Stadsvakten i Ankh-Morkpork har ingen hög status, deras motto är att undvika alla eventuella misshagligheter och bråk som äger rum i staden. Ledaren för det rätt bedrövliga gänget, Kapten Vimes, tillbringar större delen av sin tid på någon kufisk krog med något stärkande i handen. Ankh-Morpork styrs av Patriciern som införlivat tjuvgille och lönnmördarskrået i sitt sätt att handskas med makten. Överraskande nog fungerar hans sätt mycket bra.
Samtidigt finns det självklart alltid folk som vill den rådande makten och ersätta den på ett smärtfritt magiskt sätt. Vad som lätt blir ett problem är att det sällan finns någon befrielse från smärta när man blandar in magi.
En bok om åkallan av drakar försvinner från Universitetets bibliotek. Och en enorm drake grillar Ankh-Morporks invånare till döds. Passande nog dyker det upp en snygg men ganska korkad man som åberopar sina kungliga rötter för att fördriva draken. Bakom honom står en man med iskalla nerver. En man som dock inte väntar sig att draken ska frigöra sig från magins makt och få storhetsvansinne.

Jag älskade den här boken. Man brukar prata om att gå in i böckernas underbara värld, när man läser. Jag har aldrig upplevt det fenomenet så starkt som när jag läser Terry Pratchetts "discworld" böcker! De innehåller så absurt mycket referenser och roliga paraleller till vår värld, att jag många gånger inte ens kan ta in alla spetsfyndigheter. Skivvärlden är vår värld sett ur ett vridet och komiskt perspektiv! Och jag har så roligt när jag läser. Jag lär mig saker och hittar förbindelser med allt annat jag läst. Denna bok är kanske inte en av Pratchetts bästa - men definitivt en av de mest underhållande. Jag ger den en fyra i betyg.

Betyg 4

Första boken av Terry Pratchett jag läste och min favoritkaraktär blev genast Morot, eller Carrot på engelska, och gillar den(boken) skarpt.
En drake som fiser eld, det är något nytt det.

Betyg 5

I lagens namn ("Guards! Guards!") är den åttonde boken i serien om Skivvärlden och den första om Stadsvakten i Ankh-Morpork. Här får vi stifta bekantskap med kapten Samuel Vimes, Morot (omöjligt att inte älska denna otroligt godtrogna och godhjärtade karaktär) och de andra, när de ställs mot en drake som släppts lös av ett mystiskt brödraskap med syftet att störta den rådande makten i staden.

I denna installation liksom i flera andra visar Pratchett prov på hur han framgångsrikt kan parodiera sin egen genre på samma gång som han helhjärtat omfamnar den och gör den till sin.

Betyg 4