Snövits moder Aglaide dog i barnsäng och hennes fader drog ut i krig. Snövit uppfostrades i skymundan av sin demoniska styvmoder Ramalka. Trots att hon var prinsessa bodde hon undanskymd i slottets mörka vrå. Ramalka står inte ut med synen av den vackra lilla prinsessan och befaller en ömsint jägare att döda den lilla. Han har inte hjärta att genomföra mordet och Snövit lämnas ensam i skogen....

Sagan är välkänd för de flesta men i Marie Hermanssons magiska tappning får den nytt liv. Författarinnan är oerhört skicklig i sitt användande av språkets nyanser. Utförliga miljöbeskrivningar kan bli tråkiga men passar ypperligt för en saga som denna. Slutet känns lite fattigt i jämförelse med den starka berättarglädjen i början. Det känns lite som om Hermansson tappat lusten att skriva och gör det lite likgiltigt. Men trots detta fängslades jag av denna varma och berikande saga. Hermansson gör den rättvisa.

Betyg 4

Helt underbar tolkning av den gamla folksagan. Rekommenderas varmt

Betyg 5

Tidig Marie Hermanson-roman som inte tilltalar eller intresserar mig ens hälften så mycket som hennes böcker brukar göra. Men så var det så länge sedan jag tog del i själva sagan "Snövit" och hade därför ganska svårt att hänga med i handlingen.
Slutbetyg, en 2:a!

Betyg 2