Kommentar till ett stjärnfall handlar om grosshandlare Alfred Stormdals uppgång och fall och om hur familjen Stormdal berörs av familjepatriarkens plötsliga sinnessjukdom. Handlingen är förlagd till 1920-talets Stockholm och rör sig löpande mellan de olika familjemedlemmarna. Berättelsen handlar förutom om Alfred Stormdal också om dennes hustru Laura (med adligt påbrå), sönerna Magnus och Andreas (som är halvbröder) och den yngre brodern Nils (som är hopplöst försjunken i en doktorsavhandling som han aldrig lyckas färdigställa). Förutom dessa huvudpersoner förekommer en mängd intressanta bifigurer som tillför berättelsen extra krydda. Porträtteringen av alla dessa karaktärer är ovanligt levande och Johnsons språk är som vanligt mästerligt. Det som jag fastnade mest för i denna roman var dock den säregna dialogformen – där personernas röster kompletteras med vad de egentligen tänker. Detta är kanske inte unikt, men Johnson lyckas på ett briljant sätt vitalisera och berika dialogerna genom denna berättarmetodik.

Berättelsen följer ingen utstakad stig vilket gör det omöjligt för läsaren att lista sig till hur det hela ska avlöpa. Johnson moraliserar inte och personerna känns inte på något sätt stereotypa – samtliga karaktärer har både goda och mindre goda sidor i sig. Eyvind Johnson var inte trettio år fyllda då han fick sitt litterära genombrott med denna mycket imponerande roman. Med ”Kommentar till ett stjärnfall” gav Johnson sin publik en försmak på vad som komma skulle…

Betyg 5