"Fjärilen från Tibet" är, vad jag vet, debutromanen från CJ Håkansson, och något så fint som en splatterskräck på svenska.

Boken, som i grunden är lite av en ramberättelse, tar sin början med att Martin turistar i Tibet, och blir vittne till att självaste Inferno bryter igenom och invaderar vår värld, samtidigt blir han högst ofrivillig ett ombud för att sprida helvetet vidare, närmare bestämt till hemlandet Sverige.

Boken gör nedslag i Sverige genom ett par berättelser om helt vanliga vardagssvenskar som kommer i vägen för helvetets inledande framfart.
Insprängt mellan de längre berättelserna finns små anekdoter om hur landet förvandlas till ett sprängande kaos, befriat från allt vad förskönande omskrivningar heter.

Boken bär på ett ordburet ursinne som jag sällan har kommit i kontakt med förut. Det lyser verkligen igenom sidorna, och den lyckas till och från att framkalla en liten obahagskänsla i magtrakten, något som skräcklitteratur ofta misslyckas med.
Det är en rejäl våldsorgie som möter läsaren, berikat med monster, demoner och otaliga bestialiska mord på allt från nyfödda, åldringar och allt däremellan.
Tänk er en litterär version av en bra dödsmetallskiva så kommer ni ganska nära essensen av boken.

Det negativa jag kan säga om boken är att det märks något att detta är just en debutroman.
Det finns lite väl mycket upprepningar av ord och fraser som staplas på varandra, och även om boken lyckas ge ett flertal bra inre bilder, så blir detta lite tröttsamt i längden.
Det flyger kilovis med kött längs varje sida, iofs. ett gott kännetecken på splatterkultur överlag, men man saknar variation i redogörelserna.
Att många av karaktärerna i boken tangerar klichéer är lite förlåtligt, då bara själva initiativet att skriva en saftig skräckbok på svenska är kraftigt efterlängtat, och därmed kommer undan med en del i min värld.

Så för att summera: Gillar ni skräck - läs boken. Gillar ni inte skräck så lär ni inte bli frälsta av den här.

Betyg 4