Nu var det 1914 är första delen av Eyvind Johnsons romansvit om sina ungdomsår i Norrbotten. Läsaren får följa den 14-årige Olof som ger sig av från sina fosterföräldrar för att försörja sig och som sedan gör påhugg på olika arbeten. Han jobbar som flottare, tegelbärare och potatisplockare alltmedan han försöker finna sin väg genom livet.

Inledningsvis tyckte jag att boken var svår att komma igång med. De korthuggna replikskiftena och den svårmodiga skildringen av tunga, enahanda arbeten blir som en film av Tarkovskij. Men efter en stunds läsning växer romanen och trots det kärva framträder om än otydligt människor av kött och blod i berättelsen.

Jag får nog ta och läsa de andra delarna också.

Betyg 3

Europa år 1914: Det världspolitiska läget är ytterst spänt och stormakterna rustar för det krig som ska visa sig pågå under närmare fem års tid. Från en ensligt avkrok belägen vid kontinentens norra utkant lämnar vid denna tidpunkt en 14-årig pojke sitt föräldrahem för den stora vida världen. Pojken ifråga lyssnar till namnet Olof och följer (inledningsvis till fots) järnvägsrälsen söderöver. Han tar till en början arbete som flottare för att sedermera arbeta som både tegelbärare och potatisplockare. Begreppet arbete (och då särskilt för en 14-åring) visar sig snabbt vara liktydigt med en mycket farlig och monoton syssla som sliter ut såväl kropp som själ. Med lungsoten, och därigenom döden, ständigt i hasorna konfronteras Olof med arbetspass på upp till 12 timmar under direkt anskrämliga arbetsmiljöförhållanden. Kamratskapen mellan arbetarna visar sig bli den glädjekälla som trots allt får Olof (och de andra) att uthärda det fruktansvärda slit som ideligen beskrivs i boken.

Boken är till stor del självbiografisk (utgör den första utav fyra böcker i romansviten om Olof) och bara detta faktum får det att svindla framför ögonen på mig. För jag menar, vilken oerhörd kraft ligger det ändå inte i människan när hon utifrån sådana torftiga levnadsbetingelser kan utveckla ett uttrycksmedel som lyckas föra henne ut i Europa, världen och så småningom hela vägen till svenska akademin och ett nobelpris i litteratur? Jag kan inte med ord beskriva min beundran för Johnsons författargärning och autodidakta förmåga. Trots att det svenska samhället onekligen har genomgått en radikal förvandling sedan år 1914 tror jag att människan i stort sätt är desamma - och det är just detta som jag tycker att boken (liksom författarens historiska romaner) på ett ypperligt sätt beskriver. Porträtteringen av karaktärerna i boken tenderar aldrig att bli klichéartad utan är genomgående mästerligt skildrad. Att Johnson var en iakttagare av stora mått kan nog ingen som läst denna bok bestrida. ”Nu var det 1914” är fantastisk både som roman och historieskildring. En mycket stark fyra.

Betyg 4

Den 14-årige Olof arbetar som flottare. Det är ett riskfyllt arbete att balansera på stockar för att försöka få loss dem. Stockarna är som ett jättelikt plockepinn som fastnat i jättehögar och kilats fast ända ner till botten i älven. Det är många arbetare som försvinner ner i älven och aldrig påträffas igen. Men arbetet måste fortgå med hjälp av mankraft och ibland dynamit. Olofs nästa arbete blir på ett tegelbruk där han får stanna kvar en tid efter att säsongen är slut. Då blir det potatisplockning och andra sysslor.
Romanen är skriven som en självbiografi och det finns en del intressanta händelser men också en del mindre intressant. Det kändes ändå som en förmån att få lov att ta del av denna tid.

Betyg 3