Mitt liv som hund ger en känslan av en “typisk” svensk barndom från den tiden. I grunden är det en ganska lättsam skildring över två år av Ingemar Johanssons liv. Det kan tyckas som en kort tidsperiod för att beskriva en barndom, men den sammanfattar indirekt hans tidigare år och ger även en försmak över hur hans liv kommer te sig.

Ingemar Johanssons liv återspeglar livet av en hund (varav titeln) – att ständigt slängas mellan personer som mer eller mindre vill ha en, utan att ta hänsyn till hundens känslor. Det är en brutal skildring av att ha en sjuk mor som inte vill ha en och därför tvingas åka runt mellan släktingar i hopp om att hitta en stabil punkt i tillvaron. Men hans bus, påhitt och rätt och slätt hans existens gör det svårt för andra att stå ut med honom. Han försöker göra det bästa av det hela, trots att det inom honom gnager en önskan av att vilja bli älskad.

Mitt liv som hund är en galghumoraktig överlevnadsskildring, där Ingemar försöker hitta ljuspunkter i livet som får honom att glömma avsaknaden av en person som älskar honom och vill ha honom, helst hans mor. Men ibland kommer hans innersta känslor fram som tar uttryck i ett destruktivt beteende.

Boken hoppar fram och tillbaka i tiden och i vissa fall verkar händelserna bara vara Ingemars fantasier, vilket i början gjorde det lite svårt att följa med, men efter ett tag kom man in i det. Den skildras utifrån Ingemars tankeperspektiv som då ter sig i ett oskyldigt synsätt, vilket gör de hemska stunderna ännu hemskare.

Att vara ett barn är lite som att vara hund. Man finns där och gör sina saker, men det är sällan någon tänker på hur barnet känner sig inombords. Man tror inte att barn är komplexa till den grad att de kan skuldbelägga sig och förgöras inifrån, trots att man kanske själv erfor sådana känslor när man själv var i dess ålder. Man tror att det är lekar, stim och stoj som gäller, men i själva verket handlar barndom om överlevnad. Det finns lärare som lär barnet svenska, engelska, hemkunskap, och så vidare, men det finns ingen lärare som lär barnet hur den ska hantera livet.

Att vara ett barn innebär direkt att man är beroende av andra. Det räcker inte med att få de kroppsliga behoven uppfyllda; om man likväl inte får hjälp med de själsliga behoven, kommer man sargad och dysfunktionell ur barndomen.

http://ijustdontseethepoint.wordpress.com/

Betyg 4

En tragikkomisk berättelse om en pojke och hans funderingar. Pojken känner sig som en hund som blir placerad lite varstans. Han beter sig som en hund i vissa situationer, morrar och bits och rullar ihop sig i en hundkorg. Pojken saknar sin hund mycket. Hunden som sades vara utplacerad och sen aldrig kom tillbaka.
Pojken blir lättad när hans pappa kommer tillbaka och han kan flytta hem igen. Men tillvaron förändras när hans pappa måste åka iväg igen.

Betyg 3