I Khaled Hosseini bok The Kite Runner, Hosseini beskriver förhållandet mellan Amir, en ung, övre klass Pashtun pojke från en rik familj och Hassan, en ung Hazara pojke som bor i hans hem som Amir tjänare. De två pojkarna är nära vänner och senare visar sig vara bröder.
Författaren har skrivit om den nära vänskap som de båda pojkarna hade och belyser många av de sociala och historiska frågor som pojkarna hade inför, såsom diskriminering och förföljelse av Hazara människor med Pashtun majoritet, störtandet av den afghanska monarkin, den Sovjetunionens invasion av Afghanistan, och ökningen av talibanregimen. Även om författaren belyser dessa aspekter av Afghanistan, som han fortfarande fokuserar på vänskap mellan två pojkar med dessa frågor finns kvar i bakgrunden av berättelsen. Han använder dessa frågor som utgångspunkt för sin historia, för att inte vara i mitten av det. Hosseini fokuserar mer på frågor om ansträngda vänskap och relationer, inlösen och motståndskraften hos den mänskliga anden.
Denna bok ger en att avgöra om de två pojkarna var sanna vänner. Även om Amir gjorde hemska saker att Hassan och Hassan verkade vara en bättre vän till Amir än Amir var att Hassan, de två pojkarna var vänner av flera skäl. Först spelar de tillsammans, trots skillnaden i klass, religion och etnicitet. Amir är från Pashtun majoritet sunnimuslim, och rika. Hassan, å andra sidan är dålig, en Shi'a muslimska och från minoriteten Hazara stam. Amir visar på dessa skillnader och hur dessa skillnader inte ändra deras förhållande:
"Till slut var jag ett Pashtun och han var en Hazara. Jag var sunnimuslimer, och han var Shi'a och ingenting någonsin kommer att ändra på det. Ingenting. Men vi var barn, som hade lärt sig att krypa ihop. Och ingen historia, etnicitet, samhälle, eller religion tänkte förändring som antingen "
Andra Amir kände skuld och skam om Hassan som våldtagits för hela hans liv. Han kände sig skyldig om man inte kan stå upp för honom på grund av hans egen feghet och hans avund av Hassan. Amir kändes så hemskt att inte ingripa om Hassan räkning att han tog drastiska åtgärder för att försöka lindra sin skuld. Han kastade Granatäpplen i Hassan hoppas Hassan skulle slå honom. Istället Hassan bara tog ett granatäpple och krossade den på hans panna och frågade Amir om han kände sig bättre. Även Amir inramade Hassan för att ha stulit hans klocka med förhoppningar om att köra Hassan bort så han inte skulle behöva uppleva skuld längre. I kapitel ett, berättarens förklarar hur bevittnar Hassan's våldtäkt gjorde honom vem han var idag:
Jag blev det jag i dag vid en ålder av tolv, om en kylig molniga dag under vintern 1975. Jag minns det exakta ögonblicket HOPKRUPEN bakom ett sönderfallande lera väggen, titta in i gränden nära frysta Muskogee. Det var länge sedan, men det är fel vad de säger om det förflutna, jag har lärt dig om hur du kan gräva ner det. Eftersom de senaste klorna sin väg ut. Om man ser tillbaka nu, jag inser att jag har fått titta in i övergiven gränd för sista tjugosex år.
Om Amir inte visa Hassan som en vän, han skulle inte ha känts lika illa som han gjorde om Hassan är våldtäkt. Även Amir inte skulle ha vidtagit de åtgärder som han gjorde för att göra Hassan och Ali lämnar Baba hem.
Av: Isak
|
(37 år)