Dick Svenzon slirar ofta på sanningen. Själv säger han sig ha livlig fantasi, andra kallar honom en hal typ, en svikare och bluffmakare. Men vid 63 års ålder har hans skumraskliv rasat, efter fängelsestraff och förlorat jobb. Värst av allt är att han är jagad av en våldsbenägen knarkhandlare som han är skyldig pengar. Så han halsar en flaska whisky och tar båten ut i sundet för att dränka sig. I sista sekunden ringer telefonen. ”Hej, det är Alice. Vi har en son.” Chocken får honom att drulla överbord, men trots fyllan lyckas han rädda sig. För nu vill han träffa sin 20-årige son, som är försvunnen och troligen behöver hans hjälp...

Några medlemmar i bokcirkeln var trötta på alla tunga och tragiska böcker och ville ha något roligt. Då blev Lönnaeus´ skröna månadens bok och den är väl på sitt sätt rolig. Jag brukar säga att det svåraste som finns att skriva är roliga böcker, och författaren ger mig rätt... Detta är inte min typ av humor, nästan allt känns konstruerat, överdrivet och fjantigt. Dicks genomskinliga lögner, som folk av någon anledning tror på, försätter honom i situationer som är mer pinsamma än lustiga och inte lär han sig något av misstagen. Det enda han är bra på är kvinnor, alla tycks vilja hamna i säng med honom. Kanske lite gubbsjukt önsketänkande av den nästan jämnårige författaren, konstigt att Dick inte har fler barn på bygden......?

Största delen av boken utspelas i Skåne och här finns ett stråk av allvar, nämligen i synen på varg och konflikten mellan bönder och jägare som ser vargen som ett hot mot sin försörjning, och naturvänner som vill ha fler vargar för ökad biologisk mångfald. Men författaren gör misstaget att ta tydlig ställning och ämnet tonar ut i ett taffligt försök till deckarintrig istället. De flesta karaktärerna är fyrkantiga och även om Dick verkligen ställer upp för sin son är han en otrevlig typ som man inte vill ha i sin närhet.

Inget för mig, men ni som gillar Hundraåringen som klev ut genom fönstret... och den typen av böcker blir nog nöjda.

Betyg 1