Den här boken handlar om två ensamma människor - Erna och Börje. Erna är 34 år gammal och bor hemma i Kivik med sin dominante far och veka mor. Vid födseln blev Erna tångförlöst och har en konstig form på hjässan och som grädde på moset har även hennes hår blivit märkligt. Hon kallas för Tocken och har under alla år blivit mobbad för sitt udda utseende. Hennes självförtroende är inte det bästa. Så träffar hon av en slump Börje som har flyttat till Kivik från Stockholm. Tycke uppstår!

En charmig bok om livet på den skånska slätten med enkla människor som har svårt att uttrycka sina känslor. Klart läsvärd. (Men svår att få tag på. Försök på antikvariat.)

Betyg 4

Jag tyckte den var händelselös, ointressant och tråkig. Inget jag rekommenderar.

Betyg 2

Helt ok som avkoppling men inte hennes bästa bok.

Betyg 3

Sällan har en bok gjort mig mer irriterad än den här. Jag började lyssna på boken ikväll men gav upp efter dryga en timme. Jag finner knappt ord att beskriva eländet. Jag har kritiserat författaren tidigare, men så här bedrövligt dåligt har hon då aldrig tidigare skrivit. Huvudkaraktären Erna är ett stackars nervöst höns med en dörrmatta till mor och en djävul till far. Sättet boken är skriven med att kvinnan inte har något att säga till om fastän det är 2011, ja 2011, även om innehållet och karaktärernas namn passar bättre in 1911!!!! Sättet den är skriven med dessa nervösa höns till kvinnor som mer eller mindre måste be och lov om att gå på toaletten själv- gör mig tokig!!! Har författaren aldrig hört talas om jämställdhet???? Och åter igen. Den är skriven 2011, så varför känns det som på början 1900-talet för? Pinsamt dåligt. Boken har fått mig på ett sådant jävligt dåligt humör nu. Rekommenderas verkligen inte!

Betyg 1