Det var en fröjd för den Tolkien fantast som jag är att återigen kunna försjunka sig i Midgårds fantastiska värld. efter att ha tagit sig igenom den något krävande inledningen så börjar historien om Hurins barn. den berättas som en saga, en saga för vuxna,med mycket tragedi och dramatik.
när sagan väl är slut känns det som att man bara skrapat på ytan av vad som kunde ha utrymt några hundra sidor till, en ovanlig känsla när det gäller Tolkien som brukar fylla ut sina sidor. kanske fattades det en del material när hans son Christoffer skulle sammanställa boken. |
(34 år)