Romanen Djurens liv (1999) handlar om författaren Elizabeth Costello som under en gästföreläsning på ett universitet väljer att tala från hjärtat, om det ämne som ligger henne närmast – djurens rätt. Med avmätt intellektuell skärpa jämför hon människans exploatering av djuren med massmord och andra grova förbrytelser. Föreläsningen möts inte med jubel, inte alls, snarare infaller en besviken tystad när Costello går ned från talarstolen. Till och med Costellos familj tycker att hon den här gången gått för långt.

Som vanligt när det gäller Coetzee tycker jag att idén till berättelse är närmast genial. Men som så ofta tidigare infann sig aldrig den där riktiga läsglädjen. Och vad värre är: mycket av den civilisationskritik som jag väntade mig lös med sin frånvaro.

Bokens huvudperson Elizabeth Costello beskrivs som påfrestande intellektuell; distanserad, kylig och med ett tämligen hämmat känsloregister. Hennes oförmåga att läsa av stämningar och hitta det rätta anslaget leder till att föreläsningen, trots sin uppenbart provocerande vändning, bli ganska tam och tafflig. Av någon anledning löper hon aldrig linan ut, utan värjer för det uppenbara faktum att hela vår civilisation vilar på ett osynligt underkuvande och ständigt pågående massmord. Möjligen är det Coetzees egna fnöskestorra akademiska bakgrund som leder till att den kritik som framförs känns ganska uddlös. Detta gjorde mig inledningsvis besviken och lite förargad. Men efter att fått smälta intrycken och tänka igenom handlingen en gång till, öppnade sig nya och intressanta tolkningsmöjligheter. Det kan ju faktiskt vara så att Coetzee med den här berättelsen vill rikta en raffinerad kritik mot den intellektuella och akademiska världens totala tystad inför det ganska uppenbara faktum att det industriella dödandet av djur, i fråga om grymhet, är fullt jämförbart med de allra värsta av tänkbara krigsbrott. I så fall bli det här en beskrivning av oförmågan att kritisera det uppenbara. Om så är fallet är det naturligtvis väldigt skarpsinnigt. Men jag undrar jag...

I bokens andra del ger forskare från olika vetenskapsfält sina personliga kommentarer på bokens innehåll. Dessa tillförde dock inte särskilt mycket.

Fotnot. J.M. Coetzee är enligt vad förstår själv vegetarian.

Betyg 3