Mäster Olof är Strindbergs första drama som blev känd och uppsatt. Dramat som färdigställdes 1872 handlar om ungdomens eldighet, upprorsvilja och revoltlusta. Det utspelar sig under 1500-talets reformation då konung Gustav Vasa ännu inte hade bestämt sig för att göra Sverige protestantisk. Kyrkans och prästernas makt var stor och Vasa var osäker på om han verkligen vågade utmana den kyrkliga auktoriteten. Men samtidigt hade Vasa problem med statens finanser, så det fanns mycket att vinna på att överta makten över kyrkans egendomar.
Mäster Olof och några av hans vänner drev på för reformationen av den svenska kyrkan. De äldre, särskilt hans mor, ansåg att Olof var en kättare och skulle hamna i helvetet för sina ord. Bland annat kritiserade han det katolska helgondyrkandet, fastan, dess riter och de latinska predikningarna som kyrkobesökarna inte förstod. De äldre menade dock att latin var Guds språk, och var därför det enda sättet att förmedla Guds ord.
I stället betonade Mäster Olof bibelns betydelse som kristendomens enda auktoritet. Reformerna blev som bekant av, men det blev inte riktigt som Olof hade tänkt. Därför tvingades han in i en kamp mellan sin idealistiska ungdomseld och en mer sansad och cynisk pragmatism.
I dramat slits läsaren mellan tvivel och tro samt sanningssökande och nihilism. Stilen är rättfram och dialogerna rappa. Till skillnad från senare verk blir det dock ingen djupare intrig och läsningen blir därmed mer av levandegörande historia och ren underhållning.