Klenoden

Heintz Konradsson har varit ett så kallat namn i den svenska poesin i mer än ett halvsekel: odräglig, ständigt pank, otvetydigt begåvad men inte alltid lätt att tolka. I samband med pandemin stänger han in sig och kommer ut på andra sidan med en diktsamling som uppfattas som en appell till motstånd, en uppdaterad beredskapsdikt på tröskeln till Nato-medlemskapet, och får både folkets kärlek och Svenska Akademiens stora pris som belöning. Han har blivit en Nationalklenod.

Berättaren i Klenoden arbetar på en biografi om den motsägelsefulle skalden, och den leder honom in på en mycket gammal historia, som närmast är aktivt bortglömd i vapenskramlets tider. Den om hur bilfabrikören Henry Ford bekostade en färd över Atlanten med en båt full med fredsaktivister på väg till en konferens i Stockholm, där ett motstånd mot första världskrigets massakrer i skyttegravarna skulle formeras. Konferensen gick i kvav, men en modern pacifism föddes, som hade rötter i Konradssons egen familj.

Men det pågår också ett annat spel i den här berättelsens nutid. Levnadstecknaren kommer i oönskad kontakt med påverkansoperationer österifrån, och hans spår korsas med den ständige följeslagaren och grå eminensen i Henry Morgan-trilogin, Envoyén, och dennes döttrar. Och under arbetets gång väcks frågan hos både honom och läsaren om hur man egentligen ska förstå Heintz Konradssons landstormspoesi.

Medelbetyg: 3 (1 röster)