liten roman som enligt mig är en av de mest berörande kortromaner i världslitteraturen......skildrar en flickas uppväxt, en flicka som gång på gång avvisas av människornas hjärtan.......gång på gång ligger där ett hinder och trots att hon hamnar på många olika ställen lär hon sig att älska ovillkorligt........

en flicka vars moder gifter sig med en musiker, som man i början tror spelar huvudfiguren i boken......han är ett geni på att spela fiol, men tyvärr vägrar han att spela utan börjar supa istället......han beklagar sitt liv till elände som han namnger det tillsammans med fyllbultar, han bespottar alla musiker och vägrar att spela på sin fiol om han inte får egen konsert........han gifter sig med denna kvinna som har 1000 rubel men som han gör av med snabbt på brännvin....och annat ....

han driver kvinnan till vansinne och skyller på henne hela sitt misslyckade karriär och lovar att aldrig ta tag i fiolen så länge hon lever........men till dottern, som älskar denne musiker över allt annat, ja även mor sin.....känner han kärlek...han tycker om henne som vilken fader känner för sin dotter, om inte mer.....men pappan utnyttjar denna dotterns kärlek....snart inser musikern att han inte är längre den bäste musikern i världen, inte ens i staden är han bäst längre.....han gör ett sista försök att spela på fiolen men inser att han förlorat all den tallang han en gång ägde......kvinnan ligger död på sängen och dottern lämnar han på gatan mitt på natten och flyr hals över huvud...två dagar senare dör han på ett sjukhus för mentalt sjuka.........

flickan som upplevt allt detta får en plats hos en rik herre som älskar henne som sin egen dotter, men flickan är sjuk och svävar mellan död och liv flertalet gånger.......hon börjar få liv återigen när hon fattar känslor för dennes dotter.....känslorna är besvarade men det efter en lång tid av retande och prövningar.......

när modern i huset förstår vad som pågår....skiljer hon på dessa flickor och dessa ska inte träffas igen på många år........återigen placeras hon hos någon ny.....nämligen faderns äldsta dotter, som är dotter till denne i det första giftermålet.....men denna flicka fattar en sådan kärlek även till denna dottern eftersom hon älskade systern så ovillkorligt......samtidigt är känslorna besvarade...eftersom hon tager en dotters plats................


en av de få romaner som både fått mig i hysteri och i gråt pågrund av den spänning som pågår i första delen av boken......så sorligt samtidigt av många anledningar...........tex då Pappan utnyttjar sin dotters kärlek för att lura sin mor sjuka.......eller då hon blir lämnad av fadern på gatan.........

samtidigt finns det så mycket kärlek i boken som tex när de båda flickorna inser att de älskar varandra så mycket.....mer än allt annat....de kan inte få nog av varandra att de börja bli sjuka om de inte är tillsammans bara för en enda minut......som till slut ledder till att de skiljs åt............


en 5 är väl det minsta jag kan ge.........slutet har ajg inte avslutat....eftersom jag har 20 sidor kvar............kan inte vänta tills dess att jag läser dessa imrgon..............har samtidigt börjat på bröderna kamarazov.........

Betyg 5

I want to read this book!

Det börjar med en italiensk fiolspelare som lär en ung man spela fiol. Oturligt nog dör italienaren och lämnar den unge mannen ensam. Pojken är av sådan natur att han behöver vägledning och när han inte får det övertygar han sig själv om att han är ett geni och har en sällsynt förmåga som kommer överraska alla människor han möter. Otvivelaktigt har han kvaliteter, men inte nog för att motivera den ogenomtänkta och själviska läggning som hans mani tar. Istället för att öva och arbeta fram en kärlek till musiken super han bort alla sina sparpengar och tvingas till sist gifta sig med en kvinna som han inte älskar för att finansera sitt syndiga leverne. Relationen mellan honom och hans hustru utvecklas till en ständig maktkamp och han intygar parets enda barn att om modern bara dör kommer hans talang blomma ut och flickan få ett normalt liv. Vi följer den lilla flickan Netotjka Nezvanova genom hennes svåra liv. Men trots den ondska hon möter mister hon aldrig sin osjälviska förmåga att älska.

Det här är en riktig långnovell och är ungefär lika lång som en vanlig bok. Berättelsen är tragisk på samma gång som den är väldigt romantisk. Den handlar om en flickas utveckling till kvinna och hennes försök att förstå kärleken och ondskan i ljuset av sina erfarenheter. Tyvärr gör boken ett alltför splittrat intryck på mig. Först är det fadern till flickan som är huvudpersonen, men det är svårt att få något grepp om honom. Andra delen av historien belyser flickans liv och denna historia är ganska tunn. Det finns grepp i berättelsen som är väldigt spännande. Författaren ger läsaren en känsla av att befatta sig med något riktigt smutsigt, utan att behöva fördjupa sig i det. Flickans liv är i sanning tragiskt! Dock blir jag besviken att läsa en berättelse ur en flickas perspektiv när det uppenbarligen är mindre djupt (antagligen var Dostojevskij mer insatt i människans natur än de flesta andra under hans tid, men hans syn på kvinnan yttrar sig ändå tydligt i en sådan här roman) än när det handlar om en man. Följaktligen har en roman som "Brott och straff" hållit för tidens tand, medan denna berättelse känns romantiserad. Jag kan inte påstå att jag berördes särskilt starkt av "Netotjka Nezvanova" och i jämförelse med "Brott och straff" är denna bok en light, light, light version av Dostojevskij när han är som bäst. Å andra sidan är berättelsen riktigt bra i jämförelse med de flesta andra författare, varför jag troligen får göra en egen betygstabell för Dostojevskij, eftersom man inte kan skapa ett omdöme om honom i samma mening som med andra författare. En trea blir betyget.

Betyg 3