor och har lärt sig leva efter det råd som Churchill gav sina landsmän under inledningen av det stora kriget. ”Vi är i krig nu. Vi är goda människor, våra motståndare däremot är onda människor som hotar att förgöra oss. Om vi skall kunna besegra dem måste vi förhärda oss, till och med plocka fram det sämsta inom oss. Det rådet har Willy Vingmutter tagit till sig och inte ens hans öron sticker ut längre, inte det minsta lilla.”

Betyg 4

okidoki 2013-12-04 13:50
Till en början läsvärd.
Betyg 3

Zenmuron 2017-04-16 18:41
Ok
Betyg 3

Skriv egen bokrecension till Gustavs grabb









 


Köp boken som film på cdon: