"Det Ondas Blommor" är, enligt mig, en fantastisk.. Visa hela

"Det Ondas Blommor" är, enligt mig, en fantastisk diktsamling.
Jag bemästrar inte franska, så jag har bara läst den svensköversatta boken, och jag måste medge att översättaren (Ingvar Björkesson) har gjort ett bra jobb i att få samman dikterna på ett annat språk än i det det skrevs i,
med reservation för vissa bryskt avhuggna verser och behov av onaturliga betoningar för att få ihop rimmen.

Många dikter i samlingen andas av en viss ångest, som en tidigare före mig påpekade, men också en stor del bitterhet, avund, längtan och en viss, synes det mig, provokationslusta.
Men så blev han också åtalad för vissa dikters sedlighetsbrist.

Här slås det vulgära, skändliga och morbida samman med det sköna och vackra i en fin samstämmighet. För att illustrera; ett utdrag ur dikten Kadavret:

-Och dock skall ni likna en gång detta as
och denna besmittelses pust,
ni, solen i min värld, mina ögons extas,
min ängel och högsta lust!

Ja, detta, min drottning, väntar er
då ni biktat och blivit smord
och lagts under gräs och blommor som ler
att bland knotor multna till jord.

Säg åt masken då, när dess kyss er förött,
att formen, allt det som var
av himmelskt ursprung i upplöst kött
skall evigt hos mig leva kvar!

"Fjärilen från Tibet" är, vad jag vet, debutromane.. Visa hela

"Fjärilen från Tibet" är, vad jag vet, debutromanen från CJ Håkansson, och något så fint som en splatterskräck på svenska.

Boken, som i grunden är lite av en ramberättelse, tar sin början med att Martin turistar i Tibet, och blir vittne till att självaste Inferno bryter igenom och invaderar vår värld, samtidigt blir han högst ofrivillig ett ombud för att sprida helvetet vidare, närmare bestämt till hemlandet Sverige.

Boken gör nedslag i Sverige genom ett par berättelser om helt vanliga vardagssvenskar som kommer i vägen för helvetets inledande framfart.
Insprängt mellan de längre berättelserna finns små anekdoter om hur landet förvandlas till ett sprängande kaos, befriat från allt vad förskönande omskrivningar heter.

Boken bär på ett ordburet ursinne som jag sällan har kommit i kontakt med förut. Det lyser verkligen igenom sidorna, och den lyckas till och från att framkalla en liten obahagskänsla i magtrakten, något som skräcklitteratur ofta misslyckas med.
Det är en rejäl våldsorgie som möter läsaren, berikat med monster, demoner och otaliga bestialiska mord på allt från nyfödda, åldringar och allt däremellan.
Tänk er en litterär version av en bra dödsmetallskiva så kommer ni ganska nära essensen av boken.

Det negativa jag kan säga om boken är att det märks något att detta är just en debutroman.
Det finns lite väl mycket upprepningar av ord och fraser som staplas på varandra, och även om boken lyckas ge ett flertal bra inre bilder, så blir detta lite tröttsamt i längden.
Det flyger kilovis med kött längs varje sida, iofs. ett gott kännetecken på splatterkultur överlag, men man saknar variation i redogörelserna.
Att många av karaktärerna i boken tangerar klichéer är lite förlåtligt, då bara själva initiativet att skriva en saftig skräckbok på svenska är kraftigt efterlängtat, och därmed kommer undan med en del i min värld.

Så för att summera: Gillar ni skräck - läs boken. Gillar ni inte skräck så lär ni inte bli frälsta av den här.

Detta är andra boken om Morfar och Pyret som framl.. Visa hela

Detta är andra boken om Morfar och Pyret som framlever sin skändliga existens i djupet av Västerbotten.
Likheterna med första delen, "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" är många och stora. Även här är den enda, om ens det, bärande historien att man följer med de två huvudpersonerna i deras vardag, full av mord, hädelser och allt annat än puritanskt sex.

Skillnaden mot förra boken är att en stor del av dialogerna karaktärerna sinsemellan består av citat från världens alla hörn och tider, vissa klart förvanskade.

Språket (som tidigare skrivet på dialektalt talspråk) lyckas med att vara både hädiskt, spretande, storvulet och flytande på samma gång.

Om man inte blev avskräckt av första boken, så tycker jag absolut man ska läsa den här också, om inte annat för att uppleva känslan av både skrattkamp och obehag i magen samtidigt.

"Hebbershålsapokryferna" är det som kom ut på andr.. Visa hela

"Hebbershålsapokryferna" är det som kom ut på andra sidan då Nikanor Teratologen bestämde sig för att skriva om vissa delar av bibeln, så att de passar in i Morfars och Pyrets universum.

Till de av er som inte känner till Morfar och Pyret bör nämnas att det är de två huvudkaraktärerna i författarens tidigare böcker "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" och "Förensligandet i det Egentliga Västerbotten".

Språket, som tidigare har varit högst kultiverat på ett allt annat än kultiverat vis, är här mer tillbakahållet, antagligen för att bättre passa in i bibelns idiom, och kört genom Nikanors litterära filter blir resultatet till och från lite överdrivet buskis-hädiskt.
Därmed inte sagt att det inte till och från är välskrivet, roligt och ofta kan härledas direkt till skrivsättet i tidigare nämnda böcker.

Då andra boken ("Förensligandet...") dröp av citat som kuriosa till text och dialog, är denna bok istället fylld av väldigt många låttexter, som reciteras i tid och otid.
Tonvikten ligger på verk av nutida rock, hårdrock, death metal och punk. Däribland kan nämnas Motörhead, Ramones, Morbid Angel, Slayer, Pink Floyd, Deicide och Slipknot.

I en intervju med författaren som jag läste för ett tag sedan, hävdade han att hans bildning inom denna musik var högst begränsad.
Ett bra bevis om något på bred intressesfär.

Gillade man tidigare och senare böcker av författaren ska man självklart läsa den här också. Är man obekant med Nikanor Teratologen bör man nog börja läsa hans tidigare böcker, för att få ett visst hum om vad hans historier rör sig om.

Detta är den tredje boken i Zafons svit som Barcel.. Visa hela

Detta är den tredje boken i Zafons svit som Barcelona och karaktärerna som omger antikvariatet Sempere & Söner.

De två tidigare böckerna har huggit tag i mig som få böcker tidigare har lyckats med, och den här är inget undantag.
Ändå rör det sig här om en mycket rakare berättelse, utan ett lika stort persongalleri och inte lika många vändningar som i tidigare böcker. Det händer heller inte så mycket i boken, egentligen. Utan här rör det sig istället om att fördjupa och bredda historierna bakom de olika karaktärerna. Speciellt får vi veta väldigt mycket mer om Fermin Romero de Torres, och dennes bakgrund innan han kom in i Vindens Skugga.
Han har inte tagit huvudrollen i den här boken, men snudd på då en god tredjedel handlar om honom och hans livsöde.

I övrigt ligger det också en hel del spänning i boken, som i tidigare verk i sviten, både i stora mått som rör seriens grundhandling, men också i det lilla, på familjeplanet.

Bokens slut lämnar en hel del kvar. Man kan nästan inte kalla det för ett regelrätt slut, utan en klassisk cliffhanger inför den fjärde och (som jag förstått det) avslutande delen.
Med tanke på de sista sidorna i den här boken kan det bli en rafflande avslutning.

Boken tar sin början i och med att polisen Mathieu.. Visa hela

Boken tar sin början i och med att polisen Mathieu Durys närmaste vän och kollega har hamnat i koma efter ett förmodat självmordsförsök.
Men då vännen, likt huvudpersonen, är strängt troende katolik, är Mathieu övertygad om att det inte rör sig om självmord, och om det gör det, så måste han veta vad som fick hans närmaste vän att begå en av katolicismens värsta synder.

Därav börjar han utreda vad vännen har sysslat med senaste tiden, både privat och inom jobbet.
Snart står det klart att det är något mycket ljusskyggt han har involverat sig i, som leder rakt mot fanatisk djävulsdyrkan och intrikata mord runt om i Europa.

Jag har bara gott att säga om denna bok. Det är inte ofta man kommer över en bok som drar med sig läsaren så bra som denna.
Bra intrig, bra porträtt och överlag bra inslag.
En ren fröjd av spänning och morbiditet!

Kalle Lind har samlat in folk från hela världen oc.. Visa hela

Kalle Lind har samlat in folk från hela världen och större delen av historien (med kraftig tonvikt på Sverige och vår allra senaste historia) som man inte kan annat än tycka synd om. Allting stöpt i en form av idel humor (skadeglädje).

Som exempel kan nämnas:
Lennart Daléus. Centerns partiledare som ingen vet vem han är, varken före eller efter det katastrofala valet.
Per-Otto Hyland som inte blev igenkänd av sin egen far (Lennart) på scen, och därefter kallad Pruttas av densamme inför hela svenska folket.
Cyndee Peters som utaktionerades på en uselt dålig tv-gala till en man utan pengar.
Job, som fick känna på hur det var att hamna på guds svarta lista, utan att ha gjort någonting för att förtjäna guds ökända vrede.

Kalle Lind har lyckats skriva en bok där man både ömkar med personerna, samtidigt som man skrattar sig fördärvad åt både dem, och hans träffsäkra och bra formuleringar.
Till och med om personerna i fråga är ihågkomna som osympatiska, ja rentav farliga, som Nikita Chrusjtjov eller Carola Häggkvist, så kan man inte låta bli att känna lite sympati för dem.
Men främst skratta åt dem.

En otroligt rolig bok!
Läs!

I sin första bok i temat zombies, The Zombie Survi.. Visa hela

I sin första bok i temat zombies, The Zombie Survival Guide, redorgjorde Max Brooks (ja, son till Mel Brooks) ingående hur man ska förbereda sig och handla vid en zombie-invasion.
Fullkomligt nödvändig bok, som ni förstår.

I denna bok följer han samma tema, zombies.
Hela boken är uppbyggd som en rad intervjuer med folk som överlevt det första, internationella zombie-kriget.
Hela världen var alltså invaderad av levande döda, som hasade runt i städer, på landsbygd, i skogarna, i sjöarna...ja överallt.
Ni som missade det, var höll ni hus??

Folk från hela världen intervjuas. De som var där när det först bröt ut i Asien, politiker som drog upp planerna för hur världen skulle räddas, soldater som stred mot de levande döda och de som lever med att städa upp efter den stora katastrofen.

Ett dokumentärt grepp om en fiktiv handling visar sig vara en ganska bra idé.
Det är ofta spännande och på sätt och vis trovärdigt, paradoxalt nog.
Den kan jämföras med vittnesskildringar från något av historiens alla krig, med den lilla skillnaden att fienden är levande döda medmänniskor, istället för bara levande.

Efter att ha läst "Vindens Skugga" och blivit helf.. Visa hela

Efter att ha läst "Vindens Skugga" och blivit helfrälst i författarens språk (den första gången i mitt liv som jag beklagar att jag inte kan spanska), miljöskildringar och persongalleri, så var jag så klart ivrig att börja på nästa bok.

Jag vill inte säga att jag blev besviken på den, men den var helt klart inte lika bra som den tidigare boken. Historien grep inte tag lika mycket under den första halvan av boken. Huvudkaraktären är en tidvis ganska osympatisk figur och rätt länge satt man och väntade på att det skulle komma igång på riktigt.
Vilket det också gör - i sinom tid. Den andra halvan av boken är riktigt bra, och utan att säga för mycket så kan jag i alla fall avslöja att författaren lyckas binda ihop denna bok med den tidigare på ett mästerligt sätt.

Ett flertal frågor lämnas obesvarade, vilket jag antar kommer att åtgärdas i de kommande böckerna, för som jag har förstått ska det bli totalt fyra i den här serien.