Efter att under många år skapat spänning i sina romaner och figurer tycker jag att denna gång har LGWP misslyckats totalt i sitt berättande och slut. Romanens kvinnliga huvudperson Matei gestaltas som en myspysig Säpo-chef som saxar sin arbetstid med att uppfostra och få vara tillsammans med sitt enda barn. Det skall komma fram att hon har det jobbigt med att få ihop vardagen med maken Johan och övrig släkt och familj. Men en som inte har dessa problem är den andra huvudpersonen en muslimsk terrorist. Visserligen har han ännu icke fått bilda familj men det planeras. Nej i över halva boken som leder i 550 sidor är första delen (halvan) bara snömos. Den sämsta skildring av en somalisk familj som alla till slut hamnar där de hör hemma? Romanen följer helt medias bild av muslimer och framförallt somalier, de är alla opålitliga och kanske terrorister i en snar framtid. Skapandet av ISIS gjordes eftersom media hade för få muslimska terrorister att skriva om. Före IS fanns alla terrorister inom den vita högern i väst. Författaren har till slut tappat greppet om verkligheten.

Betyg 1

Inte en av GWs bättre men helt okej.
Saknar Evert Bäckström.

Betyg 3

Har läst 200 sidor av drygt 500, funderar på att ge upp. Ett rejält magplask av en författare som jag tidigare läst med nöje. Muslimer (naturligtvis) antas planera ett bombattentat mot den svenska regeringen, kungahuset mm på själva nationaldagen. Bara det! GW verkar ha anammat den anti-muslimska trenden i samhället. På de första 200 sidorna har det inte hänt mycket; högste Säpo-chefen Lisa Mattei har besökt sin personliga toalett på Säpo ett antal gånger, har ätit lunch med en underordnad där hon berättat om sitt sexliv; chefen för Säpos spaningsstyrka Linda Martinez låter mest som en uppvarvad tonåring. Utöver det har Lisa Mattei naturligtvis problem med att få yrkesliv och familjeliv att gå ihop. Men hon har ju en sån underbar man. Vem bryr sig?

Betyg 1