Varje sida är uppdelad i tre avsnitt: En faktatext, författarens tankar och kvinnans tankar. Han har en skarp penna, Coetzee, och han skonar inte sig själv, här där han framstår som en åsiktsmaskin som egentligen vill ha henne, sekreteraren. Det är smart, roligt och i längden tröttsamt. Vet inte hur det slutade. Livet är för kort för att ägna åt detta!

Betyg 2

Lite rörigt med uppdelnigen men intressant. Men de personliga sakerna vart tjatiga på slutet...

Betyg 3

En uppdelad historia som man kan läsa på flera vis.

Huvudpersonen är en åldrande författare som blir uppiggad av den unga kvinnan Anya och hennes änglalika bak. Anya och El Senor bor i samma hyreshus och de möts första gången i tvättstugan. El Senor blir intresserad av henne men är så förståndig att han förstår att han är för gammal att stöta på en så ung kvinna, i stället föreslår han att hon ska hjälpa honom att renskriva den bok han för närvarande arbetar med.

Det blir konflikter efter vägen, eftersom Anyas man Alan visar sig vara av svartsjuk natur. Under tiden som boken växer fram djupnar också vänskapen mellan författaren och hans renskriverska och Alan känner sig utanför och ruvar på hämnd.

Samtidigt som historien växer fram, så får man som läsare inblick i El Senors bok, som antagligen innehåller mycket av Coetzees egna åsikter. Sidorna är indelade i tre avdelningar med linjer, överst på sidan läser man boken. Nedanför El Senors tankar och nederst är det Anya och även ibland Alan som samtalar.

Jag tycker att det blir ointressant efter ett tag att läsa Coetzees åsikter för att sedan byta till karaktärerna i boken. Det är i och för sig en rolig ide men det blir tröttande till slut att växla fram och tillbaka. Man skulle kunna läsa rakt över för att sedan gå tillbaka till början och läsa hela historien i dess helhet. Den karaktär som växer mest efter hand är Anya, hon förändras och djupnar. De två andra lär man inte känna så bra. Allra helst El Senor förblir ganska anonym. Allt känns lite för väl till rätta lagt. Gammal man trånar efter ung flicka, hon känner sig smickrad och leker med honom lite. Sedan har vi den kalla och lite korkade finansmannen Alan som bara tänker i pengar och makt.

Jag vet inte vad författaren vill åstadkomma med den här romanen, det kändes som en ganska banal historia som aldrig gick på djupet. Kanske ville Coetzee testa ett nytt grepp. Jag var inte så road av det

Betyg 2