Lucy Barton är en framgångsrik författare som just förlorat sin älskade make. De vuxna barnen är ett stöd men också deras far, hennes exmake William. De skildes för längesen då hon inte längre stod ut med hans tillknäppta sätt och otroheter. Han är betydligt äldre, nu över 70, och och lite vilsen i tillvaron. Men de har förblivit vänner och hon kan inte riktigt släppa honom. Under de perioder han inte hör av sig saknar hon honom. Nu har en tidigare okänd familjehemlighet uppdagats och när William ber om hennes hjälp att undersöka saken ställer hon upp...

Författaren är okänd för mig men hon är amerikan, tydligen mycket uppskattad och vinnare av Pulitzerpriset. Och jag förstår varför, detta är en liten pärla till bok. Visserligen lite seg i början men när man kommer in i hennes speciella språk lyfter det. Hon tål inte William och hans svårlästa sätt, men bryr sig och vill vara i hans närhet. Det står att "det är en berättelse om kärlek, osäkerhet och om de tysta krafter som binder människor tillsammans" och det är en bra beskrivning. Det handlar också om klass och svek, det trauma en fattig bakgrund kan orsaka när man hamnar i en annan samhällsgrupp och hur olika personer hanterar det. Och hur man hanterar att en nära anhörig inte är den person man alltid trott.

Det lilla ordet "Åh" används frekvent i berättelsen. Det är Åh William, Åh Catherine, Åh "alla" egentligen. Jag blev lite irriterad i början men hon har uppenbarligen ett syfte med ordet. Det kan ju indikera så mycket, förvåning, nedlåtenhet, medlidande, överseende m m. Intressant grepp och varje läsare får själv tolka ut vad hon menar.

Betyg 4