Det nya riket med underrubriken "Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv" är en satirisk roman av August Strindberg som utgavs 1882. Titeln syftar på tiden efter representationsreformen 1865 då ståndsriksdagen ersattes av tvåkammarriksdagen. Boken är en uppgörelse med det officiella Sverige och skildrar hur samhället styrs av skojare som stöder och skyddar varandra.

Vad ska man säga om den här boken. Den saknar för all del inte underhållningsvärde när den gör narr av institutioner som adeln och Svenska Akademien. Men speciellt läsvärd är den inte 2021.

Direkt stötande är den oförblommerade antisemitismen. Ett helt kapitel med rubriken Moses beskriver judarna som dem som styr över ekonomin och kulturen. Det torde inte råda någon tvekan om att Strindberg var antisemit. Även om han 1884 tog avstånd från sitt tidigare judehat, så återkom han med förfärliga utsagor. Han skrev om "äfflingar", som skulle vara en ras som uppkommit genom att kvinnor i historiens gryning parat sig med apor. Dessa "äfflingar" ansåg Strindberg representerades av judar och zigenare.

Det är intressant att ha läst boken, men den är inte en bok jag vill rekommendera. (För övrigt funderar jag på om Vilhelm Moberg hade den här boken i åtanke när han skrev sin roman Det gamla riket. Jag skulle nästan tro det.)

Betyg 2