Svartkonster är en bok ur Pratchetts fantasyserie om skivvärlden. Jag läser visserligen inte böckerna på orginalspråket men brukar ändå älska dem, anser att Pratchett skriver oerhört roligt men den här boken når inte upp till hans vanliga nivå.
Boken handlar om trollkarlarna, om Rensvind och hans kappsäck samt ett par nya karaktärer, Conina - mästartjuv och Nijel som drömmer om att bli hjälte och deras kamp mot en svartkonstnär och hans stav.

Betyg 2

För länge sedan i skivvärlden, härskade ett tumultartat kaos. Svartkonstnärer slogs med trollkarlar (som dessutom slogs med varandra) och världen gick nästan under. På något sätt (ingen vet riktigt hur) lyckades trollkarlarna förgöra svartkonstnärerna och skipa en rofylld hemtrevlig och ganska tråkig fred som innebar förbud mot mord genom magi (men full legitimitet rörande mord på gamla hederliga sätt).
Denna stabila fred har bestått fram till den dag då Magnus, Svartkonstnären dyker upp. Magnus har i sitt förvar en magisk stav som tycks styra sin ägare mot ett högst destruktivt slut. Magnus lyckas med sin fantastiska konstfärdighet övertyga trollkarlarna att de bör besitta jorden och härska över alla människor och vidunder. Den enda trollkarlen som inte helt övertygas är också den sämsta. Han är känd för att alltid vända ryggtavlan till och fly som den nesligaste fegis. Men så har han också överlevt - han och hans despotiska bagage. Rensvind tvingas nu ta itu med förhindrandet av jordens undergång. Till sin hjälp har han Conan Barbarens aggresiva dotter, den långhårige orangutangen bibliotikarien och några andra kantstötta typer som är långt ifrån några hjältar.....

Jag kunde önska att Pratchett ville tygla sin egen coolhet (ett uttryck jag använder ofta till Freddi). Pratchett är smart, han har en magisk ordkonst och ett flöde av litterära idéer i stil med Niagarafallet. Men ibland blir det för mycket. Historien spretar åt alla håll, de nyckfulla karaktärerna jobbas upp i högvarv och historien ranglar fram som en saga på lsd. Och mitt i allt detta, upphör jag att bry mig. Jag får lust att läsa en enkel, okomplicerad bok som inte driver med varenda mening - både andras och sina egna. Pratchett är underbar i lagom stora doser, men denna bok "Svartkonster" var en överdos. Den hade med lätthet kunnat kortas ner några hundra sidor och ändå behållt alla smarta idéer. Jag ger boken en tvåa i betyg. Den röda tråden som bör finnas i varje berättelse för att bringa ordning och intresse hos läsaren - saknas.

Betyg 2

Rensvind är den grymmaste av alla hjältar (och helt dum i huvudet)

Betyg 5

Med den här boken så insåg jag faktiskt att det fanns någon sort av kronologisk ordning i denna serie, eftersom jag har läst boken som återupptar Rensvind, nämligen Eric. Men jag tycker att det fortfarande inte spelar någon roll, jag kommer fortfarande läsa första bästa bok om skivvärlden som jag inte läst. ^^

Betyg 5