bokrecensioner boktips     
Hem | Sök böcker | Lägg till ny bok | Topplistor | Länkar | Kontakta oss | Bli medlem |
  Logga in

Samma Författare:
Hanteringen av odöda
Himmelstrand
Låt de gamla drömmarna dö
Låt den rätte komma in
Människohamn
Pappersväggar
Rörelsen
Vampyren i Blackeberg
Liknande böcker:
Hjärnklyvningen
 C. Moberg
Oktoberhavet : en kärl..
 E. Eriksson
Jag brukar drömma om dig
 P. Holst
Bokmärkesängeln
 C. Wikhall
Butcher's Crossing
 J. Williams
Sodomsäpplet
 B. Martin
Blybröllop
 S. Paborn
The Green Road
 A. Enright
The pure gold baby
 M. Drabble
Augustus
 J. Williams

Välj Genre
Roman
Historisk Roman
Deckare
Thriller
Fantasy
Science-Fiction
Ungdomsbok
Biografi
Fakta
Klassiker






     

Lilla stjärna

 
Författare: John Ajvide Lindqvist
Genre: Roman
Utgivningsår: 2010
ISBN: 9789170374036
 

Direktlänk till boken hos Bokus

CDON.COM

Begagnade:
Köp begagnad på bokbörsen
Köp på tradera


Lilla Stjärna är berättelsen om två flickor.
Under en svamputflykt hittar svensktoppsartisten Lennart ett spädbarn nedgrävt i en plastpåse. Han räddar flickan till livet och hennes första skrik gör honom stum. Ur den lilla kroppen stiger en serie perfekt träffade toner. Han tar med flickan hem och gömmer henne i källaren. Hennes obefläckade musikalitet ska ge hans liv mening.
Hon är Flickan med den gyllene håret.
Vid samma tid föds en annan flicka i en mellansvensk stad. Hennes liv rymmer inte många glädjeämnen. Hon upplever sig själv som grå och alldaglig med få begåvningar och ännu färre vänner. Hon tröstar sig med elaka hyss och trollande på olika nätforum.
Hon är Den andra flickan.
Så småningom korsas de två flickornas vägar. En brinnande vänskap växer fram, med förödande konsekvenser för alla som kommer i dess närhet.
Lilla Stjärna är en historia om kärlek och besatthet, om en röst ifrån en annan värld och idoldyrkan driven till sin spets. Hur långt är du villig att gå för den du beundrar över allt annat?
I Lilla Stjärna för John Ajvide Lindqvist ännu en gång in skräcken i ett vardagligt, samtida Sverige. Unga människor i en värld av bortvända vuxna försvarar sig med vad som finns till hands. Eldrivna verktyg, om så krävs. Det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas.


Medelbetyg: 3,3 (30 röster)

  » Skriv egen recension «
Betygsätt:
Mellansdagsrea hos adlibris upp till 70% rabatt!

Bli medlem få boktips baserat på dina betyg.
Bok recensioner av Lilla stjärna :


Rosa 2010-05-06 17:00
Jag hade stora förväntningar på den här boken men oj vad jag blev besviken. Den började lovande men sen flippade den ur totalt. Det blev mer och mer en ungdomsbok och det hade jag varken förväntat mig eller var intresserad av. Dessutom blev den väldigt osmaklig. Inte för att jag är känslig av mig men det grova våld som beskrivs i boken är verkligen inte i min smak.

Bortsett från allt detta negativa så hittade jag inga förklaringar eller rim och reson i boken.

Sorry, detta var ett bottennapp av författaren enligt mig.
Betyg 2

tekoppen 2010-05-10 22:40
Efter att ha läst "lilla sjärna" så kommer jag verkligen se "allsång på skansen" men nya ögon. Om det blir en film av den här boken kommer den hamna i katagorin :slasher/revangefilm med extra mycket blod och hjärnsubstans....med andra ord: det var en bra bok...Läs den...
Betyg 5

kristina_s 2010-05-18 11:52
Recension av John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna

John Ajvide Lindqvist är född 1968 och uppvuxen i Blackeberg, utanför Stockholm, där också hans första roman utspelar sig. Efter en karriär som trollkarl, ståuppkomiker och manusförfattare blev han tillslut skräckförfattare. Hans debutroman Låt den rätte komma in (2004) har filmatiserats av Tomas Alfredsson och blev en stor internationell succé. John Ajvide Lindqvist har även skrivit Hantering av odöda (2005), novellsamlingen Pappersväggar (2006) och Människohamn (2008)

Handling: En dag när svensktoppsartisten Lennart Cederström är ute i skogen för att leta efter svamp, upptäcker han en svart BMW som kör snabbt iväg genom skogen. Lennart går ut och tittar sig omkring där bilen stått parkerad. Han finner en nyfödd flicka nedgrävd i en plastpåse. Flickan är vid liv, men verkar vara apatisk, helt plötsligt tar hon i med ett skrik som är en perfekt ton. Lennart tar hem flickan, inreder ett rum i källaren åt henne och ber sin hustru att inte tala om detta för någon.

Eftersom Lennarts storhetstid som artist i stort sett tagit slut, så blir flickbabyn med sin förmåga att ta underbara toner hans nya intresse. Flickan får ingen kärlek av paret Cederström och hon får inte vistas ute, därför utvecklas hon inte som hon ska. Parets son Jerry, som dyker upp då och då för att begära pengar av sin pappa, upptäcker en dag flickan. Han blir hennes enda vän. När Jerry spelar gitarr nynnar flickan med så vackert. Jerry börjar kalla henne för ”syrran” och ger henne namnet Theres. En dag händer något fruktansvärt som gör att Jerry tar med sig Theres och flyttar till Svedmyra i Stockholm.

Samtidigt vid samma tid som Lennart hittar Theres föds en annan flicka i en mellansvensk stad. Hon är en flicka som inte känner någon glädje i sitt liv och har bara ett fåtal vänner. En av dessa är Johannes. Flickan heter Teresa och när hon blir större börjar hon besöka olika nätforum, ofta söker hon sig till poesisidor.

En dag kommer Theres och Teresas väg att korsas, de blir väldigt goda vänner även om de kommer från olika familjeförhållanden, en vänskap som kommer att bestå, men som kommer att få förödande konsekvenser för många som kommer i deras väg. En skrämmande historia som måste läsas.

Oj, vilken bok, jag var på helspänn boken igenom. Den var otäck, handlade mycket om olika känslor och besatthet och som vanligt innehöll den många skräckinslag, som det bör vara när John Ajvide Lindqvist skriver. Ingen kan beskriva skräck och bedrövelse så bra som han. Boken var lika spännande rakt igenom. Att det var barn som var de onda, tänkte jag inte på under hela tiden jag läste, men nu efteråt har jag funderat lite på det. Någon annan författare kanske hade formulerat sig så att man som läsare kunde tagit illa upp av det, men inte Lindqvist. Han har alltså gjort det igen, skrivit en ny bok som kommer att bli lika omtalad som de andra och även läst av många, många.
Betyg 5/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent
Betyg 5

Mica 2010-05-30 22:24
Börjar bra...men tappar fart och slutar i ett galet cresendo!
Redan från inledningen utlovas ett våldsamt slut på Skansen...
Jag tycker att författ har ett bra språk, är trovärdig och duktig på att skapa stämning och atmosfär...men jag vet inte varför han skriver denna bok eller vad han vill säga...Eller är det bara en "splatter-film" i bokform gjord för att chockera? I de första två böckerna finns en kritisk realism och ett sunt ifrågasättande som gör att böckerna blir mer än bara skräckböcker...men även om han lyfter på utanförskap, skönhetsideal och depression så snuiddas det bara vid...och det egentliga budskapet blir bara deprimerande och tomt...
Jag är ingen lättskrämd läsare och det var inte våldet i sig som stötte bort mig bara den ångestfyllda deprimerande atmosfären i större delen av boken...Näe inte särskilt bra!
Betyg 2

erikaj 2010-06-17 12:17
Är hur bra som helst de första 244 sidorna - skräck. Resterande 200 är faktiskt ganska usla - tonårsbok. Jag ser ingen konkret förklaring/samband/osv. I alla fall ingen intressant sådan.

Detta är precis samma känslor som jag fick i Människohamn. Efter vad herr A Lindqvist har berättat verkar det som att han vill berätta om det svarta, det tragiska, de utstötta på ett rimligt, trovärdigt vis. Blanda det otroliga med det verkliga, det vanliga. Bra. Men det klaffar inte särskilt väl i slutändan. Det blir inte läskigt. Möjligtvis tragiskt, men inte läskigt och det är ju en blandning av dessa som jag förstår att herr A Lindqvist är ute efter. Nej - helheten misslyckas, men man kan se spår av försök. Detta gör att det misslyckas ännu mer. Om nu någon förstår vad jag menar.

Och sedan detta uppräknande av låtar. Låtar som i och för sig passar mycket väl men det bli så töntigt tillslut. Det är väl inget himla sommar i p1?

(Måste dock påstå att författaren, till skillnad från en hel del andra, är en stjärna på att skildra tonårstid.)

(Och han ÄR ju bra på creepy things. Egentligen.)

Men nej.
Betyg 2

Runko 2010-06-26 23:17
John Ajvide Lindqvist är en av mina favoriteförfattare sedan han skrev Låt den rätte komma in. Fast ingen av hans böcker har riktigt varit på samma nivå som hans första, fören nu. Lilla stjärna kan vara lite seg i början men när väl kommer igång sitter man fast. Tycker vi behöver mer mind-fuck böcker som denna, sparar inte på blod och allmänt psykade ider.
Betyg 4

PennTroll 2010-07-13 11:05
Hade höga förväntingar då tidigare böcker av John har varit helt i min smak. Karaktärsskildringar och handling fängslade mig som vanligt och jag blev klart påverkad på och av många plan i boken. Som ljudbokslyssnare är det alltid ett stort plus att höra John läsa upp sina berättelser.

Trots mycket bra förutsättningar håller jag tyvärr med om att allt spårade ur mot slutet, vilket drar ner betyget avsevärt.

Betyg 3

Uldah 2010-07-30 19:23
Att skriva äckligt och groteskt är inte samma sak som att skriva läskigt. Efter att ha kämpat mig igenom alltför många avsnitt med scener innehållande tortyrredskap, borrningar i huvuden (plural!), utanförskap och sjuka tankar, allt till tonerna av schlagermusik, valde jag att inte läsa klart bokens sista två kapittel. Så äcklig, i form av blodbads-splatterfilms-äcklig, är den. Och man förstår inte ens vitsen med detta.
Betyg 1

Elisabet 2010-09-18 16:09
Efter att precis ha läst dom sista sidorna av boken känner jag mig en aning stum.
En otroligt stark bok som väcker mycket känslor och när det var som värst klarade jag knappt av att läsa.
Jag tycker att det är otroligt att beskrivningarna i boken kan vara så klara, så utstuderade. Inte mycket lämnas åt fantasin.
Dock gillade jag boken. Den var annorlunda och jag kommer inte glömma bort den i första taget.
Betyg 4

Freddi 2011-01-01 10:42
Svensktoppsartisten Lennart hittar ett spädbarn nedgrävt skogen. Hennes overkligt klara och vackra skrik får honom att ta hem henne i stället för att ta henne till myndigheterna. Tillsammans med sin hustru Laila uppfostrar han henne i musikens värld och ignorerar att flickans sångröst inte är det enda som är mycket, mycket annorlunda med henne. Samtidigt växer en annan flicka upp. Om än inte lika udda så väldigt alinierad från samhället. Inte förrän dessa två flickor i tonåren möter varandra känner de att de hittar hem, med fasansfulla konsekvenser.

John Ajvide Lindqvist visar igen att han är Sveriges mest lysande författare just nu. Hans beskrivningar av en av huvudpersonernas upplevelse av ångest är den mest intensiva och inkännande beskrivning jag läst. Bara det skulle generera högsta betyg. Men denna bok innehåller så mycket mer än stor och empatisk människokännedom. Här finns ett driv som gör att varje minut av boken känns intensiv och engagerande. John Ajvide har gett oss en lång rad av märkliga karaktärer som alla känns helt äkta. De gör udda saker, men de känns som logiska konsekvenser och full trovärdiga. Lilla Stjärna håller lika hög, om inte högre, kvalité än tidigare böcker. Och det vill inte säga lite.

John Ajvide Lindqvist läser själv in boken och har blivit lite smidigare än förra boken. Nu har han blivit så pass rutinerad och bra på det att man kan njuta av de fördelar det ändå innebär när en författare läser och framför sitt eget verk.
Betyg 5

koala_75 2011-04-21 21:14
Mycket bra början men sedan tappade jag intresset.
Betyg 3

jossansten 2011-04-22 22:08
Hmm. Den börjar helt OK, men av någon anledning hade jag förväntat mig lite mer övernaturligheter och skräckscener. Detta är tyvärr den bok av Ajvide Lindqvist jag tyckt minst om, fast han verkar rota sig mer i verkligheten.
Betyg 3

schitzo-cookie 2011-05-25 13:51
[...] Har läst och hört blandade kritik om den och måste erkänna att Människohamn inte var min störtsta favorit men den här är jag mycket nöjd med. Kan dock förstå folks negativa kommentarer, känns kanske inte lika händelsefull som hans andra böcker, men fastnade från första sidan och kunde sedan inte släppa den fören den var utläst. [...]

Läs hela recensionen på min blogg:
http://schitzo-cookie.blogspot.com/2011/04/lilla-stjarna.html
Betyg 5

anette lenander 2011-05-25 20:00
Det är en speciell bok.Lite anorlunda än andra böcker som han har skrivit.Det är en klar uppryckning från den förra boken som var seg och tråkig.
Betyg 5

Phenomena 2011-08-01 18:55
Två tjejer – flickan med det gyllene håret och den andra flickan, de är båda missanpassade och utanför i samhället. När de så småningom träffas blir det ett möte som leder till oanade händelser.

En sorglig story om utanförskap som får mig illamående och det kryper av obehag inom mig medan jag läser.
Betyg 4

sgs 2011-08-24 21:34
En flicka hittas i skogen och göms undan, en annan flicka mobbas och mår dåligt.
De två träffas och inleder en märklig relation som skulle kunna blivit intressant. Men tyvärr, som många andra skrivit här, urartar boken mot slutet och blir oerhört osmaklig. Särskilt när man har de tragiska händelserna i Oslo i färskt minne.

Betyg 1

Mintgren 2011-09-15 11:02
Först några positiva ord om boken; författaren lyckas utan något visuellt mörker eller några blodtörstiga monster få fram ett obehag. Obehaget tar i "Lilla stjärna" inte form av skräck, utan snarare ett mycket mörkt drama. Till exempel är Theres, Flickan med det gyllene håret, den förmodligen mest skrämmande karaktären hittills i någon bok av John Ajvide Lindqvist. Det kanske inte märks genast, men mot slutet står det klart att hon är en psykopat, alldeles från vettet. Många gånger har jag hört hur ondska blir till. De som behandlas illa och mår dåligt blir onda förr eller senare. Men aldrig har jag sett en så intelligent skildring av det. Även efter att hon dödat Lennart och Laila i början uppfattade jag henne som oskyldig och välmenande. Något jag inte begriper är hur hon verkar ångerfull till den gärningen först, men sedan blir stolt över den istället. Jag blev berörd av hur Jerry mognar som människa då han tar hand om henne, och lite arg då det visar sig att hon egentligen inte tycker om honom. En kritiker beskrev Theres och Teresas relation som "härligt rå girlpower", men jag anser att Theres är oempatisk och egentligen inte bryr sig om någon annan än sig själv. Hon lägger inte märke till att andra är ledsna förrän det syns tydligt, och då tröstar hon dem för att hon för ett krig mot "de stora", inte för att hon vill att den personen ska vara glad. De förtvivlade flickorna söker sig till henne och uppfattar sedan sig själva som hennes vänner, fast de bara är hennes underhuggare. Teresa är förtvivlad, känner sig ful och värdelös. Det kan man verkligen tycka synd om henne för. Men att hon bara har ögon för Theres, som inte bryr sig om henne, och inte ser de som älskar henne och vill henne väl, det tycker jag är idiotiskt. Intrigerna är faschinerande, som i "Låt den rätte komma in", även om inte berättelsen är lika spännande. Det som är dåligt med boken är att författaren bygger upp många historier som aldrig avslutas, fastän det finns en antydan till det i början av varje. För Jerry slutar det bra, men berättelsen om Teresas familj har inget slut, vilket man tror att den ska ha eftersom pappans perspektiv är mycket känslomässigt beskrivet. Våldet är mycket detaljrikt beskrivet, vilket visserligen kan behövas ibland, men denna gång gick Ajvide över gränsen. Scenen där flickorna våldsamt torterar Max Hansen till döds är så äcklig att jag nätt och jämt överlevde den under läsningen, och efteråt vill jag inte gå in på några detaljer, vill inte beskriva den scenen för någon därför att det gör ont att ha namnet på ett av de verktyg de använde i munnen. Detsamma med de sexuella teman som tas upp. Avsugnings-episoden ville bara få mig att kräkas. "Låt den rätte komma in" handlar om människans mörka sidor, "Hanteringen av odöda" utforskar filosofiska teman om liv, död och kärlek, "Lilla stjärna" visar hur ondska blir till, men den glömmer till skillnad från andra av författarens böcker bort att påminna om det godas existens samt att uppmuntra godhet. Kanske är det sistnämnda motiveringen till att många anser "Lilla stjärna" vara Ajvides hemskaste bok.
Betyg 4

diorama 2011-12-01 01:59
Jag hade sådana höga förväntningar på boken och var fast i den men när jag hade kommit halvvägs in i boken så tyckte jag att boken tappade sin charm, det höll helt enkelt inte hela vägen.
Betyg 2

helix 2012-02-27 10:18
Det börjar bra. Och fortsätter länge i en anda som verkligen får mig att vilja veta hur det ska gå (sluta). Men så tappar jag intresset, och kanske tappar författaren fart? Eller... åtminstone byter hela historien karaktär... åtminstone för mig.

Men jag känner igen detta.. från hans tidigare romaner.. det är nog så att det slaskigaste inslagen i Ajvide Lindqvists historier inte eggar mig, det blir tråkigt med allt blod och slask... (Det värsta av detta lyftes ju också bort ur succéfilmen "Låt den rätte komma in", kanske inte för intet.)

Men romanens första tre femtedelar.. bra.
Betyg 3

gun 2014-05-06 21:03
En roman som skiftar otroligt mycket i händelser. Mycket handlar om ensamhet och utanförskaphet och de känslor det väcker. En del skildras nästan ömsint men sen tar mycket blodiga scener vid för att sedan tonas ner igen för att avslutas i blodiga slutscener.
Till en början tyckte jag att berättelsen var mycket bra men de otroligt våldsamma avsnitten fick mig att börja undra hur författaren egentligen mår.
Betyg 3

Skriv egen bokrecension till Lilla stjärna









 


Köp boken som film på cdon: