Trots min förkärlek till existentialisterna var denna bok sannerligen en prövning. Den utmanar läsarens toleransnivå för ångest och huvudkaraktärens uppväxt består då gott som uteslutande av tunga tankar, religiös skepticism och distans till sin stora varma familj. Mina förväntningar på detta, Lagerkvists praktverk, var eventuellt för högt, då jag fann mig själv vara lite besviken i efterhand. Lagerkvists styrka är betydligt mer påtaglig i 'Bödeln' eller 'Pilgrim på havet', verk som är klart existentialistiska men med större finkänslighet och mognad.